Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-12-11 09:12, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Industrin gynnas av ett snabbt beslut att gå vidare med planering och genomförande av Gunnar Malms förslag till höghastighetsbanor. Genom att skilja på den snabbare persontrafiken och godtrafiken kan kapaciteten förbättras på både de existerande spåren och höghastighetsbanorna. Att kunna ge godstrafiken ökad kapacitet förbättrar leveranssäkerheten och konkurrenskraften för industrin.
Björn Rosengren har under sin tid som Näringsminister och Landshövding i Norrbotten varit djupt engagerad i infrastrukturfrågor. Han är idag ordförande i Future Rail Sweden.
Sören Belin har jobbat med transportfrågor de senaste 20 åren. Senast som VD för Green Cargo och före det i SAS i koncernledningen mellan 2003 och 2005. Under 90 talet arbetade han med lastbilstransporter både inom ASG (nuvarande DHL) och som konsult i Sverige och internationellt.
Future Rail Sweden är en ideell förening som verkar för att stärka Sveriges utveckling genom satsningar på den svenska järnvägen.
Ett beslut om att gå vidare med beslutet att investera i höghastighetsbanor i Sverige står inte i motsats till de akuta behov som finns inom det svenska järnvägsnätet. Staffan Thonfors från Skogsindustrierna har därför ingen anledning till den oro han visar i artikeln på Newsmill den 7 december.
För att stärka järnvägens förutsättningar att möta en ökad efterfrågan, krävs det rejäla förbättringar för att bygga bort flaskhalsar och förbättra kapaciteten på det svenska järnvägsnätet. Den utveckling som beräknas fortsätta även efter 2020 leder till att det behövs större och mer strategiska investeringar i utökad kapacitet. När det existerande nätet förbättrats, återstår en utbyggnad som det mest kvalificerade alternativet. Det behövs fler spår helt enkelt.
För vår del innebär höghastighetsbanor att persontrafiken får kortare restid och att Sverige blir närmare. Detta gynnar Skogsindustrierna indirekt och är därför inte någon avgörande invändning. Genom att skilja på den snabbare persontrafiken och godtrafiken kan kapaciteten förbättras på både de existerande spåren och höghastighetsbanorna. Det blir i praktiken mer än fördubblad kapacitet eftersom tåg med samma hastighet kan köras tätare efter varandra på respektive spår. Godstrafiken har inte heller samma behov av att stanna mellan avgångsstationen och slutdestinationen. Att kunna ge godstrafiken ökad frekvens förbättrar leveranssäkerheten och konkurrenskraften för industrin.
Enligt den utredning som Gunnar Malm har gjort ligger den största delen av investeringskostnaden tio år fram i tiden. Höghastighetsbanorna behöver först planeras, miljöprövas och projekteras. Det är processer som behöver göras noggrant och som därför tar tid. Under dessa år är det inte bara högst lämpligt, utan rentav nödvändigt att förbättra befintlig kapacitet.
Det motsatsförhållande som Thonfors beskriver, finns därför inte. Några beslut om investeringar i järnväg för perioden 2020-2025 är inte tagna. Det är först om sju till tio år som vi i bästa fall kan se den stora utbyggnaden av höghastighetsbanor. På vilket sätt skulle utökad kapacitet under dessa år kunna ske på ett bättre sätt, givet behovet av både snabbare persontransporter och mer pålitliga godstransporter?
Att det finns ett behov som idag är större än den tillgängliga kapaciteten, kan vi vara överens om. Det är därför angeläget att Regeringen ser till att Åtgärdsplaneringen leder till beslut om utbyggnad och förbättring av den svenska järnvägen. Utan förbättringar nu och under de närmsta åren, kommer en ökad efterfrågan på järnvägstransporter, inte att kunna tillfredsställas.
Det är viktigt med utbyggd järnvägskapacitet, satsningar på höghastighetsbanor och en hög och jämn standard. Dessutom verkar vi för en förenklad plan- och byggprocess, samt bättre integration mellan transportslag. Inget av detta står i strid med Skogsindustriernas intressen eller Sveriges utveckling. Tvärtom har vi mycket att vinna på att arbeta tillsammans för de förbättringar som så väl behövs.
Björn Rosengren, ordförande Future Rail Sweden
Sören Belin, koordinator Future Rail Sweden

Höghastighetståg skapar inte europeisk integration

Höghastighetståg integrerar Sverige med Europa

Med tågmotståndarnas argument hade t-banan aldrig byggts

Miljöpartiets trafikpolitik - ersätt myter med fakta

Sjöfartens roll i Sveriges godstransportsystem

Fel att satsa på höghastighetståg idag

Fd SAS-chef: Höghastighetståg bäst för miljön


Höghastighetstågen är en del av framtiden!
Diskussionen om höghastighetståg måste upp på spåret igen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det kvittar vad Future Rail Sweden eller Skogsindustrierna tycker. Gunnar Malms utredning har bara konstaterat fördelarna med höghastighetsbanor, och självklart finns det sådana! Men utredningen har INTE jämfört olika alternativ för gods- och persontransporter så att vi kan konstatera vad som är effektivast ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vad kostar höghastighetsbanor och -tåg, jämfört med andra lösningar? Vad får samhället för pengarna i så fall? Det räcker inte med att säga att något är bra, det måste också BEVISLIGEN vara bättre än andra alternativ! Detta vet vi inte förrän någon har analyserat alternativen och jämfört samhällsnyttan på kort och lång sikt. Tills detta är gjort kommer jag varken att hålla med Future Rail Sweden eller Skogsindustrierna.
Rosengren och Belin argumenterar väl för snabba beslut om höghastighetståg, liksom för att stärka järnvägens förutsättningar överlag genom investeringar i den nuvarande infrastrukturen. I mångt och mycket har vi en samsyn, den nuvarande järnvägen behöver stärkas rejält och snabbt. Höghastighetsbanor kommer säkert också i någon mån att indirekt underlätta för godstransporter.
Emellertid kvarstår min oro. Det som inte berörs i artikeln är just finansieringen av höghastighetsbanor. Nuvarande infrastrukturplaner sträcker sig fram till 2021. Gunnar Malms utredning pekar på möjlig trafikstart redan kring 2025, vilket kräver beslut om finansiering och planering avsevärt tidigare. Idag kan vi inte se att några sådana pengar finns. Därför måste politiska visioner om höghastighetståg kompletteras med ytterligare underlag om vad som krävs och vad det kostar. Vi vet att höghastighetsbanor kommer att kosta runt 125 miljarder kronor, varav staten väntas stå för nära hälften. Politiken måste kunna svara på hur det skall finansieras – utan att man gör avkall på eller försenar andra behov. Att framföra höghastighetståg som en ny lösning på infrastruktur- och klimatproblem är fel väg att gå, när vi samtidigt kan se så många andra nyttor till betydligt lägre kostnad genom att investera i dagens behov i dagens järnväg.
Som Rosengren och Belin skriver så finns det egentligen inget motsatsförhållande mellan nuvarande behov i järnvägsnätet och nya höghastighetståg. Men förutsättningen är att det tydligt framgår hur man vill att staten skall finansiera nya höghastighetståg och när. Från Skogsindustrierna arbetar vi gärna tillsammans för att detta skall tydliggöras.
Det finns ett problem med projektet, den svenska fallenheten för långa implementationstider. I ett sådant här projekt med så stora kostnader får det inte bli några förseningar så att räntekostnaderna för upplånade pengar hela tiden stiger.
En förenklad bygg- och planprocess . som författarna ovan önskar - kan underlätta byggnation av gammaldags projekt från en annan tid, inte nödvändigtvis snabbtågen då, men till exempel motorvägar. Det går långsamt med byggnationer i Sverige därför att man är oense om vilken stad och region man egentligen vill ha till exempel i Stockholm.
Det är lite fler sådana här diskussioner som behövs inför valet. Vad saker och ting egentligen ger för nytta, vad de kostar, vilka alternativ som är jämförbara och vem som skall betala för kalaset. Politiker som förordar snabbtåg brukar bara uppehålla sig vid den första.
Alla oberoende forskare är överens: Enorma kostnader och minimala miljövinster. Läs t ex prof Hultkrantx pulvrisering av Malms utredning i det särskilda yttrandet.
Vi bör bygga Maglevbanor, med denna teknik får vi en betydligt högre ekonomisk vinst av höghastighetsbanor än med traditionella banor.
En helt ny transportteknik är nödvändig. Men att sittande regering skulle bli handlingskraftig i det här fallet, är närmast en utopi. Enligt moderaternas teser ska ju staten inte vara aktör utan förhålla sig passiv till marknaden.
Se länk till ny maglevbana i miniformat, därmed mkt billigare, och bättre, än Malms förslag. Idealiskt också för att frakta kärnkraftens hetvatten, räcker att värma alla Sveriges byggnader CO2-fritt, värde 50Gkr/år:
Ingen tåg kör dig från port till port! Hastigheten kommer i andra hand! Concord var ju så himla snabb och inte ens spårbundet, men dyrt som faan!
Ingenting kommer att bli friare än egna bilen! Så, satsa på forskning i individens tjänst, solenergi, bränslepumpar och elbilar! Frihet jämlikhet och humanism är viktigast för mänskligheten!
Och förövrigt rösta på Piratpartiet!