Sprutbyte - viktigt redskap i kampen mot HIV

Knarkare lever farligt, inte bara genom smutsiga sprutor. De sover på gatorna, kan bli påkörda, måste köpa knark av farliga människor.

Om nu staten ska subventionera missbruk, nog borde vi bjuda på gratis bostad och droger också, för att minimera risken? Det är trots allt en mänsklig rättighet att få injicera rent kokain med rena sprutor.

Till Illwill: Tro det eller ej, men många knarkare sover inte på gatan. Om vi nu kan ta bort EN stor livsfara i deras liv, risken att smittas av farliga sjukdomar, kanske rentav fler av dem slipper hamna just på gatan. Men läser man ditt inlägg kan man nästa få intrycket att du inte direkt tycker att det gör nåt om folk hamnar där..

Svår fråga. Går inte att argumentera mot Fries påstående att rena sprutor motverkar HIV-spridning. Det är humant, javisst. Men motverkar det tungt narkotikamissbruk? Sannolikt inte. Det dåliga med fria sprutor är att det betyder att samhället har accepterat missbruket. Och det är *inte* humant. Det drogliberalerna kallar moralism är i grund och botten lika mycket humanism som fria sprutor. Nästa steg blir självklart fria lagliga droger. Det gör ingen fri, tvärtom. Helt utan den "moralism" som det varnas för här så har vi inte längre ens en dröm om ett narkotikafritt samhälle kvar. Skiten har kommit för att stanna.

"Men motverkar det tungt narkotikamissbruk? Sannolikt inte. "

Du tänker uppenbarligen inte längre än din näsa räcker.
Hur mycket svårare tror du inte att det blir att ta sig ur ett missbruk om man har drabbats utav en sjukdom som HIV? Att slippa dödliga sjukdomar ger missbrukarna en framtid.

Vad jag förstår är rena sprutbytor smittskydd ej narkotikapolitik. Fries har rätt, en mycket klok och balanserad man.

"Den svenska narkotikapolitiken har varit framgångsrik på många sätt, men den har tyvärr ofta varit likgiltig för de behov som finns hos aktiva narkomaner."

Jag skulle vilja invända mot det påståendet. Den svenska narkotikapolitiken har inte varit framgångsrikt med tanke på att varken tillgången, priset, eller konsumtionen har påverkats utav den. Att Sverige har bland de lägsta siffrorna vad det gäller narkotikabruk är förvisso sant, men detta beror snarare på kulturella skäl, än politiken i sig. Ta USA eller Danmark som exempel. Precis som Sverige, har dessa länder fört en väldigt restriktiv narkotikapolitik, men där konsumtionen/tillgången har varit (och är fortfarande) mycket högre än i Sverige. Alltså har inte en restriktiv narkotikapolitik någon markant inverkan på narkotikabruket.

För övrigt är ert beslut välkommet, om än länge fördröjt. Hur som helst är det sådana insatser som behövs om man verkligen bryr sig om människors hälsa.

"Helt utan den "moralism" som det varnas för här så har vi inte längre ens en dröm om ett narkotikafritt samhälle kvar."

Och det är i princip allt det är, en dröm. En dröm som staten lägger hundratals miljoner kronor på varje år, trots att den är lika ouppnåelig som "Ett brottsfritt samhälle". Ska man lägga ut så mycket pengar varje år, så borde man vara aningen mer pragmatisk och satsa på lösningar som faktiskt fungerar och som inte stigmatiserar människor.

Som om det inte vore nog att människan är dödsdömd redan vid födseln så finns det människor, som av olika skäl, ser till att resan dit även blir så jävlig som möjligt. Ett försummat, oälskat, orättvist behandlat, våldtaget eller sönderslaget barn hamnar lätt i klorna på grymma människor som samvetslöst profiterar på detta elände.

Sedan är det upp till samhället att städa upp efter denna lukrativa och blodiga hantering av ett söndertrasat känsloliv. Tappra försök att se objektivt på problemet har gjorts av olika författare som t.ex Joachim Wolckerts som i sin bok "Drogberoende" lyfter fram beroendeproblematiken på ett överskådligt sätt.

En heroinist med ett etablerat beroende är inte längre någon som kan välja om man vill fortsätta att missbruka eller inte. På en sådan människa är signalsystemet i hjärnan redan förstört.

Det går därför inte att moralisera över ett förment kriminellt beteende. Det är frågan om en patient i behov av vård och att minska skadeverkningarna på samhället i övrigt. Lägger man moraliserandet åt sidan öppnas möjligheter som gör åtgärder som metadon, subutex och sprutbytesprogram till något konstruktivt.

Det finns exempel på missbrukare som sedan tagit sig loss och kunnat klara sig själva, så situationen är inte omöjlig.

Jag är en av författarna till artikeln. Antares, ditt resonemang om effekterna av restriktiv narkotikapolitik är intressanta. I en debattartikel som detta har man inte plats att utveckla allt, men jag skulle ändå vilja hävda att det är rätt uppenbart att den svenska narkotikapolitken haft klara effekter när det gäller narkotikabrukar mer generellt i Sverige. Att detta enbart skulle kunna förklaras med "kulturskillnader" gentemot andra länder är knappast troligt, och dessutom är "kulturen" knappast heller en faktor som är oberoende av narktoikapolitiken. Enklare uttryckt: den extremt narkotikaskeptiska kulturen i Sverige är delvis ett resultat av den svenska narkotikapolitiken.

Däremot har den svenska politiken varit dålig på att sörja för personer som fastnar i tungt missbruk, och vi har en narkotikadödlighet som ligger ungefär på det europeiska snittet. Därav vår plädering för ökat fokus på skadelindring.

Slutligen, när det gäller "det narkotikafria samhället": Personligen anser jag att det är ett kontraproduktivt och helt orealistiskt mål som har varit mer till skada än till nytta, eftersom det trängt bort ett flertal effektiva insatser som ansetts strida mot målet (exempelvis sprutbyte). Min medförfattare har en något annorlund inställning, vet jag, men den får han redogöra för själv.

Tycker att det är fantastiskt att man äntligen för in tanken om harm-reduction i svensk narkotikapolitik. Man måste, om man är någorlunda realistisk, acceptera att det kommer att ske droganvändning ute på gatorna vare sig man vill det eller inte. Vi kan inte lagstifta bort alla problem helt enkelt, och där lagen inte räcker till behöver man pröva och utvärdera andra metoder att angripa problemen. Sprutubyte är en sådan lösning. Att det har tagit sådan tid är synd, och det är ju dels på grund av den moralism som #3 Konrad vurmar för. Ett helt drogfritt samhälle är lika mycket en utopi som den fria marknaden och kommunismen. För att skapa ett samhälle som är så drogfritt och fungerande som möjligt krävs att man inte stirrar sig blind på en lösning, då man i verkligheten förmodligen tjänar mest på att använda sig av flera olika.

Under Björn Fries tid som narkotikasamordnare körde den nya myndighet socialistregimen skapade åt honom en sk informationskampanj mot droger. Notera att jag skriver mot och inte om. Myndighetens namn var Mobilisering mot narkotika och den landsomfattande kampanjen gavs namnet "knark är bajs". På bästa sändningstid i MTV, biografer landet runt och allehanda reklamplatser, samt musikfestivalet runt om i landet spreds budskapet att den som knarkar är koprofag, en närmast omänsklig varelse som finner njutning i att äta avföring.

Det var minst sagt osmakligt av Fries och hans kollegor. Det kommer krävas långt mer än rena sprutor innan droganvändares moraliska rättigheter kan hävdas erkända fullt ut. Kriminaliseringen av drogbruket, den massiva häxjakten på droganvändare med allt vad tvångsmässiga drogtester heter - kan som bäst definieras som grym, omänsklig, kränkande och förnedrande behandling av människor vars enda brott är att de berusat sig på en annan drog än den Görans fru kränger på monopolet. Fy fan säger jag bara,

Släpp regleringen på sprutor istället så att man kan köpa dessa på ICA. Måste man ha en myndighet för att sköta distributionen eller vad är det frågan om?

Björn, jag hävdar fortfarande att Sveriges relativt låga narkotikabruk inte direkt kan härledas till narkotikapolitiken. Som sagt så har det totala bruket och tillgången inte påverkats utav de svenska insatserna mot narkotika. Jag menar heller inte att kulturen skulle vara den enda orsaken. Social status och uppväxt är också viktiga faktorer.

Än en gång vill jag dra en jämförelse med Danmark, då landet är i många avseenden likt Sverige vad det gäller ekonomi, social trygghet och framförallt narkotikapolitik. Trots dessa likheter, skiljer sig attityderna markant gentemot Sverige vad det gäller droger. Både bruket och toleransen är högre i Danmark, men även på vissa ställen i Norge. Därmed är det inte självklart att en restriktiv politik ger en mindre konsumtion. Tydligen ser det annorlunda ut i Sverige, men jag hävdar fortfarande att politiken inte är den enda och avgörande faktorn.

Vidare vill jag instämma med Hiram. Så länge man fortsätter att sparka på alla som brukar narkotika, kommer man aldrig komma åt problemet med missbruket. En av narkotikapolitikens grundprinciper är ju att "missbrukarna är den svagaste länken", följaktligen är insatserna i första hand riktade mot dem.

Som sagt, bra initiativ, men tyvärr så hjälper det bara dem som redan är fast i sitt missbruk.

Danmark har en betydligt liberalare narkotikapolitik än vad Sverige har. Det gäller även kontrollpolitiken. En mer relevant jämförelse vore Norge eller Finland. Men visst, jag hävdar ingalunda att den svenska narkotikapolitiken skulle vara den enda, eller ens den viktigaste, faktorn bakom de låga svenska siffrorna över narkotikabruk. Problemet är att den här typen av effekter och skillnader mellan länder är så otroligt svåra att studera vetenskapligt.

Hirams inlägg tycker jag var rätt otrevligt, faktiskt. Mobilisering mot narkotika företrädde definitivt inte den inställning av att "sparka på alla som brukar narkotika" som han och du hävdar. När det gäller tesen om "missbrukarna som den svagaste länken" var det Bejerots idé. Jag hör den sällan framföras idag, om man bortser från radikala organisationer som RNS och ECAD.

#8 Björn Johnson,
Jag skulle vilja fråga dig, är det värt priset att hålla nere det oproblematiska bruket? Är det värt att demonisera droganvändare för att uppnå en så hög nivå av total avhållsamhet som möjligt? Är det värt priset att upphäva rättighetsbegreppet och systematiskt utsätta de som använder narkotika, med eller utan problem, för vad FN:s särskilde utredare i tortyr beskrivit som "grym, omänsklig och förnedrande behandling"? Jag anser inte det.

Vidare har jag inte påstått att Mobilisering mot narkotika brukade "sparka på alla som använder narkotika". Min kritik gällde deras beskrivning av droganvändare som koprofager under kampanjen "knark är bajs". Hade kampanjen angripit judar eller homosexuella skulle det varit ett lagbrott, men i Sverige är det uppenbarligen fritt fram för myndigheter att hämta inspiration i sina så kallade "informationskampanjer om droger" direkt ifrån det tredje riket.

Själv finner jag det talande att du väljer att anmärka mot min kritik av myndighets regisserad hatpropaganda i termer som "rätt otrevlig". Samtidigt hörs inte ett ord från dig om att Mobilisering mot narkotika faktiskt tillverkade och spred sådan extrem hatpropaganda landet runt på skattebetalarnas nota. Istället vill du göra gällande att 'Mobilisering mot narkotika företrädde definitivt inte en inställning av att "sparka på alla som brukar narkotika"'.

Det tycker jag är extremt jävla otrevligt, för att inte säga rent vämjelikt. Jag förmodar väl då att jag själv och alla de andra hundratusentals svenskar som bevittnade kampanjen i själva verket drömde och att det helt enkelt aldrig hänt! Vilket skämt, att du har mage att försöka släta över något sådant. Skäms!

Jag har varken försvarat eller kritiserat knark är bajs-kampanjen. Din bajsätarkritik är rätt löjlig, det inser du väl att det inte var en bokstavlig betydelse på kampanjens titel?

Som jag har förstått kampanjen - jag minns den rätt luddigt, men jag har läst en vetenskaplig analys av den i Nordisk alkohol- och narkotikatidskrift (NAT) - så var den ett försök att ge ungdomar som ännu inte prövat narkotika olika nya argument för att säga nej. Den var moraliserande, det är ju alla kampanjer som försöker påverka beteenden, men syftet var att den inte skulle vara en traditionell skrämselkampanj, utan vara baserad på fakta. Förvisso ett urval av tillgängliga fakta, men så blir det ju alltid när man kampanjar.

Jag råder alla intresserade att läsa artikeln i NAT för en mer balanserat bild av kampanjen än den som Hiram erbjuder.

När det gäller dina inledande, retoriskt frågor så har de inget med något jag skrivit att göra, och jag förstår inte varför du ställer dem till mig - eller för den delen till Björn Fries. Våra svar är nej i samtliga fall. Om du önskar ta del mer i detalj av mina uppfattningar på området, Hiram, så får du gärna läsa min bok "Metadon på liv och död".

#15 Björn Johnson,
"Jag har varken försvarat eller kritiserat knark är bajs-kampanjen. Din bajsätarkritik är rätt löjlig, det inser du väl att det inte var en bokstavlig betydelse på kampanjens titel?"

Pytsan. Menar du att "löjligt" skulle vara ett argument? Maken till demagogi i syfte att rättfärdiga hatpropaganda har jag sällan skådat. Att du valt att gå i försvarsställning i detta är lika uppenbart som det är tragiskt. Tragiskt då det påvisar din personliga acceptans för beskrivelsen av droganvändare i demoniserande bilder och terminologi där drogbruk likställs med koprofagi.

Hatpropagandans existens är inte ny. Det finns mycket forskning om sådan propaganda, vad det är och hur den fungerar - ämnet har behandlats utförligt i såväl psykologisk, som statsvetenskaplig - för att inte säga drogpolitisk forskning. Som narkotikaforskare och statsvetare är du förstås fullt medveten om detta, vilket inte talar till din fördel i ditt försök att förminska dess innebörd här.

Hatpropaganda åsyftar att instigera och legitimera våldshandlingar genom att skapa fantasifulla fiendebilder av sina våldsoffer. Det handlar genomgående om att skapa stereotypa fiendebilder av människor, bilder som enbart visar minimala variationer och inte har något att göra med människors och kulturers faktiska karaktär.

Dess avsikt är att underlätta acceptansen i målgruppen för våld, kränkningar och övergrepp mot de människor som utpekats som fienden. Dess avsikt är således att underlätta angrepp på de människor den bredare politiken avser eliminera.

Den knyter an som en väsentlig del i en större förföljelseprocess där den övergripande målsättningen i detta fall är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Sammantaget är det en politik du och Fries argumenterar för, då ni i er artikel argumenterar för skadelindring som ett komplement till kontrollpolitiken.

Det hade varit mer trovärdigt ifall er argumentation om skadelindring hävdats som en väg bort ifrån denna människofientliga politik. Utifrån det så kallade argument du däremot framför kan jag inte betrakta den nya acceptansen av skadelindring som annat än en partsinlaga, vars syfte är att fortsatt kunna legitimera de massiva kontrollåtgärderna.

Samtidigt är den nya acceptansen av skadelindring en konsekvens av att de urskiljningslösa förföljelser etablissemanget under årtionden underhållit och främjat inte längre kan legitimeras. Orsaken till detta är, i sin tur, att droganvändare börjat ställa krav på erkännande av sina moraliska rättigheter. Dessa krav kommer bara öka i framtiden, till vilket ni nu skyndar för att rädda ansiktet på den politik som skapats i samförstånd och samröre med fundamentalistisk extremism.

Men ett halvdant erkännande är inget erkännande alls i detta sammanhang. Innan Fries och hans vänner på Mobilisering mot narkotika (bara namnet talar sitt tydliga språk) lanserade sin så kallade informationskampanj talade han vidlyftigt i media om vikten att förse ungdomar med saklig information om droger. Vi vet idag vad som hände sedan, då Fries myndighet istället valde att marknadsföra bilden av knarkare som koprofager.

Det visar tydligt på att företeelser som humanism och medmänsklighet används som politiska redskap i syfte att dölja och främja politikens underliggande agenda - där en grupp vanliga människor berövats sina rättigheter och utsätts för systematiska kränkningar och förföljelser som instiftats i svensk lag.

Här är en länk till en av filmerna från kampanjen "knark är bajs",

http://www.youtube.com/watch?v=q__zLNsii0E

Till de som är intresserade av att fördjupa sig i ämnet om hatpropaganda rekommenderar jag Sam Keen's bok;
Faces of the Enemy: Reflections of the Hostile Imagination.
ISBN-10: 0062504673, ISBN-13: 978-0062504678.

Denna, samt en analys av filmen ovan, må vara aningen mer intressant än att läsa den analys som Björn Johanson hänvisar till i NAT - en tidsskrift som för övrigt tydligen finansieras av både Socialdepartementet och Folkhälsoinstitutet. Fast visst är det spännande alltid, när myndigheter utreder sig själva.

Kan inte alla bara googla på David Nutt. Är så kul att se hur politiker handskas med de som inte håller med.

Så, Hiram, om jag förstår dina tirader rätt: vi har alltså fel i vår argumentation om sprutbyte, eftersom vi argumenterar utifrån i ditt tycke fel utgångspunkt, nämligen folkhälsoperspektivet snarare än legaliseringsperspektivet. Nå, man kan såklart se det som en rättighet att använda narkotika. Jag gör inte det, och kommer knappast att övertygas av din argumentation, särskilt inte som du egentligen inte framför några argument utöver ad hominem (personangrepp).

Personligen tror jag att utsikterna att få sprutbyte accepterat i Sverige genom att hävda att narkotikabruk borde legaliseras torde vara tämligen mikroskopiska, för att uttrycka det konservativt.

I vår artikel läser du in en plädering för "hatpropaganda mot narkomaner". Det säger säkert mer om dig än om mig och Fries. Du verkar ha hängt upp dig på knark är bajs-kampanjen, som vi inte skriver ett ord om i artikeln och som jag inte har haft ett dyft med att göra. Nå, det är väl din ensak, folk här är säkert läskunniga.

När det gäller NAT är det en peer-review granskad vetenskaplig tidskrift. Att du lyfter fram tidskriftens bidragsgivare är en argumentation som är värdig RNS - särskilt när du uppenbarligen inte har några sakargument att anföra som tidskriften eller den aktuella artikeln.

För övrigt heter jag Johnson.

#18 Björn Johnson

Skrev NAT något om huruvida Knark är bajs kampanjen var värt mödan? Av de studier jag läst om droginformation(eller propaganda hur man nu ser på det) så har det ringa till ingen effekt på de som faktiskt är i stånd till att pröva på droger. De argument som jag sett föras fram behandlar först och främst drogbrukets sociala aspekter, dvs. att lyckad drogprevention förs inte ovan ifrån(av någon polis som visar en haschkaka) utan från kompiskretsar och så vidare.

Erik: Nej, det var en innehållsanalys, ingen effektstudie. Du har helt rätt i att effekterna av antidrogkampanjer kan ifrågasättas. Artikeln finns på NAT:s hemsida:

http://nat.stakes.fi/NR/rdonlyres/A72BE7DD-7690-446B-9766-ECBFD9E9C251/0...

Filmen som Hiram länkade till var väl ingen höjdare, men att den är gjort med glimten i ögat får man vara rätt humorlös för att inte inse. Syftet med de här filmerna var, om jag förstår NAT-artikeln rätt, att locka folk till kampanjens hemsida, där information och argument av mer seriös art skulle finnas.

Nu vet jag faktiskt inte om jag har lust att diskutera Knark är bajs något mer; vår debattartikel har ju som sagt inget som helst med den kampanjen att göra.

#18 Björn Johnson,
Du har förstått mina tirader rätt till viss del. Jag argumenterar dock inte utifrån ett "legaliseringsperspektiv", mitt perspektiv utgår ifrån individens moraliska rättigheter till drogbruk. Om mitt antagande gällande den moraliska rättigheten att använda droger är felaktigt, då borde du som renomerad vetenskapsman med enkelhet kunna motbevisa en lekman som mig på den punkten.

Det borde ju rent ut sagt vara "löjligt" enkelt, så var är argumenten?

Jag anser du brister i trovärdighet då du förnekar att drogbruk är en moralisk rättighet som vuxna människor besitter. Det är uppenbart, inte minst då varje vuxen människa i detta land fritt kan gå till systembolaget och inhandla obegränsade mängder alkohol. Samtidigt utsätts individer som väljer andra, oftast mindre skadliga rusmedel, systematiskt för kränkning. Grunden för dessa kränkningar är förstås den kontrollpolitik du och Fries förordar.

Det är en politik vars grund står i övergrepp som utövas mot individens vilja. Märk väl att rättighetsbegreppet inte kan bortförklaras med politiska etiketter som saknar verklighetsförankring. Mitt argumentet är betydligt mer solidt än så.

Sådana övergrepp, så som tillgripandet av tvångsmedel mot en individs vilja, hävdades nyligen utgöra vad som i internationell rätt definieras som "grym, omänsklig och förnedrande behandling". Detta alltså enligt FNs särskilde utredare i tortyrfrågor, som i sin rapport lyfte fram det rättighetsperspektiv min argumentation vilar i.

Möjligen kan din felaktiga förståelse av dessa argument förklaras i en ren vana att konfronteras med ett utilitaristsiskt "legaliseringsperspektiv". Däremot är du i din slutsats förstås helt korrekt i att du och Fries utgår ifrån folkhälsoperspektivet, vilket jag inte kan beskriva som annat än ett paternalistiskt minfält. Det talar inte till din fördel här.

Gällande "ad hominem" tvekar jag inte för ett ögonblick att ifrågasätta Fries eller någon annan politikers trovärdighet. Hans vidlyftiga orerande om "saklig information" och medmänsklig "humanism" framstår i sitt rätta ljus vid sidan av den hatpropaganda som sedemera spridits av hans myndighet. Min kritik står således inte till hans person per se, den står till hans agerande och de lögner han konsekvent förmedlar.

Jag betraktar förfarandet, att säga en sak och göra en annan, som ohederligt taktisk politik. Lögner som anförs av politiker till syftet att kränka mänskliga rättigheter anser jag ska exponeras i största möjliga utsträckning. Därtill tror jag även att de flesta väljare instämmer på den punkten. Undantaget är möjligen diverse hegelianer som betraktar lögnen som ett nyttigt politiskt redskap i arbetet att beröva individen dennes rättigheter.

I det avseendet finner jag det skenheligt att ni beklagar er över likgiltighet inför politikens avigsidor och vurmar över begrepp som humanism, då ni samtidigt vill göra gällande att kontrollpolitiken ska föras vidare och att knarkare saknar rättigheter till sitt drogbruk - rättigheter som majoriteten vuxna svenskar besitter i sitt val av rusmedel, dvs den alkohol som säljs i det statliga monopolet.

Det är symptomatiskt att Fries själv inte deltar i debatten här på Newsmill. Tyvärr är det ett typiskt för politiker som betraktar detta som en ensidig propagandakanal. Få är de som faktiskt deltar i diskussionerna, men de som faktiskt gör det tycker jag förtjänar beröm. Det gör även du för ditt deltagande. Det kan förstås tyckas orättvist att du tvingats gå i försvar i min kritik av din medskribent. Men det är samtidigt ett val du har gjort. Du hade möjliget att ta avstånd från hatpropagandan, men du valde själv att försvara den.

För att uppfriska ditt minne:
"Mobilisering mot narkotika företrädde definitivt inte den inställning... som [Hiram] hävdar." Vidare, och här medger du delvis att ditt föregående påstående är felaktigt. "Filmen som Hiram länkade till var väl ingen höjdare, men att den är gjort med glimten i ögat får man vara rätt humorlös för att inte inse."

Nazistisk propaganda gjorde sig känd för att beskriva judar som giriga fetknoppar med stora näsor. Även det med glimten i ögat, får vi väl förmoda. Nåväl, jag är i vart fall inte så pass humorlös att jag inte kan skratta åt ditt patetiska försvarstal. Jag skulle vilja beskriva det som höjden av tragikomik, tragiskt men roligt på en och samma gång.

Vad du i egenskap av försvarsadvokat anfört argument till i debatten med mig, är acceptans och ursäktande av den hatpropaganda som förmedlades av Mobilisering mot narkotika under ledning av Björn Fries. Du beskrev visst min kritik av detta som "löjlig" och påstod att jag inte har något argument utöver ad-hominem. Det tyckte jag också var roligt, men jag förmodar att du inte skrattar med mig.

Nåväl, åter till de torra sakargumenten. Jag betonar att jag inte läst in "plädering av hatpropaganda" i er artikel. Däremot hävdar jag att hatpropagandan är integrerad i den kontrollpolitik ni förordar, oavsett om ni uttryckligen anfört argument till sådan propaganda.

Min tes är att verkligheten börjat hinna ikapp de politiska lögnerna och att sprututbytet är en eftergift, som nu anförs till syftet att kunna fortsätta den politik som fullständigt erroderat rättigheterna för de som använder droger. Kraven på erkännande av moraliska rättigheter i drogbruk kommer dock inte att upphöra, tvärt om.

Sprututbyte må vara dagens eftergift, men morgondagens krav kommer ställas till de tvångsmässiga drogtesterna. Även här kommer eftergifter tvingas fram. Vad gäller artikeln i du hänvisat till i NAT har den eftersökts, men ej funnits. Bifoga gärna en länk ifall du minns vad den hette.

#20 Björn Johnson,
Sorry, uppfattade inte att länken jag efterfrågade redan postats då den förmedlades som del i ditt svar till Erik. Ska läsa igenom artikeln vid tillfälle och noterar att du inte vill diskutera kampanjen mer. Jag tycker inte heller det är din sak att tala för Fries räkning i detta. Du får gärna hälsa honom att deltagande i efterföljande debatter på Newsmill uppskattas av oss som kommenterar.

Hiram, jag erkänner villigt att filosofi inte är mitt ämne (jag är statsvetare). Men så mycket vet jag att det rättighetsperspektiv du förespråkar knappast kan bevisas genom någon form av empirisk vetenskap, lika lite som det kan motbevisas. Det handlar om värden och normativ teori helt enkelt, och där kan man ha olika uppfattningar. Men jag har exempelvis läst Douglas Husaks böcker, så jag är hyfsat familjär med din argumentation.

Dina vidlyftiga liknelser och guilt-by-association (nazister etc.) är ju smakliga. Men det kan man kanske kosta på sig bakom anonymitetens slöja.

Jag begriper inte riktigt hur du kan få de associationerna ur innehållet i min och Fries artikel, men det står dig förstås fritt att tolka den som du vill, på samma sätt som det står dig fritt att diskutera något helt annat än det vi tog upp i artikeln.

När det gäller kontrollpolitiken kan jag bara avslutningsvis nämna att jag anser att "eget bruk" bör avkriminaliseras, eftersom konsumtionsförbudet inbegriper en kriminalisering av människor och dessutom möjliggör många otrevliga tvångsmedel som inte har i en rättsstat att göra. Läs mer i min bok "Metadon på liv och död".

Jag svarar inte för min medförfattares uppfattningar i denna fråga, men jag vet att han i andra sammanhang har varit mycket kritisk mot exempelvis drogtester i skolan.

#24 Björn Johnson,
Att lagstiftningen kriminaliserar droganvändares fysiska kropp är förstås en korrekt iaktagelse. Det behövs inget argumentationsfel för att belysa faktumet att det tidigare existerat en instans i världshistorien som instiftat sådan lagstiftning. Min kritik avser således politiska och rättsliga principer, snarare än politiska beteckningar på auktoritära och totalitära rörelser.

Detsamma gäller för hatpropagandan, dess utformning skiljer sig inte nämnvärt från fall till fall. Jag beskrev tidigare, om jag minns rätt, att sådan propaganda endast uppvisar minimala variationer i sin utformning. Därav är det olyckligt att du missförstår min argumentation, då du felaktigt beskriver den som ett argumentationfel. Däremot kan förstås relevansen av mitt personnummer ifrågasättas till det avseendet.

För att återgå till er artikel anför ni själva ad-hominem argument mot Rydberg: "Det viktigaste skälet till att åtgärden inte infördes för flera år sedan är Rydberg själv". Det är, menar jag, att göra det lite väl lätt för sig. Vi kan erinra oss att socialdemokratin länge vurmat inför "bred politiska enighet" och avsaknade av offentlig debatt i narkotikafrågan. I opposition är det förstås lättare att kapitalisera på att värna mänskliga rättigheter de under åratal negligerat och aktivt verkat för att errodera då de suttit vid makten.

De associationer jag gör av innehållet i er artikel härrör de trovärdighetsproblem din medskribent dras med. Kanske har jag varit otydlig ifall det inte framgått i min argumentation. Fries är förstås inte ensam i detta, det finns många exempel på personer verksamma inom den socialistiska rörelsen som agerat på liknande sätt. Margot Wallström var nog den ärliga av dem, när hon i SvT blankt avvisade skademinimering även om det skulle rädda människors liv.

Allt fler vanliga människor har genomskådat den politiska lögnen om den så kallade narkotikan. Ifall det för mer än tio år sedan var få som trodde på socialdemokraternas utsagor om att Sverige skulle vara narkotikafritt vid år 2008, då är det förmodligen ännu färre som betraktar uttalandet i termer av en missbedömning idag. Det finns förstås ett mycket konkret sätt att uppnå nå den politiska målsättningen, men ett avskaffande av FNs verklighetsfrämmande definitioner av "narkotika" talas det inte lika gärna om.

Ifråga om sprututbytet uppfattas eftergiften troligen som politiskt acceptabel då angreppen på droganvändares rättigheter i större grad förflyttats till andra områden. I synnerhet då den kan kläs i ett hölje av humanism och medmänsklighet gentemot människor det finns en klar ambition att fortsätta kränka. Samtidigt har politikens mest flagranta övergrepp på de mänskliga rättigheterna kommit att bli för allvarliga och uppenbara för att kunna legitimeras än mindre negligeras.

Att missbrukare i framtiden kommer kunna undgå att smittas av HIV och Hep-C är förstås jättebra. Men det finns förstås skäl till varför det drar ut på tiden utöver det ni vill göra gällande i Birgitta Rydbergs person. Ett viktigt skäl, som jag ser, är att ju längre det dras på beslutet desto fler kommer att smittas. Det må tänkas låta hårt, men sedan är verkligheten också bister.

Däremot ska det bli intressant att se ifall polisen i framtiden kommer stå utanför utdelningsställena och fortsätta föra statistik. Fast å andra sidan tycks det nya modet vara att springa runt på gym. Kommer de som använder dopning också att förses med rena sprutor, eller är det en rättighet som endast kommer vara förbehållen vissa konsumentgrupper?

Alltid spännande med nya vinklar i det hela :-)

Hiram plockar den ena poängen efter den andra och säkert får han Björn och de övriga att undra varför studieresan gick till närmaste dagis för att få inspiration till kampanjen.

Hoppas bara att skamkänslorna räcker till för att förhindra liknande patetiska försök till drogbekämpning i framtiden.

En oroväckande tanke infinner sig dock. Tänk om sveriges islamister får för sig att detta är det enda språk svenskarna begriper och kontrar med kampanjen... "Alkohol är piss"

Är företrädare för systembolaget informerade?

;-)

ersity is replica Bvlgari Bracelet on sale limitless. If you match cheap Bvlgari Pendant wholesale your jewelry with your Juicy Couture Bangles dresses, you will acheive Cartier the most desirable appearance. cheap Chanel wholesale That is why most Cheap Cartier of the women today replica jewelry are investing more and replica Gucci Necklace sale more in imitation jewelry, designer jewelry for cheap because that way they replica Juicy Couture sale get a huge variety to match with everything in their wardrobe. In reality, all