Biståndet

Gunilla Törnqvist om Biståndet

Förändrade attityder nödvändigt för ett effektivare bistånd

Publicerad: 2009-12-08 16:12, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Det svenska biståndet behövs, spelar en viktig roll och har ett gott anseende i världen. Men för att få större effektivitet och för att förebygga korruption krävs tydligare ledarskap, förändrade attityder och ökad transparens. Det skriver Gunilla Törnqvist, GD för SADEV, efter att under hösten ha samtalat med över 200 personer i Europa, USA, Afrika och Asien om bistånd, effektivitet och korruption.

42 millningar
11 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är generaldirektör för SADEV, Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete. Under hösten har jag haft ett specialuppdrag från biståndsminister Gunilla Carlsson att ta fram tio innovativa förslag till vad som krävs av biståndet i en värld där korruption är ett faktum.

Korruption och effektivitet i biståndet har under hösten, efter initiativ av biståndsminister Gunilla Carlsson, varit föremål för intensiv debatt. Själv fick jag ett uppdrag av biståndsministern att till den 9 december - den internationella antikorruptionsdagen - bidra till svar på frågan "Vad krävs av biståndet i en värld där vi vet att korruption är ett faktum?".

Att förutsättningslöst få ta sig an frågan om hur svenskt bistånd kan bli effektivare i en värld med korruption är en ynnest. Jag tog mig an uppgiften med föresatsen att prata med och få in tankar från så många människor som möjligt. Det har blivit djupa samtal med över 200 personer i bland annat Sverige, USA, Tanzania, Zambia och Vietnam. Jag har besökt svenska utlandsmyndigheter, talat med människor från hela världen som arbetar med bistånd i olika former, besökt myndigheter i samarbetsländerna som antikorruptionsmyndigheter och Riksrevisionsorgan, träffat journalister och näringslivsrepresentanter samt pratat med medborgarorganisationer och oppositionspolitiker.

Vilka intryck har jag fått efter höstens djupdykning i biståndsvärlden? För det första: det står klart att biståndet behövs, även om vi vet att en del av pengarna inte alltid når det avsedda målet. Kanske är det så som en intervjuperson uttryckte det: "Är det möjligt att ge bistånd i ett korrupt land? Ja, biståndet behövs och det behövs särskilt i miljöer som kännetecknas av korruption".

För det andra: bistånd finansierar verksamhet under mycket svåra och komplicerade förhållanden. "Vi arbetar i en värld med svaga institutioner", som en medarbetare på en myndighet sa.

För det tredje: svenskt bistånd, utvecklingssamarbete och reformsamarbete har ett grundmurat gott anseende. "Sida is the flagship among the donors in the work for anticorruption", som en statstjänsteman i utlandet uttryckte det.

Trots detta finns ett antal områden inom den svenska biståndsverksamheten som kan utvecklas. Det svenska biståndets offentliga organisation ger en splittrad bild: Regeringskansliet (i huvudsak Utrikesdepartementet), Sida, ett antal myndigheter och inte minst våra utlandsmyndigheter behöver bättre samordning och kompetensutnyttjande. Den beredning som sker kan knappast betecknas som effektiv; transaktionskostnaderna såväl inom som mellan myndigheterna förefaller överstiga mervärdet av många personers inblandning. Här finns utrymme för renodling och effektivisering.

En del intervjuade har fört fram att nolltoleransen mot korruption lett till döljande och förnekelse av korruption. Andra har pekat på att korruption inte är ett biståndsproblem utan finns överallt - även hos oss. Flera har påpekat vikten av att börja följa de regler som finns och att verkligen ta frågan om antikorruption och effektivitet på allvar.

En strategi för antikorruption tarvar transparens och öppen debatt mer än något annat. Om jag bara skulle lämna ett förslag mot korruption i biståndet vore svaret ökad transparens. Här finns också en samstämmighet bland biståndsdebattörerna. Det handlar bland annat om bättre insyn i verksamheten genom säkrare och mer tillgänglig data, kommunikation av insatser och effekter, användning av ny teknik och stöd till ansvarsutkrävande från medborgarna i samarbetsländerna.

Ökad transparens kräver också djupgående kultur- och attitydförändring och ett tydligare ledarskap. Just ledarskapets betydelse och vikten av förändrade attityder menar jag inte tillräckligt tas på allvar.

Vi vet att högsta ledningens förståelse för och vilja att ta tag i korruptionen på ett öppet och inte defensivt sätt spelar stor roll. Höstens debatt som initierades av biståndsministern är ett utmärkt exempel på ledningens betydelse. Plötsligt händer det något: olika aktörer lyfter fram sitt arbete mot korruption, debatterar, lägger ut information på hemsidor och refererar till beslut, regler och rutiner.

Reaktionerna på och efter Gunilla Carlssons artikel i augusti säger något inte bara om ledarskapets betydelse, utan också om våra attityder. Eftersom jag fick ett särskilt uppdrag av ministern har jag haft möjlighet att iaktta reaktioner och attityder i inte minst biståndsvärlden. Påtagligt var att många inte uppskattade initiativet och ifrågasatte biståndsministerns avsikter, och inte drog sig för att fylla i med sina egna spekulationer. Påtagligt var också känslan av påhopp och ifrågasättande. Reaktionerna var ofta defensiva.

Min slutsats är att den svenska biståndsvärlden ständigt och med framgång försöker utveckla formerna för utvecklingssamarbete, men i huvudsak på en övergripande nivå. De konkreta riskerna tonas ner och de ofta uppenbara problemen tar man inte gärna tag i, blundar för och förtiger. Jag tror att vi skulle vinna mycket på att möta och samarbeta med andra - från andra länder, från andra discipliner, från andra organisationer - med större respekt, intresse och öppenhet. Att ta tillvara den kompetens som finns och tillföra ny kompetens där den saknas kan tyckas självklart. Som det ser ut idag behöver lärandet mer systematiskt tas tillvara och bidra till underlag för utveckling av verksamheten.

Även inom biståndsvärlden behöver man arbeta för en kultur som är mer öppen för att erkänna och peka på förbättringsmöjligheter. Självfallet finns det personer som har vilja att ompröva, lära av erfarenheter och förbättra. Det är viktigt att identifiera och använda sig av dessa personer. Jag är övertygad om att en öppnare attityd skulle gagna målgruppen för svenskt bistånd - de fattiga.

Öppenheten och en förändrad attityd skulle också ge bättre förutsättningar för en mer nyanserad debatt om biståndet. För biståndet behövs, men behöver liksom all verksamhet utvecklas för att bli mer effektivt.

Gunilla Törnqvist (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15182

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Svenska folket hade nog kunnat använda de 80 miljoner om dagen (DAGEN!) SIDA slänger bort på andra diktaturer i världen. Vi hade antagligen kunnat använda de 400-500 (lite osäkerhet) miljonerna som våra kära "ledare" slänger bort på mångkulturen varje dag också.

Det hade varit löjligt om vi talat om sådana summor per år, per månad hade det börjat bli absurt...per vecka hade man börjat undra om dessa människor hade blivit födda med hjärnor...

...per dag...förräderi är den enda logiska förklaringen jag kommer fram till. Någon annan som känner för att förklara för mig hur Sverige tjänar på att slänga bort flera hundra miljoner kronor per dag (netto) på andra länders befolkningar, när de ytterst sällan ger något tillbaka?

Permalänk | Anmäl #1 Illwill, 2009-12-08, 20:48

Förutom attityden som den svenska bistånds- och flyktingpolitiken har om att bara man öser ut pengar så är vårt samvete stillat, ju mer pengar desto mer stillat samvete, ändras så bör även attityden till produkten ändras.

Bort med alla skrytbyggen. Fördela pengarna till befolkningen via microlån så får de själva ta ansvar för sin framtid. Alternativet är att biståndslandet själv ansvarar för hela kedjan fram till slutprodukten.
Då minskar man åtminstånde korruptionen då det är lättare att övervaka personer man själv tillsätter.
Naturligtvis med full öppenhet där kreti och pleti kan ta del av all information.
Kräv personligt ansvar från de som arbetar med bistånd.
Inför företagsliknande struktur där resultat för varje krona krävs.

Bara för att det är skattepengar så ska man inte få handha dem vårdslöst.

Permalänk | Anmäl #2 suka, 2009-12-09, 08:40

För att öppna upp för en full transparent organisation krävs att:
1. UD kan bistå oberoende journalister och tidningar att kunna rapportera om biståndsfinansierade projekt med direkt stöd, inte via organisationer. Det kostar att ha journalister på plats under så lång tid som krävs för att få en hel bild av biståndet.
De kan då rapportera om både bra och dåliga projekt utan yttre påverkan från en organisation som avlönar dem.

2. Dela upp UD och Sida så att Sida kan ställa krav på mottagaren på ett annat sätt än i nuvarande system.
Med Sida-anställda som diplomater med rädsla för att stöta sig med regeringar har vi nu diplomatiska "dagis" i många länder som öser ut 100-tals miljoner för att vara alla till lags.

Permalänk | Anmäl #3 lennart, 2009-12-09, 11:21

Hmm. Ledarskapets betydelse är tydligen väldigt stort. Då undrar man hur GT själv har lyckats med sitt ledarskap, när halva hennes personal lämnat myndigheten under tiden hon åkt runt och "djupdykt" i en biståndsvärld hon egentligen borde kännt till redan. Hennes ledarskap bidrar till att varje år slösa bort 20 miljoner kronor ur biståndsbudgeten, som definitivt kunde gett mer än några tautologier på Newsmill.

Permalänk | Anmäl #4 mafuta, 2009-12-09, 11:57

"Som det ser ut idag behöver lärandet mer systematiskt tas tillvara och bidra till underlag för utveckling av verksamheten."

Är det något biståndsbranschen inte behöver är det mer byråkratsnack, policydokument och floskler om hur bra och viktigt biståndet är.

Redovisa i stället öppet och tydligt vad vi får för en procent av BNI. Redovisa hur stora problem SIDA har att överhuvudtaget hitta förnuftiga projekt att pumpa in pengar i för att lyckas göra av med en procent av BNI. Redovisa hur många miljoner biståndskronor det kostar att hjälpa en enda person ur fattigdom med nuvarande system.

Permalänk | Anmäl #5 Fabrikören, 2009-12-09, 13:17

Författaren är uppenbarligen fel person för uppgiften.

Permalänk | Anmäl #6 goran, 2009-12-09, 22:00

Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete !!!! Man vill gråta av raseri, återigen en icke-myndighet. Skulle vilja veta vad artikelförfattaren har i lön samt vad hon har för sig på dagarna. I vilket fall har jag ytterligt svårt att tänka mig att hon på något sätt bidrar till vår gemensamma försörjning.

Artikelförfattaren borde snarast hänvisas till Tottorins jobbgaranti, möjligen kan hon klara av att sortera muttrar eller nåt liknande. Egentligen borde hon betala tillbaka dom miljoner hon roffat åt sig i lön från skattebetalarna.

Permalänk | Anmäl #7 jalle, 2009-12-11, 13:12

Biståndsprofitörerna hyllar givetvis biståndet men de kan inte svara på de mest enkla frågor.

Varför går 750 miljoner kronor om året till palestinierna, en folkgrupp som uppstått enbart för att araberna inte vill ta hand om och försörja sina egna flyktingar på sitt eget territorium?

Sen när blev Sverige en socialbyrå för den muslimska världen?

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2009-12-14, 09:56

Bo T: Suck, du håller dig aldrig till ämnet utan smutsar ner överallt. Ok?

Som vanligt läser de flesta inte artikeln. Istället vädrar man sina köksbordanalyser.

Både diplomati och biståndsarbete är bland de mest högkvalificerade yrken man kan hålla på med. Respekt är viktigt även om man är kritisk mot biståndet. Det ansvar en platschef i en svensk biståndsorganisation i utlandet har går bortom de allra flestas horisont.

Den kanske viktigaste insikten som jag som professionell biståndsarbetare kan ge, är effektivitetsfrågorna är ett dagligt diskussionsämne bland oss. Hur vet man att man är framgångsrik?

Men det är faktiskt viktigt att inse att biståndspengarna faktiskt inte räcker för att bygga välstånd. Fri handel och politiska reformer både i mottagarlandet och givarländerna är viktiga. Ett stort problem vi har i fält är politkerna där hemma som måste visa handlingskraft för sina väljare. Och ett lika stort problem är givetvis makthavare i mottagarländerna. Men det är en del av jobbet att förstå detta.

De flesta kritiker är oerhört naiva i sina föreställningar om hur det kan bli effektivt. Utveckling är politik och det handlar i sin tur om makt och ingen politker någonstans i världen vill ge upp sin makt, inte ens i Sverige. Reformer genom bistånd måste alltså anpassas in i vad som är politiskt möjligt och utifrån det också tänja lite på de politiska ramarna. Ni kan ju ana här vilka utmaningar som antikorruptionsarbetet står för i många länder?

Ett bekymmer vi har idag är den ensidiga betoningen på finansiell kontroll (RRV kollar ju också effektivitet men där saknar de faktiskt en hel del kompetens).
Vi borde egentligen fokusera mera på att bygga relationer med mottagarna, snarare än att pumpa in massor med pengar utifrån. Men relationer tar tid och kostar pengar det med.

Men för enskilda individer som får hjälp genom bistånd öppnas enorma möjligheter. En väg till marknaden finansierad genom bistånd ökar inkomsterna med 20-30%. Enskilda organisationer ger hälsoutbildning och minskar barnadödligheten med 75%. Andra organisationer hjälper till att organisera bybanker och medlemmarna kan efter att ha sparat ta ett mikrolån och öppna ett litet byskrädderi och öka sin inkmost med 50%.
I länder med politiskt förtryck hjälper biståndspengar människor som hotas med rättegång för sina protester mot att stora företag i samarbete med myndigheter bokstavligen stjäl deras mark.
Det här sker hela tiden, små mirakel som aldrig lyfts fram i media just för att det funkar. Det är aldrig smärtfritt men vem kan hoppas på det?

Det stora problemet med svenskt bistånd idag är just strukturer för lärandet och erfarenhetsåterkoppling. Det är ont om lärande institutioner och kanske har Sida varit för dominant i Sverige?

Mycketfunkar faktiskt i mottagarländerna. Det är normalt sett väldigt mycket mer än vi tror . Speciellt bland biståndskritiker på Newsmill finns föreställningar som om de vore sanna faktiskt skulle innebära att absolut ingenting fungerar i mottagarländerna men det är ju inte sant. Jag lever i ett av världens fattigaste länder, men jag kan nås på mobiltelefon var jag än är. Många länder hoppar över våra tekniska utvecklingsstadier och vad som än händer om 10 år sä är ett säkert: det ser inte likadant ut som idag.

Permalänk | Anmäl #9 Utlandssvensk, 2009-12-14, 14:53

Det är politiskt känsliga frågor - och kanske är artikeln lite slätstruken eller färglös kring de gigantiska problemen.

Bistånd används av många andra länder, inte för att utveckla landet i sig, utanför att skaffa det egna landet egna politiska fördelar. och i det sammanhanget är bistånd som gynnar mottagarlandets politiska elit något vettigt och förklarligt. Om detta talas det tyst, dvs hur länder för en utrikespolitisk agenda med hjälp av sitt bistånd.

Utvärdering av nytta. Korruption förgör och slår ut allt nyttigt arbete. Det är sant. meh lika viktigt som antikorruptionsarbete är att utvärdera nytta. Om man nte kan mäta nyttan och effekten av båståndet kanske man ska fundera på vad biståndet är bra för?
Jag har länge efterlyst konkreta resultatanalyser, vad Svenskt bistånd på 30 miljarder faktiskt gör för nytta? Denna fråga är intimt förknippad med korruption. För även om vi har transparens, så betyder inte detta att pengarna gör nytta, de kanske bara upprätthåller ett bidragsberoende.

Det bästa med artikeln är att den rakt ut säger att SIDA tjänstemän ifrågasätter vår eminente biståndsminister. Utanatt på något sätt vara moderat utan notoriskt otrogen mamrginalväljare, vill jag ändå uttala min beundrarn ör ministrar som är raka och tydliga. Som inte bratar en massa flum och vad som är viktigt eller önskvärt, utan som bryter ner saker till konkretion och resultatanalys. Att då något tydligt och klart skriver att SIDA-tjänstemän inte alls gillar att någon driver ett arbete som vill förhindra korruption är faktiskt anmärkningsvärt. Läser man mellan raderna betyder detta att Gunnilla C sannolikt funderar på allvar vd man ska ha en gigantisk biståndsmyndighet proppfull med vänstertomtar (i dess negativa bemärkelse) som ser myndigheten som sitt lvebröd och inte en plattform för regeringens utrikespolitik. Om vi för en gång skull har en minister som driver på resultatansvar, ja då är det så klart inte populärt. Detta visar bara hur djup organisationen sjunkit, och behovet att av att i omgångar dra ner biståndsbudgeten till Sida och föra över pengar till andra myndigheter, tex utrikeshandel, försvar, miljöfrågor samt forskning. Sjukhus, hälsa, högre utbildning, liksom lägre, samt viktigast av allt, utbildning av flickor och kvinnor. Man behöver inte vara antifeminist, jag är nämligen "manist" för att begripa att störst insatser gör biståndet när det kommer kvinnor till godo. Att få ner födslotalen i U-länder är sannolikt den bästsa insats vi kan göra, detta är väl samma sak som att öka hälsan och utbildningen?

Permalänk | Anmäl #10 Sven Svensk, 2009-12-14, 23:45

bistånd - det handlar inte om det! kärlek! sanning! kunskap!

Det är liksom lite större!!! Det handlar om PEnGAR!!! Vem äger dem? Kristna? muslimer? judar? Vem?

Lyssna:
http://iamthewitness.com/audio/Rafeeg.Ognir/TFC.SMITH.RAFEEG.OGNIR%2013-12-2009_17;17;51.mp3

BIS -styr oss! Gör oss till slavar! BIS - vad är det???
http://www.bis.org/

Det är liksom lite större - fyra världskrig! och några till!

Thursday, April 3, 2003 Posted: 5:02 PM EST (2202 GMT)
Former CIA Director James Woolsey
LOS ANGELES, California (CNN) -- Former CIA Director James Woolsey said Wednesday the United States is engaged in World War IV, and that it could continue for years.

Khazarerna är dessa:
Shattering a 'national mythology' - Haaretz - Israel News - Shlomo Sand israeli professor in history, author of "Matai ve'ech humtza ha'am hayehudi?" When and How the Jewish People Was Invented

Khazarerna är ett gammalt handelsfolk som byggde Birka som en del av norra sidenhandelsvägen:
http://home.swipnet.se/~w-14723/birka/birka010.html
Svårare är det inte!

Se Jerome Hauer som visste för mycket. Så här spred han myten om muslimer bakom 911:
The 9-11 Solution - The Myth Begins. Terrorism expert Jerome Hauer starts the PSYOP off full-force.

Så här såldes 911 till er av Richard Perle och Ehud Barak:
after the attacks on September 11

Five Dancing Israelis Arrested On 9/11
http://www.youtube.com/watch?v=tRfhUezbKLw

För att förstå mer så se - Missing Links

Det är så här de jobbar:
THE WAR PARTY från BBC

911 handlar helt enkelt om några som har haft kontrollen över oss sen länge:
The World Order by Eustace Mullins
• Secrets of the Federal Reserve by Eustace Mullins
• Wall Street and the Rise of Hitler by Antony C. Sutton
How western capitalists funded Hitler and National Socialism
• Wall Street and the Bolshevik Revolution by Antony C. Sutton
How western capitalists funded Lenin, the Bolsheviks, and the Soviet Union

Anthony Sutton kan berätta!
http://video.google.com/videosearch?q=Anthony+Sutton&emb=0&aq=f#

Pengarna och dess historia:
Andrew.Carrington.Hitchcock >Synagogue.of.Satan

Känns det igen?
Edward Bernays : on Propaganda and Public Relations
http://www.youtube.com/watch?v=V0OrT-8gXMs

Filosofin som media tiger om:
Leo Strauss:
Many neoconservatives like Paul Wolfowitz are disciples of a philosopher who believed that the elite should use deception, religious fervor and perpetual war to control the ignorant masses.

Kunskap är makt! Okunskap är vanmakt!
Det är liksom lite större - fyra världskrig! och några till!

De äger media:
CFR Media Control - Councile on Foreign Relations

bistånd - det handlar inte om det! kärlek! sanning! kunskap!