Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-12-07 11:12, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Carl Bildt råkar ständigt ut för tarvliga och småaktiga angrepp. Ibland finns inslag av avundsjuka och jantelagen: Bildt sticker upp, tror sig vara bättre än andra
Göran Wassenius har rest mycket på balkan och utkommit med en bok om kriget i Kosovo.
När Carl Bildt i oktober var upptagen med att förhindra en ny krackelering i Bosnien, klagade Lena Aq, generalsekreterare i Kvinna-till-kvinna, på hans ointresse för kvinnors rättigheter. Hon hade funnit att han aldrig bloggat om kvinnors situation. Men måste han blogga om allt? Blir i så fall nästa steg attacker från PRO för att han försummat pensionärerna?
Därefter har Thomas Bodström anmält honom till konstitutionsutskottet. Bildt borde på grund av jäv ha avstått från att delta i ett regeringsbeslut som dock var helt formellt. Samtidigt passade Bodström på att ge Bildt ett extra tjuvnyp: Bildt ljuger och är så självuppfylld att det han säger måste vara sant, just för att det är han själv som säger det". Den meningen har drag av Jantelagen!
Den senaste attacken kommer från Åsa Hedlund i Newsmill. Enligt henne är "Carl Bildts starka internationella ställning i allt väsentligt en inrikespolitisk myt". Han har skapat en illusion om "sin egen förträfflighet".
Här har vi ännu ett personangrepp - men även en uppgift som är hel fel. I själva verket är det precis tvärtom: Carl Bildt har betydligt högre anseende utomlands än här hemma. Inför de förhandlingar som ledde fram till Dayton-avtalet 1995 fick han förtroendet att representera EU. Har någon svensk sedan Olof Palme haft ett uppdrag på den nivån? Uppbackade av framför allt Bill Clinton pressade Richard Hoolbrooke och Carl Bildt forna Jugoslaviens huvudaktörer att skriva på det avtal som satte stopp för grymheter och illdåd, som inte förekommit sedan andra världskriget. Därefter fick han, som representant för det internationella samfundet, förtroendet att börja bygga upp ett civilt samhälle i det sargade Bosnien.
Nu är han utrikesminister. Nyligen skrev en världstidning att jämfört med andra europeiska utrikesministrar är han "som en jätte bland dvärgar". Läsare av internationella medier vet att ingen svensk politiker har citerats så ofta som Carl Bildt!
Det är möjligt att han nu hade velat ha ett EU-uppdrag. Men hans eventuella svårigheter att få det, har andra orsaker än de Åsa Hedlund anför. Enligt henne är han inte en "samarbetspolitiker" (hur vet hon det?), han står "långt till höger och har band till den amerikanska krigsindustrin". Carl Bildts problem är snarare att han inte dragit sig för att öppet kritisera stora aktörer på den internationella scenen. Han irriterade 1999 Nato genom att kritisera ingripandet i Kosovo. Och han har retat upp Ryssland för dess ingripande i Georgien.
Carl Bildt drar sig således inte för att kritisera stora aktörer på den internationella scenen; han hävdar, precis som Olof Palme, små länders rätt att höja rösten. Det borde väl Åsa Westlund kunna uppskatta?
I själva verket finns det fler likheter mellan honom och Olof Palme: Viss arrogans och den blixtsnabba repliken. Och även Palme var uppskattat utomlands men på hemmafronten ständigt utsatt för tarvliga angrepp.
Eller hur Åsa?
Cecilia Malmström blev kommissionär, Herman van Rompuy blev EU-president och Catherine Ashton utrikesminister. Carl Bildt blev ingenting. Varför?

Hur kan Alliansen ha förtroende för Bildt?

Bildt - vår internationellt mest ökände politiker

Bildt hade inte godkänts på grund av oljeaffärerna

Därför vann van Rompuy över Blair och Bildt

Bra för Sverige med enväldig Bildt
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Du bör nämna världstidningen vid namn!
Hallå..! Jag rodnar när skribenten jämför Bildt med Palme. När har Bildt kritiserat Eritrea i samband med de nu fängslade journalisterna tex??!!!!. Palme lär vända sig i sin grav. Näh.. Bildt tänker mer på hur hans kritik kan uppfattas och hur företagens tillväxt kan påverkas. Det finns bara ett ord för detta. Skandal!
Jag tror att Bildt drar på sig kritik helt enkelt för att han framstår som en ganska komplicerad person som inte är helt lätt att förstå. Det gör antagligen att folk funderar ganska mycket på honom och i brist på egentligt material drar fram hans lite oklara sidor.
Ummm... Eller - hisnande tanke! - så kan ju kritiken av Bildt bero på hans kopplingar till Lundin Oil, eller kanske på hans agerande i förhållande till Syrien, eller kanske det faktum att svensk utrikespolitik har reducerats till hans twitterkonto? Kanske?