Vallöftet om "change" var just bara ett vallöfte - aldrig avsett att infrias

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 bildade elva tidigare sovjetrepubliker en löst sammansatt union - CIS. Den amerikanska politiken inriktades genast på att bryta sönder denna union för att förhindra att en potentiell ny stormakt, som kunde utmana USA:s ledande roll, skulle kunna uppstå i framtiden. Runt Ryssland ville man skapa en ring av väst-dominerade och lojala stater.

Den dåvarande säkerhetsrådgivaren Brzezinski såg Centralasien som det strategiskt viktiga område som USA måste behärska, dels med tanke på stora olje- och gasförekomster, dels för att hindra en möjlig allians mellan Ryssland och Kina.

Brezezinskis tankar har haft stort inflytande på den amerikanska politiken. Redan under Carterperioden initierades organisationen GUUAM - Georgia, Ukraina, Uzbekistan, Azerbaijan, Moldova -  som ett verktyg för olika energiprojekt och som ett sätt att begränsa inflytandet från den stora grannen.

Europa behövdes som en viktig partner i detta sammanhang - en partner som kunde förhindra rysk dominans i Östeuropa. Men ett enat Europa skulle inte tillåtas föra en självständig utrikespolitik som kunde utmana amerikanska intressen - framförallt i mellanöstern. En gemensam europeisk försvarspolitik måste därför inordnas i Nato och därmed komma under amerikansk kontroll.

Redan i Bush presidentvalskampanj år 2000 utmålades en ny roll för Nato. Organisationen skulle fokuseras på mellanöstern, Kaukasusområdet och Centralasien. Ett utvidgat Europa och ett starkare NATO skulle sprida det amerikanska inflytandet - utan att samtidigt skapa ett nytt, med USA konkurrerande, maktcentra.

De europeiska Natoallierade staterna skulle framförallt hjälpa USA att förhindra tillkomsten av ny koalition mellan Ryssland och Kina - möjligen även Iran.

För att nå länderna öster om Kaspiska Havet, där amerikanska företag gjort stora investeringar i oljefälten, behövdes en landkorridor genom Afghanistan till Kyrgyzstan, Tajikistan and Uzbekistan, länder med nya amerikanska flygbaser. Denna landkorridor var nödvändig för den oljeledning som det amerikanska företaget Unocal  planerade. När förhandlingarna med Talibanerna om denna ledning inte gick att slutföra invaderades Afghanistan 2001, men förhoppningarna om en lugn och stabil utveckling har inte infriats.

Kriget i Afghansistan har vare sig mål eller mening. Växelvis stöder man olika grupperingar med pengar och vapen och samtidigt som man officiellt stöder en grupp så kan man via hemliga kanaler stödja en annan. Retoriken är full av vackra ord om demokratiska principer som inget betyder i den dagliga verksamheten. Befolkningen utsätts för våldsamma bombangrepp men ändå förundras man över det uteblivna stödet.

Kriget har nu spridit sig till Pakistan där samma misslyckade recept tillämpas och genom hela den islamska världen drar en väckelserörelse fram med starka antiamerikanska och antivästliga inslag.

Kan då Obamas politik lyckas. Kan ytterligare 30 tusen soldater i 18 månader göra någon förändring i detta krig som nu pågått i över åtta år? Det verkar inte troligt. Generaler brukar kräva fler soldater. Bara en ytterligare förstärkningar, bara en ytterligare offensiv så kommer allt att falla på plats. Så har det ofta låtit - men så blir det sällan.

Efter decennier av krig ligger landet i ruiner, den illegala opiumodlingen är den enda inkomstkällan och utan någon fungerande ekonomi finns det heller ingen fungerande stat. Den är helt beroende av amerikanska dollar för sin överlevnad och utan dessa bidrag kommer den afghanska armén inte längre att existera. Obama spelar ett högt spel, det är stor risk att han förlorar.  För USA har inte längre de finansiella muskler som krävs för att bedriva denna politik. Den amerikanska skattkammaren innehåller mest skuldförbindelser och kriget är beroende av att andra länder - främst Kina - bidrar till finansieringen. Att höja den egna skattekvoten är inte politiskt möjligt och alternativet blir då en inflation som reducerar dollarns värde och roll som handelsvaluta. Världens politiska karta kommer då att ritas om.

Denna vecka kommer Obama till Oslo för att mottaga fredspriset, ett av den norska Nobelkommitténs märkligare beslut. Samtidigt hyllas han i hemlandet som "krigspresidenten" av samma nykonservativa grupp som stod bakom George W Bush. Men om 18 månader kommer det att vara lika svårt att avsluta kriget som det är idag och därmed går Obama in i en valrörelse där alla de som trodde på hans löfte om förändring kommer att vara djupt besvikna.

I detta orättfärdiga krig skall Sverige inte deltaga. Vi har ingen anledning att skicka soldater till Afghanistan eller Kaukasus, vi har ingen anledning att försvara amerikanska oljebolags investeringar eller att deltaga i ett maktspel mot Ryssland. Detta är en farlig utveckling och vi kan plötsligt upptäcka att vi är indragna i en ny storkonflikt utan att riktigt begripa hur det har gått till.

Tom Heyman (4 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] By nisseih vallöfte om ”Change” var bara tomma ord påstås i denna debattartikel. Utan att i övrigt kommentera artikelförfattarens utrikes- & försvarspolitiska [...] Blogg:Barack Obamas « Nisses i Hökarängen Blogg, 2009-12-06, 22:55

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/15070

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Obamas "change" var självklart bara en floskel och en lögn, vad annars är att förvänta från en sådan "sosse"?

Tyvärr funkar floskler alltid på en massa idioter som inte kan tänka längre än näsan räcker, och därför sitter USA nu med en hjärnslö galning vid makten...

Permalänk | Anmäl #2 Helena E, 2009-12-07, 03:21

Om vi inte skall hjälpa det Afganhska folket innebär det då att vi skall hjälpa talibanerna.

Hur kan vi bästa hjälpa Talibanerna Tom? Kan vi kanske skicka några Svenska soldater och bränna ner flickskolor, musikaffärer eller annat?

Jag menar om det är så uppenbart att USA bara är ute efter olja och att bråka med Ryssland så kan vi väl ställa oss på andra sidan eller?

Hur kan vi stödja Talibanerna Tom..du verkat ju ha tänkt igenom detta och sett igenom alla lögner av de hemska Afghanska folket. Hur ska vi göra Tom...enlighten us.

Permalänk | Anmäl #3 Amerikanen, 2009-12-07, 08:54

Vi ska montera ned vår stackars armé, och sluta massproducera vapen och ammunition, för det första, Amerikanen, eftersom du verkar vara desperat öppen för förslag till handling.

Permalänk | Anmäl #4 Alienas, 2009-12-07, 15:06

Sverige är inte med i NATO. Afghanistan har inte attackerat Sverige. Det är inte vårt krig. Svensk militär skall försvara Sverige.

Permalänk | Anmäl #5 Johnny, 2010-01-17, 16:57

Informativ artikel!

Permalänk | Anmäl #6 Olof Stenborg, 2010-04-20, 19:50