SvD:s redaktör mörkar debatten om Finland och Nazityskland

Håller helt med, tänkte på samma sak när jag läste artikeln i SvD.

Den högermobb som dränkte de finska arbetarna i blod under klasskriget 1918 var samma mobb som sedermera allierade sig med Hitler under andra världskriget. "Slaktaren från Tammerfors", general Mannerheim har fått en alldeles oförtjänst gloria i svenska medier och historieböcker. Också andra generationens finländare i Sverige har fått en ensidig historieberättelse

Finlands kollaborerarnde med tyskarna är bara en liten del av allt som skulle behöva diskuteras om andra världskriget för att få en neutral bild av vad som hände i stället för den propagandistiska version som nu är den rådande där som vanligt "segraren skriver historien".
.
Stalin var en värre massmördare än Hitler (om man nu kan gradera den sortens människor), ändå satt västs ledare Roosevelt och Churchill på Jalta efter kriget och gav bort halva Europa till denne man och kastade därmed in dessa länder i ett många decennier långt förtryck som sannolikt varit lika brutalt ocm inte värre än om tyskarna skulle vunnit kriget.
.
Engelsmännen terrorbombade tyska städer i krigets slutskede med medveten inriktning på civila mål att t o m den motopinion uppstod i England mot detta folkmord.
.
Amerikanarna å sin sidan hade med Einstens och Oppenhimers hjälp konstruerat en atombomb som man gärna ville pröva "live" och så släppte man den över två civila mål i Japan så att ett par hundra tusen civila dog omedelbart och många fler av strålning senare. Taktiskt/strategiskt fanns inget fog för detta eftersom Japan i princip redan förlorat kriget
.
I Sverige hjälpte vi tyskarna att ockupera Norge genom att ge dem fri tillgång till våra järnvägar för trafik av soldater, vapen, krigsfångar osv. medan Wallenberg gjorde stora pengar på de tyska nazisternas vapenindurstri.
.
Jag tror det var Sartre som skrev att "man ska inte granska en seger för noga, för då vet man inte längre vad som skiljer den från ett nederlag". Och när det gäller andra världskriget så gäller nog motsvarande maxim för vilka som var the bad guys and the good guys.
.
Men den historien kommer väl aldrig att berättas med något samlat grepp i Europa och USA.

Bosse, alla har fått en ensidig bild på andra världskriget och "Förintelsen". Fakta har fått stå tillbaka för roliga historier och propaganda. Ungefär som svensk invandringspolitik, svininfluensan eller "koldioxid äter valpar och våldför sig på brevlådor"-debatten.

Hitler gjorde en del av det han har fått skulden för, Stalin gjorde mer än han fått skuld för (speciellt i Sverige där sådana som Ohly hyllar kommunismen) och Churchill har blivit en hjälte utan någon skuld alls (Dresden nämns sällan). Jänkarna som hoppade in efter flera år ser sig själva som riddare på vita hästar (även om de endast gick med i kriget för att japsen attackerade dem) efter de tjänat grymt med stålar på kriget och så vidare. Samtliga stora makter i WWII var ansvariga för massmord. Det är inte en fråga om good guys vs bad guys, det är snarare en fråga om vilka som var större arslen än resten...ungefär som med svenska riksdagspolitiker.

vad fan är du ute efter, Arnstad?
i artikel efter artikel skriver du samma osmakliga smörja. Hade det varit bättre ifall de blev ockuperade och blivit en sovjetisk lydrepublik och närmsta granne till oss? Att Finland tog passiv hjälp av nazityskland i fortsättningskriget har självklart att göra med att Sovjet var fienden. Mannerheim gillade inte Hitler, men eftersom som inga andra brydde sig om att hjälpa finnarna, får man ta det som bjuds. Dessutom, hur är samhälls- och livssituationen i ett gammalt sovjetstyrt land jämfört med Finland idag? just det...
bara i Sverige, som inte själva har fått uppleva krigets fasor i modern tid, går sånt här naivt snack som Arnstad för, hem!
Spottar finnarna i ansiktet på deras självständighetsdag, typiskt en slemmig antidemokrat som Arnstad. fyfan!

Helt klart en ny halvkommunist som även hade försökt att sölja ut oss till kommunisterna i öst. Hur kommer det sig att det altid är vänsterfolk som kommer med "sanningar"? Vad skiljer er från vidkun? Svar: Ingenting!

Ja det var ju lite synd att Finland kämpade mot soviet efter invasionen uppfattades fredliga men krävande Soviet som ett fortsatt hot av någon konstig anledning.. Synd att de röda inte vann 1918 och att Finland lyckades mota tillbaks bolsjevikerna då hade Finland kanske fått bli ett underutvecklat kommunistiskt pissland under Sovietisk fana. Vänsternissarna skulle kunna sitta här idag och istället påstå att allt inte var så dåligt i Finska USSR som det hävdats.

RE: #2 Bosse Johansso, 2009-12-06, 16:16

Hur kommer det sig då att arbetarbarnen gärna deltog i de två försvarskrigen?

Man blir riktigt ledsen över vissa kommentarer, alla dessa som inte ser huvudsaken: att Finland, pga krigen 1917-18 och 1939-40 samt 1941-44, kunde fortsätta sin tillvaro som ett fritt folk, om än starkt begränsade av det vissa kallar "finlandisering".

För Sverige har detta faktum haft den största betydelse, vilket svenskarna ej ser eller vill se.
Att kalla Mannerheim med kommunisternas öknamn "Tampereen Lahtari" eller "slaktaren från Tammerfors" visar bara denna grupps smått fantasifulla förhållande till historiska ting.

För äldre finländare som själva upplevt krigseländet är 6 dec en dag då man fylls av tacksamhet mot alla de 75 000 stupade i Vinter- och Fortsättningskriget. De vet att ordförande Mao hade rätt i åtminstone en sak: Ett land har alltid en armé; sin egen eller någon annans.

Stora ord från Arnstad, som utger sig för att vara "expert på andra världskriget", refererar till sin "forskning" och pratar "vetenskaplig empiri" och Finland som en del av "axelmakterna".

I själva verket är Arnsted en sketen journalist som fullständigt saknar kompetens att uttala sig i dessa frågor, men som väldigt gärna vill höras och synas och framför allt göra reklam för sin bok.

De påståenden som görs i denna artikel är därför lika bisarra som allt annat han skrivit i detta ämne.

Att prata om Finland som en av axelmakterna är exempelvis fel på så många sätt att det blir komiskt, om det inte vore för de aggressiva och oförskämda anklagelserna som implicit därav följer.

I verkligheten, långt borta från Arnstad och den svenska kvällspressen, var axelmakterna Tyskland, Italien och Japan. Språkbruket är alltså Arnstads. Av de stater som på olika sätt samarbetade med axelmakterna var inte Finland ens en av de främsta, så att just prata om dessa fyra stater som "axelmakter" är både fel och ologiskt. Det är bara bisarrt.

Arnstads teorier saknar helt förankring bland historiker, och att Finland kom i kläm mellan Sovjetunionen och Tyskland är dels fullständigt självklart, och dels ingenting som någon med kompetens på området bestrider. I det hemliga tilläggsprotokollet till Molotov-Ribbentrop-pakten, som blev offentligt i och med Sovjets sammanbrott, kan vem som helst läsa att dessa två länder bland annat kom överens om att Sovjet hade rätt att invadera och ockupera Finland.

När Arnstad gnäller över att hans namn och "forskning" inte nämns, låter det som alla andra rättshaverister och knäppgökar som anser att deras förvirrade teorier förtigs. Då spelar det ingen roll om det är handlar om UFOn, att Elvis lever eller att CIA låg bakom 9/11. Den gemensamma nämnaren är att det alltid handlar om ensamma män utan utbildning, som agerar vid sidan av de etablerade professionerna och som är fullständigt oemottagliga för argument.

Först, jag tror inte SvDs redaktör är så där jättekunnig.

Sedan undrar jag varför många är så arga på Arnstad i kommentarsfälten? Det pågår ju en omvärdering av Finlands roll under andra världskriget i just Finland. Det har framkommit fördjupade analyser och vittnesmål som tidigare inte kunnat yttrats eftersom de skulle förstört den självbild som byggts upp av det lilla Finland i kamp mot det jättelika Sovjet.

Det är nu sista chansen i Finland innan krigsveteranerna dör och de har tyvärr inte bara goda historier att berätta - speciellt inte från fortsättningskriget 1941-1944. Det här är otroligt vikigt för att läka såren och gå vidare.

Jag håller heller inte med M Dagerlind som babblar på om hela andra världskriget och inte vill skilja på "good guys" and "bad guys". Det var viktiga skillnader mellan sidorna, och det var ändå "good guys" som vann, även om medlen inte alltid var justa. Granska på, men den här artikeln handlar om vårt närmaste grannlands (och mina föräldrars hemland) moderna historia och även många svenskar anslöt sig till fronten i kampen mot Sovjet.

Expert!!!!!!!!!!!

på vilka grunder då?

Günher blev opolitisk utrikesminsiter i smlingsregeringe därför att ingen annan ville ta på sig rollen. Var höll tex Östen Undén hus? Nestorn (s) i 50 år avseende Sveriges utrikespolitik. Nä, PA-Hansen var en rationellt kalkylerande (och klok) statsminister. Han förstod historia, dvs att eftermälet mot socialdemorkterna skulle bli bättre om inten sosse tog posten. Men "elittjänstemannen" GÜnterher klarar man av en belastning. Sveriges agerande under 2:VK har inget med morla att göra. Sandler och co hade rustat ner försvaret såatt det kanppt fanns något kvar. Vi hade ingen annan väg än diplomatins, alltså blev en diplomat, och inte en politiker utrikesminister. Fegt? inrikespolitiskt, klokt utrikespolitiskt, med anledning av de kort vi spelade med, hackor.

Moralpolsiser 50 är senare, ger jag inte fem röda för, i synnerhet inte som de förvanskar eller undanhåller fakta, och gör stora poänger av just ingenting - enkom i syfte att vinna egna dagspoltiska poägen, även om det inte är historierevisioneism, så är det anknytande. Måste ihålig pseudovetenskapliga journalister verkligen kräka ut dumhter, och vilken är relevansen?

det svåra är att Finland är ett slutet samhälle vilket i sig kanske inte så konstigt med tanke på dess historia. Det är svårt tänka sig ett ensammare samhälle utlämnat åt två så stöddiga grannar.
Men i takt med att Finland blir alltmer en del av Europa öppnas för större öppenhet och gemenskap med styrka att ta itu med också de ömtåligaste frågor. Henrik Arnstad har framtiden för sig.

Jag har fullt upp med att fira dagen här på andra sidan viken, men måste ändå ge Anders Bondesson en eloge. Han har gjort den mest träffsäkra analysen av "experten" Henrik Arnstads produktion man gärna kan önska sig. Karlens groteskt höga uppfattning om sin "forskargärning" är en stående källa till muntration bland alla historieintresserade här östanhavs.

Ja, Bosse Johansso(n) - är det inte beklämmande hur "högermobbens" och "slaktarens" gloria fortsätter att stråla, trots all den "upplysning" om Mannerheim som den svenska parasitvänstern med sådan frenesi har bedrivit i snart 90 års tid? Jag skrattar alltid högt då jag läser Stig Jägerskiölds Mannerheim-biografi, där det bland annat berättas om Mannerheims besök som riksföreståndare i Stockholm i februari 1919. Inför besöket spred det svenska vänsterpacket ett flygblad där "slaktargeneralen" inte bara beskylldes för mord på tiotusentals finska "arbetare" under "klasskriget" året innan. Mannerheim skulle också egenhändigt, för sitt eget höga nöjes skull, ha huggit huvudet av en "arbetare" på öppen gata i S:t Petersburg.

Konstigt nog tycks dagens röda historieförfalskare, i sina envetna, gemena och hjälplösa försök att släpa Mannerheims namn i smutsen, helt ha missat den halshuggne arbetarens öde. Kanske tycker de att historien inte låter tillräckligt trovärdig? De kunde i så fall läsa igenom sina egna dårhistorier och försöka gissa hur pass trovärdiga de kommer att låta efter 80 år.

Skål på er, kära svenskar! Lova mej att ni i riksdagvalet 2010 röstar in lite vettiga typer i huset på Helgeandsholmen. Än är det inte för sent att vända utvecklingen ...

Henrik Arnstad presenteras i ingressen som "expert på andra världskriget". Han skriver själv om sin "forskning". Med hänsyn till vad han skriver i övrigt vore det därför lätt att göra sig lustig över honom.

Men så elak ska jag inte vara.

Jag vill istället helt försynt påpeka att Finlands deltagande i kriget på tysk sida överhuvudtaget inte kan förstås om man inte känner till det tryck som dåvarande Sovjetunionen utövade mot Finland efter vinterkrigets slut i mars 1940. Särskilt under hösten 1940 måste den finska statsledningen ha frågat sig om landet skulle kunna bestå som självständig nation. De sovjetiska hoten var såväl konkreta som frekventa.

Det är inte märkligt att Finland i det läget valde att liera sig med Tyskland. Men det var ett tvångsäktenskap! Den självutnämnde experten nämner ej heller att den aristokratiske Mannerheim avskydde Hitler.

Om jag ägde en hatt skulle jag ta av mig den på Finlands nationaldag för att hylla ett folk som genom oändliga mödor och uppoffringar till slut kunde förbli fritt och självständigt!

Först, enligt vad jag läst om Vinterkriget och Fortsättningskriget har Tage Sundin ovan en poäng i sin beskrivning av tryck på Finland efter Vinterkriget, med krav att få ta över gruvor, etc.

I grundskolan fick jag lära mig att i Sverige internerade vi kommunister under andra världskriget, vilket var stor synd och skam.

Däremot gick lärarna och kursboken aldrig igenom att kommunister i Sverige på den tiden var väldigt Sovjet-trogna!

Svenska kommiunister var till och med pro-nazister tills Tyskland gick in i Sovjet! Och naturligtvis var svenska kommunister för Sovjet i försvaret mot Finland i Vinterkriget...

Jag blev rakt av äcklad när man läste in ovanstående och kom ihåg skolans undervisning. Det är inte bara i diktaturer med begått folkmord man har omskrivning av historien...

Den här artikeln av Arnstad ser ut som mer av den vinklade propaganda man fick lära sig i skolan. Jag väntar nog tills hans "insikter" når historieböckerna innan jag tror det är annat än mer tillrättalagda lögner från idealister.

Leve Mannerheim!

Jag undrar om Henrik Arnstad har lärt sig finska än? Det skulle nog underlätta i framtiden för vidare källstudier.

Arnstad borde ha lärt sig något och pluggat på sin historia.

Finland hade inget intresse av ett närmande till Tyskland om det inte vore att Sovjetunionen lömskt hade anfallet finland 1939. Finland var tvungen att söka sig en bundsförvant mot det fascistiska Sovjetunionen för att kunna freda sig under resten av kriget.

Det var Sovjetunionen som gick med på att starta krig i Europa tillsammans med Tyskland genom Molotov-Ribbentrop-traktatet från 23 augusti 1939. Kommunismen och nationalsocialismen gick hand i hand och dess gemensamma fiende var de kapitalistiska demokratierna i väst.

Det verkar som om det är många som inte insett att stödet för Hitler kom sig av att han var den ende som stod upp mot Stalins uttalade kamp för världsherravälde och massutrotning av borgerskapet i alla länder.

Det var kommunismen som orsakade andra världskriget och inget annat. Att sen Hitler var lika galen som Stalin förändrar inte det.

Två socialistiska ideologier ansvarar för miljoner människors meningslösa död och i svenska riksdagen sitter det fortfarande människor som kallar sig socialister och låtsas vara på den goda sidan.

Enligt sin egen hemsida inledde Arnstad tidigare i höstas kandidatkursen (sic) i historia vid Stockholms universitet. För mig är det obegripligt hur man med den anspråkslösa utbildningsbakgrunden och vad jag förstår obefintliga kunskaper i finska kan utge sig som historieforskare med Finlands närhistoria som specialitet.

Självklart är det nyttigt att historieskrivningen, även den finska, diskuteras och omprövas och det är ju fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i ämnet, men jag ställer mig kritisk till dem som gör det under falsk flagg. Det är skillnad på historieforskare och vanliga tyckare. Arnstad måste nog hänföras till den senare kategorin.

Det är något komiskt i att personer som bl.a. Arnstad utan kunskap i finska kommer med tvärsäkra påståenden om vad som diskuteras respektive inte diskuteras på finska i Finland.
Eftersom jag vuxit upp i Finland och behärskar finska passar jag på att upplysa om att i princip alla aspekter på Finlands moderna historia varit föremål för en livlig debatt i årtionden (det enda man varit lite försiktig med var finlandsieringen på 1960- och 1970-talen.) Fortsättningskriget har däremot aldrig varit något tabu. Pendeln har visserligen svängt rejält, eftersom vänstern hade ett strupgrepp på media under 1970- och 1980-talen, medan den idag fullkomligt förlorat sitt anseende.
När Arnstad och hans anhang idag går till angrepp mot det de påstår vara finländsk tystnad är de alltså i praktiken sysselsatta med att försöka slå in vidöppna dörrar. Att Arnstad dessutom bygger sin "forskning" på fria fantasier är förstås anmärkningsvärt.
För den som blivit förledd att tro på tesen om finländsk tystnad om det förfluta rekommenderar jag Väinö Linnas torpartrilogi, som alltså utkom på 1960-talet.
Det faktum att Finland aldrig kunnat beslås med krigsbrott av den magnitud som Tyskland, Japan, Sovjetunionen eller ens de västallierade gjorde sig skyldiga till beror naturligtvis på att Finland inte begick så storskaliga krigsbrott. Det som Arnstad bitit sig fast vid är sådant som varit känt sedan länge, som t.ex. den höga dödligheten i läger för krigsfångar vintern 1941-42 (men egentligen inte senare, märk väl!). Finlands koncentrationsläger hade förstås bara namnet gemensamt med det som fanns i de tyskockuperade områdena. Men eftersom man i Finland olyckligtvis inte på 1940-talet kände till att benämningen senare skulle få så fasansfull klang förstod man inte att en uppsjö med fotografier på vägskyltar i stil med "Till Koncentrationslägret" i eftervärldens ögon skulle bli djupt problematiska.

Arnstad har betydligt bättre anledning att kalla sig expert än de högst lättretade tyckarna på denna sida. I Finland får man inte kritisera något som har med Finland att göra, här har mobbingen mot oliktänkande varit statssanktionerad. Den arroganta och högst stötande tonen som några här ger utlopp för är ett typiskt resultat av denna föråldrade och isolationistiska likriktning. Det tjänar inte Finland.

För er som inte kan det minsta om finsk historieforskning av idag kan jag meddela att det pågår en grundlig och smärtsam revidering av vårt lands roll under kriget. Jag håller inte med Arnstad i allt, men de tankar han ger röst åt är samma tankar som en allt större skara finska historiker nu diskuterar. Vi måste vänja oss med tanken på att obehagliga sanningar inte stannar i sjön för evigt.

Kom igen nu DA
Finlands historia har aldrig varit tabubelagd. Eftersom du också verkar komma från Finland så kan du omöjligtvis ha missat allt från vederhäftig kritik mot politiken under fortsättningskriget till rena rama konspirationsteorier som minsann tillåtits om inte rentav uppmuntrats.
En annan sak är förstås finländska myndigheters attityd, men som du säkert känner till så har de aldrig bedrivit forskning, utan deras plattityder som vem som man nog kan reta upp sig på är av samma självgoda slag som i vilket annat land som helst .
Att jag retar upp mig på Arnstad har ingenting att göra med hans åsikt, utan på det faktum att han far fram med osanning och missbrukar ord som forskning och vetenskap å det grövsta.
Historien revideras alltid, inte ens romarriket lämnas i fred, så att Finlands historia är föremål för en sådan process är bara naturligt och välkommet. Men det är inte första gången, utan detta sker i princip en gång per generation.
Sedan kan jag tycka att man i Sverige (där jag är bosatt) borde göra upp med detta "nationella karaktärsdrag" att springa omkring och beskylla andra för all världens fel - danskarna är fascister, tyskarna tillåter sexköp (huuu), polackerna är vatikanens zombier etc etc och så har vi numera finländarna som måste uppfostras av Arnstad och de andra tyckarna på DN Kultur.

Det finns faktiskt en och annan "svenskätare" här i Finland så det är väl inte mer än rätt att någon rikssvensk ges utrymme att hetsa mot Finland.
Det är ju så lätt att kritisera andra länder för något som hände 1939-44, särskilt som man inte tar hänsyn till orsakerna.
Undrar om Arnstad skulle våga påstå att Storbritannien startade andra världskriget och var lierad med 1900-talets mest brutala diktatur?
Båda påståendena är ju sanna men, just det, utryckta ur sitt sammanhang och blir därför obegripliga. Precis som Arnstads teser.

Sverige skulle hjälpt finnarna, och danskarna och norrmännen. Allting hade varit bättre då och ett mycket rikare och sammansatt Skandinavien idag. Men, men socialisterna/kommunisterna i Sverige fick ju styra och deras fel vill de ju så gärna tvätta av sig idag.
Inte undra på varför våra grannar ser oss som patetiska, fega, naiva och... neutrala.

RE: #11 Informationsministern, 2009-12-06, 17:57

Läka såren säger du? Vad det hela syftar till har jag ingen aning om. Däremot så kommer hjulet att snurra ett varv till med den (medvetna) draksådd av hat som vänstern sår!

Finlands öde och strategi under 2VK kan inte avhandlas utan inblick vad som hänt de tre baltiska länderna. Henrik Arnstad försöker se Finland som separat faktor i det maktspel som Stalin stod som garant för i sin megalomani och senare med allt mer sjukligt paranoida inslag. Statlin såg de baltiska staterna och Finland som storryskt arvegods från förr.

När Sovjetunionen höjde de hotfulla tonerna mot Finland redan före den sovjetiska militära provokation som kallas ”Skotten i Mainila” (1939.11.26) hade Finland överläggningar i Stockholm för att få hjälp och även bilda försvarsallians med de övriga nordiska länderna. Men Sverige var inte intresserat av sådan politisk bundenhet och Finland blev lämnat militärt och politiskt ensamt med symboliskt moraliska sympatier under den svenska tesen "Finlands sak är vår sak".

Att Finland blev Nazitysklands allierade var en enkel strategisk uteslutningsmetod eller rättare sagt övergivningsmetod men hade säkerligen ingen större anknytning till själva Naziideologin i någon större omfattning än vad som förekom i Sverige helt allmänt.

De förintelsebrott som nazisterna begick hade inte den stora allmänheten någon tydlig uppfattning om utan sanningen uppdagades snarare först då de allierades trupper nådde dödslägren. Precis som i alla krig så rådde också i Finland militärcensur som effektivt hindrade negativa nyheter att spridas för att folket skulle orka i sin militära och civila kamp. Samtidigt pågick också propagandakrig från båda sidor vilket alla väl visste och därmed var det inte så enkelt att ta till sig ens några hårresande nyheter.

Statlin var också Hitlers bundsförvant genom Molotov-Ribbentrop-pakten en viss tid när det passade sig men det gjorde Stalin knappast nazist oavsett att båda vara gudabenådade tyranner. Detta avtal var ändå en överenskommelse å staterna Sovjetunionens och Tredje Riket Tysklands vägnar.

Men president Risto Ryti skrev personligen under det så kallade Ribbentrop-avtalet och inte å staten Finlands vägnar vilket garanterade att Finland inte skulle sluta separat fred med Sovjetunionen mot utbyte av krigsmateriell.

Om Finland inte hade fått det militära stödet från Nazityskland så hade inte Finland varit självständigt idag och det är ett uttryck för realpolitik och inte ideologisk samhärighet i en situation där Finlands utsatthet inför hotet från öst var för känsligt för Sverige och säkerligen för de andra nordiska länderna att bli delansvariga i.

Facit i handen så har tiden för de baltiska staterna under Sovjets överhöghet inte varit nådigt på något sätt. Att Finland blev självständigt har betytt väldigt mycket för Sverige i synnerhet och inte minst den politiska frihet som vi är så vana vid.

Att försöka hitta någon skuldfråga i Finlands öde under 2VK är lika meningsfullt som att diskutera hur rund jorden egentligen är. Som kuriositet så är jorden inte perfekt rund.

Att den politiska och militära konstellation som rådde även i krigets slut inte var så militärt ”perfekt” och ideologiskt ”korrekt” visar det faktum att finnarna inte hade några svårigheter att vända sig emot tyska trupper för att driva dem under Lapplands krig som pågick under 1944.09.15 - 1945.04.27. Detta var ett av de villkor som Sovjet hade ställt.

Från den ena dagen till den andra blev vapenbröderna bittra fiender och det finska Lappland sargades svårt under tyskarnas hämndlystna tillbakadragande till det fortvarande ockuperade Norge.

Sorry, Henrik Arnstad, men dina boliner tycks vara lösare än okokta ägg, such a mess!

Such a mess...
Burr jag håller med dig och tack för all kunskap du levererar.
Du Henrik Arnstad fick du din professur i ett cornflakes paket?

Komiskt hur folk så gärna kastar skit på historien men undviker att kritisera nutida händelser, Sverige är allierad med en av de mest korrupta och regimer i värden, Afghanistan och ingen gnäller, vi är där för att skydda kvinnor sägs det men vilken regim är det som stiftar lagar som diskriminerar mot kvinnor i Afghanistan? mycket hände förr i tiden, men ännu mera relevanta saker händer nu.

det mest irriterande är arrogansen, förtalen från honom när han har samma kunskaper som en mellanstadieelev.
dessutom att han lipar över att en seriös dagstidning inte tar upp en konspiratorisk, föråldrad students "forskningar", inte ens hans namn!
waah waah waah, Henrik!

jag tittade för övrigt på en dokumentär om Mannerheim igår kväll, vilken stor och klok ledare, hyser mycket stor beundran för honom!
han insåg faran med Hitler redan 1923.

Jag noterar att det är många som irriterar sig över att Arnstad går på tvärs mot den tidigare gängse vitgardistiska historieskrivningen i Finland. I och med arbetarmördarnas seger i klasskriget 1918 kunde Hitler räkna med en pålitlig bundsförvant i Finland. Och just detta var de finska arbetarnas och det finska folkets stora olycka. Vi som är gamla nog att ha hört vanliga finska arbetares berättelser kan inte annat än att rysa av obehag av uttryck som "Mannerheim, en stor och klok ledare".

Arnstad är inte historiker. Det har han själv uppgett när han får sina verk kritiserade, läs slaktade av riktiga historiker. Istället säger han sig vara debattör? Vilken då får en att undra varför han refererar till historiskt skeende över huvud taget? Speciellt som hans scenario är "hitte-på"?

Arnstads agenda går ut på att ta bort all skuldbeläggning av forna Sovjetunionen från deras konflikt med Finland. Felen i hans böcker är så grova och så vinklade att det är svårt att tro att de är omedvetna.

Man kan fråga sig om han är betald, okunnig eller bara hyser ett outgrundligt hat gentemot Finland och Sverige i allmänhet,

Jag tror nog att Bosse Johansson bör fundera över sin historieuppfattning en gång till. Att vi finländare lierade oss med Tyskland 1941 berodde knappast på att vi var "vitgardister" eller "arbetarmördare". Snarare var det så att Sovjetunionen hade angripit oss 1939 och erövrat en stor del av Finland. Dessa landsdelar ville vi få tillbaka och vi fick en chans att göra det när tyskarna anföll Sovjetunionen.
Det slutade för vår del inte lyckligt och människorna i Karelen fick för andra gången fly från sina hem.

Ditt resonemang är ett eko från de sovjetiska propagandautsändningarna. "Vitgardister". "Arbetarmördare".
Det var med sådan propaganda som kommissarierna jagade sina underlydande framåt i sitt anfallskrig mot Finland.
Inte ens ryssarna tror längre på den typen av historieskrivning!

I februari 1918, försökte "rödgardister" ta makten i Finland. Många finnar mördas av dessa! Finske generalen Mannerheim organiserar det vita försvaret mot de röda, och lyckas "återställa"
ordningen. Ett flertal av de röda interneras och många av dessa avlider. Sjukdomar som "spanska sjukan" grasserar under 1918-1919, samt befolkningen lider även hungersnöd! Detta drabbar även internerade fångar.
17 januari 1939. Finland, Norge och Sverige förvägrar Tyskland en bilateral non-aggresionspakt. Danmark, Estland och Lettland accepterar!
I juni 1939 uppkallas generallöjtnant Kirill Meretsjkov till Stalins ämbetsrum för en planläggning av en militär offensiv mot Finland!
Den 24 augusti slöts en hemlig pakt mellan Tyskland och Sovjetunionens utrikesministrar Ribbentrop och Molotov som fastställer deras intressesfärer: Halva Polen, Finland och de tre baltiska staterna tillfaller Stalin!
1 september invaderas Polen.
3 september förklarar Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.
17 september anföll Sovjetunionen Polen i ryggen, och Storbritannien som har försvarssamarbete med Polen är tysta!
29/9-5/10 signerar Sovjetunionen ömsesidiga biståndspakter med de tre baltiska staterna.
30 november utför Sovjetunionen ett massivt anfall på Finland!
Vinterkriget har börjat!
12 december godkände den svenska regeringen en svensk frivillgstyrka på 5.000 man. Denna utökades till att uppgå 8.260
personer vid "fredsslutet" i Vinterkriget den 12 mars 1940, och vapnen tystnade dagen efter kl. 11:00! Ytterligare 500 personer ingick direkt i finska förband, och 727 norrmän och 2 islänningar.
960.000 sovjetiska trupper stod då mot 360.000 finska försvarare,
och inga andra länder ställde upp på Finlands försvar!
Finland hoppades in i det sista, att få hjälp "av någon"!
(Det där med att "vända kappan efter vinden", har ärvts mången gång i bl a vårt land)
Finland tvingades avträda sydöstra delen av landet (Karelen) med
städerna Viborg, Kexholm och Sordavala. Ett område vid Salla, samt Fiskarhalvön!
Hangö arrenderades ut som flottbas i 30 år! Detta blev summan av Stalins insatser mot lilla Finland. 22.451 finländare stupade, 1.406 saknas och 45.384 sårades.
131.000 sovjeter stupade och 325.000 skadades. Jag tror denna summa är lågt räknad!
22 Juni 1941 startar operation "Barbarossa", Hitlers invasion av Sovjetunionen startar!
Naturligtvis ville Finland ha tillbaka sina anekterade områden , och den 30 augusti återtar finnarna Viborg och i september tar dessa Sovjetkarelen och upprättar försvar, trots Hitlers önskemål om att gå ända fram till dåvarande Leningrad!
Den 6 december förklarade England krig mot Finland och i augusti
1942 vägrar Mannerheim att böja sig för trycket från Hitler och meddelaratt han anfaller ej Murmanskbanan förrän Leningrad är taget! (En förståndig herre, denne Mannerheim)
I februari 1944 erbjuder Finland fredssamtal, och i början av mars
reser en fredsdelegation till Moskva. Stalin dikterar villkoren, och ingen fred!
Den 9 juni påbörjas en enorm Sovjetisk offensiv och dessa bryter igenom det finska försvaret den 10!
20 juni faller åter Viborg i sovjets händer, och i slutet av juni stoppas den sovjetiska framryckningen för gott med jätteförluster!
vid Tienhaara.
Lägg märke till, att endast tyskar i Finland, räddade finnarna från en direkt undergång. Att de sedemera blev bortjagade, ingick i den fredsöverrenkommelse som senare stiftades!
Den 31 juli avgick president Ryti och Mannerheim utnämns till president!
4 september inleds stilleståndet och den 19 september signeras detta!
I mars 1945 vinner kommunisterna 1/4 del av platserna i finska riksdagsvalen! Det är väl klart, att även kommunister "på denna sida" finner oro för att de misslyckats, även de här genom sina märkliga kommentarer!
Nu blev det långt, men än en gång hyllar jag dessa finnar och svenska frivilliga som kämpade så tappert mot den kommunistiska aggresionen!...

I februari 1918, försökte "rödgardister" ta makten i Finland. Många finnar mördas av dessa! Finske generalen Mannerheim organiserar det vita försvaret mot de röda, och lyckas "återställa"
ordningen. Ett flertal av de röda interneras och många av dessa avlider. Sjukdomar som "spanska sjukan" grasserar under 1918-1919, samt befolkningen lider även hungersnöd! Detta drabbar även internerade fångar.
17 januari 1939. Finland, Norge och Sverige förvägrar Tyskland en bilateral non-aggresionspakt. Danmark, Estland och Lettland accepterar!
I juni 1939 uppkallas generallöjtnant Kirill Meretsjkov till Stalins ämbetsrum för en planläggning av en militär offensiv mot Finland!
Den 24 augusti slöts en hemlig pakt mellan Tyskland och Sovjetunionens utrikesministrar Ribbentrop och Molotov som fastställer deras intressesfärer: Halva Polen, Finland och de tre baltiska staterna tillfaller Stalin!
1 september invaderas Polen.
3 september förklarar Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.
17 september anföll Sovjetunionen Polen i ryggen, och Storbritannien som har försvarssamarbete med Polen är tysta!
29/9-5/10 signerar Sovjetunionen ömsesidiga biståndspakter med de tre baltiska staterna.
30 november utför Sovjetunionen ett massivt anfall på Finland!
Vinterkriget har börjat!
12 december godkände den svenska regeringen en svensk frivillgstyrka på 5.000 man. Denna utökades till att uppgå 8.260
personer vid "fredsslutet" i Vinterkriget den 12 mars 1940, och vapnen tystnade dagen efter kl. 11:00! Ytterligare 500 personer ingick direkt i finska förband, och 727 norrmän och 2 islänningar.
960.000 sovjetiska trupper stod då mot 360.000 finska försvarare,
och inga andra länder ställde upp på Finlands försvar!
Finland hoppades in i det sista, att få hjälp "av någon"!
(Det där med att "vända kappan efter vinden", har ärvts mången gång i bl a vårt land)
Finland tvingades avträda sydöstra delen av landet (Karelen) med
städerna Viborg, Kexholm och Sordavala. Ett område vid Salla, samt Fiskarhalvön!
Hangö arrenderades ut som flottbas i 30 år! Detta blev summan av Stalins insatser mot lilla Finland. 22.451 finländare stupade, 1.406 saknas och 45.384 sårades.
131.000 sovjeter stupade och 325.000 skadades. Jag tror denna summa är lågt räknad!
22 Juni 1941 startar operation "Barbarossa", Hitlers invasion av Sovjetunionen startar!
Naturligtvis ville Finland ha tillbaka sina anekterade områden , och den 30 augusti återtar finnarna Viborg och i september tar dessa Sovjetkarelen och upprättar försvar, trots Hitlers önskemål om att gå ända fram till dåvarande Leningrad!
Den 6 december förklarade England krig mot Finland och i augusti
1942 vägrar Mannerheim att böja sig för trycket från Hitler och meddelaratt han anfaller ej Murmanskbanan förrän Leningrad är taget! (En förståndig herre, denne Mannerheim)
I februari 1944 erbjuder Finland fredssamtal, och i början av mars
reser en fredsdelegation till Moskva. Stalin dikterar villkoren, och ingen fred!
Den 9 juni påbörjas en enorm Sovjetisk offensiv och dessa bryter igenom det finska försvaret den 10!
20 juni faller åter Viborg i sovjets händer, och i slutet av juni stoppas den sovjetiska framryckningen för gott med jätteförluster!
vid Tienhaara.
Lägg märke till, att endast tyskar i Finland, räddade finnarna från en direkt undergång. Att de sedemera blev bortjagade, ingick i den fredsöverrenkommelse som senare stiftades!
Den 31 juli avgick president Ryti och Mannerheim utnämns till president!
4 september inleds stilleståndet och den 19 september signeras detta!
I mars 1945 vinner kommunisterna 1/4 del av platserna i finska riksdagsvalen! Det är väl klart, att även kommunister "på denna sida" finner oro för att de misslyckats, även de här genom sina märkliga kommentarer!
Nu blev det långt, men än en gång hyllar jag dessa finnar och svenska frivilliga som kämpade så tappert mot den överlägsna kommunistiska aggresionen!...

Jag är helt övertygad om att Henrik Arnstad är betald av den Ryska staten eller alternativt en "nyttig idiot"

Se den här länken från ryska försvarsministeriet och jämnför med Kommissarie Arnstad :

http://translate.google.com/translate?js=y&prev=_t&hl=sv&ie=UTF-8&layout...

>32 Bosse Johansson, 2009-12-07, 21:33

Och just detta var de finska arbetarnas och det finska folkets stora olycka. (Bosse Johansson)

Sådan ”olycka”, som du talar om, drabbade inte de baltiska staterna eller de övriga forna kommunistländerna i Europa. Men jag tror inte ett ögonblick att majoriteten av dessa länders befolkning skulle kalla Sovjetunionens överhöghet som deras lyckokast med historisk tillbakablick hur de haft det.

Facit i handen för deras del så tror jag i fullaste allvar att de hade föredragit den vitgardistiska historieskrivningen i deras egna länder som både politiskt faktum och sann verklighet ända ner på gräsrotsnivå.

1918 var fortvarande en helt annan värld än vad vi lever nu och medmänsklighet med humanistisk anda hade inte alls samma klang och betydelse då som idag. Det som glöms alldeles för ofta bort i det röd-vita inbördeskriget i Finland är det faktum att bröder från samma familj kunde strida på motsatta sidor. Det handlar långt ifrån bara en med modersmjölk tilldelad klasshörighet utan en ideologisk vattendelare som splittrade familjer över den politiska gränsen.

Det finns flera dokumenterade berättelser om sådan extrem tragik när familjemedlemmar har stupat på motståndarens sida och blivit även dräpta av sina egna. Folk sade då upp sina blodsband helt enkelt och blev bittra fiender.

Den tidens Finland hade en mycket stor befolkning av småbönder som knappt överlevde på sin mark och dessa var motståndare till rödingarna. Finland var inget betydande industriland då och den traditionella arbetarklassen var inte så ideologiskt etablerad utom just på de områden där den begynnande industrin började utvecklas som exempelvis runt Tammerfors.

De röda gjorde en fatal misskalkyl och saknade befolkningens stöd utanför sina egna kvarter i tillräckligt stor uträckning för att ha haft en rimlig chans. Den skammen lever än idag och man minns den genom att bortförklara sina egna svagheter och demonisera de vita. Det är surt att minnas. Men surare hade det blivit med hela Finland som satellit med finsk sisu till Sovjetunionen.

Tack så hjärtligt Henrik - att du alltjämt kommer ihåg att minnas oss. (se min sida)

"Arnstads agenda går ut på att ta bort all skuldbeläggning av forna Sovjetunionen från deras konflikt med Finland. Felen i hans böcker är så grova och så vinklade att det är svårt att tro att de är omedvetna."

"Man kan fråga sig om han är betald, okunnig eller bara hyser ett outgrundligt hat gentemot Finland och Sverige i allmänhet,"

Permalänk | Anmäl #33 Nemo saltat sobrius, 2009-12-07, 22:33 "

Har ej läst boken och kommer nog inte göra det heller, men om det stämmer så har du hittat en tvättäkta nyttig idiot.

Och så här belönades nyttiga idioter i Soviet:

"Efter ryska revolutionen, främst på 1920-talet och i början av 1930-talet, kom många utländska kommunister till Petrozavodsk med omnejd, för att skapa ett nytt socialistiskt samhälle i Karelen. Större delen var finländare, direkt från Finland eller via USA eller Kanada, beroende på Karelens finskspråkighet. Svenskan Signe Kaskela har i boken Under Stalins diktatur skrivit om dessa utländska emigranter, då hon själv tillhörde gruppen Kirunasvenskarna som lockades på samma premisser till Karelen, men vilka de flesta försvann under Stalins utrensningar. Masshäktningarna inleddes i Petrozavodsk 1937. I samma veva försvann den finska tidningen Punainen Karjala (Det röda Karelen) som hade varit språkröret för finska och karelska läsare i Petrozavodsk. Inte bara tidningen förbjöds, även det finska språket var förbjudet när terrorn var som värst."

Historieberättaren och sagopojken Henrik ger sig inte, tack vare att Finland gav sig inte heller när det gällde.
Var var du då lille Henrik - en frivillig olyckskorp?
(se även min sida)

Det mesta - och lite till - har nog sagts i kommentarerna, men jag vill ändå säga att det har skildrats flera otrevliga sanningar i finländska skildringar i flera decennier gamla berättelser från fortsättningskriget. Lite förmätet är det att säga att debatten uppstod när "den svenska debatten startade 2006".
Finland hade inget annat alternativ än att be Tyskland om hjälp, eftersom de allierade stödde Sovjet. Om det sedan var påtryckningar från Tyskland, eller "önskan att befria finskättlingar" som gjorde att finland inte stannade vid 1939-års gränsen, må vara osagt. Men det var många finländska officerare som ställdes inför krigsrätt för ordervägran, när dom vägrade gå längre.
Det finns inga "good guys" i krig.

Jo, min pappa kom hem från fronten, och det är tack vare det jag, redan pensiönär, nu kan sitta här och skrivá. Jag har ryska vänner; en av dem hade farbror, en lovande författare sägs det, som inte kom hem: han stupade på Karelska näset under de finnarna kallar för Jatkosota/Fortsättningskriget.
Vi sitter och pratar ryska: jag är finne, han är ryss. Och vi båda tycker att det var helsickes bra att Sjostakovichs Finska svit inte fick sin urpremiär i Helsingfors 1940.
Ví sjunger Zhuravli/Cranes/Kurjet för den sången säger vad vi känner. Här de två första stroferna i engelsk översättning.

En sak till: observera att såvitt jag kan se har inte en enda kvinna skrivit på den här spalten en enda rad om Finlands alla krig. Varför? Varför spelar vi killar dessa blodiga skjuttävlingar om och om igen? Självklart är det bra att ta reda på olika fakta men varför så emotionellt om händelser som bara var hemska.

It seems to me sometimes that our soldiers,
From gory fields who never came again,
Were not entombed in soil, as duty bound,
But turned in snow-white and flying cranes.

And hitherto from those days of yore
They fly and yell and let out their cries.
Is not this why we are so ruefully despondent
Observing their float in the skies?

Konstig analys med tanke på att varenda en, män, kvinnor, barn och gamlingar, riskerade att få ett godtyckligt nackskott under sovjetiskt styre. Det var VÄSENTLIGT mycket större odds för det än som finne under nazistyre. Lika vidriga styrelseskick men i Sovjet så mycket mer.

Kul att läsa. Min morfar som slogs och skadades i vinterkriget berättade för mig när jag var yngre om hur kriget var. Han var bara en ung pojk under kriget och kom senare att bli pastor. Men han minns fortfarande då han sårad åkte hem med lastbilen som körde lik från fronten tänkte att man hellre slogs och dog mot ryssen än att förlora den självständighet man jobbat så hårt för. Det hände hemska saker under kriget, och det har börjat komma forskning om det från finskt håll. Men att säga att Finland hade någon annan agenda än sin frihet under andra världskriget känns löjligt.

Du har rätt Erik. Ibland måste man påminna om det självklara. Med Finlands självständighet förverkligas generationernas frihetsansträngningar. Russificeringen ofärdsåren förtrycksperioderna februarimanifestet enväldes nåd var de tydliga språk som inte gick att missförstå.

Till Henrik från mig: jag har hört att du inte begriper dig på det finska språket så värst mycket - paradoxalt nog vet du allt hur vi skulle agerat när det begav sig.
Här en liten lektion från de svunna tiderna, för säkerthets skull textat på ett annat europeiskt språk:
http://www.youtube.com/watch?v=RjjWSNTDVWc
Kunskap är makt.

Här är ett av Henriks Arnstads övriga litterära storverk: http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/leo-9-nokia-suger-1.656705