Sensationell vändning i styckmordsmålet - staten la sig platt

Måste det i domstol vara så att ena parten vinner och den andra förlorar? Kan det inte vara så att Ingvar Gunnarsson, folk på justitiekanslerämbetet och domarna i tingsrätten plötsligt insåg att advokaterna Kajsa Blomgren och Carl-Johan Vahlén har rätt i sak? Och då hade civilkuraget att inte börja tokargumentera?
De förstod kanske att många, däribland statens tjänstemän, har bidragit till att de båda läkarna år efter år blivit falskt anklagade och förföljda.
Jag väljer att tro att något gott hände igår med staten och dess ämbetsmän, något som är gott för oss i befolkningen. Jag förstår väl att det snart blir hårt igen. Men igår i Attunda tingsrätt blev ingen förlorare.
Rigmor Robèrt - som bloggar med Marianne Ahrne från rättegången. http://catrine2009.blogspot.com/

"Mordet på Catrin da Costa" verkar det heta överallt, inte bara på Newsmill. Men är det verkligen bevisat att hon mördats? Jag vill minnas att så inte är fallet; hon kan ha dött av naturliga orsaker innan styckningen.

Men det är 10 år sedan jag läste Döden är en man. Jag kanske minns fel?

#2 Du har helt rätt. Ingen vet hur hon dog. Det enda man vet är att hon blev styckad.

Oavsett utgången kommer jag att behålla uppfattningen att de båda läkarna var skyldiga.
Utöver de misstankar och de bevis som fanns var det väldigt mycket som aldrig kom till allmänhetens kännedom. Jag råkade av en händelse befinna mig intill människor som både kände de båda läkarna och det kvinnliga styckmordsoffret.
Det är inte märkvärdigt alls. En god vän råkade vara kollega och studiekamrat till en av läkarna. En annan god vän arbetade med offrets vänkrets och hade mycket god förtrogenhetskunskap med denna krets. Polisen var indolent och brydde sig aldrig om att minutiöst samla in de fakta som fanns i målet. Det berodde sannolikt på att en prostituerad inte har så stort värde i vårt samhälle. Myndigheterna anstränger sig inte.

Bästa #4 Anna Maria,

När man läser ditt "inlägg" så vet man inte om man skall gråta eller skratta. Nivån på ditt inlägg är av det slaget borde aldrig skrivas helt enkelt därför det inte är trovärdigt, det är baserat på rykten, falsarier och lögn. Lägger man samman allt detta, är det inte ens värt att läsa.

Jag föreslår att du tar och läser igenom domen, boken "döden är en man" och alla de handlingar som inlämnats till rätten. Det kommer att ta ett par veckor men jag är helt övertygad om att du kommer att skämmas över din kommentar oven efteråt. Boken "Döden är en man" är ingen lätt bok att ta till sig. När man läser den andra gången inser man att det är en av de absolut viktigaste böcker som skrivts de senast 30 åren. I detta mål så har försvarsidan tagit fram så mycket felaktigheter i utredningen och så mycket hårresande detaljer som talar för att läkarna är totalt okyldigt dömda att en jurist inser att de blivit utsatta för sverige största justitiemord.

Ingen har hittills lyckats komma med några invändingar mot något som finns i denna bok trotts att det är många som försökt!

Det i särklass mest otroliga "vittnesmålet" är från obducentens 17 månader gamla barn. Att detta "vittnesmål" överhuvud taget kommit med i utredningen visar att polisen och åklagaren måsta ha haft århundradets hjärnsläpp - samtidigt.

Om det finns ett uns av rättvisa i rättskipande skall de få de skadestånd som de kräver. Den fullständigt regelvidriga domen i hovrätten där de både frias och döms (frias men i domskälen skrivs det att de styckat kroppen) ogiltigförklaras och domaren i Hovrätten skall ställas inför rätta för oskickligt yrkesutövande. Hovrättsdomarens rätt att utöva yrke bör prövas.

Av intresse skulle vara om åtminstone obducentens polisregister offentliggjordes. Där finns intressanta saker att läsa om hans behandling av prostituerade och att han varit i klammeri med rättvisan förut angående detta. "Guilt-by-association" gäller inte i det här landet. Men man undrar ju hur oskyldig han är...?

Svar till nr 6, Vetenskaparn
"Obducentens" polisregister - om det nu finns något - kan inte användas som bevis för vare sig mord eller styckning. Att man har gjort sig skyldig till det ena (om man nu har det) innebär inte per automatik att man är skyldig till det andra. Finns det inga bevis så kan man inte dömas, så enkelt är det.