Moralismen kring Tigers otrohet förminskar kvinnan

Helt underbart begåvad artikel !

Jag har väntat på detta budskap i hela mitt 61-åriga liv. Kan inte låta bli att tänka på EN (betydligt yngre) kvinna som helt förnekade mig och mina känslor vilket har kostat mig oerhörda lidanden i form av emotionell konkurs.

Om hon hade varit mer av en "relationsanarkist" så hade jag överlevt känslomässigt . Nu gjorde jag inte det, anser jag

Lev som du vill. Men du ska låta andra leva som de vill.Vuxna människor kan välja och fatta beslut utan dina pekpinnar. Du verkar tillhöra dem som tror de vet bäst och har sanningen. Därför ska alla dansa efter din pipa. Din inställning är lika fascistoid som den du kritiserar. Så bespara oss dina dumheter.

Är det inte lite väl privat att dryfta enskilda personers relationer på detta vis?

Mkt bra artikel som gav mig anledning till eftertanke. Det finns så många normbeteende som vi bara accepterar och lever efter. Utan ngn som helst eftertanke. Världen har alldeles för många copycats. Individen måste få acceptans, utrymme och kunskap att utvecklas på sitt alldeles egna och unika sätt. Det är först när vi hittar oss själva som vi kan bli hela människor fullt ut. Än en gång, tack för en välskriven åsikt om alternativ livsföring och därmed en möjlighet till ett liv med hög svansföring. När jag funderat färdigt ska jag återkomma med hur jag ser på budskapet i artikeln.

Börjar inte "feminister" bli i väldigt hög utsträckning "normerande" på nöjesguider, kultursidor, teatrar, radioprogram o s v? Hur länge skall de försöka upprätthålla masken att de är "tystade normbrytare" när de ligger som en kallvåt filt över alltihop och t o m ställer krav på vilka ord som får/inte får användas av folket respektive eliten?

Från någonstans nere i de delarna som knappast är norm-styrda utan snarare styrda av urtidsbesten vi alla har inom oss kommer endast ett morrande när jag läser artikeln. Någonting säger mig att dela med sigi det sammanghanget inte hade funkat så bra.

Inte byggd för det alltså.

Jag skulle gärna vilja välja helt andra ord än dem nedan, men jag vill inte bli censurerad.

Jobbigt för Dig Isabelle att behöva gå runt och vara så arg och bitter. Nu vill Du dock alltså dra ned hela samhället med Dig?

Hade Du upplevt äkta kärlek hade du förstått hur sviken man känner sig när den man gift sig med är otrogen när man dessutom har ett litet spädbarn ihop! Detta är oberoende av om man är kvinna eller man, det här har inget alls med kvinnosyn att göra.

Hade Du upplevt äkta kärlek hade du förstått att det är detta som ger livet dess djupaste mening. Det är bara kärleken till ens barn som kan matcha.

Att du antagligen inte kan vara trogen eller att du inte hittat djup kärlek någon gång, det är bara att beklaga.

Vi lever i ett heteronormativt samhälle också, men det finns ändå lyckliga och öppet homosexuella.

Varför finns det normer? Jo, de flesta vill leva med en person, och de flesta är heterosexuella. Att folk sedan inte vågar leva det liv de vill leva, handlar inte om samhällets normer, det handlar om vad man är för människa. Stark eller svag, modig eller feg.

Slutsats: skit i samhällsnormen och lev ditt liv som du vill leva, men försök för 17 inte göra ditt liv till samhällsnorm för den sakens skull!

Det skulle dock inte spela någon roll oavsett rådande samhällsnormer, jag skulle aldrig någonsin vilja byta liv med dig :)

mononorm-fascistoid... fånerier.

I grunden handlar det ju faktiskt om ärlighet. Har man lovat någon trohet är det ju ett svek om man bryter detta, norm eller ej. Tänker man inte vara trogen så ska man inte ge något löfte.

Vill man vara med flera så får man berätta det, och den första partnern får då avgöra om denne ändå vill fortsätta relationen.

Svårare än så är det egentligen inte. Det omoraliska ligger i att bryta ett löfte, att vara oärlig, att svika den andres förtroende och att gå bakom ryggen på den andre. Är man istället öppen och ärlig med sina intentioner så bör det inte vara några problem. Då kan man ha sex med hela kvarteret om man så vill. Allt detta snack om normer hit och dit kan man därför strunta i.

Oberoende av vilka "normer" man lever efter kan det väl i alla fall vara schysst att berätta det för dem det berör? Dvs Tiger kunde ha berättat för sin fru att han är så där härligt fri och okonventionell och inte lever under "mononormen" (vilket han kanske har gjort, vad vet vi).

Uppenbart håller inte kvinnan som blev bedragen med dig, då hon gick lös på sin mans bil med en golfklubba. Om Herr Woods hade upplyst henne om att han tänkte ha andra kvinnor vid sidan om, innan de gifte sig, så hade hon kanske varit med på det. Att upplysa henne efteråt är inte okej. Den typ av förhållande som artikel författaren eftersträvar är okej om alla inblandade är med på det, inte annars.

Gäsp..."Som feminist"... Herregud att folk vill kalla sig sådant, låter rena 1800-talet! Och grundar man sin feminism på att 1800-talet är tillbaka för att en och annan kändis är otrogen, då kanske man skall välja en annan bana än "nöjessjounalistik", innan man hamnar rakt i stenåldern? Anna Anka har visst också varit otrogen, och Paul. Vad ger det för signaler månne. Hon är frigjord och han är en typ?

Fast jag läste bara rubriken (blir ofta så med feministtämpeln på en artikel) och kanske missade något djupsinnig feminststrukturell analys?

Det förefaller som om du föredrar ett harem av män eller kanske med kvinnor också. För andra som inte är feminister funkar nog inte ett sådant levnadssätt så bra. Hur ser det ut om man har barn dessutom? Det hela låter faktiskt skruvat och ogenomtänkt och dessutom egoistiskt. Den egna tillfredsställelsen förefaller vara viktigast.

har sett kvällstidningarnas löpsedlar - har man inget viktigare att skriva om?

Intressant frågeställning. Varför är vi så inskränkta i vår syn på kärleksrelationer? I vårt "nedärvda" synsätt på hur man ska känna och bete sig i en kärleksrelation sitter Luther på ena axeln och Lucifer på den andra. Vedertagna normer slåss mot lust och känslor.
Varför är man otrogen? Kanske är det som du skriver, beksräftelsebehovet, ventilen eller helt enkelt så att vi kan älska fler? Det är svårt att rubba sina cirklar, ompröva gamla synsätt och
normer och frågan är om vi vill det? Jag tror att livet och världen skulle te sig annorlunda om vi faktiskt kunde leva mer polygamt. Att inte "äga" någons känslor, sexualitet osv skulle säkert minska antalet separationer, skilsmässor och kanske även våld mot kvinnor. I den bästa av alla världar kan vi älska de vi vill älska, en eller flera och att det är den innersta känslan som styr och inte samhällets förväntningar.

Tiger Woods polygama synsätt kan ju i detta resonemang ses som att han har valt bort sin fru i små doser (han har ju inte gjort slut/valt bort henne) och fört in en eller flera nya kärleksrelationer som han kanske trodde eller hoppades kunde samexistera i olika sfärer. Problemet är att han är en offentlig person och eftersom monogami är det rådande så hängs både han och hans fru ut i massmedia som syndabock respektive offer. Oavsett om detta är 1800-talssyn eller ej så är vi människor relativt primitiva i grunden, vi vaktar det som vi anser att vi "äger" och gud nåde den som kommer och försöker ta det ifrån oss!

Alltså det är väldigt praktiskt att begränsa sig till en person när det gäller ett djupare förhållande. Särskilt om det finns barn inblandade.

Det blir så krångligt ifall man inte vet vem som är far till barnen. Eller vem som egentligen ska ta ansvaret för dem. Men det finns ju mormoner och muhammedaner, som vill ha flera fruar. Lär finnas sånt i andra kulturer också. Men då är det väl ofta ett ekonomiskt förhållande också.

Vore det något att ha för dig? Att ekonomiskt ta hand om ett antal män? Makt och kärlek passar oftast inte så bra ihop.

Och det låter som du går efter en principmodell istället för något, som du har provat i praktiken.

Det är inte så att kvinnan blir beroende av mannen, som ni feminister tror. Det är ett ömsesidigt beroende, där två människor beslutar sig för att leva tillsammans och förvandla sitt förhållande till något djupare varje dag. Det är en resa man gör tillsammans genom livet helt enkelt.

När jag tänker på min sambo ler jag fortfarande efter snart 26 år. Jag är glad i honom, som man sade förr i tiden. Jag unnar dig verkligen den upplevelsen och att barnen har det bra i ett sånt förhållande. Och när man har hittat den personen så förvandlas och utvecklas man själv också med den. Kan det bli bättre?

For better for worse, in sickness and in health... och det är inte två mot resten av världen. Ett äkta förhållande låter allt finnas där ute också. Och sedan behöver vi inte så många spalter i gammelmedia för att råda oss i sådana här privata frågor.

Att låta sitt liv styras av en person i en rådgivningsspalt tyder verkligen på en grund personlighet.

Var inte rädd för att leva ordentligt och djupt. Du kanske bara har det här livet. Ta chansen att utvecklas.

Va, en till? Newsmill vet verkligen vilka knappar de ska trycka på för att få igång läsarna. Frågan är bara om vi inte börjar krokna lite på alla radikal-nånting som inte uthärdar sina problem utan kräver att alla ska dela dem - lite som fyllona på parkbänken som trugar sprit i den som försöker nyktra till. Det handlar naturligtvis om att slippa känna sig ensam och i underläge. Ett sätt att hantera underläge är att försöka vända det till överläge. Ibland går det, ibland inte. Här gick det väl sådär... . Läser man artikeln med analytiska ögon finner man en kvinna som i första hand är räd för att bli ratad, övergiven, hon skriver bl a... "Jag tycker att det känns mycket tryggare att bli vald och bortvald i små doser i stället för det binära att vara ihop/göra slut." Så var det med den styrkan och självständigheten. Och med klen självkänsla följer att det sitter fint med ett par extra älsklingar i rockärmen ifall den nuvarande skulle omgruppera. Finns det aldrig skäl att avvika från normen? Absolut, var och en följer sin väg till lycka. Men helst utan att utsättas för påtryckningar. Nu tycker Isabelle att hon utsätts för påtryckningar, inte minst i media - en relationsrådgivare anses ha en mononorm-fascistoid inställning. Suck. Isabelle, vilka av dina partners tänker du fira jul med? Eller du kanske har en "traditionsanarkistisk" syn på saken och går direkt på midsommar.

Det är självklart inte så som författaren och hennes gelikar tror att anledningen till att så gott som alla (skjuter från höften och säger mer än 99%) av människorna på jorden vill leva monogamt är att vi har blivit inlärda detta genom normer. Vissa djur lever monogamt, vissa djur har flera partners osv. Människan är uppenbarligen generellt ett monogamt djur. Förmodligen har det att göra med att vår avkomma tar sådan lång tid att växa upp att vi behöver skydda den och vaka över den under så långt tid att det inte hade passat att lämna sin partner omedelbart efter befruktning. Sedan föder vi även väldigt få barn jämfört med många däggdjur. Därför finns det också extra anledning att skydda avkomman mot hot vilket förmodligen under utvecklingen gjorts bäst av par som hållit ihop.
Visst finns det en norm i samhället som säger att vi ska leva i par. Men den har inte sitt ursprung i några elaka män som för några hundra år sedan satt och kom på den från ingenstans. Normen har sin grund i biologi.
Det är lustigt att vissa människor (ofta från vänstern) är så otroligt bra på att dra upp evolutionsteori för att "motbevisa" troende och dylika men så fort man talar om människan så är vi endast en social varelse.
Lev du som du vill men du får nog acceptera att hur mycket du än försöker lösgöra folket från de onda normerna kommer vi generellt fortfarande vilja leva i par. Varken du eller någon feminist på jorden kan sätta er upp mot naturen och evolutionen. Men ni är söta som försöker.

Tja, skall jag behöva tycka om det här också? NEJ

"Mononormativa"? Bara man är "feminist", eller kallar sig för det, så kan man visst fastställa den för tillfället "korrekta normen". Eller "ickenormen". Eftersom feminismen idag kan betyda precis vad som helst. Det "som passar" för stunden. Som "mononormativ"! Vem är förvirrad? Mon dieu!

Jisses, det där tog skruv. Bra artikel som definitivt har sina poänger. Frågan är hur mycket av våra liv som styrs av gamla kristna normer och hur mycket som styrs av andra saker, som ex. genetiska arv.

Men tittar man på statistiken verkar ju folk leva så där lagom monogamt så att säga att det verkar vara en naturlig drift att att vara med enbart en är väl ändå att ta i. Folk skiljer sig, är otrogna i en rasande takt. Frågan om det går i hand med av-religioniseringen i landet.

Det är i alla fall fascinerande hur många som VET hur det egentligen är och direkt ska skjuta budbäraren i sank. Men det kanske det som är tecken på en bra artikel; den får folk att reagera.

Isabelle Ståhl har helt middsy poängen i vad som är så upprörande med Tiger Woods otrohet. Det är hans dubbelmoral. Att bedra en partner betyder att man går bakom hennes rygg, intalar henne att man lever på ett sätt och sedan gör tvärtom. Däremot är det helt ok att vara polygam eller leva i polyamorösa relationer, om alla är införstådda i denna livsstil. Det är fegheten och dubbelmoralen jag reagerar på!

Varför göra detta till en könsrelaterad fråga?
-Otrohet är bland det värsta man kan utsätta någon för, eller bli utsatt för!
Är det inte så t o m att det % är något flera kvinnor än män som är otrogna? I Aftonbladets undersökning uppger 55 procent av kvinnorna och 53 procent av männen att de varit otrogna. Av 21954 intervjuavade. http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article297241.ab
-Även i ett samboförhållande kan man vara otrogen!
Föresten att se kvinnan i en slags offeroll. Hur ser offerrelationen ut i en lesbisk eller i en bögrelation dårå?

http://otrohet.googlepages.com/
http://www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Relationer/Otrohet/ -Bl a skriver de om att folk drar gränsen för otrohet väldigt olika

Och ingen tänker tydligen på de små barnen. Jag slog upp dem på nätet och tittade på dem. Sonen är född i år. Och Tiger Woods har tydligen inte hängt med och fattat riktigt att han har en familj.

Kan tänka mig att Elin Nordegren har haft fullt upp med dem.

http://www.sun-sentinel.com/sports/golf/sfl-tigergirl041002,0,6032835.ph...

Titta själv på bilderna så begriper ni att familjen behövs och att det är rimligt att Tiger ångrar sig så mycket som han säger. För visst är det här en familj.

Vad f-n är detta för artikel. Feministiskt dygna.

"Som feminist kan jag inte bli särskilt förtjust i den martyriska offerroll som många bedragna kvinnor oövertänkt kliver in i."

Nej, förlåt. Jag kan inte ens skriva något konstruktivt.

Frankly, my dear, I don't give a damn.

jaha
människan gör olika val här i livet Isabelle

Tiger Wood valde att hoppa i säng med än den ena än den andra under den tid han skaffade sin familj med Elin och 2 små barn
Jag har väl inga åsikter om det precis, men hans beteende har väl utvecklats till en tradgedi för alla inblandade familjemedlemmar

Oj vad många som blev arga här...

Jag förstår inte riktigt hur man kan tolka artikelförfattaren som "facistoid" och att vilja tvinga någon annan in i sina normer. Det hon verkar önska är mer acceptans för sina.

Jag tänkte försöka bemöta vad jag tror frågeställningen handlar om från ett annat perspektiv istället. Om man bara struntar i alla normer, och försöker se oss som biologiska varelser, så är det ganska enkelt att se varför mono/poly-relationer båda kan locka. Både män och kvinnor har biologiskt intresse av att ha en "trogen" partner, men att kunna vara "otrogna" själva. Varför? Män vill ha så mycket avkomma som möjligt, vilket betyder alla sin partners barn, plus gärna några fler. Kvinnor vill ha flera partners som kan hjälpa till att försörja henne och barnen, plus genetiska bidrag från flera män för att försäkra sig om livskraftig avkomma. Dock är det en fördel för kvinnan om hennes partner (en eller flera) är helt dedikerade henne, så att hon får maximal försörjning/skydd, även om nån partner skulle förolyckas.

Om man kan acceptera att dessa förutsättningar finns i oss alla biologiskt, så kan man kanske förstå sig själv och sin(a) partner lite bättre, och kunna besluta sig för hur man vill leva i samförstånd med den/dem man vill...

Att ljuga om att vilja äta kakan och ha den kvar tycker jag dock är förkastligt, och i detta fall tycker jag fru Woods är att betrakta som ett "offer". Inte för att hon är kvinna, utan för att hon är bedragen av en man som ingått ett äktenskap i monogam anda med henne. Om rollerna hade varit omvända tycker jag att Tiger hade varit "offret".

Utmärkt artikel.
Konstiga inlägg.
Purusha här ovanför får symbolisera vad jag menar.
Hur vet du att Tiger har dubbelmoral?
Varifrån får du din information?
Eller hur?
Jag tycker att folk som läser kvällstidningar skulle förlora sin rösträtt.

Ja Isabelle, jag är verkligen övertygad om din tolerans för flera partner i en relation, så länge det handlar om ditt eget val...

"Som feminist kan jag inte bli särskilt förtjust i den martyriska offerroll som många bedragna kvinnor oövertänkt kliver in i." Men vem är det egentligen som slänger sig huvudstupa in i en offerroll om inte du? Och detta av den banala anledningen att de flesta andra ser på otrohet annorlunda. Elin verkar ju helt klart ha valt en helt annan väg än martyroffrets, eftersom hon uppenbarligen gav sig på Woods med en golfklubba. Svagsint artikel.

Här är folk snabba med att förlöjliga ser jag. Själv tycker jag att Isabelle har många goda poänger, och det krävs en viss sorts insikt för att ifrågasätta rådande normer, eller ens att inse att de är normer och inte allrådande sanningar. Tror en del av kommentatorerna inte har förstått vad hon vill säga. Naturligtvis är det svinigt att vara med nån annan om ma lovat varandra trohet, men det är inte det hennes artikel handlar om.

Hon vågar ifrågasätta sånt som tas för givet, och hon har rätt i att det finns nåt ruttet över hur dagens relationer ser ut. I många fall så skulle jag inte ens kalla det kärlek, snarare att försöka äga en annan människa. Naturligtvis finns det problem med att frångå monogamin, exempelvis den svartsjuka som förmodligen skulle uppstå när man tvingas "dela med sig", men inga ideer är problemfria. Det betyder inte att man ska sluta tänka i nya banor.

Sen det här med feminist som en del ondgör sig över: jag tycker hon verkar vara en väldigt normbrytande och fritänkande feminist, ljusår från Gudrun Schyman och hennes nykonservativa och inskränkta kumpaner. Det är dom som styr svensk media, inte feminister som Isabelle. Jag tycker den här artikeln var givande hon hon en frisk fläkt.

Jag förstår inte. Vad är det för "martyrisk offerroll" som Elin har klivit in i? Hon gav sig vad jag förstår på Woods med en golfklubba. Däremot tycks artikleförfattaren kasta sig huvudstupa in i en offerroll, definierad av något så banalt som att de flesta ser på otrohet annorlunda än hon. Svagsint artikel.

Mycket bra artikel!

Klokast på Newsmill. Tack, befriande!

Även om folk självklart kan få ha sex med hur många de vill så länge som ingen av deras partners inte misstycker (grundläggande etik) så är det verkligen urlöjligt hur feminister ser konspirationer i allting...

Både "könsrollerna" och monogami/polygami är något som vi har i GENERNA (hur förklarar du annars något så elementärt som att alla olika djurarter är konsekventa över hela arten med båda dessa faktorer, är det bofinkarnas patriarkala maktstrukturer som har varit framme där också eller?!?), snarare än något som är påtvingat av ett konspirerande patriarkat som försöker dominera världen genom sina artiklar i skvallerpressen... Get a life.

maken till långsökta floskler och logiska kullerbyttor finner man knappast nån annanstans än just i en text skriven av nån frivillig voluntär i den svenska statsfeminismens led,,, såååå 90-tal! såå likhetsfeministiskt!! =)

Mycket bra artikel!
Vill också påpeka att alla ni fingerpekande individer, har ni insyn i förhållandet som Tiger och Elin har? vet ni exakt hur deras överenskommelse har sett ut?
Skulle inte tro det varför det också är lämpligt att avstå från att döma i mediafall. Fokusera på erat eget liv istället för att agera moraldomstol.

Hå-hå ja-ja. *Gäsp*.

För några år sedan kunde det vara lite underhållande med alla Lilla My-wannabes i media, men börjar det inte bli lite torrt och upprepande nu?

Finns det inte något mer fantasifull och underhållande sätt att säga det som vi andra uppfattar att du säger: "Åh, neej! Jag är jättebitter och ilsken för att jag är född för sent för att kunna kämpa mot riktiga könsorättvisor, så jag försöker hitta genusproblematik och partiarkala förtryckarstrukturer i vadsomhelst. Skvallerpressen, leksaksaffärer, kaffesump, molnen på himlen - vadsomhelst, bara jag får leka radikal, förtryckt och rättrådig."?

Jag bara undrar.

Elin dänger upp Tigern med en järn-trea, slår sönder hallen, jagar honom ut ur huset, Tigern livrädd och kör in i ett träd!!!!!
Han behöver hjälp med velourbrallorna!!!!

Jag förstår inte varför denna uppmärksamhet kring en golfspelare och hans frus privatliv - vem vuxna människor ligger med är väl inget att bry sig om, så länge det inte är brottsligt. Men jag håller med artikelförfattaren om att det är ett äckligt moralpaniksdrev som pågår i media, där den där Tiger bara är ett svin och stackars Elin är det synd om. Dessutom baserat på medias uppgifter, patetiskt...

Det enda som verkligen är tragiskt är att det är små barn involverade och de mår knappast bra när föräldrarna slåss och kraschar bilar.

Det finns samhällen där en kvinna anses ha gått för långt om hon PRATAR med en man. I vårt samhälle finns det tydligen de som anser att någon varit otrogen om de haft ett lite för intimt SAMTAL (obs inte samlag) med någon. Åter andra menar att gränsen går först vid sex. I vilket fall som helst handlar det om en idé om att en person har legitim rätt att begränsa en annan individs handlingsfrihet. Att man i någon mening har ensamrätt till en person i något avseende.

De flesta svenskar anser nog att den som inte tillåter sin partner att ens prata med någon av motsatt kön gör fel, att man inte ska acceptera ett sådant förbud och att man bör överväga att lämna en person som kräver ett sådant prat-förbud.

Å andra sidan tycker nog de flesta att ett samlags-förbud med utomstående är helt rimligt. Och så finns det en hel rad tänkbara gränsdragningar däremellan.

Var man sätter gränsen och vilken gränsdragning man anser vara riktig beror på vilken kultur man lever i, vilken uppfostran man har fått eller - för att uttrycka sig råare - vilken indoktrinering man utsatts för.

Jag tycker att det är fel att ljuga och gå bakom ryggen på någon, i synnerhet sin partner, så denna sida av otrohetsbeteendet vill jag inte försvara. Men om nu otrohet är så vanligt kan man fråga sig om man inte borde börja diskutera om moralen borde anpassa sig till verkligheten. Det fanns en tid när föräktenskapligt sex var omoraliskt. Men ändå förekom det flitigt. Idag är det en bara liten minoritet som fortfarande tycker att sex före äktenskapet är omoraliskt, så visst kan moraliska gränser flyttas och anpassas till hur människor faktiskt beter sig.

Som "feminist" borde den här artikelförfattaren förfasa sig över de dagliga inslag i media där "feministiska debattörer, forskare och journalister" är rent osansat kreativa i att sätta kvinnor i offerroller - och tiga ihjäl män i offerroller och utsatta positioner.

Med "kreativa" menar jag här t ex uttalanden, krav och rubriceringar som medvetet tolkar in kvinnor i offerroller och nedvärdade roller trots att verklighet och analysunderlag inte ger fullt ut fog för det. De flesta mottagare orkar inte vända upp stenarna, och faktist titta hur bl a studier är upplagda och hur resultat ibland tolkas förment selektivt, men det fullständigt forsar ut sådant i Sverige sedan ett decennium tillbaka.

Det är politik i det och då är nästan vad som helst tillåtet i vissa läger. Vad många debattörer och journalister inte kan få in i sitt huvud är att många människor får skavsår i öronen och inte orkar reagera på viktiga frågor om de föregås av en stormflod av högljutt men osakligt skäll och gnäll. Och på lång sikt minskar tilltron till all information från journalister, politiker och forskare.

Moralismen kring Tigers otrohet? Ja vaddå? Det är i sanning inget fel att moralisera kring otrohet. Ditt pladder om mononormen och relationsanarki är ju irrelevant i sammanhanget. Det här handlar ju om två personer som lever monogamt där en bedrar den andra. Det kan aldrig vara acceptabelt. Väx upp.

Varför behandlas golddiggern Elen Nordegren annorlunda än golddiggern Anna Anka. Det är en form av rasism och föraktat från media. Anna Anka är en adopterad flicka från Polen, medan Elin Nordegren är ett barn av sosseadeln politikern/landshövdingen Barbro Holmberg och P1-journalisten Thpmas Nordegren. Kan någon i fortsättningen lyssna på Nordegren i P1 utan att tänka på, ja vad?