Fasta bokpriser eller en borgerlig kulturpolitik?

Sverige är fantastiskt!
Nej, låt mig besinna mig, Sverige är ändå ett märkligt land. Yrvaket diskuterar man nu vad som är "svenskt" sida upp och sida ner. Alla famlar, inte minst politikerna.
Att definiera det "svenska" borde väl gå, även om det i de flesta av dagens diskussioner vore mer givande att fundera över begreppet "svenskt medborgerskap". Hur som helst, för detta "svenska" i mer allmänna ordalag krävs mer än en debattartikel. Det krävs romaner, av svenska författare, svenska i bemärkelsen att de skriver på svenska.
Resten kan man strunta i: namn, etniskt ursprung och eventuell religionstillhörighet.

Men romaner har inte framtiden för sig. Det inser både författarförbundets ordförande Mats Söderlund och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth då de på DN Kulturdebatt diskuterar ett förslag från Söderlunds sida om att införa fasta bokpriser.

Adelsohn Liljeroths argument mot är dock tämligen enkla och billiga (i bemärkelsen vulgära): Böcker blir med fasta priser dyrare och då köper folk färre böcker. Danmark håller på att ta bort sina fasta priser, kanske för att de ser att böckerna är billigare i Sverige och Finland som har fria priser?
Att det lilla och stenhårt kulturkonservativa landet Norge har fasta priser och inte heller en tanke på att ändra på den saken förtiger Adelsohn. Att man i Norge också lyckats inrätta två nya professurer i figurativt måleri respektive skulptur på Oslos konsthögskola har hon antagligen ingen aning om. Att Norge har drygt trettio bevarade medeltida stavkyrkor att jämföra med Sveriges en enda vet hon kanske inte heller.

Själv bor jag i Frankrike. Här har man fasta bokpriser, fungerande bokhandel, klassiker som läses och kommer i nytryck och som ingår i skolans läroplaner (ett sätt att delvis styra upp den så kallade kanon). Som jag brukar säga i sådana här sammanhang: Mina barn har läst Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Har era?

Både Frankrike och Norge har med andra ord en betydligt mer kulturkonservativ politik, en politik som tar sig olika uttryck beroende på olika förutsättningar, men som ändå har det gemensamt att man vet vart man vill komma med sin politik.

Det undrar jag däremot om den nuvarande svenska borgerliga regeringen vet. Man kan ha åsikter för och emot fasta bokpriser, visst. Men man bör vara medveten om att böcker inte bara köpes från pall på ICA Maxi, utan är en del av kulturarvet och alltså inte "en vara som alla andra".
Jämförelsen med sprit gör kanske saken tydligare. I Frankrike står pastisen och whiskyn på pall på stormarknaden i juletider med så låga lockpriser det nu går med fransk prispolitik. En vara som alla andra med andra ord. De begränsade antalet böcker håller sig på sina vanliga hyllor och utbudet är modest men priserna desamma som i kvartersbokhandeln.
I Sverige däremot fylls pallarna med Dan Browns och Camilla Läckbergs böcker - till dumpade priser.
Kan det vara så att utbudet i någon liten mån styr konsumtionen, Lena Adelsohn Liljeroth?
Kan det också vara så att priser på olika varor visst kan styras politiskt, till och med tillgänligheten kan styras politiskt - om man bara vill? (Vara som vara, menar jag.)
Faller med dessa exempel öststatsparallellen på sin egen orimlighet?

Jag är möjligen naiv, men en sak är i alla fall säker: Av en borgerlig regering förväntar jag mig en borgerlig kulturpolitik (alkoholpolitiken ger jag fan i), inte en urvattnad socialdemokratisk. Jag blir rädd när en kulturminister på debattplats i Sveriges fortfarande ledande tidning skriver om "läsandet och skrivandet" i svensk grundskola. Jag skulle föredra en kulturminister som resonerar om "litteraturens plats" och elevernas förmåga att "uttrycka sig i skrift" eller möjligen "skriftligt". Ja, jag skulle väl helt enkelt dessutom föredra att kulturministern kommer från kultursfären, såsom hon (eller han) gör i kulturnationer som Norge och Frankrike.
I en borgerlig kulturpolitik värdig en europeisk kulturnation ingår statligt stöd till kulturen, företrädesvis en borgerlig sådan, om än i demokratisk ordning tillgänglig för alla.
Och vad ingår då i begreppet borgerlig kultur? Ja, där ingår en klassisk och en levande litteratur som är själva stommen ity språket är det kulturbärande elementet. Men där ingår självklart också teater, musik, opera, balett och konst. Kulturarvet i alla dess varianter är tillgängliga för medborgarna - till säkerligen av staten i vissa fall subventionerade priser. I den västeuropeiska demokratiska modellen är staten garanten för att kulturen når ut till medborgarna, detta oberoende av partifärg på de styrande.
Detta är alltså inte socialism, utan det arv som den franska upplysningen gav oss och som vi fortfarande, vare sig vi vill det eller inte, har att förvalta.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Författarförbundets ordförande Mats Söderlund kräver fasta bokpriser. Han får stöd av Karin  Stensdotter, som tillhör den procenst av Sveriges befolkning som är kulturkonservativa (förutom att hon bor [...] Blogg:Dumskallarnas sammansvärjning « Messerschmitt, 2009-12-04, 07:25

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14989

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Som vi alla vet har ju Svensk politik på senare årtionden varit raka motsatsen till "kulturkonservativ", d.v.s. snarare "kultureliminerande", speciellt när det gäller allt som har med just svensk kultur att göra. Svenska politiker går ju till och med öppet ut och proklamerar att vi inte har någon kultur alls i Sverige, och att om vi nu har någon sådan så är den garanterat sämre än alla andras, och måste utrotas snarast möjligt. :-(

Det sagt så förstår jag dock inte varför man inte bara kan sänka priserna på de böcker som ingen vill köpa istället för att via någon slags planekonomisk manipulation tvångshöja priserna på de andra, låter extremt konstigt tycker jag? Är det inte så västerländsk marknadsekonomi fungerar?

Permalänk | Anmäl #1 Helena E, 2009-12-04, 00:25

Svenska folket köper för lite böcker. Och när de köper något så köper de FEL böcker! Detta måste vi rätta till och eftersom PRISET är det enda som styr vilka böcker folket handlar så måste riksdagen införa fasta priser.

För visst är det väl så att om priset var detsamma så skulle folk hellre köpa en bok av en för dem helt okänd författare än en succéroman som de har hört talas om? Eller ...?

Permalänk | Anmäl #3 Friskytten, 2009-12-04, 12:17

Karin Stensdotter förbiser det sannolikt tyngst vägande skälet till dagens situation på kulturfronten: Svensk politik, kultur- och annan har sedan kriget haft en ängslig slagsida åt att vara modern. Denna strävan att alltid ligga i fronten inom mode, arkitektur, konst och litteratur har medfört att allt gammalt har avfärdats som gammalt och värd att spolas ut med badvattnet. Intressant att KS uppehåller sig vid norrmännens älskade stavkyrkor i en tid då ingen vet vem som skall förvalta/finansiera Sveriges äldsta medeltidskyrkor.

Tendensen att vilja vara modern är i mycket en politisk tendens, ex. vis skövlingen av Stockholms innerstad försiggick under samfällda lovsånger åt modernismen från alla håll, även borgerligt.
Borgarna har sällan varit kulturbärande i det politiska Sverige, utom i opposition (liksom sossarna). Se där hur det kunde gå som det gått; ingen har lyft ett finger, annat än för att känna av rådande vindriktning!

Permalänk | Anmäl #4 curt jansson, 2009-12-06, 18:58

Karin Stensdotter framhäver tydligt bristerna med strukturerna inom dagens bokmarknad. Efter många års erfarenhet inom bokhandel vet jag hur svårt det är att få tag på böcker som hör till den västerländska kulturens allra viktigaste. Det finns inga incitament för dessa att tryckas om. Varje gång jag avvisar en kund på grund av detta skäms jag över den svenska kulturpolitiken.

Att fasta bokpriser är lösningen på alla problem är ju knappast troligt men det krävs helt klart ett hybridsystem. Bokmarknaden styrs idag av ett fåtal aktörer som har oerhört stor makt och som i princip dikterar utbudet. Boken är inte en vara som alla andra. Att sälja böcker på pall i en matbutik är för mig som att sälja bacon på bästsäljarlistan i bokhandeln. Marknaden behöver regleras. Det är nödvändigt att skapa en starkare grund för en starkare och rikare kultur.

Permalänk | Anmäl #5 Semir Susic, 2010-05-02, 15:11