Adelns gåvokultur som en perverterad julafton

Att överräcka ett antal julklappar är väl en sak.
Den besvikelse eller eventuell glädje gåvorna kan resultera i har väl ofta lagt sig till lunch på annandagen, när butikerna öppnar och man kan byta dem med hjälp av sparade kvitton.
En mycket mer definitiv form av givande och tagande är arvskiften. Det är då gåvor verkligen laddas med mening. Det är då tanken hos givaren verkligen kommer att räknas hos mottagaren. Det är då besvikelse över en utebliven gåva verkligen kan uppstå.

Arvskiften är gåvokultur i ett slags uppvridet och perverterat format. Arvskiften är som julafton minus kvitton. Arvskiften är som julafton utan kristen ornamentik.
Det är vid arvskiften som klassamhällen konserveras eller sprängs.
I besuttna familjer - i familjer som äger mark, aktier, konst - är arvskiftet det avgörande ögonblicket, det är då det bestäms om förmögenheten ska falla isär eller bevaras in i nästan generation.

Inför min bok om den jordägande adeln genomförde jag många timmars intervjuer med svenska godsägare. Dessa samtal kom nästan alltid att utmynna i förvånansvärt privata samtal om arvskiftets problematik.
Förmögna svenskar brukade ha en annan käpphäst: skatterna. Sedan förmögenhetsskatten och arvskatten avskaffats i Sverige är det dock den interna familjeproblematiken som är adelns prioritetsfråga: Hur göra för att baxa egendomarna samlade till nästa generation utan att familjen ska implodera i känslor av orättvisa?

För adliga patriarker är senare hälften av deras liv som ett långt och ihärdigt julstök. Det är på kvällen, i slutet av livet, när granen står tänd på slottsbacken, som inget får gå fel. Tre hundra år av familjehistoria, tre hundra år av ekonomisk och social elitställning, står på spel. Ska godset bestå i en skimrande och potent enhet - eller ska den styckas upp i mindre och mindre delar och till slut bli till värdelöst bladguld?
- Det är inte så enkelt, säger Johan Nordenfalk, tidigare ordförande i Riddarhusdirektionen och godsägare i Småland.
- Man önskar att man hade varit lite duktigare i sin övriga verksamhet så att man hade skapat en så stor förmögenhet att man kunnat kompensera övriga familjemedlemmar. Några godsägare har lyckats med det. Något av barnen får överta stället och de andra får pengar. Men den sitsen sitter inte så många i.
Istället kan julaftonen hos många adelsfamiljer bli en brutal historia. I godsägaren Nils Gyllenkroks barndom förebereddes han och hans syskon varje lördag inför det som skulle komma.
- På lördagar skulle det vara lördagsgodis, berättade Nils. Då köpte min pappa två chokladkakor. Och vi är tre syskon. Ett barn fick inget. Och så sade han: "Jag vill bara lära er en sak. Världen är orättvis".
Hos familjen Montgomery-Cederhielm i Närke ska den yngsta sonen ärva godset Segersjö. De andra barnen, fem stycken, ska kompenseras med varsitt vindkraftverk. Pappa ska döpa snurrorna efter barnens förnamn. Hos Gyllenkroks ska hans döttrar som inte ärver godset kompenseras med pappas jordbruksmaskiner.

En annan metod är att förvandla egendomen till aktiebolag, dela aktierna på barnen men se till att den påtänkta patriarken har tillräckligt med kapital för att köpa tillbaka sina syskons andelar.
Det måste kännas märkligt. Som om man på julaftonskvällen skulle undersöka marknadspriset på den gåva ens syster just tilldelats och sen lägga ett pris strax över. Allt för att samla och konservera familjeskatterna i en mäktig hand.

Under 1900-talet har det för svenska politiker varit eftersträvansvärt att se till landets kollektiva julklappsutdelning skulle bli lite mer rättvis. Det är vad fördelningspolitiken brukade syfta till.
Arvskatten var ett viktigt instrument. Med arvs- och gåvoskatten trängde staten in i själva klapputdelningen och naggade lite i klapphögens kant.
Staten satt på taket och höll förmögna svenskars julklappsutdelning under uppsikt.
När arvs- och gåvoskatterna togs bort av socialdemokraterna från och med 2005 var det en avgörande förändring i den svenska festetiketten. Den skånska greven Carl Piper brukade räkna med en arvsskatt på 50 miljoner kronor.

Att Sverige nu saknar arvsskatt anses sensationellt också i liberala näringslivskretsar. I dessa läger finns uppsluppen gåta: vad har Bosse Ringholm och Silvio Berlusconi gemensamt?
Ja, de är båda intresserade av fotboll, säger direktörerna.
Fel.
Det rätta svaret är: Bosse och Berlusconi är de enda i Europa som avskaffat arvsskatten.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14981

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En fattig man från knapadeln har uttalat sig. Det är skillnad på smör och margarin.

Permalänk | Anmäl #1 tidosss44, 2009-12-03, 16:43

Hur många rika adelsfamiljer med gods finns det i Sverige idag?

Permalänk | Anmäl #2 Olivia, 2009-12-03, 17:04

Ja, det måste vara jobbigt att vara rik och mäktig...

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik Ek, 2009-12-03, 17:21

Oj, detta visste jag inte. Talade med min man Sokrates, som normalt har hört talas om och tänkt på allt.
Men här blev han svaret skyldig. Inte heller han hade hört talas med denna orättvisa. Klart, tycker vi, att de stackare i jordadeln, som idag blir snutna på sina rättmätiga andel av hjorthägn, krigsbyten från trettioåriga kriget, slott och herresäten som krigsfångar byggt och var ståtliga liv finansierats av arrendebönder och annat löskefolk skall hållas skadeslösa!
En särskild arvsförsäkring för att garantera rättvis fördelning av stora förmögenheter och andra icke delbara tillgångar borde vara en prioriterad uppgift för staten.
Nåt vettigt måste vi ju få för våra skatter!
Försäkringskassan skulle kunna administera denna försäkring om de bara får rejält med resurser.

Permalänk | Anmäl #4 Xantippa, 2009-12-03, 17:52

Du jobbar hårt på marknadsföringen ser jag!

För nåt "Apropå .." finns ju inte.

Permalänk | Anmäl #5 SPACELOUNGE, 2009-12-03, 18:34

Säljer boken dåligt eller? Är inte det här det han skrev innan fast lite ompaketerat. Han verkar lite besatt av adel osv.

Hur många av dessa "patriarker" finns kvar i vilket fall? Kamparad kunde köpa upp alla deras gårdar med sina fickpengar.......... jag tror faktiskt det finns andra som tjänar betydligt mer på avskaffad arvskatt.....men visst ,släptes man inte in i Riddarhuset så kanske man vill hämnas lite.....

Permalänk | Anmäl #6 TobiasQ, 2009-12-03, 18:50

tidosss44:

Ja, han är förmodligen rätt fattig i jämförelse med den jordägande adeln. Än sen då?

Permalänk | Anmäl #7 gilliap, 2009-12-03, 19:04

Problem med arvskiften? Va har adeln också det? Vilken nyhet! Här gick jag och trodde att när vi syskon bråkade om sommarstugan så var vi det enda i Sverige!

Permalänk | Anmäl #8 ThorLeif, 2009-12-03, 19:07

Om man själv fått ärva en gård är det inte ett gott tecken att man vill föra den vidare till nästa generation. Skulle oroa mig mer om de sålde den o köpte sprit o snabba bilar för pengarna.

Permalänk | Anmäl #9 Pizang, 2009-12-03, 19:11

Björn af Kleen har man hört mycket om i media på sistone. Han för ett korståg mot - ja vadå?

Permalänk | Anmäl #10 Henrik Vinge, 2009-12-03, 20:19

Det enda rimliga är att man avskaffar den automatiska arvsrätten för bröstarvingar, och låter folk testamentera sina tillgångar efter eget gottfinnande.

Permalänk | Anmäl #11 Starvid, 2009-12-03, 20:46

Vad menar Björn af Kleen?
Adelns gåvokultur som en perverterad julafton?
Vad jag kunnat utläsa ur artikeln menar han att adeln har egna arvsregler. Det har den inte - det är exakt samma regler som för alla övriga svenskar. Förmodligen menar han systemet med fideikomiss men han nämner det inte. Detta system är under avveckling i Sverige och det finns 15 - 20 st kvar. Vad är problemet? Sedan skriver han att arvsskatten var fördelningspolitiskt viktig. Den avskaffades som bekant av socialdemokraterna på grund av att den inte ansågs fördelningspolitiskt viktig (ca 0,5% av statens intäkter) utan i stället var ett starkt hinder för generationsväxling i mindre och medelstora företag och att svenskt kunnande och arbetstillfällen (samt kapital) i stället försvann utomlands.
Det är nästan så att man tror av Björn af Kleen i stället är litet sur för att hans del av släkten (som det framgår i hans bok) inte fick en tillräckligt stor del när det var julklappsöppning.

Permalänk | Anmäl #12 Beowulf, 2009-12-03, 21:06

Sömnlösheten har sannerligen olika rötter i vår värld...

Permalänk | Anmäl #13 Jan W, 2009-12-04, 08:39

Hur många gåvor "skänker" de "nobla" adelsmännen till sina medsystra!
Tittlarna behåller ju dessa "riddare2 för sig själva!

För Sverige i tiden! -I adelns tideräkning är det väl sådär 1909 nu?

Permalänk | Anmäl #14 Ingemar, 2009-12-04, 19:27

intresseklubben anmäler sig

Permalänk | Anmäl #15 Greven, 2009-12-05, 01:17

Jag förstår inte av vilken anledning denne Björn af Cleen tror att någon intresserar sig för adelns lyxproblem. Att hans mor blivit snuvad på ett arv är vad som ligger i botten på hans upptagenhet vid denna fråga. Men lille Björn, de flesta av oss inkasserar inga storartade arv. Vi får vackert arbeta för allt vi vill ha. Tror du då att vi bryr oss ett skvatt om några adliga barn inte får ta del av fadersarvet? Inte det minsta!

Permalänk | Anmäl #16 Vanlig Svennebanan, 2009-12-16, 12:02