Vårdvalet måste förbättras

Från och med nästa år finns vårdval för patienter i hela Sverige. Genom vårdvalet är det patienterna som styr hur resurserna ska fördelas inom sjukvården, genom att de väljer vilken vårdcentral eller läkare som ska behandla dem.

Vårdföretagarna har undersökt vårdvalen i de fem regioner som redan infört vårdvalssystem. Det är den första undersökningen i sitt slag. Fram träder en bild fram av hur vårdvalssystemen fungerar runt om i landet, vad som är bra, vad som är dåligt och vad politikerna speciellt bör arbeta vidare med för att göra valfrihetssystemen så bra som möjligt för patienterna. Alla vårdföretag anser att vårdvalssystemen kan förbättras avsevärt, både när det kommer till ersättning, listning och konkurrensneutralitet. I rapporten framgår det att de som vunnit mest på reformen är patienterna, som har fått betydligt lättare att komma till doktorn.

 Vårdvalet i Västra Götaland bygger på att varje medborgare tilldelas en viss ersättning - en vårdpeng - som följer personen till den valda vårdgivaren. Vårdgivarna kan vara både privata och offentliga, men varje vårdenhet måste uppfylla ett antal av regionen fastslagna krav för att kunna ackrediteras.

Till skillnad från Stockholm har vårdvalet i Västra Götaland utformats så att ersättningen till vårdcentralerna varierar beroende på hur resurskrävande patienterna är. Ersättningen i Västra Götaland är i högre utsträckning fast.

När patienterna kan välja, gäller det alltid erbjuda god service för att de inte ska välja någon annan läkare eller vårdcentral. Det ställer högre krav på service och kompetens, och ger samtidigt möjlighet att expandera för den som hjälper patienterna.

De intervjuade verksamhetscheferna är generellt sett mycket positiva till VG Primärvård. Företagen uppger att de har fått en större frihet att organisera verksamheten och att det har blivit lättare att expandera. Många anser att systemet med en fast ersättning är bra, eftersom varje patient måste vara nöjd med vården för att inte lista om sig och andra säger att Vårdval Västra Götaland troligen är det bästa systemet i Sverige.

Fler aktörer har etablerat sig i regionen sedan vårdvalet infördes. Redan första månaden etablerades 64 nya vårdcentraler och totalt finns idag 205 vårdcentraler att välja mellan. Alla intervjuade företag i regionen menar att den ökade konkurrensen resulterat i en ökad tillgänglighet och en bättre service för patienterna. Bland annat har köerna kortats avsevärt sedan införandet.

Samtidigt tycker många att det är problematiskt att ha ett så pass omfattande åtagande, då det hämmar startandet av små företag och stimulerar till sammanslagningar av enheter.

Vårdföretagare menar att det varit mycket turbulens i regionen och även om det flesta förändringar de senaste åren inneburit en förbättring så finns det ändå en oro över att landstingspolitikerna kanske byter fot framöver.

I Halland utgör hälso- och sjukvårdspengen ersättningen till vårdenheterna. Hälso- och sjukvårdspengen är lika för alla vårdcentraler, offentliga som privata. Ersättningen ges utifrån ålder och det finns fyra olika åldersgrupper. Detta skiljer sig exempelvis från Stockholm, som bara har en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Överlag är vårdföretagen i Halland positiva till vårdvalet och anser att det har ökat patienternas möjligheter att få en bättre och mer tillgänglig vård. Företagen uppger att de själva har fått en ökad frihet att organisera verksamheten, och att de kan expandera sin verksamhet lättare nu än tidigare. Man säger också att samverkan med specialister har varit fortsatt god efter införandet.

Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Därför är det viktigt att det finns en fortsatt förändringsvilja i Halland, men att reglerna inte ändras för mycket och för hastigt. Patienterna har fått stärkt rätt till vård genom Vårdval Halland, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

 I Skåne finns ett differentierat ersättningssystem, där bland annat ålder, diagnos och socioekonomisk situation påverkar ersättningen. Stockholm har bara en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Vårdföretagen i Skåne uppger att det är långt bättre med vårdval än med tidigare system då de var tvungna att bli upphandlade enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU. Nu finns inte längre risken att förlora allt på ett bräde. Flera läkare uppger även att det har blivit mindre byråkrati, när det inte behövs lämnas in anbud, utan att det räcker med att bli certifierad.

Vårdföretagen säger att de fått nya möjligheter med hälsoval, även om en del kritik riktas mot att ersättningen är för låg, och oförutsägbar. Det är heller inte alltid som de offentliga vårdcentralerna och de privata har samma tillgång till journalinformation eller uppgifter från röntgen och lab.

För att hälsovalet i Skåne ska utvecklas vidare efterfrågas en ökad fokusering på den medicinska behandlingen och patientnöjdheten. Vårdföretagen i Skåne pekar också på att basuppdraget är tämligen omfattande, och att det är svårt för mindre företag att etablera sig.

Det finns även många åsikter om ersättningens utformning. I dagens hälsoval med en vårdpeng, får vårdcentralen en kraftig avräkning om en listad patient besöker en annan vårdcentral.

Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Därför är det viktigt att det finns en fortsatt förändringsvilja i Skåne, men att reglerna inte ändras för mycket och för hastigt. Patienterna har fått stärkt rätt till vård genom hälsovalet, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

Landstinget Västmanland har sedan mitten av 1990-talet haft en relativt hög andel invånare med fast läkarkontakt i primärvården och invånarna har också haft möjlighet att fritt välja sin fasta läkare bland dem som funnits att tillgå. Numera väljer invånarna dock att lista sig hos en vårdenhet.

Vårdenheterna ackrediteras av landstinget och att vårdpengen därefter följer med patienten till den valda vårdgivaren. Ersättningen till vårdgivarna är uppdelad i en fast del som bygger på antalet listade patienter (88%) och en rörlig del (12%), som består av patientavgifter. En liten ersättning tillkommer även om vårdgivaren uppnår på förhand bestämda kvalitetsmål.

Detta skiljer sig exempelvis från Stockholm, som bara har en viss viktning på ålder, men framför allt får vårdenheterna där ersättning beroende på hur många läkarbesök som genomförs.

Västmanland är det landsting som tydligast möter kritik om att ersättningen är för låg. Den ersättning som de privata vårdgivarna får blir orättvist låg när landstingets egen verksamhet kan gå med underskott och i efterhand få kostnadstäckning.

Kvalitetsmålen kan få en större andel av ersättningen framöver, men generellt är det inte en utveckling av vårdvalssystemet som upplevs som viktigast just nu av vårdföretagen, utan att det system som finns också följs och blir mer transparent för alla aktörer.

 Ur Vårdföretagarnas perspektiv är det angeläget att fortsätta att förbättra regelverket kring vårdval. Ryckiga förändringar eller regler som inte efterlevs fullt ut, gynnar inte vårdföretagandet. Det behövs alltid justeringar och eftervård av större reformer. Patienterna har fått stärkt rätt till vård, men för att valfriheten ska fungera i praktiken måste det till ett varierat utbud av olika läkare, specialister och vårdcentraler.

Genom att landsting och regioner nu är fria att utforma sina valfrihetssystem, så blir reglerna olika över landet. På kort sikt innebär detta att det går att dra tydliga lärdomar om vad som fungerar bäst för att skapa en god vård. Ambitionen framöver bör dock vara att se till att det finns ett nationellt system, där patienterna har full valfrihet och där vårdföretag och offentligt drivna vårdcentraler får konkurrera om att erbjuda patienterna den bästa vården.

Med ett nationellt vårdval blir förutsättningarna lika i hela landet och det blir därför mer rättvist. Sverige är för litet för att det ska finnas 20 olika system för ackreditering och principer för ersättning. Dra lärdom av erfarenheterna från vårdvalen och skapa förutsättningar för en sjukvård med tillgänglighet i världsklass.

 Hans Dahlgren, Näringspolitisk chef Vårdföretagarna

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14930

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vårdföretagarna, dvs Almega AB:s arbetsgivar- och intresseorganisation för privata vårdgivare, har genom Hans Dahlgren i en intensivt monoton serie debattinlägg försökt att en gång för alla hamra in budskapet om den absoluta nödvändigheten av oreglerad vinstmaximering som grundläggande drivkraft i vård och omsorg.

Endast med ett rejält kommersiellt grepp om dessa verksamheter kan önskad kostnadseffektiv kvalitetsproduktion uppnås, faktiskt precis lika enkelt och självklart som i bilbranchen eller vilka exempel på framgångsrika marknadsekonomiska sektorer man nu valt att framhålla som jämförelse, för att ge den vinstdrivna sjukvårdsmodellen konkret substans.

Ostörd privat vinsthemtagning påstås även garantera sjukvårdens ekonomiska bärkraft. För marknadskrafterna har inte bara en unikt läkande och vårdande förmåga som måste ges utrymme att verka fritt, de påstås också skapa "nya" ekonomiska överskott av det samhälleligt redan producerade överskott som i form av skattemedel överlåtes i deras händer. Och just själva framgången i denna vinstmaximeringsaktivitet råkar vara kvitto på att löftena infriats.

(Jmf det aktuella och helt systemenligt vinstdrivna affärsprojektet i finanssektorn att skapa nya överskott av pengar som gjorts på pengar osv som ursprungligen kommer ur realekonomins produktionsöverskott och som förväntas finnas till hands i det finans- och kreditsystem vi alla är beroende av för löneutbetalningar, bostadsanskaffning, investeringar och underhåll i produktionsapparaten etc. Jag får en mycket obehaglig känsla av att det är detta omöjliga reptrick man nu försöker sälja in i vård och omsorg - ett nytt lämpligt bubbelprojekt, där den offentliga ekonomin självklart förväntas stå för kostnaderna av en krasch i vård- och omsorgsindustrin.)

Enligt detta kommersiellt baserade synsätt kan adekvat behandling och omsorg, resursallokering, t o m förverkligandet av medborgarnas möjligheter till fria vårdval, produktkvalitet och medicinsk kompetens etc i grunden endast avläsas och bedömas ur företagens rörelseresultat och balansräkningar. Att det då blir Aktiebolagslagen som, oavsett Hälso- och Sjukvårdslagens intentioner, får sista ordet i den bedömningen, ja det betraktas väl enbart som ytterligare ett bevis på att det hela försiggår i "sund konkurrens, som genomsyras av omtanke, tillförlitlighet, kompetens och samhällsansvar" (hämtat ur Vårdföretagarnas visionsbeskrivning).

Men alla dessa nya kvalitetsmätningar som Dahlgen envetet hänvisat till som basala styrmedel i sin modell? Njae, enligt hans egen utvärdering av den rapport som artikeln ovan handlar om, så verkar just den biten inte vara så värts aktuell längre. Möjligen kan ersättning efter kvalitet ges ett större utrymme framöver (! när?), "men generellt är det (dvs användandet av kvalitetsstyrningsinstrument) inte en utveckling av vårdvalssystemet som upplevs som viktigast just nu av vårdföretagen".

Och Dahlgren fattar vinken från sina uppdragsgivare och håller tyst. Inga som helst kommentarer om konsekvenserna av en (för företagarna befriande) utrensning av kvalitetsaspekten ur modellen. Så lätt gick den avregleringen.

För nu gäller det, enligt den presenterade undersökningen, att befästa redan gjorda erövringar av kommersiell sjukvård. Försvaret gäller naturligtvis själva kärnverksamheten i vinstdriven sjukvård: att framgångsrikt bedriva vinstdrivna företag. Få dem att överleva förstås, men helst naturligtvis att (fortsätta) expandera. Vårdföretagarnas egen målsättning är ökning av privat vård från dagens 10 % av "marknaden" till 50 %, med ett delmål på 25 % 2012. Och ingenting är förvånande med denna ambitionsprecisering, vare sig i vardaglig professionell marknadsekonomisk praktik eller i underbyggande akademisk teori.

Så det är naturligtvis själva pengarna det hela handlar om nu. T ex den "patientpeng" som den friska medborgaren överför vid listning på en vårdcentral. Eller den ersättning själva sjukbesöket anses berättiga till (tydligen ffa i Stockholm) och som ibland kompletteras med en skattning av kostnaderna för att tillhöra en viss åldersgrupp eller "socioekonomisk situation", ibland av försök till inte allt för svårhanterliga bedömningar av patientens "resursanspråk" eller kanske man t o m också försöker beakta och kostnadsberäkna/prissätta olika diagnoser efter en-för-alla-principen.

Man kan förstå att hårt arbetande verksamhetschefer kan känna sig rätt obekväma i denna modell. Enligt Dahlgren är det dock inte så farligt med det - från alla håll rapporteras nämligen glädje och tillfredsställelse över "ökad tillgänglighet" och, faktiskt, också expansionsmöjligheterna som fri-valsmetoden medför. Endast "justeringar och eftervård" behövs för att det hela ska börja funka ordentligt, ev med genomförandet av ett nationellt system men Sverige är ju å andra sidan så litet.

Och detta tycker Dahlgren, trots att det tydligt och klart framkommer ur hans egen undersökning att

1) det där med valfrihet nog inte funkar så värst bra, i alla fall inte i praktiken (!), pga ett alltför slätstruket, enahanda utbud av "olika läkare, specialister och vårdcentraler"

2) trots mångfalden av ersättningssystem så tycks pengarna ändå inte räcka någon stans, egentligen. I alla fall inte till mer än de åberopade expansionsmöjligheterna.

För "expandera" måste man ju göra. Dels för att klara "basåtagandena" i själva vården, som anges vara så omfattande att de hotar "startandet av små företag" och snarast stimulerar till sammanslutningar, med troligen viss effekt på såväl mångfalden ur fritt-valsynpunkt som på den "sunda konkurrensmiljön" . Men dels också för att ekonomisk expansion ju är själva vitsen med ett vinstdrivet företag och dessutom en nödvändig överlevnadsstrategi, inte minst för att säkra en slagkraftig värdering av good will och/eller börskurs i fusions- och uppköpssammanhang.

Permalänk | Anmäl #1 Jan O Lindgren, 2009-12-03, 17:08