Vi kosmopoliter är normen nu

Kinga Sandén fick helt oförtjänt ett pris som skulle ha gått till Newsmill version 1.0 istället. Newsmill 2.0 med "nya arbetsrutiner" förtjänar dock inget annat än skarp kritik. Exempel på det är ju om denna kommentar kommer in eller ej. Jag är övertygad om att den inte gör det, men skriver i alla fall.
+
Man är ingen förnyare för att man använder ett etablerat sätt att meddela sig med omvärlden bara för att man gör det i en något annorlunda omgivning. Att använda Twitter som ett sätt att rapportera är snarare en utveckling av journalistiskt arbete och borde vara en självklar del av Sandén arbetsuppgifter.

Så roligt då att min äldste son inte längre räknas som invandrare i andra generationen, som han gjorde i början av årtusendet av socialdemokraterna. Han är född i Sverige och har alltid bott här. Hur många generationer måste man bo här för att bli svensk på riktigt?

Alltså alla som är uppvuxna med julgran, midsommarstång, kräftskivor och röda stugor ingår i det svenska. Hur man än ser på saken annars. Jag vet att det var ett sätt att ge honom extra hjälp på olika sätt och han erbjöds förstås "hemspråksundervisning" i skolan. Men de flesta skrattade lite när han sa att hans pappa var tysk. Och att hans "hemspråk" betraktades som tyska, fast hans pappa kunde perfekt svenska.

Och själv slipper jag bry mig om att jag har mayaindiangener. Fast det kan vara bra att veta eftersom min morbror fick en sjukdom som bara omkring 300 mayaindianer hade haft, men läkarna trodde det var cancer i magen och opererade bort den. Vilket naturligtvis inte hade behövts. Kan vara bra att veta ifall man skulle få ont i magen.

Alltså att Stefan Mehr ville veta allt om din bakgrund beror väl också på att du är kvinna. Tänk att vara både kvinna och nästan utlänning och ändå få Stora Journalistpriset. Så duktigt!

BRA SKRIVET! Jag håller med i allt! Jag finns med bland dem du nämnde; jag är kär i en man som är född i ett annat land, men som bott i Sverige i 33 år! Våra barn (som aldrig ens besökt hans födelseland, och som inte pratar det språket) får ofta frågan "varifrån kommer du?" (avseende "du är ju inte svensk") av främmande människor som inte förstår att mina barn har andra kvalitéer än att ha en pappa med mörkt hår och bruna ögon! När ska det bli ändring på detta! Sluta dela in folk i nationaliteter och etniskt ursprung i onödan - när det inte är relevant!

Det låter så enkelt: satsa på mångkultur så blir ert företag lönsamt. Och skriv om artister från balkan så kommer folk vilja köpa era tidningar. Tänk att journalisterna är så duktiga företagsledare. Vilka problem kan inte lösas genom fler mångkultursatsningar? Att företag borde satsa på att leverera det som kunderna vill ha är tydligen en sanning som kan upptäckas hur många gånger som helst.

Jag tycker du förenklar.
Dessutom tyder ju SD's opinionsresultat på det motsatta, nämligen att en allt större del av befolkningen har fått nog med de etablerade partiernas förnekande av de problem vi ser...

Ja det där är ett märkligt fenomen. Jag misstänker att det ses som fult eller rentav rasistiskt att utgå från att en person med utländsk bakgrund - hur avlägsen och irrelevant den än är - känner sig som svensk. Därför känner man sig tvingad att "bekräfta" denna utländska identitet hos andra genom att ständigt lyfta fram den.

Det är nog en generationsfråga. För 40-talisterna var det normalt att växa upp i en helt svensk omgivning, och då blir automatiskt utländsk bakgrund exotiskt. Vi som är lite yngre har alla haft utländska klasskamrater, grannar osv. Även mediekonsumtionen har ju blivit oerhört mycket mer internationell med först satellit-tv och sen internet.

"Varför ska vi lita på och betala för medier som bara visar ett litet utsnitt av den verklighet vi möter varje dag?"

Ja den frågan tror jag att många etniska svenskar i miljonprogramsområden och svensk glesbygd ställer sig dagligen. Vem är intresserad av deras liv? Vem ser till deras intressen?
När medias bild av mångfalden och mångkulturen så ensidigt hyllar och lyfter fram invandrare och invandring som en positiv och berikande kraft. När deras traditioner, värderingar och åsikter bespottas av en medieelit där du Kinga är en informell makthavare som inte alls är i underläge. Du och dina åsiktsfränder sätter (eller satte?) agendan och er monumentala rädsla för klarspråk och sanning i dessa frågor har genomsyrat svenskt samhällsklimat länge nog.
Du är inte, så som du vill låta påskina, ett offer för svenskarnas illvilja och diskriminering. Du är en åsiktskontrollant med verklig makt och en tydlig agenda.
Tack vare internationella medier på Internet, bloggar och forum är din makt bruten.

Om du är svensk eller inte är upp till dig. Din spelade indignation biter inte på mig.

Har tanken inte slagit dig att frågan om ditt "ursprung" och dess eventuella influenser i ditt yrke kanske är att betrakta som en komplimang? Allt som rör etnicitetens observerande utifrån måste inte härledas till illasinnade avsikter och fördomar.
Det är väl de facto så att du har polsk bakgrund?! Det kanske inte är relevant, precis som du säger. Kanske är det en irrationell variabel i sammanhanget, men varför irriterad över det? Vad som är norm eller ej är väl följdaktigen inte viktigt, eller menar du att eftersom du omfattas av normen vore det mer relevant att i ett liknande sammanhang mera belysa den/de med svensk etnisk bakgrund?

"Enligt den har ungefär en av fem svenskar "utländsk bakgrund", alltså är själv född i utlandet eller har två föräldrar som är det."

Fast någon massinvandring var det inte fråga om...tydligen.

Inget ont mot dig, jag finner det bara lämpligt att vid varje tillfälle visa på PKs lögner.

Jag vet inte vem som satt rubriken - men om det skall vara något budksap här kan man undra om mångkulturalism verkligen kan vara "En" norm? Betyder inte mångkulturalism definitionsmässigt att det handlar om "flera" normer - fast samtidigt. Jag är inte säker själv men ställer gärna frågan.

Tack Kinga! Vi är många som känner igen oss.

Du har en bra poäng Kinga. Och tyvärr finns det här problemet på flera nivåer. Medier skildrar en förenkling av verkligheten. Problemet ligger i hur man rapporterar och skildrar - och fortsätter att göra det med undermedvetet postkoloniala undertoner. Så länge de stora tidningarna skriver om förorten som "färgglad" kontra "samhällets bakgård", och skildrar t.ex. Thailand som "det exotiska" kontra "syndernas näste" kommer alla med en tendens till avvikande namn eller någon slags dokumentation om annan bakgrund vara stigmatiserade. Det är mediernas näring.

Kan tänka mig en omformulering här - Vi kosmoeliter är normen nu.

Ingressen:
"Alla vi som lever med en större svenskhet än den gamla har blivit en majoritet."

Texten:
"Jag skulle tro att vi sammanlagt är i majoritet."

Journalistik och polemik värdigt en pristagare, månne? Om hon inte själv skrivit ingressen är det dags för ingress-bylines kanske?

Jag tänker då fortsätta fråga nya bekanta om deras ursprung. Jag svarade gärna på frågan var jag kom ifrån när jag bodde i Mexiko.
JAG tycker det är spännande. Sen skiter jag i er som ville spela häftiga och låtsas att ni inte bryr er (samtidigt som ni skriver en Newsmillartikel om det för att få uppmärksamhet).

Nej, Kinga.

Det är inte ni "kosmopoliter" som är normen nu. Det är fortfarande vi Svenskar som är normen. Vi är fortfarande flest och det är hur vi ser på tillvaron som är viktigast. Om vi tycker att din Polska bakgrund är intressant så är den det. Vad du själv än tycker om saken.

Det är sant att ni kosmopoliter är gapigast och får mest mediautrymme, men det är en nutidstrend och en sådan svänger efter några år.

Det skulle vara trevligt om ni som kommer från ett annat land kan visa er glada och nöjda att ni numera bor i vårt fina land och är en del av det samhälle och den kultur vi byggt upp.

Är själv lika mycket invandrare som du och tror en av anledningarna till att det fokuseras så mycket på bakgrund är att hade det inte gjorts det hade vi haft en massa gnäll om att vårt ursprung inte respekteras. Och det är där jag tror det största problemet ligger: folk som gnäller. Lika illa om det är svenskar som nysvenskar. Så mitt tips blir helt enkelt: gilla läget och förtjäna din framgång. Fast just fan, det är ju lättare att gnälla.

Om man blir tillfrågad om sin bakgrund kan väl det också bottna i ett genuint intresse - ett försök att lyfta blicken något över den vanliga hemmablindheten? Måste det tolkas som illvilja eller inskränkthet? Jag vet inte, men jag frågar.

Det är onekligen lite fånig att fråga om bakgrund på det viset. Mer intressant skulle vara uppväxt - småstad, miljonprogram eller medelklassvilla. De grupperna är mer lika över gränserna (i alla fall i Europa) än nationalitet i passet. Det spelar ingen roll om det är en polack, tysk, fransman eller svensk - värderingarna från miljön påverkar mer än värderingar från nationaliteten.

Det är märkligt, att när någon, som är skeptisk till multikulturens konsekvenser, talar om svenskhet (som ett begrepp), så avfärdas detta som regel med, att svenskhet ej är möjligt att precisera.

Samtidigt gör Kinga Sandén anspråk på en "större svenskhet".

Man kan ju tycka, att något, som inte är möjligt att precisera, knappast kan vara större eller mindre.

Håller med artikleförfattaren. Sverige blir bara mer och mer inåtvänt och navelskådande ju mer globaliseringen fortgår. När nu 10 procent av befoklningen har utländsk bakgrund är det inte längre relevant om ens föräldrar eller farfar kommer från ett annat land. Vi måste släppa rädslan och trångsynheten och inse att världen har förändrats förgott.

Bra artikel, Kinga.
Du betonar det som många av de som gormar om svenskhet här på Newsmill inte fattar: att nationaliteter luckras upp i dagens värld och att det enda vettiga sättet att förhålla sig till verkligheten idag är att tänka kosmopolitiskt.

Jag hävdar inte att jag är i underläge. Tvärtom tillhör jag den medieelit som sätter agendan. I den eliten är jag fortfarande ett undantag eftersom den till största delen är flergenerationssvensk och manlig.
För mig personligen är det ett litet problem. För medieföretagen är det ett stort problem, eftersom de (vi) inte lyckas vara relevanta för kunderna, som lever i en pluralistisk verklighet. Oavsett om de gillar det eller ej.
Mångfald och mångkultur har helt säkert både goda och dåliga sidor, men går inte att ignorera. Ingen annan verklighet finns att välja på idag.
Du som tycker jag ska vara glad och nöjd för att få bo i "ert" fina land, jag säger detsamma till dig. Välkommen att leva i mitt land. Det finns plats för oss båda här.

Hur är det med läsförståelsen Ronja? Var står det att fru Sanden inte gillar att bo i Sverige. Om du läser hennes artikel en gång till i sakta mak så kanske även du kan se vad hon egentligen vill få fram.

Ronja ....
Du måste tänka med rumpenissen. Tydligt var väl ändå att det
till största del handlar om alla dem som inte innefattas av stc
beskrivning. Födda i Sverige med andra ord. Kan man bli mer
svensk än så?

Äh, varför skulle det vara så farligt att få frågan om ens utländska bakgrund och hur den eventuellt påverkat en.
Är det egentligen värre än frågan hur det var att vara
- skåning i Lappland
- man i ett kvinnodominerat område som hemtjänsten
- ung i en bolagsstyrelse
- osv osv

Se det som en fördel att kunna bidra med ett annat perspektiv, och bli inte förnärmad om du ombeds göra det.

Det kommer alltid finnas de som tänker "du är inte en av oss :( " istället för "kul med nytt :) "

Hej alla!

Många stör sig på att få frågan "var kommer du ifrån" och jag stör mig på de som stör sig på den frågan. Vad är det som är så fel med en sån fråga. Har ni tänkt på att svensken frågar kanske för att den är nyfiken. Du har något som den inte har.

Va glad och stolt över att du har en stor kulturell bakgrund som sträcker sig över fler kulturer. Måste man passa in i det "svenska". Det verkar som ni vill göra det fast ni kritiserar det. Jag själv har föräldrar som kommer från var sitt land och jag är född i Sverige. När någon frågar mig om mitt ursprung så berättar jag det gärna. Då får "den trångsynte svensken" ta del av något som den inte kan läsa i tidningen eller se på teve. Jag behärskar inte mina föräldrars modersmål men jag känner till kulturen och tankesättet vilket är för mig en enda stor tillgång. Men även om svensken inte ser mig som svensk så vad gör det. Måste man passa in överallt. Det viktiga är vad jag känner mig.

Så åter igen till er andra generationens svenskar. VA STOLTA ÖVER ERT URSPRUNG. Om ni inte kan förändra alla andras syn på hur de ser på er så kan ni i alla fal ändra syn på hur ni ser på er själva.

Jag ställer mig frågande till hela resonemanget:
Nu är tydligen "vi" i majoritet. Vilka "vi"? De mångkulturella? Går inte hela essensen med mångkultur förlorad när du buntar ihop alla och kallar dem en "majoritet"?
Vidare undrar jag om det här plötsligt innebär att det numer är den "kosmopolitiska normen" som ständigt ska utmanas, nedvärderas och ifrågasättas? Det är ju så man ska göra med normer? Eller?

Oerhört förvirrad artikel.

Suck... Kinga. Du förstår inte. Ni journalister kanske skriver en massa, men folk tolkar det själva. Ni styr endast de som inte vill tänka själva. Något valboskap till våra korrupta riksdagsledarmöter kanske. Så nu när ni kallar er elit så är det bara patetiskt. Ni sätter agendan för vad som är pk. Inget mer.
Men jag förstår er också. Ni vill tro att alla tar er på allvar. Som en religion.

Men Kinga nu tror jag du har missuppfattat något. Alltså redan på 70-talet när jag gick ut journalisthögskolan så var det många tjejer som också gjorde det.

Och är det inte fler nu än någonsin? Jo, majoriteten med hög utbildning är tjejer (för de har bättre betyg) och när jag jobbade på DN på 70-talet så hade tjejerna högre löner än männen till och med.

Och gammelmedia sätter inte agendan. Det gjorde dom inte i vintras när vi bloggare tillsammans med Monica Antonsson fixade så att Liza Marklund blev avslöjad.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/30/mediekartan-andrades-av-blogga...

Men du kanske menar att du bland de som åker till andra länder är män. Det som alltid har ansetts "finast" och mest manligt i journalistvärlden. I så fall är det säkert sant.

Några invändingar till din använding av ordet kosmopolit.

Polska välutbildade kvinnor och lågutbildade muslimska män 20-30 tillhör inte samma grupp! Att du försöker få det till att båda grupperna är det positivt laddade ordet kosmopoliter är bara lågt.

Vilken trivsel stund. Kingan deklarerade svenskhetens död, man tänder ett ljus, och plötsligt så är det bara trevnad och en genuint positiv känsla. Man kanske skulle ändra språket till arabiska i tidningen också, men de lata svenskarna som framhärdar vill antagligen inte lägga manken till och lära sig ett civiliserat språk. Vidriga rasister. Det svenska har spelat ut sin roll. Det är ett utdött folk utan något värde alls. Svensken är död, han har aldrig funnits och nu kan riktiga människor flytta in i landet, med riktiga religioner.

Kommer att tänka på när Alexandra Pascalidio, efter att ha uppfostrat svenska folket i åratal, skulle vara kommentator till någon OS invigning eller likanden. Hon föll i tårar av nationalism inför sitt älskade hemland, och detta var naturligtvis inte det förhatliga och med fel befläckade Sverige där rasisterna har sin boning, utan det upphöjda Grekland där gudarna ännu vandrar och där luften är särskilt klar.

Inser plötsligt att det enda man behöver för att uppskatta multikulturalismen är ett genuint hat mot ursprungs kulturen. Alternativet är att man är en socialist förstås men då kommer detta hat med på köpet eftersom människan är ur funktion och måste konstrueras om, för sitt eget bästa.

Kinga Sandén skriver:

"Vi som har identiteter och tillhörigheter som är större än den gamla svenska normen är betydligt fler än i Statistiska Centralbyråns definition. Enligt den har ungefär en av fem svenskar "utländsk bakgrund", alltså är själv född i utlandet eller har två föräldrar som är det."

Signaturen Mr. President skriver:

"Bra artikel, Kinga.
Du betonar det som många av de som gormar om svenskhet här på Newsmill inte fattar: att nationaliteter luckras upp i dagens värld och att det enda vettiga sättet att förhålla sig till verkligheten idag är att tänka kosmopolitiskt."

Ja, svensk kultur förändras, och i och med detta förändras även uppfattningar om vad "svenskhet" är. Så har det givetvis alltid varit. Skillnaden är att dylika förändringar går snabbare idag, pga. ökande migration, ökat resande, fler internationella kontakter, modernaq kommunikationskanaler som övergrygger geografiska gränser, etc.

Jag kan kanske räknas till dem som - för att citera Mr. President - "gapar om svenskhet". Jag har nämligen i olika diskussioner varit kritisk mot svensk invandringspolitik och mot islams ökande närvaro i Sverige. Varför gör jag då det? Är jag så inskränkt att jag inte kan acceptera att samhället och kulturen förändras och att vi lever i en tid då gamla nations- och kulturgränser luckras upp?

Nej, jag ser tvärtom mycket positivt i de förändringar som sker i världen idag. Jag tror på öppenhet och dialog, och tror att man ska vara öppen för nya influenser.

Men samtidigt tror jag att det måste finnas något slags gemensam värdegrund som accepteras av alla medborgare i ett samhälle.. Alla måste kunna ställa sig bakom vissa grundläggande värderingar vad gäller t.ex. människosyn, samhällsyn och rättsuppfattning för att ett samhälle ska kunna fungera. Om vissa grupper i ett samhälle har uppfattningar som i hög grad avviker från den allmänna normen blir det i längden inte möjligt att ha ett fungerande samhälle. Då blir det inte "ett mångkulturellt samhälle", utan flera monokulturella parallellsamhällen.

Det är av dessa skäl jag och många med mig är kritiska mot den enorma muslimska invandringen och "gapar om svenskhet". Inte för att vi är inskränkta bonnläppar som är emot internationellt utbyte.

Om Kinga Sandén håller med rubriksättaren när hon/han säger "Vi kosmopoliter är normen nu", så skulle jag föreslå att Kinga Sandén börjar arbeta för att alla ledare i Sydsvenska Dagbladet får kommentarsmöjligheter. Om normen är den rubriken säger, så skulle det väl inte kunna medföra några problem?! Kör hårt!!!

Social bakgrund, etnicitet, tillfällig social tillhörighet, kön, sexuell läggning, hudfärg, favoritmat och dryck, genetiskt präglade skiljetecken, tillfälliga och kroniska åkommor, drömmar, mardrömmar, böcker man läst och plattor man lyssnat på, böcker man har i bokhyllan och läst, böcker man tänkt läsa, människor man velat älska eller hata eller bara daska till, ambitioner man haft och de man alltjämt har, språken man talar och språken man skrattar eller gråter på, sveken man utsatt eller utsatts för, husdjur man daltat med, kläder man burit och de man tvingats bära, skorna man gått i och alltid kommer att gå i samt alla de tänkbara och otänkbara faktorer jag omöjligen kan sammanfatta här ÄR relevanta för den man är, de har format en.

Ska vi ständigt redogöra för allt detta i tid och otid? Ska vi bära runt på en självbiografi som vore den en enhetlig resultat, en summa av dess ingredienser? Och är det någon som någonsin inbillat sig att projektet "Självbiografi" är ens möjligt? Vad händer med alla de självmotsägelser som vi bär på, vad händer med allt det som vi undantränger, tar avstånd från eller bara misslyckas att se som organisk del av vår personlighet, identitet och sociala kännetecken?

När kravet på teorin, att den ska efterlikna verkligheten, skruvas upp in absurdum så förväntar vi oss att den ska, förutom att den ska leverera rimliga förutsägelser, även att den ska fullständigt överensstämma med verkligheten. Ungefär som att sätta likhetstecken mellan teori och verklighet. Vi glömmer då bort att vi återfunnit endast det vi från början har förutsatt: vår tillgång till världen sådan den ter sig.

Låt världen avspegla sig i de tvångsföreteelser och frivilligheter människan gjort den till. Sök efter relevanta samband och för all del kompromissa aldrig med den intellektuella hederlighet som du en gång begåvats med.

Åtminstone i denna mening är härkomst precis så relevant som irrelevant som din allvarligt menade nyfikenhet tillåter.

"...Vi är svenskar, oavsett vad ni tycker om det. ..."

Jo... - Kinga Sandén - och "Tack och Löv !" för det.

SD:s tjuvknep med statistiken - Expressen, 22 november 2009 - ”...Invandringen till Sverige under efterkrigstiden har varit en av de mest vitaliserande faktorerna i den svenska ekonomin. "Vi som byggde Sverige" var långt ifrån alltid svenskar. Först kom finnar, norrmän och danskar från våra krigshärjade grannländer, sedan italienare, jugoslaver och turkar i en av Sverige organiserad arbetskraftsinvandring som givet vår storlek har få motsvarigheter i västvärlden. Så låt oss tala om det istället. Låt oss inte huttla med det faktum att tjugo procent av befolkningen här i landet - "trots sin härkomst"- har lika stor rätt i en mänsklig, moralisk och ekonomisk mening att kalla sig svenskar som vi andra som bott här sedan Hedenhös.” - © Leif GW Persson

Så här är det ju - och alldeles oavsett vad ett fåtal "tjuriga" så kallade ursvenskar marknadsför massmedialt - "vet" Josef B.

PS. Samverkan Är Win-Win för Alla. Motverkan ger vinnare och förlorare = Alla blir förlorare över tid sett, tyvärr tyvärr... :cry:

Många verkar tro att jag ser min bakgrund som något negativt. Det gör jag absolut inte. Jag är stolt över att komma från Polen och glad över alla de extra möjligheter och kunskaper jag har på grund av det.
Jag ser heller inga onda avsikter bakom de vänliga frågor som Stefan Mehr och många andra ställer.
Men jag förstår inte varför Jane Magnussons, Sverker Olofssons och de andra pristagarnas uppväxtförhållanden inte kvalade in som lika intressanta. Någonting måste väl ha präglat också dem?
Det här är som sagt ingen engångshändelse. En flergenerationssvensk persons bakgrund anses neutral. Hur kan den vara det? Vilken betydelse har klass, som någon skriver i kommentarerna? Stad-landsbygd? Ensambarn-stor syskonskara? Jag tror exempelvis att min uppväxt med två journalistföräldrar i ett läsande hem har präglat mig betydligt mer än mitt ursprung.
Någon skriver att jag hatar. Inget kunde vara mer fel. Jag älskar det som för mig är kärnan i det svenska: demokratin, jämställdheten, omsorgen om de svaga (som oavsett partipolitik är större än på de flesta andra håll). Och pluralismen, som har blivit en del av det svenska. Att den också för med sig nya samhällsproblem finns ingen anledning att förtiga. Men exempelvis hedersförtryck mot flickor och kvinnor är nu också ett svenskt problem. De utsatta måste omfattas av samma demokrati som resten av oss. Men det är ämnet för en helt annan artikel.
Frågan om monokulturella parallellsamhällen i stället för ett mångkulturellt samhälle är viktig och intressant. Utvecklingen gynnas inte av ett snävt och inskränkt svenskhetsbegrepp.

Kan det ha varit så att man var nyfiken? Jag hade tyckt att det var rätt ok att fråga om min engelska i samband med ett skribentpris. Varför inte? Det har inget att göra med vare sig bedömning eller utfästelse förhoppningsvis men visst finns det ett intellektuellt intresse? Även om det inte är en enorm kulturell klyfta så visst kan även influenser från inomeuropeiska länder påverka.

Min gissning är att författaren bor i en storstad, tycker hon är cool och vill rida på rättfärdighetens våg. Personligen läser jag då hellre Kalle Anka, då får jag i.a.f ett gott skratt utan att behöva sätta det i halsen...

Kosmopoliter, tjena :-)

Intressant läsning, även om jag inte för mitt liv förstår vad den syftar till.

Om man tittar på min familj, andra generationens blandinvandrare + mörk mamma + färgat barn föds bara en tanke. Tro tusan att folk är nyfikna!

Jag är just hemma som pappaledig (ursäkta det heter visst föräldraledig i Sverige) och varje dag möter jag andra föräldrar som glatt frågar "Jag ser att ditt barn är av blandad härkomst, varifrån?

Det sorgliga är bara att det enbart är folk från andra kulturer som vågar fråga. Rädda Svenne Svensson har redan brottats ned mentalt och skulle aldrig våga fråga vad lillen kommer ifrån i rädsla för att bli kallad rasist eller något annat som definitivt inte är relevant.

Jag är övertygad om att den klyfta som jag känner långsamt håller på att breddas blir allt svårare att överbrygga allt eftersom de sista rösterna för en saklig dialog tystnar. När enbart det politiskt korrekta elittänkandet råder finns bara extremismen kvar!

Den enda politiker jag känner respekt för i frågor som dessa är (hmm FP, svart, kvinna som säger vad hon tror är rätt, sorry glömde namnet). Dessvärre är den största anledningen att hon kan säga och vågar stå för vad hon tror är rätt just för att hon är svart och kvinna.

En snabb titt på wikipedia gav mig svaret på varför man orkar lägga skribenttid på en site utan reklamintäkter, och i en såpass urvattnad fråga som denna. Att vara fosterlandslös (av grekiska: kosmos, världen och polites, medborgare) innebär självklart att man är helt utan självförtroende och därför måste lägga skulden för detta på andra. Det är fullt mänskligt och samma mentalitet kan hittas hos varje liten mobbare mellan 1-9 klass.

Snälla, sluta med pajkastning och elittänkande och börja tänka själva. Jag vill att min familj skall växa upp i samma typ land som jag själv har fått uppleva, utan tung segregation som växer tills någon retorisk fanatiker får så mycket vatten på sin kvarn att han faktiskt går och vinner ett val.

Självklart finns problem när omständigheterna förändras så snabbt att inte samhället följer med. Att slå sig för bröstet och mena att det bara är att gilla läget visar bara att man inte har en aning om hur människor reagerar i grupp.

Journalister om några borde väl veta rudimentära kommunikationsteorier som att närområde alltid får större genomslag än nyheter från fjärran länder. Samma mänskliga mentalitet kan översättas på alla andra frågor. Vill man ha gehör ”smyger” man in acceptans, man kör inte ned den i halsen på folk och hoppas att de inte skall upptäcka det.

Nej. Gör om gör bättre!

Svar till Josef Boberg, inlägg 43

Nu är ju Leif G W Persson inte någon nationalekonom och han vet faktiskt inte vad han pratar om. Han har fel.

Vid sekelskiftet 1900 var 0,5 % av befolkningen i Sverige födda i annat land. Och dessa då allra oftast födda i övriga Norden, Europa eller USA.

Sverige var då fortfarande ett fattigt land men på uppgång. På 30-talet gjordes kloka insatser mot den ekonomiska depressionen och sociala reformer och Sverige började kallas The Middle Way Country som många ville efterlikna. Sverige beboddes då nästan enbart av svenskar.

Efter andra världskriget fanns det många flyktingar här, så de utlandsfödda utgjorde kanske 2 - 3 %. I och med att vi undgick kriget fick vi en snabbstart och de ekonomiska hjulen rullade för fullt. Det genomfördes fler sociala reformer och man byggde en mängd bostäder (inte miljonprogrammet, det kom senare) eftersom landsbygdsbefolkningen alltmer flyttade till tätorterna. Sverige var beundrat bl a för sin stadsplanering och det kom utländska delegationer hit för att studera den.

Det var då, när hjulen redan snurrade för fullt, som arbetskraftsinvandrarna kom, några få på 40-talet, många fler på 50-talet och fram till 1965. Självklart är det så att arbetskraftsinvandrare söker sig till boomande länder. Det är ett misstag att tro att de bygger upp ekonomin; de drar fördel av den boom som redan finns och naturligtvis bidrar de till boomen. Men de skapar den inte.

Andra länder började komma ifatt, Sverige behövde inte längre arbetskraft utifrån och 1965 satte man stopp för den organiserade invandringen.

Regeringens expert Jan Ekberg har i en departementsskrivelse 1995 räknat på den ekonomiska effekterna av arbetskraftsinvandringen. Han kom fram till att den till början gav ett överskott, men redan från mitten av 80-talet hade detta bytts i samhällsekonomisk förlust. Detta genom att arbetskraftsinvandrarna mycket oftare än svenskar blev arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade. Ekberg visade att de tog ut ca 20 miljarder mer från trygghetssystemen än vad de tillförde.

Och det var i mitten av 80-talet. Hur stora kostnader de medför idag vågar ingen redovisa, särskilt om man räknar med deras överrepresentation i kriminalitet, sjukvårdskonsumtion, tolkbehov, extra resurser för undervisning.

Invandringen medför oerhörda kostnader för det svenska samhället. Det är inget att blunda för. Man behöver inte hata invandrare för det.

Kosmopolit ett begrepp för den intellektuella överklassens fåfänga. Speciellt töntigt blir det när de som har den moderna demokratiska nationalstaten som sin bas och trygghet yrar om att vända denna ryggen och se sig som världsmedborgare, få av dessa har något verkligt ekonomiskt oberoende som gör detta möjligt i verklig mening. Med stam och klan samhället som bas kan med mer rätt kalla sig kosmopoliter och kan opererar kosmopolitiskt med stammen som bas och trygghet.

Vad är det dessa förvirrade intellektuella eftersträvar att den demokratiska staten skall ges upp och världen skall bli kosmopolitisk med stammen och klanen som människornas bas och trygghet.

Christofer Lasch beskrev dessa figurer på ett träffande sätt.

"De som vill bli medlemmar av den nya intelligensaristokratin dras till kusterna, vänder ryggen åt landets hjärta och odlar kontakter med den internationella marknaden i snabbrörliga pengar, glamour, mode och popkultur. Man kan undra om de över huvud taget uppfattar sig som amerikaner. Patriotismen står förvisso inte högt på deras lista över dygder. Att vara 'mångkulturell' passar dem däremot perfekt. Det manar fram en angenäm bild av en global basar där exotisk mat, exotiska kläder, exotisk musik och exotiska stamseder kan avnjutas i en enda röra utan att någon höjer på ögonbrynen och utan att man behöver binda sig för något. De nya eliterna trivs bara på resande fot, på väg till en konferens på toppnivå, till det storslagna öppnandet av en ny franchiseanläggning, till en internationell filmfestival eller till en semesterort som ingen annan har hört talas om. De betraktar världen med turistens blick, ett perspektiv som knappast stimulerat ett lidelsefullt engagemang för demokratin."

Och det är de som de i grunden föraktar som skall stå för fiolerna för denna intellektuella fåfänga och lekstuga.

Vi lever i slutskedet av en tid där den finansiella ekonomin tagit över från real produktion som värdeskapare, man gör pengar på pengar som är en artificiell fiktion som kan skapas i oändlig mängd. Detta kommer att ta slut det har det alltid gjort, "the gilded age" var en sådan tid. Kort sagt ett pyramidspel och sådana håller inte någon längre tid, en likhet med andra sådana perioder är hur omedvetna förmånstagarna är om vad som skapar deras välstånd.

Det enda intressanta men samtidigt skrämmande i denna artikel är följande mening:

"Nyligen meddelade chefredaktör Daniel Sandström att insatser och kompetenser som stärker mångfaldsarbetet ska premieras i nästa års löneförhandlingar."

Här har vi alltså svart på vitt att det lönar sig att vara en lydig och politiskt korrekt journalist.

Det är ju alldeles uppenbart att de flesta här inne har missförstått artikeln (inklusive rubriksättaren).
Det som framförallt står i centrum är normkritiken. Att vi förutsätter att alla som lyckas är svenska, heterosexuella män utan funktionshinder i medelåldern med akademikerföräldrar. Aldrig nånsin hade någon undrat över hur det känns att ha etablerat sig trots att man är född i Sverige. Aldrig någonsin hade någon ställt frågan "Oj, när kom du på det?" till en person som säger att den är heterosexuell, eller "hur känns det att inte sitta i rullstol, är inte det ganska jobbigt?" till en långdistanslöpare. Sen är det egalt om personen ställer frågor av den här typen av nyfikenhet, avund eller förakt. Det relevanta är att personen hela tiden måste försvara och legitimera sina personliga förutsättningar. I detta fallet är det normen om den framgångsrika svensken som har hamnat i centrum och att Kinga hela tiden måste legitimera sitt polska ursprung eftersom folk ter sig till den normen. Folk som inte passar in i normen blir hela tiden ifrågasatta, så är det bara. Därför måste vi nu ta itu med dessa normer och stereotyper för att nå ett normlöst samhälle!

Ja, man kan undra varför ursprung är så otroligt viktigt i Sverige när alla "ändå" har samma värde. Det verkar ligga och fladdra på gränsen till tabu, där det ofta är den motsatta åsikten som spökar. Det är som om folk kämpade mot sin magkänsla. Varifrån man kommer och varför man är där är alltid den första frågan man får när man befinner sig någonstans där man inte anses "höra hemma", vilket även jag som är uppvuxen i en landsända där jag saknar släktförankring kan vittna om. Saknade detta betydelse för hur jag värderas av andra borde det inte vara något annat än en information bland andra, inte något att göra ett huvudnummer av i alla sammanhang. Det verkar finnas en i utforskande intresse och tillkämpad tolerans gömd skepsis mot alla som inte har sin ”etniska” tillhörighet i den egna gruppen – vilken den än är och på flera plan (inte bara långskalliga svenska män som kan segla). Den som trots sitt ofördelaktiga ursprung klarar att leva upp till gruppens normer hyllas som extraordinär och lyckad. Varför? Varför är vi rädda för att vara olika?

#50 B Henrik Jonsson, 2009-12-02, 21:39

Jag tycker att du verkar vara ovanligt stereotyp i din beskrivning av det som du tror att andra omhuldar som en stereotyp norm.

Träffar du andra människor ibland?