Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-11-27 15:11, Uppdaterad: 2009-11-27 18:11
Eftersom Jimmie Åkessons påstående att ”[Sveriges anpassning till den muslimska minoriteten är] … vårt största utländska hot sedan andra världskriget …” är så oerhört befängt, synar de sju riksdagssytrarna just nu möjligheten att bilda någon form av samlingsregering. Man har beslutat att en speciell fråga är just nu viktigare än alla andra, och att det parti som inte är fullständigt enigt om målet och medlen måste uteslutas. Är det någon som kan gissa vid vilket stort krigsutbrott det senast skedde?
Jag är före detta statsvetenskapsstudent på Uppsala universitet.
Situationen ser förstås annorlunda ut i dag än den gjorde då. Emedan Vänsterpartiet under brinnande krig inte fick ingå i Per-Albins regering - de kunde inte förväntas vara lojala i händelse av en sovjetisk invasion - är det idag ett parti vilket hyser en avvikande uppfattning i invandringsfrågan som till varje pris måste isoleras. Återigen ser vi i Sverige en nomenklatur som är till synes enig vad gäller problemformuleringen, (vad som inte är) lösningen samt frågans upphöjda ställning. Det enda som hindrar Socialdemokraterna från att öppna upp för regeringsbildning tillsammans med Moderaterna är troligen erfarenheterna från liknande situationer nere i Europa. Dessa visar att en tydlig konflikt mellan höger och vänster eventuellt kan ge de etablerade partierna en frist på ytterligare en mandatperiod.
Därför lockar istället alternativet Alliansen + Mp; det vill säga en fempartiregering. På det här sättet skulle man förvisso effektivt frångå den demokratiska processen genom att skapa en situation där Miljöpartiet får inflytande över regeringen alldeles oavsett om folk röstar åt höger eller vänster. Man kan fråga sig om inte detta också är ett bergsäkert sätt att skrämma väljare bort från alliansen, mot ett Sverigedemokraterna som till skillnad från dagens borgerlighet inte är berett att tumma på varenda princip de någonsin stått för.
När högern mest är intresserad av att tala sig varma om arbetsrätt och välfärd och Socialdemokratin tycks få det allt svårare att gå balansgång mellan sin arbetarbas i Ullared och sin kosmopolitiska, radikalfeministiska ledning på Södermalm är det inte konstigt att väljare söker sig till Sverigedemokraterna också av andra anledningar än invandringsfrågan. Man letar efter alternativ som är tydliga med vad de står för. Som utformar sin politik för den vanliga människan. Inte för homolobbyn. Inte för invandrarna. Inte för de brölande feministerna eller de radikala akademikerna. Ett parti för de som arbetar. De som betalar sin skatt, bildar sin familj och med sitt slit bygger den välfärd andra idag profiterar på. De som inte är intresserade av att Sverige blir världens socialbyrå, som gärna är givmilda och öppna, men inte på bekostnad av sin egen trygghet och välfärd. Inte om priset är våld, osäkerhet och främlingskap. Efter att i 20 år ha röstat med fötterna kommer svenskarna i höst istället att ta med sig problematiken in i valbåsen.
Vidare; att följa Mona Sahlins förslag i dagens DN vore sannolikt dödsstöten för det redan nu sviktande alliansparti som vågade. Riksdagspartierna gör bäst i att inte mobba invandringskritikerna alltför mycket under den kommande valrörelsen och mandatperioden. Då Sverigedemokraterna uppvisar en rationell linje i en fråga som övriga partier behandlar med känsloargument kommer ökad exponering i media obönhörligen leda till att fler och fler får sympatier för SD. De partier som i framtiden inte vill marginaliseras utan istället ha möjlighet att påverka genom riksdag och regering gör nog bäst i att slopa kravet på en ansvarslös invandring.
Sverigedemokraterna får 5,1 procent i SCB:s stora höstundersökning. Vad betyder detta för svensk politik och vad beror framgången på?


Sverigedemokraterna förråder Sverige


Sverige bör massvaccineras mot fördumningen

SD:s bakslag kommer i politikens vardagsfrågor

Sd:s framgångar beror inte på ökad främlingsfientlighet

Därför kan SD aldrig bli vågmästare

Reinfeldt måste tala klarspråk om SD

Från full sysselsättning till hållbar utveckling

Haninge kommun: Låt oss visa vägen för samarbeten över blockgränserna

Sd: Vi kan samarbeta även med socialdemokraterna
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bra skrivet!
Fantastisk artikel, vi behöver fler människor med din förståelse och intelligens. Skriv mer och lycka till i framtiden
Mycket bra skrivet. Visar vilka som är de riktiga extremisterna i Sverige. Kanske går vi mot en normalisering, vi har ju under lång tid haft ett alldeles befängt perspektiv i debatten i Sverige.
SD Sveriges nya arbetarparti LOL.
Undrar stilla för mig själv om det kommer att fungera ännu en gång till.
Fan Vinge jag blir så stolt över dig!
:-)
SD-lobbyn i kommentatorsfältet på newsmill är roande. Hur många är ni som skriver alla dessa kommentarer. En? Två? Tre?
Varför oroar du dig? Är du en utvandrande invandrare?
@Paul
"Hur många är ni som skriver alla dessa kommentarer. En? Två? Tre?"
Har du svårt att acceptera att det är fler än ytterst få som har problem med den massiva invandringen och förvandlingen av Sverige till världens socialbidragskassa?
Detta är just det patetiska snömos man kan förvänta sig av någon som titulerar sig "före detta statsvetarstudent".
"Artikeln" liknar mest en misslyckad parodi på Hägglunds attack mot "kultureliten".
Skribenten konstruerar en motsättning mellan "invandrarna", "homolobbyn",de "brölande feministerna" ,"de radikala akademikerna" och Södermalm på den ena sidan och
"den vanliga människan", "arbetarbasen i Ullared"," de som enligt skribenten arbetar ,"betalar sin skatt, bildar sin familj och med sitt slit bygger den välfärd andra idag profiterar på" på den andra,
Vari själva motsättningen skulle bestå framgår inte. För skribenten kan väl ändå inte mena att invandrare,feminister, homosexuella och radikala akademiker inte skulle arbeta,betala skatt och bilda familj?
Vidare kan man läsa trams som:
"Sverigedemokraterna som till skillnad från dagens borgerlighet inte är berett att tumma på varenda princip de någonsin stått för."
Eftersom SD är endast står för en princip så finns det inte mycket att tumma på. Men osvuret är bäst. SD är ju numera villiga att tillåta adoption av utomeuropeiska barn.
Det befängda påståendet att en fempartiregering skulle vara ett sätt att "effektivt frångå den demokratiska processen", gör att man verkligen hoppas att den "före detta" statsvetarstudenten blev underkänd i sitt ämne.