Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-11-24 01:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Det är i grund och botten inte SD:s framgångar som kommer leda till en blocköverskridande regeringsbildning efter valet 2010 utan snarare behovet av att sprida ansvaret för den svångremspolitik som nästa regering sannolikt kommer tvingas föra. Socialdemokratisk politik med generell tillväxt och full sysselsättning som mål har nått vägs ände.
Jag har arbetat 9 år som tjänsteman varav de sista 5 åren vid tillsynsmyndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen IAF.
Svensk Inrikespolitik har i och med Socialdemokratins dominerande ställning under större delen av 1900-talet under mycket gynsamma ekonomiska förhållanden kunnat kretsa kring arbetsmarknadspolitiska frågor i allmänhet och lönebildning i synnerhet. För statens del har krasst uttryckt den goda ekonomiska utvecklingen inneburit ett utrymme att köpa medborgarnas lojalitiet. Fördelarna för befolkningen med den välfärdspolitik som kommit att dominera framför allt efterkrigstiden behöver knappast förklaras. Under den tid då ännu 1814 års regeringsform var i bruk kunde dock staten öppet stävja en osund löneutveckling vilket också kom att ske vid ett antal tillfällen.
Med nu gällande regeringsform är läget ett annat. Statsledningen - för att inte nämna löntagarorganisationerna - vill idag inte ens vidgå vad som faktiskt är av yttersta vikt nämligen att lönebildningen sker inom de ramar som staten tillhandahåller genom tillämpningsföreskrifter till 11 § i Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Samtidigt har en annan fråga - miljöpolitiken - succesivt vuxit fram. Från detta politikområde riktas mot samhället kravet att kontrollera utsläpp - vilka ökat i takt med den allmänt ökade levnadsstandarden.
Mellan dessa två politikområden finns därmed en påtaglig konflikt eftersom det knappast är möjligt att kombinera fortsatt generell tillväxt och fortsatt höjd levnadsstandard med en kontrollerad minskning av utsläpp.
Senast under nästa mandatperiod kommer statsledningen att få hantera de oerhört känsliga frågor som följer av att bryta en politik som syftat till ständig tillväxt och ökat materiellt välstånd. En samlingsregering kan då vara ett fullt realistiskt alternativ.
Sverigedemokraterna får 5,1 procent i SCB:s stora höstundersökning. Vad betyder detta för svensk politik och vad beror framgången på?


Sverigedemokraterna förråder Sverige


Sverige bör massvaccineras mot fördumningen

SD:s bakslag kommer i politikens vardagsfrågor

Sd:s framgångar beror inte på ökad främlingsfientlighet

Därför kan SD aldrig bli vågmästare
Samlingsregering eller slopat krav på ansvarslös invandring?

Reinfeldt måste tala klarspråk om SD

Haninge kommun: Låt oss visa vägen för samarbeten över blockgränserna

Sd: Vi kan samarbeta även med socialdemokraterna
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tobias Wallin. Under energirecessionen kommer säkert många politiska varianter att uppstå så ditt scenario är en realistisk möjlighet, hur nedgrävda i skyttegravarna vänsterblocket än är idag.
Men lika säker är att invandringspolitiken kommer att ställas på sin spets. Är det enligt folkviljan att arrangera massinvandring av resursslukande människor till ett allt fattigare Sverige?
För att SD skall bli vågmästaremåste en förutsättning vara uppfylld, nämligen att minst 4% av väljarna är missnöjda med de övriga valbara alternativen avseende vår migrationspolitik (eller avsaknad av densamma).
I konsekvensens namn är det i så fall därför rimligt med en samlingsregering, bestående av samtliga partier som tillsammans möjliggjort SD:s valframgång (och som även efter nästa val är representerad i riksdagen, nånstans måste ju SD:s framgång märkas).
För denna SD:s framgång beror ju på nånting, eller?
Och att möta de ekonomiska utmaningarna av detta "nånting", samtidigt som de ramarna krymper, blir i sanning en utmaning värdig den yppersta av vår samlade politiska elit.
Och endast de bästa får vara med!
Det är ett misstag att tro att samhällets problem är brist på fortsatt utveckling eller att den enda lösningen är att få löntagare och arbetslösa att ta ännu större bördor.
Problemet är oviljan att fördela pengarna.
Ju fler reformer som ökar klyftan mellan rik och fattig desto fler röster får SD.
Lågpresterande människor fattar inte vem som lagt beslag på pengarna. Dom tror att det är invandrarna.
Det är visserligen tur för oss som har företag och kapital att någon annan fått skulden, men hur länge kan vi fortsätta att bluffa?
Det kommer att bli som med motorcykelgängen. Först föraktar dom invandrare, sen upptäcker dom att de har allt gemensamt och gör gemensam sak mot ett samhälle som inte ger dom en chans.
Och vem kan klandra dom?
VI BÖR DELA PÅ ARBETSLÖSHETEN:
Arbetslösheten är en vilkig del av vårt samhälle. För en två%-ig tillväxt bör vi ha en 4%-ig arbetslöshet. Och detta gäller goda tider. I recession, som vi har nu gäller inte det. Så alltså, i princip, borde arbetslöshet betalas bra; det är ett viktigt jobb ur samhällsekonomisk synvinkel. Jag vill framhärda att yrket ARBETSLÖSHET är ett av de mest nyttiga yrkena rent samhällsekonomiskt och borde uppgraderas och betalas därefter. Stefan Ingves har lärt mig detta.
Vi kommer aldrig få tillbaka full sysselsättning....
Boven är vårt ekonomiska system som är brutalt effektivt... Kineserna är också arbetslösa, inte alla men en större andel än hos oss... De flesta är deltidsarbetslösa risbönder med mycket låg inkomst...
Det samma gäller indierna... Det finns i princip ingen politiker som lyckats sänka arbetslösheten varaktigt (minst 15år) i västeuropa de senaste 20 åren... Möjligen undantaget Irland som skattekonkurrerat o Spanien som byggt hus in absurdum... Båda dom har dock nått vägs ände...
Vad gäller frågan om invandringen är den definitivt inte enkel. F J Linders och Herman Lundborg kritiserade återkommande välfärdspolitiken i början av 1900-talet eftersom den redan då förutsatte storskalig invandring. Nativiteten går alltid ner under kritisk nivå i en befolkning som får det bättre. Vilket varit känt under hela förra seklet.
Vad gäller frågan om invandringen är den definitivt inte enkel. F J Linders och Herman Lundborg kritiserade återkommande välfärdspolitiken i början av 1900-talet eftersom den redan då förutsatte storskalig invandring. Nativiteten går alltid ner under kritisk nivå i en befolkning som får det bättre. Vilket varit känt under hela förra seklet.
I allt annat än ord verkar det som om vi har en samlings regering förutom att någon/några får stå främst och ta emot kritiken för vad alla i riksdagen röstade för. Det är en brist på skillnader i flera av de viktigaste frågorna med vänster partiets och miljöpartiets vändning om eu så är nu alla 7 riksdags partier eniga om fortsatt upplösning av Sverige och i miljöfrågan som författaren nämnde så är enighetheten komplett alla stödjer AGW-teorin som är och förblir både obevisad och deskrediterad (likaså de forskare som stödjer den som Mann) en annan monumental fråga är det nya övervaknings-/frihetskränkande samhället som växit till ett monster under moderat-borgarnas regeringings tid där återfinna det få skillnader trots att partierna vill ge sken av motsägningar hörs inget konkret förutom små ändringar i FRA för att "göra den säkrare".
Har vi verkligen 7 självständiga partier eller ens 2 "partiblock" i realiteten? Åtminstone i de viktigaste frågorna verkar det som om Sveriges riksdag bara har 1parti.