
Publicerad: 2009-11-23 15:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Förslaget om obligatorisk medborgarskapskurs är utmärkt. Men det förutsätter att man förmedlar kunskaper och inte åsikter. Även den som inte delar svenska liberala värderingar bör vara välkommen i Sverige.
Författaren är statsvetare vid Göteborgs universitet och gav tidigare i år ut boken Hur mycket mångfald tål demokratin? (Gleerups förlag)
Folkpartiets landsmöte röstade i helgen med knapp marginal nej till förslaget om en obligatorisk medborgarskapskurs för invandrare. Mycket talar dock för att detta bara var ett tillfälligt bakslag för de som vill koppla ihop integrationspolitiken med en diskussion om svenska värderingar. Tidigare har exempelvis Moderaterna föreslagit ett integrationskontrakt och alliansregeringen tillsatte nyligen en statlig utredning som ska klargöra hur samhällsinformation ska utformas och kontrolleras. Liknande förslag har nyligen genomförts i många europeiska länder och i exempelvis Storbritannien och Frankrike har en debatt om "nationella värden" initierats från högsta politiska nivå.
Kritikerna av denna politik har i den svenska debatten oftast valt att ifrågasätta själva idén om att det finns något som heter svenska värderingar. Men detta är ett svagt motargument. Det finns förstås inga värderingar som är svenska i betydelsen att de är unika för just svenskar eller i betydelsen att de omfattas av samtliga invånare i Sverige. Däremot finns det en uppsättning värden som är centrala för både den svenska självbilden och för bilden av Sverige och svenskar. Svenskhet associeras exempelvis ofta med jämställdhet, individualism och modernitet. På motsvarande sätt definieras patriarkala, kollektivistiska och traditionella värderingar som osvenska.
Ökad kunskap om svensk kultur och svenska värderingar kan bidra positivt till integrationen, på åtminstone två sätt. Dels genom att nykomlingar ges verktyg att förstå den specifika kultur de försöker integreras i. Dels genom att majoritetsbefolkningen påminns om att den egna kulturen är just en specifik kultur. Etnologer har länge påpekat att svensk kultur kännetecknas av en "kulturförnekelse" där den egna världsbilden tros vara universell, snarare än partikulär.
I deskriptiv mening borde det vara okontroversiellt att tala om svenska värderingar. Problematiskt blir det först när det även föreslås att nykomlingar måste anamma dessa värderingar.
Men om detta råder, paradoxalt nog, stor politisk enighet. De senaste åren har i olika sammanhang alla från Mona Sahlin till Jimmie Åkesson hävdat att invandrare måste anpassa sig till de värderingar som gäller i det svenska samhället. Men även i den partipolitiska debatten används värdegrunden som argument för att särbehandla exempelvis Sverigedemokraterna.
Samstämmigheten är förbryllande och avslöjar två saker: dels att man blandar ihop lagar och värderingar, dels att man inte skiljer på värdegrund som deskriptivt och normativt begrepp.
I Sverige gäller svensk lag. Likhet inför lagen är en grundbult i den svenska författningen. Samma rättigheter och samma skyldigheter gäller för alla.
Men är det verkligen detta som driver värdegrundsförespråkarna? Hotbilden känns något överdriven, försiktigt uttryckt. Anhängare av särlagstiftning är totalt marginaliserade i debatten. När Jimmie Åkesson vill skrämmas med sharia-förespråkare tvingas han leta upp en enskild centerpartist, som dessutom tvingats ta avstånd från sina åsikter.
Mer troligt är att det är en rädsla för främmande värderingar som kommer till uttryck i debatten.
Denna rädsla är inte ogrundad. När det gäller sådant som oftast lyfts fram som svenska värden - jämställdhet, individens självbestämmande, barns rättigheter, homosexuellas rättigheter - är åsiktsskillnaderna mycket stora och kulturellt betingade. Synen på exempelvis könsroller, djurs rättigheter, barnuppfostran eller sexualitet
Mycket forskning talar också för att kulturellt betingade värderingsskillnader är beständiga och inte minskar som följd av socioekonomisk integration.
Men bör integrationspolitiken sträva efter att förändra individers värderingar? Ska "fel" åsikter kunna vara ett skäl att neka någon uppehållstillstånd eller medborgarskap? I flera andra länder har man redan tagit detta steg, och lyssnar man på den svenska debatten är det mycket som talar för att vi är på väg i denna riktning.
Detta vore mycket olyckligt. Förutsättningen för en fungerande demokrati är att vi vårdar de demokratiska institutionerna och ständigt undanröjer hindren för en fri debatt och åsiktsbildning. Inte att vi alla är överens om de beslut som fattas.
Även de som har andra värderingar än de för tillfället mest populära i Sverige bör ha rätt att komma till Sverige och, om de vill, påverka samhället i den riktning de önskar.
Låt oss ta några konkreta exempel på starkt värdeladdade frågor där svensk lagstiftning skiljer ut sig, inte minst från många av de länder som flera av våra största invandrargrupper kommer ifrån.
Det är i Sverige förbjudet att aga barn men tillåtet att ha sexuellt umgänge med djur. Homosexuella relationer är juridiskt likställda med heterosexuella medan polygami är straffbart. Kvinnlig omskärelse är förbjuden men mödomshinneoperationer genomförs inom den offentliga vården. Det är förbjudet att hetsa mot folkgrupp men tillåtet att häda religioner. Sex får säljas, men inte köpas.
Så länge en medborgarkurs informerar om innebörden i dessa och andra lagar och förklarar bakgrunden till dessa är den önskvärd. Jag kan även se ett integrationspolitiskt symbolvärde i att göra en sådan kurs obligatorisk för medborgarskap.
Men det är en helt annan sak om informationen övergår i propaganda och kurserna inte bara handlar om att förklara det svenska samhället utan att kartlägga nykomlingars värderingar.
Nyamko Sabuni beskrev i sitt tal till landsmötet medborgarkursen som en möjlighet för invandrare att "reflektera över den värdegrund som de fått från sin uppväxt och sin skoltid, en värdegrund som i många avseenden skiljer sig från den svenska". Detta gör mig osäker på vad integrationsministern egentligen förespråkar.
[...] Medborgarkurs bör förmedla kunskaper, inte åsikter - Artikel av Andreas Johansson Heinö - Newsmi... www.newsmill.se/artikel/2009/11/23/medborgarkurs-bor-formedla-kunskaper-inte-asikter – view page – cached Artikel av Andreas Johansson Heinö - Medborgarkurs bör förmedla kunskaper, inte åsikter - Förslaget om obligatorisk medborgarskapskurs är utmärkt [...]
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag håller fullständigt med dig om om att en medborgarkurs bör förmedla kunskap och inte åsikter.
Jag tyckte att idén om medborgarkurs lät bra men när jag hörde
Nyamko Sabuni förklara tänkte jag att " nu är hon ute på djupt vatten " .
Man kan diskutera om det är moraliskt och demokratiskt att försöka pådyvla andra människor vissa värderingar , oavsett om man anser att de är grundläggande för demokrati.
Det är inte ett demokratiskt förhållningssätt.
Det vore inte heller en vettig attityd om man vill verka för ett samhälle där människor möts och respekterar varandra.
Vem tycker om att bli bemött av en "besserwisser" som har tycker sig ha de enda rätta åsikterna . Själv skulle jag bli både arg och kränkt om jag gick en kurs för att lära mig hur jag ska tänka och tycka. Jag skulle verkligen inte känna någon lust till att integrera mig , tvärtom. Det skulle enbart bidra till konflikter. Det skulle kunna motverka sitt syfte.
Att säga att " i Sverige gör vi så här" eller " i Sverige respekterar vi alla människors lika värde" osv. vore också fel , eftersom varje försök att generalisera om olika folkgrupper , inkl. den egna gruppen, är att dra alla inom en grupp över en kam, vilket är ett tänkande som i förlängningen leder till mindre förståelse och mer diskriminering och rasism. Dessutom är det inte alla svenskar heller som är så fanastiskt demokratiska och respekterar allas lika värde.Vi är inte heller alltid Det Perfekta Landet.
Åsikter och värderingar , oavsett vilka , är något som växer fram i möten med olika kulturer och människor , när vi får fler erfarenheter och mer kunskap , osv.
En rent faktabaserad kurs däremot skulle kunna hjälpa människor att ytterligare komma in i svenska samhället. Baserad på språkkunskaper, ev. lite svensk historia ,en grundkurs i svenska lagar och samhällskunskap som t.ex. hur riksdag och regering, kommuner och landsting fungerar , hur media och politik fungerar här, kunskap som barnen får lära sig i skolan .
Kunskap som jag behöver för att kunna delta som medborgare i just det här samhället.
Naturligtvis har vi svenskar en värdegrund att försvara. Vi tror på demokrati, humanism och upplysning. Vi tror på människors lika värde. Vi tror på yttrande- och tryckfrihet som en del den svenska grundlagen. Våra lagar gäller.
Vårt land har varit kristnat i 1000 år, dessförinnan en nordisk hedendom som finns med som en kulturell botten. Allt detta har satt sin prägel på vår historia och vår kultur och vårt språk.
VI ska självklart inte göra oss kulturellt urarva. Svenskar har under senare år haft svårt att få syn på sin egen kultur och det har förekommit mycket kulturförnekelse bland politiker och kulturelit. Mona Sahlin gick t ex ut beskrev den svenska kulturen som värdelös och invandrarkulturer som häftiga och attraktiva. Vid det tillfället talade hon med en grupp kurder. Att det är häftigt med hederskulturer har jag aldrig riktigt förstått.
Självfallet ska vi svenskar försvarar vårt kulturarv, vem skulle annars göra det? Knappast invandrarna, eller hur?
De delar av vårt kulturarv och vårt samhällsskick som vi betraktar som omistliga delar i den svenska identiteten, ska vi inte spola bort med badvattnet. Våra förfäder har kämpat för att vi ska kunna njuta frukterna av detta välfärdssamhälle.
Det måste vi vara rädda om och inte förskingra vårt kuturarv och vår värdegrund.
#2 Pernilla Frinnman
Du är rent otroligt! Du tycker inte ens att det är moraliskt försvarbart att vi ska försvara vårt eget demokratiska system! Du är beredd att sälja ut Sverige till lägstbjudande.
Förstår du ö.h.t. vad demokrati är och att det är en bristvara i världen?
Förstår inte du att här i Sverige måste vi vara beredda att slåss (verbalt åtminstone) för att inte vårt statsskick, våra lagar, våra värderingar ska dumpas i en till förmån för en mycket grumligt tänkt kulturrelativism? Där allt betraktas som lika bra.
Här i Sverige tycker vi inte att hederskulturer är lika bra som svensk kultur. Här i Sverige tycker vi inte att fundamentalistiska religiösa och politiska styrsystem är lika bra som den svenska formen av demokrati.
Ja grundläggande Svenska kunskaper bör förmedlas tillsammans med de mer gränsöverskridande allmänna typ Du skall icke själa, kvinors jämdställhet, osv. som alla bör ha kunskkap om förhoppningsvis även innan de kommer till Sverige.
Tittar man på beläggningen i våra fängelser så verkar det som en ordentlig repition är på sin plats för vissa invandrargrupper.
Sedan det Svenska, Ja med Monas ord, den töntiga Svenska kulturen bör dom allt få del av. Tex en snabbintroduktion till dans runt midsommarstången och "små grodorna" är förståss obligatoriskt, klarar man inte det så är det väl tveksammt om man har nått i sverige att göra. Likaså våra matvanor bör man introduceras i, kan man förstå Sverige om man inte någon gång ätit bruna bönor o fläsk och eller ärtsoppa med fläsk?
#3 och #4 Filippa:
Du har en alltför begränsad syn på demokratin i världen. På senare år det framförallt västvärlden som fått en försvagning av sina demokratiska värderingar. Det som skett i sambandet med "kriget mot terrorismen" har varit starkt bidragande. Detta initiativ, från västliga demokratier märk väl, har också gjort det mycket svårare att verka för demokrati och mänskliga rättigheter i de länder våra flyktingar kommer från.
De allra flesta människor i världen förstår spontant grundläggande demokratiska värderingar. I praktiken spelar andra faktorer också in. Män har mer makt än kvinnor. Vuxna har mer makt än barn, för att nämna två traditionella maktmönster som faktiskt finns överallt.
Jag är inte en vän av medborgarkurs eftersom förespråkarna implicit menar att den skall ge invandrarna något som de antas sakna.
Men jag kan tänka mig en medborgarkurs om den är frivillig (vi är ju ett liberalt samhälle) och alla kan delta, även svenskar. Den skall i så fall grunda sig på de grundläggande intuitiva positiva uppfattningar som människor nästan alltid bär på. Istället för att säga "du skall inte hedersmörda" skall man prata om viktiga gemensamma grundläggande värderingar utan att kulturalisera.
Jag är utlandssvensk och har mångårig erfarenhet både från svensk förort och verksamhet i utvecklingsländer. Jag jobbar nu med demokratifrågor i ett rätt så repressivt land - jag har ägnat mycket tankemöda att förstå min omgivning och för att hitta bra strategier för ett mer demokratiskt samhälle.
Det jag har sett av fattiga enkla människor av vitt skilda kulturella ursprung, oavsett utbildning, skiljer sig enormt från de uppfattningar och den bittra unkna misstro som vräks ut på Newsmill och i svensk media av exempelvis (sd). Världen är mycket bättre än vi tror i Sverige.
Den demokratiska utvecklingen i Afrika har varit enorm det senaste decenniet. Det muslimska Indonesien har på tio år gått från diktatur till en av världens snabbast uppvaknande demokratier. Till och med i Kina sker saker på lokal nivå, helt under den svenska mediaradarn. Något som troligen har varit starkt bidragande till landets starka utveckling.
Några minus finns: Sydostasien och Chavez Venezuela exempelvis. Någon kanske skulle säga Ryssland, men det är ju inte sämre än under Bresjnev? Man får ju ha lite perspektiv.
Mellanöstern? Ja, vad skall man säga. Med all den västliga inblandning den delen av världen fått utstå, ända till i våra dagar, är det kanske inte så konstigt att den demokratiska utvecklingn gått i stå. Det är ju därför folk flyr - de vill ha demokrati och inte förtryck.
Det är dags att lägga ner id'en om Sverige och västvärlden som demokratins hemvist på jorden. En medborgarkurs på den premissen är ett slag i ansiktet på den invandrade deltagaren och är bara bortkastade skattepengar.