Engelska - en självklarhet för var man

Visst, svenskan skall bevaras och fortsätta att utvecklas - men till vilket pris? Att skapa ett tvårpråkigt land är det i dagsläget inte tal om. Att införa engelskan från första klass anser jag bara som positivt. Svenskan är och kommer så förbli det första språket för personer bosatta i Sverige, men hur långt räcker det i en globaliserad värld som tenderar att bli mer och mer sammanlänkad kulturer och nationer emellan? Att kunna kommunicera och göra sig förstådd är A och O för att ett samhälle skall fungera.

Jag har själv erfarenhet från att vara helt isolerad språkmässigt och ändå leva som en i lokalbefolkningen efter ett halvår i Sydkorea. Det var tufft. Men det fungerade. Att ta sig med bussystemet i 12 miljonersstaden Seoul var inte omöjligt men svårt. Speciellt för en svenska som inte kunde mer än säga hej på koreanska och tyckte orden såg ut som konstverk. När en vän skrev ner stationen fick jag jämföra i bussen vart jag skulle. Det blev för komplicerat och tunnelbanan där engelska var inkluderat blev mitt vardagliga transportmedel. Intressant kan tyckas, men att vara språkligt isolerad är inte lätt. Även om fallet med engelska undervisning från första klass i den svenska skolan inte är lika dramatiskt som att leva i Sydkorea så är det för mig självklart att svenska barn så tidigt som möjligt skall skapas förutsättningar för att deltaga på den internationella arenan till en så stor skala som möjligt. Så självfallet skall mer engelskaundervisning bli vardag för småskoleelever. I längden tjänar individen och landet på ökade engelska kunskaper.

Pernilla Bredolt (2 artiklar)

Anmäl