Omvärlden sviker Honduras

Tre dagar efter att den honduranska militären kastade ut Honduras president Manuel Zelaya tog den svenska regeringen över ordförandeskapet för EU. Utrikesminister Carl Bildt konstaterade dagen efter att EU:s fyra ambassadörer, från Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike, lämnat landet för konsultationer på hemmaplan.

Carl Bildt kunde i slutet av september meddela att de fyra ambassadörerna skulle återvända till landet, men att detta inte betydde att EU erkände kuppregeringen. Ambassadörerna kom aldrig fram.

I två månader har de fyra ambassadörerna vägrats inträde i Honduras, eftersom EU inte erkänt regeringen. Till skillnad från USA, vars ambassadör aldrig kallades hem för konsultationer, har EU inte haft någon person på plats som kunnat föra en dialog med kuppmakarna och den avsatte presidenten. Däri ligger en av förklaringarna till att EU och Sveriges regering legat lågt när det gäller den politiska krisen i Honduras.

Den svenska regeringens nästintill obefintliga insats för att lösa krisen i Honduras ska ställas i skuggan av att Sverige varit en av de största biståndsgivarna till Honduras de senaste tio åren. Från att ha sammankallat en internationell givarkonferens i Stockholm, för att hjälpa bland annat de honduranska folket efter orkanen Mitch, 1999 är nu biståndsinsatsen på väg att avslutas och intresset från svensk sida att hjälpa det civila samhälle som man en gång jobbat så hårt för att förstärka är intet.

Det har på sina håll i svensk media och i forskningsvärlden diskuterats om kuppen i Honduras verkligen var en kupp. Det råder ingen tvekan om att Honduras 2009 blev föremål för den senaste latinamerikanska statskuppen. Militären kastade som sagt ut presidenten ur landet under vapenhot.

Två dagar efter kuppen meddelade Honduras högsta domstol att Manuel Zelaya var efterlyst för bland annat landsförräderi och maktmissbruk, och att han därför förverkat sin rätt till att vara president. Beslutet fattades i hemlighet dagen efter att Zelaya kastats ut. Det baserades på en häktningsorder från Åklagarmyndigheten som blev officiellt dagen efter kuppen. Det påstås att häktningsordern togs fram före kuppen, men något sådant bevis finns inte och varför grep då inte bara militären Zelaya?

Två dagar före kuppen beslutade Honduras parlament att tillsätta en kommitté för att granska Zelayas hantering av den landsomfattande opinionsundersökning (encuesta popular, på spanska) som han beordrat landets motsvarighet till Statistiska Centralbyrån (SCB) att genomföra den 28 juni. Några tecken på att ledamöterna var medvetna om att Zelaya förverkat sin rätt att vara president syntes inte under debatten i parlamentsbyggnaden.

Omvärlden har förkastat Zelayas avsättningen och manat kuppregeringen att återställa den konstitutionella ordningen i Honduras i god tid före lokal-, parlaments- och presidentenvalen den 29 november i år. Parallellt med EU:s och Sveriges bleka agerande har den panamerikanska samarbetsorganisationen OAS och USA verkat för att lösa konflikten, men båda har misslyckats.

Med hjälp av den costaricanska presidenten Oscar Arías plan till en lösning har representanter för Zelaya och kuppregeringen möts två gånger för förhandlingar – en gång i Costa Ricas huvudstad San José och en gång i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Zelaya har hela tiden varit positiv till planen, men kuppregeringen har förkastat den punkt som krävt Zelayas återinsättande på presidentposten. Även om USA verkade i kulisserna tog man officiellt aldrig någon aktiv roll, utan lät OAS framstå som den aktiva parten.

USA är Honduras absolut viktigaste partner – politiskt, militärt och affärsmässigt. USA hade tidigt kunna agerat kraftfullare och snabbt fått ett resultat. Detta bevisar inte minst det faktum att när tre av USA:s toppdiplomater på utrikesdepartementets Latinamerikaavdelning landade i Tegucigalpa, två dagar efter att det andra dialogförsöket misslyckats, tog det bara ett dygn att få parterna att skriva under ett avtal.

USA:s officiellt något tillbakadragna agerande har kunnat tolkas som en del i en ny Latinamerikapolitik från Obamas sida, men de senaste veckornas agerande från USA:s sida öppnar för en annan tolkning. Från att tidigare krävt Zelayas återinstallation före valet har USA medverkat till ett avtal där denna punkt prioriterats ned.

Enligt det så kallade Tegucigalpa-San José-avtalet från den 30 oktober skulle en samlingsregering tillsättas senast den 5 november. Honduras parlament skulle också rösta om ifall Zelaya skulle få återinstalleras eller inte, men något datum för detta finns inte.

Istället för att snabbt rösta om Zelayas framtid och sedan tillsätta samlingsregeringen drog parlamentet ut på omröstningen. Den sittande kuppresidenten Roberto Micheletti kunde utan påföljder utse sig själv till president för samlingsregeringen, visserligen med nya ministrar. Men de facto var förändringen kosmetisk.

När avtalet skrevs på den 30 oktober lovade USA att erkänna de kommande valen, vilket naturligtvis spelade kuppmakarna i händerna. Med stöd från sin viktigaste bundsförvant spelar det ingen roll om andra länder i världen vägrar erkänna valresultaten.

I efterhand kan det tyckas om att USA var för snabba, att man tog fram ett slarvigt avtal och lovade för mycket innan parterna levt upp till avtalet. Men det kan också tyckas som att man kört över Zelaya, en politiker som står Venezuelas president Hugo Chávez.

Den 18 november lovade Honduras parlament att rösta om Zelayas återinstallation den 2 december, tre dagar efter valen. En presidentkandidat har dragit sig ur och den pacifistiska och nationella motståndsrörelsen mot kuppen har lovat att bojkotta valen. Flera länder som den 30 oktober talade om att skicka valobservatörer har backat. Alla menar de att det är försent att genomföra demokratiska och rättvisa val på grund av att den politiska krisen fortfarande inte är löst.

Få länder har sagt att de inte tänker erkänna valen. Bland dem som inte tänker göra det återfinns Spanien, vilket visar att det inte går att gömma sig bakom någon officiell EU-linje. Skulle Sveriges regering vilja gå till försvar för de människor man stött i åratal är det bara att följa Spaniens exempel.

Tre opinionsundersökningar gjorda efter kuppen har visat att en majoritet av honduranerna förkastar statskuppen, vill se Zelaya tillbaka vid makten och att Micheletti är en av landets minst omtyckta politiker.

Honduras tillhör ett av världens våldsammaste länder, 58 av 100 000 invånare går en våldsam död till mötes varje år. Närmare två tredjedelar av befolkningen lever i fattigdom. En latinamerikansk statskupp kan tyckas slentrian, men det motiverar inte att vissa har mer rätt till demokrati än andra.

Erik Halkjaer (1 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Publicerad på Newsmill den 20 november 2009 [...] Blogg:Omvärlden sviker Honduras « Erik Halkjaer, reporte, 2009-12-01, 15:27

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14412

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Det råder ingen tvekan om att Honduras 2009 blev föremål för den senaste latinamerikanska statskuppen. Militären kastade som sagt ut presidenten ur landet under vapenhot."

Den "lilla saken" som Erik inte berättar är att Zelaya blev avsatt innan han kastades ut ur landet. Utkastandet skedde mycket riktigt på militärens initiativ, men den som kastades ut var medborgaren Zelaya, inte presidenten Zelaya. Arresteringen och avsättningen skedde på order av HD i Honduras. De Hondurianska myndigheterna utreder nu själva utkastandet, som förmodligen inte var lagligt.

Jag skulle därmed säga: "Det råder ingen tvekan om att Honduras 2009 blev föremål för den ett konstitutionellt avsättande av en president. Militären kastade DÄREFTER ut den FÖREDETTA presidenten ur landet under vapenhot."

Permalänk | Anmäl #1 Mattias Holm, 2009-11-22, 16:45

Jag hänvisar till min text:

"Två dagar efter kuppen meddelade Honduras högsta domstol att Manuel Zelaya var efterlyst för bland annat landsförräderi och maktmissbruk, och att han därför förverkat sin rätt till att vara president. Beslutet fattades i hemlighet dagen efter att Zelaya kastats ut. Det baserades på en häktningsorder från Åklagarmyndigheten som blev officiellt dagen efter kuppen. Det påstås att häktningsordern togs fram före kuppen, men något sådant bevis finns inte och varför grep då inte bara militären Zelaya?"

Min källa för detta är HD:s egen hemsida. Det finns inget, absolut inget, som visar att HD eller Åklagarmyndigheten fattade sina beslut före den 28 juni. Det är bara de själva som påstår att de fattat dessa beslut i förväg, och först gjort dem officiella i efterhand.

Zelaya vara fortfarande formellt president när han kastades ut.

Vilken källa ligger bakom kommentaren "att honduranska myndigheter utreder nu själva utkastandet, som förmodligen inte var lagligt."? Det har som sagt skett en olaglig statskupp, som HD själva var inblandad i. Vem utreder det?

Permalänk | Anmäl #2 Erik Halkjaer, 2009-11-22, 19:56

De Svenska regeringspartierna C och Fp medverkade alltså till att EU:s bistånd till Honduras upphörde pga statscupen, därefter väljer man in cupledaren i sin egen organisation. Förtroendegivande - NOT.

Mattias, det råder ingen som helst tvekan om att militären bröt mot grundlagen som säger att man aldrig får lov att deportera en honduransk medborgare (vare sig om denne är president eller ej).

Permalänk | Anmäl #3 Huspiga, 2009-11-22, 21:30

Biståndet upphörde inte på grund av statskuppen. Det beslutet fattades tidigare, men att låta tio års bistånd till det civila samhället och förstärkandet av demokratin rinna ut i sanden i en statskupp är att kasta hundratals miljoner kronor i sjön.

En institution som Sverige satsat mycket pengar på är Ombudsmannen för de mänskliga rättigheterna, som har tagit ställning för kuppen.

Permalänk | Anmäl #4 Erik Halkjaer, 2009-11-23, 09:32

Erik, många bra poänger. Slutsatsen är klockren, nu några dagar före valet i Honduras: omvärlden svek Honduras.

Jag skulle dock vija vidga frågan, det är inte bara så att Sverige och EU saknar en politik för Honduras under/efter statskuppen.
Sverige EU saknar en politik för Latinamerika!
Det fanns inom fr.a. socialdemokratin under 1980-talet. Men sedan är tyst. Och tomt. Nästan inga socialdemokrater och inga andra.

DET är vad jag tycker att man behöver till syvende och sidst, en politik. Honduras och de politiska motsättningar som där "brutit ut" repeteras i lite olika form i land efter land, kanske med ett par lysande undantag. Närsynthet och illusionism finns i överflöd.

De traditionella sociala och ekonomiska eliterna saknar politisk vilja och förmåga till mer jämlika samhällen, till rättstater och till mycket annat. Det kan knappast biståndet råda bot på, de påverkas bara marginellt av yttre påtryckningar. De frågorna måste avgöras "lokalt", det finns ingen annan väg.

Idag är det inte lätt att se en alternativ utveckling. De populist-auktoritära regimerna är det knappast, de är en dagslända som inte ens försöker åtstadkomma strukturella förändringar.

Utan att rättfärdiga omvärldens svek är det också viktigt att peka på det interna ansvaret och tillkortakommandena hos de två huvudkontrahenterna. Tyvärr är jag inte säker på att den folkrörelse som vuxit sig stark i motståndet mot statskuppen förmår utnyttja sitt taktiska läge.
De har knutit sig till Zelaya och till San José-avtalet på ett definitivt sätt som är olyckligt och som gör att jag fruktar de inte kommer att kunna kapitalisera den politiska potential och det stöd de faktiskt har.

Permalänk | Anmäl #5 Lasse Bildt, 2009-11-24, 07:03

Erik, EU har gett Honduras 90 miljoner dollar per år i biståndsmedel. Sverige ingår i EU och Sveriges regering har ställt sig bakom att EU stoppade så gott som allt bistånd efter kuppen. Några dagar senare väljs kuppledaren in som vice ordförande i Liberal International under överseende av svenska C och Fp. I alla fall sägs det så enligt ett rykte som cirkulerar på nätet. Om det är sant skulle jag vilja kalla det för tidernas kovändning.

Att det blev som det blev i Honduras behöver inte innebära något negativt för framtiden. Även om polariseringen blev total bland folket, så har man fått sig en rejäl tankeställare vad demokrati innebär (då båda sidor hävdat att just de står för demokrati). Värden som tolerans, mänskliga rättigheter, antirasism, solidaritet kommer inte att göra sig gällande i detta val. Men jag är ganska säker på att det kommer bli framgång i kommande val.

Permalänk | Anmäl #6 Huspiga, 2009-11-25, 23:39

EUs bistånd stoppade pga kuppen, men inte det svenska biståndet. Det beslutet togs långt tidigare. Och Sveriges roll i EU när det gäller statskuppen är ju precis vad jag kritiserar i min artikel. Det du nämner handlar knappast om någon kovändning, snarare är det väl bara en röd tråd. Sveriges regering har inte visat någon ryggrad i fallet Honduras. Nästa val kanske blir bättre, men vad hjälper det nu!? De kommande fyra åren kommer att präglas av denna kupp, media stängs, militären har fått en polisiär roll, brotten mot de mänskliga rättigheterna har blivit värre...

Och vad händer vid nästa statskupp i Latinamerika? Det är ju inte precis så att omvärlden har statuerat något exempel här.

Det finns liten anledning till optimism.

Angående Liberal International kan jag hänvisa till denna artikel:
http://www.makthavare.se/2009/11/19/honduransk-kuppmakare-kollega-med-bj...

Permalänk | Anmäl #7 Erik Halkjaer, 2009-11-26, 15:26

Erik, jag har varit mycket tydlig hela tiden att skriva att det är EU:s bistånd jag menar. Jag har ingenting ont att säga om din artikel. Min optimism inför framtiden grundas bl.a. på det som nämns i denna artikel:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/08/motstandet-mot-kuppmakarna-i-h...

Permalänk | Anmäl #8 Huspiga, 2009-11-28, 00:51