Fritt fram i arkivet i Finland

Riksarkivets förvaltade av Säpo-materialet har varit bra. Men nu har allt gått i baklås efter att det känsligaste i KGB-mannens akt släptes. En granskning har kommit i gång. Det enda som kan göras nu är att se vad den vetenskapliga hanteringen av hemliga handlingar gav i Finland. Det förutsätter att vi påminner oss den politiska situationen 1973. Vem hade nytta av IB-avslöjanden och hur reagerade ledarna som visste allt?

Min slutsats är att KGB hade nytta av att motståndaren, svenska militära spionaget, avslöjades. Guillou uppfattades av KGB i Sverige, som sin egen man. I Finland sökte KGB:s representant hindra att det skrevs  om IB:s spionage på finsk mark mot Sovjet. På den tiden lyssnade man på deras råd.

Finska presidenten var tidigt på spåret om IB:s  agerande i Finland. Spionaget på finsk mark mot Sovjet passade inte i den finska politiken. Kekkonen fick läsa de hemliga handlingarna i tingsrätten i Stockholm. Presidenten lugnade sig för att i tingsrätten bekräftades inte spionaget i Finland. ÖB Synnergren kunde under ed bekräfta dementier som han hade framfört i tidningar.

Aktiviteten, som jag skriver i newsmill under  rubriken "IB-affären avgjordes i Finland" ändrade läget, detta hände precis när handlingarna började i hovrätten. Där medgav Synnergren - under ed - spionage i Finland, som han hade förnekat i tidningar.

Av personliga skäl var det illa att försvarsministern Andersson hade ljugit i privata möten med finska presidenten. Anderssons agerande stred mot det som finska polisen redan hade fått fram.

Politiskt var frågan inte farlig eftersom KGB:s chef i Helsingfors meddelade till presidentens administration att frågan inte borde få publicitet i Finland, sovjet-svenska förbindelser fick inte störas.

Finsk media gick således mot KGB:s intressen genom att bekräfta svensk spionage i Finland. Det kom inte fram att Guillou hade kontakt KGB. Den uppgiften hade Säpo och statsminister Palme, troligen inte Andersson.

Kekkonen kom till Sverige för att träffa sina landsmän, bara några dagar efter att hovrätten hade beslutat att släppa Guillou. Här låstes knuten. Palme och Kekkonen träffades ensamma. Efter detta möte var allt klart. KGB:s dubbla roll hade klarnat för Palme och Kekkonen. Kekkonen behövde inte oroa sig för politiken. Däremot kunde Kekkonen inte förlåta Anderssons lögner. Det satte sina spår i ett gemensamt uttalande. Fortsättningen var rent svenskt inrikespolitik.

Seppo Isotalo (24 artiklar)

Anmäl