Ett Stockholm utan stadshuset och stadsbiblioteket?

Vad baserar Folkpartiet sitt ställningstagande på? De tar i sin artikel upp en del gamla och vid det här laget väldigt slitna argument, som rivningarna av de gamla Klarakvarteren för ett halvsekel sedan. Men vad har norrmalmsregleringen gemensamt med dagens förslag att förtäta och bygga igen en del luckor som finns i centrala Stockholm? Eller förslagen att ersätta en del av dagens mindre lyckade byggnader med någonting som fungerar bättre ihop med stadsbilden och ger ökade värden för staden? YIMBY har föreslagit en slags "byggväxling" som ger staden möjlighet att återställa en del av stadsbilden och framhäva det som återstår av Stockholms gamla kärna. Du kan läsa mer om det på vår webbplats, http://www.yimby.se/2009/11/yimby-lamnar-in-yttrande-_831.html.

Klara-rivningarna är en svår fråga. Främst för att den bild många har av den händelsen är ganska ensidig och onyanserad. Detta beror på att "rivningsraseriet" som argument har ägts av konservativa och reaktionära krafter som har valt att lyfta fram sin syn på norrmalmsregleringen som ett exempel på hur vår gamla stadskärna förstördes. I vissa aspekter har de rätt. Levande kvartersstad försvann i samband med rivningarna. Och levande kvartersstad är någonting som vi inom YIMBY förespråkar.

Samtidigt utelämnar de konservativa krafterna vissa detaljer, som skulle göra det lättare att förstå drivkrafterna bakom norrmalmsregleringen. Då är det svårt att bilda sig en uppfattning om man inte själv har upplevt gamla Klara, vilket väldigt få av dagens stockholmare ärligt kan säga att de har gjort.

Ett argument som kan nyansera bilden av norrmalmsregleringen är att det var ett socialt projekt, med målsättningen att få bukt med problemen i stadsdelen. Många av människorna bodde hopträngda i små lägenheter utan rinnande vatten och var hänvisade till utedass på gården. Fattigdomen var utbredd, och det var vanligt med sjukdomar som berodde på sanitära olägenheter. Gamla Klara var ett slumområde där ohälsa och kriminalitet frodades.

Att förbättra situationen för dessa människor krävde någonting radikalt. Att modernisera hela stadsdelen var inte genomförbart, utan det krävdes nya bostäder eftersom invånarna helt enkelt inte fick plats. En stor del av dem hade alltså tvingats att flytta även om alla hus fått stå kvar. Tyvärr genomfördes detta projekt utan någon som helst finess eller respekt för stadens kvaliteter. Man rev mer än vad som var nödvändigt, och byggde som ersättning isolerade förortsenklaver långt utanför staden. Den levande innerstaden ersattes med sovstäder.

Folkpartiet förespråkar omedvetet en liknande utveckling genom att kräva stopp för en hög exploateringsgrad i centrala Stockholm. Problemet är i den här frågan att Edholm, Gundar och Sjöstedt i grund och botten menar väl, och vill slippa se en upprepning av 1900-talets misstag. Det vill vi nog alla. Men deras idéer kan mycket väl få sådana konsekvenser, eftersom vi genom en ogenomtänkt och restriktiv bostadspolitik riskerar att skapa nya problemområden. Det är en fråga som man inom folkpartiets ledning måste reflektera över.

Bland de argument som är mindre relevanta är ledartrojkans uttalade mål att värna stadens visuella identitet. Där hittar vi samtidigt Folkpartiets huvudargument mot skyskrapor i City. Premissen för detta ställningstagande är att stadsbilden är bra som den är, och därför ska ingenting som kan förändra den få byggas.

Hur staden hade sett ut idag om man resonerat så under tidigare sekler?

Det finns många exempel på byggnader som var kontroversiella när de byggdes, men som idag är en så naturlig del av stadsbilden att inte ens den mest reaktionära nostalgiker skulle drömma om att "återställa" den till sitt tidigare utseende. Stadshuset är ett exempel på en sådan byggnad. Även stadsbiblioteket var på sin tid ett omdebatterat projekt. Söker vi oss utanför Stockholm har vi ett bra exempel i Eiffeltornet i Paris.

Kan du tänka dig ett Stockholm utan sitt stadshus, eller ett Paris utan Eiffeltornet? I båda fallen talar vi om byggnader som är ikoniska för de städer de står i. Säg "Stockholm" och många tänker på just stadshuset med sitt karakteristiska höga torn och röda tegel. "Paris" är för de flesta synonymt med Eiffeltornet. Detta gäller även byggnader som Globen, Söder Torn och S:t Eriks torn, som alla kritiserades och bespottades innan de byggdes. Nu är de en naturlig del av stadsbilden. Eller gjorde vi fel som byggde dem? Är det kanske i första hand en fråga om mentalitet, snarare än byggena i sig?

Folkpartiet anser också att det är ett problem att politiker börjar "tappa respekten" för stadsmuseets k-märkning av byggnader och miljöer i Stockholm, och menar att man som politiker inte ska ifrågasätta stadsmuseets kompetens. Är det inte snarare tvärtom, att man som politiker måste göra avvägningar mellan olika intressen? Stadsmuseet är part i den här frågan, och fokuserar ensidigt på just arbetet med att skydda olika kulturmiljöer, det är ju deras jobb! Quis custodiet ipsos custodes - vem övervakar övervakaren, eller vem vaktar väktaren? En fråga som går ända tillbaka till antiken. Stadsmuseets tjänstemän är till skillnad från stadens politiker inte demokratiskt tillsatta, och därför måste deras arbete få granskas och ifrågasättas, annars är det fråga om tjänstemannastyre.

Inom Folkpartiet måste man inse att vi inte kan ge en enskild part i frågan fritt spelrum och sedan tvinga alla andra att rätta sig efter det. Företräder Folkpartiet stadens invånare i den här frågan? Eller har man valt att rätta sig efter önskemålen hos olika konservativa intressegrupper som utgår från sina egna önskemål och värderingar utan hänsyn till stadens behov av att få växa och utvecklas? Och ställde sig inte Folkpartiet bakom planerna på att riva stadsbibliotekets annex för att ge plats för Delphinium? Eller planerna på att riva Aspuddsbadet?

Stadens framtid är en fråga som tillhör alla Stockholmare. Inte bara tjänstemännen på stadsmuseet, eller debattörer och intressegrupper som skönhetsrådet, YIMBY eller Samfundet S:t Erik. Och eftersom det angår oss alla kan vi inte leta oss fördärvade efter lösningar som gör alla lika nöjda, vilket Folkpartiet tycks vara ute efter. Det är dömt att misslyckas, eftersom det leder till att ingen blir nöjd. Vi måste ta hänsyn till att det finns olika önskemål, och acceptera att det i en växande storstad byggs sådant som vissa stör sig på, medan andra uppskattar det. En levande stad behöver kontraster.

Ingen har föreslagit att vi ska riva stadens äldre bebyggelse för att ge plats åt le Corbusierska monsterskapelser i gråbetong. Vi kan bygga högt i City, om det finns skäl för det. Varje projekt är individuellt och därför är sammanhanget och gestaltningen av det nya Stockholm viktig. Att däremot bara säga "nej" leder ingenstans. Även om man som Folkpartiet försökt att linda in sitt kategoriska nej för att ge sken av att vara för en utveckling av staden. För det precis det de gör genom att säga att de vill utveckla staden till en internationell storstad, samtidigt som utseendet inte får förändras.

Skönhet är nämligen någonting subjektivt.

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.



Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/14440

7 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för din medverkan!
Om du är inloggad kan kommentaren omedelbart läsas av alla när du publicerar den. Om du inte är inloggad skickas den till redakören för godkännande.

Bra artikel, vi behöver mer förnuft i dagens politik och det är beklagligt när man inte kan förvänta sig annat än ideologi och uppiskning av känslor från dagens företrädare.

Att åberopa klarrivningarna i deras artikel var ett lågvattenmärke då det inte ens är i närheten liknande situation.

Permalänk | Anmäl #1 Mattias W, 2009-11-21, 00:21

Väl formulerat!!

Permalänk | Anmäl #2 AW, 2009-11-21, 00:53

Stadshuset byggdes på sin tid utanför det som var staden och nära Serafen detta ansågs vara spektakulärt och ifrågasattes därför. Stadshuset har idag förvandlats till en liten turistsouvenier, en statyette som drunknat i det nya. Är detta den kvalitet i utvecklingen av stadsbyggandet som eftersträvas?

Permalänk | Anmäl #3 Ylva Larsson, 2009-11-23, 13:04

(Denna kommentar skulle skickats till Magnus Orests webbsida där kommentarsfunktionen är spärrad, men kommentaren platsar även här.)

Yimbys krystade argumentering bör inte stå oemotsagd varhelst den uppträder i debatten.

Vi har idag Stadshuset, dessförinnan fick vi Kungliga Slottet som knappast är en konkurrent på höjden mot Stadshuset, och Globen ligger i en annan del av Stockholm. Man får skilja på norr och söder när man propagerar för skyskrapor.

Globen, som f ö är ett klot, eller ett skal, inte en huskropp, kan inte användas för att motivera skyskrapor i och nära nära stadskärnan där vi bör behålla Stockholms låga perspektiv, vilket ännu idag (!) och genom en konsekvent stadsplanering framhäver Stadshuset, det var också avsikten att Stadshuset skulle utgöra en (1 st) markör, inte en av många enligt dåvarande beredningsutredningen, varför man begår man ett övergrepp med Västra City, ett projekt som f ö inte klarar säkerhetskraven enligt vår bedömning här,

http://greenswedenblog.blogsome.com/2009/11/08/vastra-city-tvingas-avbry...

Men nu har Waterfront tillkommit utan debatt och då kan det enligt demokratiska principer rivas vid lämpligt tillfälle, eller kortas ned 4-5 våningsplan såvida vi inte börjar folkomrösta om större byggprojekt. Då hade kanske Klara sett annorlunda ut och Waterfront fått en läge profil.

Permalänk | Anmäl #4 GreenSweden, 2009-12-05, 21:17

(Denna kommentar skulle skickats till Magnus Orests webbsida där kommentarsfunktionen är spärrad, men kommentaren platsar även här.)

Yimbys krystade argumentering bör inte stå oemotsagd varhelst den uppträder i debatten.

Vi har idag Stadshuset, dessförinnan fick vi Kungliga Slottet som knappast är en konkurrent på höjden mot Stadshuset, och Globen ligger i en annan del av Stockholm. Man får skilja på norr och söder när man propagerar för skyskrapor.

Globen, som f ö är ett klot, eller ett skal, inte en huskropp, kan inte användas för att motivera skyskrapor i och nära nära stadskärnan där vi bör behålla Stockholms låga perspektiv, vilket ännu idag (!) och genom en konsekvent stadsplanering framhäver Stadshuset, det var också avsikten att Stadshuset skulle utgöra en (1 st) markör, inte en av många enligt dåvarande beredningsutredningen, varför man begår man ett övergrepp med Västra City, ett projekt som f ö inte klarar säkerhetskraven enligt vår bedömning här,

http://greenswedenblog.blogsome.com/2009/11/08/vastra-city-tvingas-avbry...

Men nu har Waterfront tillkommit utan debatt och då kan det enligt demokratiska principer rivas vid lämpligt tillfälle, eller kortas ned 4-5 våningsplan såvida vi inte börjar folkomrösta om större byggprojekt. Då hade kanske Klara sett annorlunda ut och Waterfront fått en läge profil.

Permalänk | Anmäl #5 GreenSweden, 2009-12-05, 21:19

Vill tillägga att inte heller alla inom Folkpartiet håller med Edholm, Dundar och Sjöstedt. Detta är en fråga om konservativa mot progressiva, något som finns även bland liberaler.

/ Per

Permalänk | Anmäl #6 Per Edman, 2009-12-07, 19:41

Greensweden, kommentarsfunktionen på O-ZONE.nu är inte spärrad, vilket du förmodligen vet. Däremot tillåter jag inte helt anonyma kommentarer, eftersom jag inte är intesserad av att debattera och diskutera med människor som inte vågar stå för vilka de är.

Jag antar att det är det som är problemet, eftersom du driver över tio olika bloggar med olika namn, och därför inte vill röja din identitet eller epostadress?

Permalänk | Anmäl #7 Magnus Orest, 2009-12-11, 12:27

Klicka här för att kommentera