Arbete åt ungdomen!

Efter det att alliansen vann riksdagsvalet 2006 har vi fått höra att alla skall ha rätt till att arbeta så mycket man vill, full sysselsättning åt alla arbetsföra.  I praktiken verkar dock "arbetslinjen" halta. Enligt flera av våra dagstidningar verkar den främst gälla den äldre delen av befolkningen, alternativt svårt cancersjuka.  Det vore bättre för både sjuka, äldre och samhällsekonomin i helhet om ungdomar istället var de som omfattades av arbetslinjen.  Det är inte rimligt att unga, efter en examen från gymnasiet eller högskola/universitet, skall behöva vänta flera år på ett arbete, medan andra, trots sjukdom eller ålderskrämpor, tvingas till arbete. Tyvärr är inte socialdemokraterna bättre kålsupare.

Mona Sahlin säger att alla måste arbeta längre, och Anna-Greta Leijon fyller i med att äldre människor måste få fortsätta arbeta så länge de vill och kan. Göran Hägg säger i TV att han inte tänker sluta arbeta förrän han faller död ner, och Stig Malm tänker fortsätta så länge det bara går. Malm säger sig dock veta att det finns människor som har så tunga och tråkiga arbeten, att de måste få sluta lite tidigare.

Enligt Mona Sahlin och många andra i dagens debatt finns det inte ett visst antal arbeten som vi måste dela på. Detta låter kanske trovärdigt men är det inte. Fråga oss ungdomar som har slitit i flera år på högskolan och sedan måste gå ut i arbetslöshet i väntan på att "de stora pensionsavgångarna" ska ge oss en chans att bli anställda.

När man talar om "arbete", måste man skilja mellan lönearbete - anställning - och fritt arbete som t.ex. Göran Häggs. Han sitter inte i vägen och hindrar någon annan från att få jobb. Det gör däremot den lärare, skolkurator, polis eller bibliotekarie som en gång har fått en tjänst i den offentliga sektorn och nu håller sig kvar med näbbar och klor. Fler tjänster inrättas knappast; tvärtom vill man ofta slimma organisationen genom "pensionsavgångar".

Om det verkligen behövs, kan säkert de flesta ställa upp och lönearbeta tre år längre än i dag. Men låt de tre åren komma i början av arbetslivet, inte i slutet. Man ska inte behöva vänta till 35 års ålder innan man får en fast anställning och sedan slita tills man är 75. En ung människa mår mycket sämre än en äldre av att känna sig överflödig. Unga akademiker, som jag själv, får inte använda våra kunskaper till att bidra till samhällets utveckling, bara för att det sitter åldringar som proppar i systemet. Vi riskerar att aldrig få bli de entusiastiska medarbetare vi hade kunnat bli om vi hade fått komma in i arbetslivet direkt efter utbildningen.

Samhällsekonomin skulle naturligtvis vinna mer på att ungdomar snabbt kom ut i arbete än på att gamla människor arbetar långt in i ålderdomen. Dessutom skulle man kunna spara in kostnaderna för den psykiska ohälsa och kriminalitet som ungdomsarbetslösheten för med sig.

En del äldre personer som sitter på tjänster de inte vill lämna kanske inte är så oumbärliga som de själva tror. Det blir problematiskt inte bara för de ungdomar de tränger ut utan också för arbetsgivarna. På lite sikt blir det också problematiskt för alla äldre som grupp. Det är rimligen mer pinsamt att behöva sluta på grund av inkompetens eller senilitet än på grund av uppnådd pensionsålder. Om det blir status att klamra sig fast vid en anställning, uppstår troligen en tävlingsmentalitet som inte är så bra för hälsan hos dem som inte orkar delta i racet.

De äldre människor som absolut vill "arbeta" kan göra det i ideella organisationer, i olika styrelser eller som mentorer åt yngre personer.

Att den arbetsföra delen av befolkningen vida överstiger antalet arbetsillfällen kan knappast komma som en överraskning för politikerna.  Lönearbete är inte livets mening. Det insåg den tidiga arbetarrörelsen som helst ville avskaffa lönearbetet och i andra hand kämpade för att förkorta arbetstiden. Men nuförtiden tycks både fackföreningar och politiker tro att 40 timmars arbetsvecka är en naturlag. Varför inte dela på jobben i stället och återinföra friåret? Det skulle höja livskvaliteten för de flesta.

Politiker i alla partier borde begripa följande: Ungdomars arbete måste prioriteras före äldres. Först när alla ungdomar har fått arbete kan vi börja diskutera om äldre ska tvingas lönearbeta med hänvisning till samhällsekonomin. Där är vi inte ännu!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/14271

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra debatt artikel sänk pensionsåldern i stället för att höja den. Alla politiker babblar om arbetskraftsbrist i framtiden. Den framtiden är inte här än och den dagen lär problemen lösa sig genom att ungdomarna börjar att arbeta tidigare i stället för att gå en massa utbildningar som många gånger är onödiga. Hur många av ungdomarna på gymnasiet som är skoltrötta skulle inte föredra att ta ett så kallat skitjobb några år och sedan ta igen de de missat på komvux om studiemotivationen återkommer. Nu plågar sig många igenom gymnasiet trots att motivationen inte finns resultatet är dåliga betyg som innebär att de ändå måste kompletera på komvux om de vill vidareutbilda sig senare.

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2009-11-18, 10:07

Detta var det bästa jag har läst på länge! Jag fattar inte hur politikerna tänker. Var finns alla de där jobben som de försöker tvinga oss pensionärer att ta? Gör som jag, gå i pension så tidigt som möjligt och lämna plats för nästa generation! Det finns faktiskt inte ett obegränsat antal jobb.

Varför har alla politiker övergett kampen för kortare arbetstid? Det behöver ju inte bli 30-timmarsvecka med full betalning på en gång. I stället kan man ju få förkortad arbetstid i stället för löneförhöjning. Det föredrar de flesta, enligt undersökningar som har gjorts.

Så länge det inte finns arbete åt nyutbildade ungdomar, dela på de jobb som finns!

Permalänk | Anmäl #2 40-talist, 2009-11-18, 11:54