Liberalismen är död, länge leve liberalismen

I dagarna har det kommit två opinionsundersökningar där de Gröna närmar sig tvåsiffrigt. 9,4% i Demoskop (publicerad 9 november i Expressen) och 9,7% i Sifo (publicerad 15 november i Svenska Dagbladet) visar att den trend som hållit i sig inte minst sedan Europaparlamentsvalet nu knappast går att avfärda som tillfälligheter. Miljöpartiet de Gröna har dubblerat sitt stöd sedan det senaste riksdagsvalet, en förändring som dessutom kan vara helt avgörande för ett regeringsskifte.

Såväl Charlie Levin (Newsmill 10 november) som Johan Norberg (Newsmill 13 november) argumenterar för att liberaler som röstar på de Gröna kommer att bli besvikna av att ha fört Lars Ohly till makten. Enligt denna logik är de Grönas växande väljarstöd en tillfällighet kommen av allianspartiernas bristande respekt gentemot grundläggande liberala principer. Dock pekar erfarenheterna från andra europeiska länder i motsatt riktning.

Särskilt i Europas storstäder är de Gröna det naturliga alternativet för såväl den urbana och medvetna medelklassen som för socialt utsatta grupper. I bland annat Bryssel, Paris och Helsingfors är man största eller näst största parti. I Europaparlamentsvalet 2009 var de Gröna den enda partigrupp som kunde gå segrande ur valet med ett ökat antal parlamentariker. Utvecklingskurvan har kontinuerligt pekat uppåt, oavsett om samhället varit styrt av socialdemokrati eller borgerliga. Nu har vi även kommit till den punkt i Sverige där de Gröna vuxit sig så starka så att etablissemanget känner sig uppenbart hotade, vilket inte minst Newsmilldebatten visar på.

Vilka faktorer ligger då bakom de Grönas framgångar bland liberala väljare? Dels är man den enda politiska kraften som inte sitter i knät varken på näringslivsetablissemanget eller det fackliga etablissemanget. När arbetsmarknaden och samhället förändrats är de Gröna de enda som kan presentera lösningar utan att vara avgjort beroende av någon av arbetsmarknadens parter och istället svara till de behov som uppstår för den moderna och mobila människan.

De Gröna är även den enda kraften som tar den decentralisering som Johan Norberg hänvisar till i sin artikel som en viktig liberal princip på allvar. Den ohämmade marknadsekonomin borgerliga partier och politiker generellt förespråkar leder alltför ofta till oligopol och dåligt fungerande marknader. De röda förespråkar ofta kollektiva och ofria lösningar, långt ifrån individen. De Grönas hjärta bankar för att makten ska vara nära individerna. Något som i praktik även innebär ett perspektiv som ligger mycket nära småföretagarnas, integritetsvännernas och idealisternas dito.

Ju mer klimatkrisens effekter märks av blir klimatet en allt viktigare fråga såväl för svenska väljare som internationellt. I klimatpolitiken är de Gröna inte bara av ideologiska skäl det parti som har bäst förutsättningar att bemöta klimatkrisen med reell politik, till skillnad mot röda och blåa är man varken bunden av storföretagarnas eller den åldrande industrins intressen.

De Gröna tror på människan. När de blåa misstänkliggör människor och tror att de helst ligger hemma och njuter av bidragspengar - som om det vore ett liv i sus och dus - är de Gröna övertygade om att människor både kan och vill bidra till vårt gemensamma samhälle. Att vara arbetslös är knappast självvalt.

Detta hör till den troligen viktigaste faktorn: De Gröna är de enda som tar parti för individen. Hur människosynen omvandlats till politisk praktik har de senaste åren märkts även i demokrati- och diskrimineringsfrågor och kanske framförallt i integritetsfrågorna. I de sistnämnda frihetsfrågorna har den svenska borgerliga partierna svikit gång på gång. FRA, Ipred eller telekom. Stockholmspaketet, ACTA eller datalagringsdirektivet. Listan skulle kunna göras längre. Särskilt i en jämförelse med Centerpartiet blir förskjutningen av hemvisten för liberala ideal tydlig.

Centerpartiet är visserligen duktiga på att i sin retorik låta som liberala, men deras bagage efter den här mandatperioden måste vara rejält betungande för alla frihetsvänner. I sitt öppenhetsmanifest från förra valrörelsen uttalade partiet att de sa nej till att låta FRA signalspana i kabel. Resultat: De röstade ja till FRA-lagen 18 juni förra året. De uttalade i samma manifest att de ville legalisera fildelning för privat bruk. Reslutat: De röstade för IPRED-lagen som ger möjlighet att jaga de som fildelar för privat bruk. I samma manifest sa de även nej till datalagringsdirektivet som varit på gång en längre tid. Resultat: De har nu uttalat att de kommer rösta för samma direktiv när det snart kommer i form av ett lagförslag i Sveriges riksdag.

Liksom Fredrick Federley (C, Newsmill 12 november) påpekar är det rättvist att de Gröna och inte Centerpartiet lyckas i storstäderna. I flera europeiska städer har de Gröna sprungit om socialdemokratin i storleksordningen och blivit det naturliga alternativet såväl för den breda, urbana och liberala medelklassen som för de grupper i samhället som varken omfattas av de rödas arbetarperspektiv eller de blåas höginkomsttagardito; studenter, arbetslösa, pensionärer eller socialt utslagna hittar till grön politik. Även i Sverige ser nu uppenbart alltfler de Gröna som det avgörande alternativet till det blåglänsande maktetablissemanget.

När självutnämnda liberaler glömt bort grundläggande liberala värden, som småskalighet och frihet från statlig inblandning i privatlivet, blir grönt inte bara en nödutgång utan faktiskt en naturlig hemvist. Utvecklingskurvan för liberalismen är dalande inom liberala partier, men istället tar gröna dessa värden i försvar. Liberalismen är död, länge leva liberalismen.

Christian Valtersson (3 artiklar)

Anmäl

Vad är att Milla?

Milla är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger.



Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] inför riksdagsvalet 2006.) Christian Valtersson, styrelseledamot i ungdomsförbundet Grön ungdom, skriver att styrkan hos den gröna rörelsen är att den inte sitter ”i knät varken på [...] Blogg:De gröna liberalerna | federa.se, 2009-11-25, 12:04

[...] First Tweet: 3 hours ago valtch Influential Christian Valtersson skriver på newsmill om de gröna och liberalismen http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/15/liberalismen-ar-dod-lange-leve-liberalismen retweet [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Liberalismen är död, länge leve libe, 2009-11-17, 16:35

Trackback URL:

Trackback URL for this post:

http://www.newsmill.se/trackback/14175

4 kommentarerSkriv kommentar
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för din medverkan!
Om du är inloggad kan kommentaren omedelbart läsas av alla när du publicerar den. Om du inte är inloggad skickas den till redakören för godkännande.

Bra skrivet! Centerns hyckleri och brist på självkritik står en upp i halsen. Federley är i alla fall ärlig.

Permalänk | Anmäl #3 Thomas A, 2009-11-30, 09:02

Decentralisering behöver inte alls leda till ökad individuell frihet. I vissa fall ja: men huruvida ett beslut fattas på decentraliserad nivå eller centraliserad nivå bör bestämmas av vilka beslutet berör. Så mycket som möjligt som enbart rör individen bör överlämnas åt individen att bestämma över. När det exempelvis gäller den obligatoriska skolan (som bör förbli obligatorisk) bör besluten ligga centralt, eftersom skolan inte är en lokal angelägenhet utan en riksangelägenhet. Kommunaliseringen av skolan är sålunda dårskap. I vissa fall är centralisering bra och nödvändigt.

Permalänk | Anmäl #4 M Erik Svensson, 2009-12-17, 08:55

Klicka här för att kommentera