Rekordlåga siffror i odds- och opinionsmätningarna och massiv kritik från tidigare S-toppar i valrörelsens slutskede. Hur ska Socialdemokraterna göra för att ta tillbaka förlorad terräng? Läs (2) Skriv
Ett glasögonföretag kräver granskning av sin egen marknad och de senaste åren har bland annat bensinbolag samt företag i bil- och byggbranschen fällts för kartellbildning. Är svenska konsumenter lurade av bolag som gemensamt trissar upp priser och lockar med vilseledande reklam? Är kontrollen tillräcklig och vad gör våra myndigheter? Läs (6) Skriv

Publicerad: 2009-11-13, Uppdaterad: 2009-11-18
Det är en av de mest förbjudna flörtar vi har sett på länge. Men den utspelas skamlöst på nätet och i storstädernas barer och det känns som att alla känner till den trots att får vill tala om det öppet. Man möts med tysta nickar av samförstånd när man för den på tal.
Johan Norberg är Sveriges mest framträdande liberala debattörer och tänkare. Hans senaste bok är Den eviga matchen om lyckan. Han bloggar här.
Det handlar om storstadsliberalernas plötsligt uppblossade förälskelse i delar av Miljöpartiet. Särskilt den där urbana, frihetliga kretsen av journalister, bloggare och politiskt engagerade som tycker lika illa om den bigotta högern som den etatistiska vänstern och som tycker att det är lika viktigt med fri rörlighet för människor som för varor över gränserna. Och som inte så sällan reagerar både när staten tar den sist intjänade hundralappen och när yrkesfiskarna tar den sista Östersjötorsken.
Det är en högljudd med heterogen grupp av gammal-, ny-, social- och latteliberaler som är lika orubbliga när det gäller principer som de är hoppjerkor när det gäller väljarbeteendet. Någonstans i utkanten av borgerligheten brukar man hitta dem, utan att de känner sig särskilt hemma någonstans. Senast bytte många från ett allt mer batongliberalt folkparti till ett allt frihetligare centerparti.
Jag är själv en proud, card-carrying member, och det har inte undgått mig hur flera meningsfränder har börjat mingla med unga miljöpartister - "jag tycker ju precis som dem" som en av dem berättade för mig - men också att många gröna har skickat ut allt mer signaler i vår riktning. För egen del har jag noterat hur mina kommentarer plötsligt har börjat citeras välvilligt på gröna bloggar och både i duschen på spat och i liberala twitterflöden har jag avlyssnat folk som leker med den tanken att rösta grönt. De kanske inte är beredda att göra det ännu, men de är öppna för argumentet eller utspelet som övertygar dem om att göra det förbjudna.
Avståndet är inte så stort som man kan tro. Inom Miljöpartiet lever en genuin tro på decentralisering som yttrar sig i en positiv syn på friskolor, privata alternativ i välfärden och småföretag. Nu profilerar de sig gärna som det nya småföretagarpartiet med sänkta arbetsgivaravgifter och minskat krångel. Det var de gröna som hjälpte de borgerliga att reformera arbetsrätten och öppna för arbetskraftsinvandring och som vill stoppa V och S från att återinföra förmögenhetsskatten.
Och när vi lyfter blicken från de ekonomiska frågorna är Miljöpartiet ofta frihetligast av alla. Det är hos dem snarare än hos de borgerliga som vi hör de starkaste rösterna för öppna gränser, mot övervakningssamhället och mot diskriminering av sexuella minoriteter. Tillsammans med de borgerliga har de krävt ett starkare skydd för fri- och rättigheter och en tydligare roll för grundlagen, bl a genom skapandet av en författningsdomstol. I skolpolitiken står de nu i vissa avseenden för en tydligare valfrihetslinje än de borgerliga, som vill driva fram sin modell av betyg och ordning och reda i alla skolor.
Men det har också hänt något med de gröna, särskilt med de yngre, moderna miljöpartisterna. När jag själv en gång i tiden försökte hitta rätt i den partipolitiska floran lockades jag av den lätt anarkistiska, frihetliga falangen i Miljöpartiet, men jag stöttes bort av den reaktionära vetenskaps- och teknikfientlighet som det också kryllade av i partiet. När jag sökte upp Per Gahrtons klassiska bok Vad vill de gröna? fick jag läsa att "storstäder är cancersvulster på samhällskroppen" och att det var bättre för 10 000 år sedan innan "rovdriftens tidsålder" inleddes.
Så låter de gröna inte längre, särskilt inte de yngre. I stället talar de om hur de ska måna om levnadsbetingelserna i storstäder, bl a genom att bygga fler bostäder och öka framkomligheten för cyklister. I stället för att kräva en återgång till naturen talar miljöpartisterna om tekniska lösningar på de stora miljöproblemen. Det är inte säck och aska som ska rädda oss från undergången, utan miljöbilar och nya energislag.
Visserligen finns det fortfarande en gammal grott- och foliehattsfraktion i partiet som då och då slår till på stämmorna med ränteförbud eller krav på "elfria zoner", men på det stora hela känns det som ett fräschare miljöparti, som har lämnat den entydiga anti-modernismen bakom sig. Inte minst personifieras det i Maria Wetterstrand, Sveriges mest begåvade och övertygande partiledare.
Många av de radikala idéer som Miljöpartiet lanserade har i dag blivit till högsta visdom för borgerliga väljare med ett miljöintresse. Varför skulle inte liberaler kunna vara för biltullar? Sedan när föredrar marknadsliberaler köer framför priser för att ransonera en begränsad resurs? Och varför skulle inte liberaler kunna vara för skatteväxling? Det är vi som alltid har sagt att skatter är ett sätt att sabotera och då är det väl bättre att sabotera miljöförstöring än arbete?
Men de lystna blickar som vissa liberaler kastar mot de gröna har också att göra med besvikelse över den nuvarande partnern. Förhållandet till regeringen är ansträngt. Den har genomfört en hel del liberala reformer, skattetrycket har pressats ned, dörrarna har öppnats för arbetskraftsinvandring och några monopol och statsbolag faller. Men intrycket förtas av en stark systemkonservatism hos främst moderaterna och ett vämjeligt gullande med LO. Det saknas framåtsyftande ambitioner och entusiasmerande berättelser. De nya moderaterna vill profilera sig på "ansvar" och "stabilitet". De skulle lika gärna kunna skriva "Hit men inte längre" på valaffischerna.
Men framför allt är det i frågan om övervakningssamhället som alliansen har svikit. De partier som så vältaligt brukade tala om individuell frihet och begränsad statsmakt röstade plötsligt för mer övervakning, mer avlyssning och mindre frihet på nätet. Det är inte bara sakfrågorna som har förskräckt många liberaler, det har även metoderna gjort. Det sätt som flera fritänkande och uttalat FRA-skeptiska riksdagsledamöter piskades in i leden och tvingades att offentligt förödmjuka sig har satt djupa spår. Det var ett sätt att döda hoppet om en växande sfär av liberala ledamöter som tänkte och röstade fritt, som tillhörde partierna utan att tjäna dem, och som vi därför kunde rösta på utan att hysa särskilt varma känslor för partierna själva.
Det kan vara den typ av dagdrömmar man alltid har om alternativ som ännu inte har testats, men det känns som att Miljöpartiet har en större respekt för enskilda ledamöter. Partiets beredskap att göra upp med de borgerliga och bryta med Socialdemokraterna även när de hade ett regeringssamarbete antyder att det kan finnas en större öppenhet.
FRA-lagen skulle kunna bli Miljöpartiets motsvarighet till centerns övergångsregler. Före 2004 hade Centern redan under många år förnyat sitt program och sin politik i liberal riktning. Allt fler liberaler tittade nyfiket på dem, men utan att våga ta steget. De historiska låsningarna var för stora. Men så tog Folkpartiet och Moderaterna 2004 ställning för övergångsregler mot de nya EU-medlemsländerna, medan Maud Olofsson plötsligt framstod som den mest vältaliga företrädaren för fri rörlighet inom Europa. Då kände storstadsliberalerna sig förrådda och kunde med gott samvete förbluffa sina vänner och hjälpa Centern till segervalet 2006.
Kommer Miljöpartiet upprepa tricket 2010? Det finns mycket som trots allt talar emot det. Det är fortfarande ett parti som hyser misstänksamhet mot tillväxt, frihandel och storföretag och gärna höjer skatterna för Sveriges medelinkomsttagare, som inte ser några gränser för den statliga klåfingrigheten så fort det gäller de egna hjärtefrågorna och som än i dag sätter kampen mot teknik före kampen mot miljöproblemen, t ex vad gäller kärnkraft och genteknik.
Och så har vi två rejäla kvarnstenar om de grönas hals - Mona Sahlin och framför allt Lars Ohly. Med vänner som dem behöver de gröna inga fiender. Varenda person jag talar med som lockas av de gröna ser den rödgröna alliansen som det främsta hindret, som riskerar att sudda ut de attraktiva dragen och förstärka lytena.
Statsvetaren Svend Dahl lyfte nyligen fram Miljöpartiets liberala drag i en artikel i tidskriften Neo, men avslutade med att betona risken att de kompromissar bort de lovande ambitionerna i viljan att nå maktens köttgrytor. I Göteborg hjälper Miljöpartiet just nu till att riva bostadshus i den gamla stadsdelen Gårda för att Socialdemokraterna ska få ett nytt, stort parkeringshus.
Det finns oroväckande paralleller på det nationella planet. I uppenbar strid med allt de rimligen kan tro på har Miljöpartiet krävt statliga subventioner till de icke-konkurrenskraftiga delarna av den svenska bilindustrin och de har redan kompromissat bort sitt principiella motstånd mot elektronisk massövervakning för att kunna skriva ihop sig med Socialdemokraterna.
Om de är beredda att göra sådant redan i opposition kan man bara spekulera om vad de kommer att göra i regeringsställning. Det är inte osannolikt att en del liberala väljare följer de gröna hem på valnatten, men risken är stor att de till sin oändliga besvikelse vaknar med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen.
[...] upphaussade språkröret Maria Wetterstrand (MP) går idag på nytt till hård attack mot statsminister Fredrik [...]
[...] Johan Norberg var inne på det här spåret tidigare: Någonstans i utkanten av borgerligheten brukar man hitta dem, utan att de känner sig [...]
[...] Svend Dahl skrev mycket uppskattande om Miljöpartiet i magasinet Neo – och därefter drev liberala debattören Johan Norberg i princip samma budskap på debattsajten Newsmill. Klassiskt [...]
[...] Norbergs debattartikel på Newsmill om Miljöpartiets popularitet bland liberaler satte igång en debatt om hur liberalt Miljöpartiet [...]
[...] Fredrik Federley häromdagen lovebombar idag Johan Norberg Miljöpartiet. Som läsare av denna blogg vet är jag inte lika imponerad. Miljöpartiets politik [...]
[...] till USA) By Anders Hedberg Jag ska erkänna att jag inte vet vem Wetterstrand är, men Johan Norberg skriver på Newsmill om Miljöpartiets framgångar och det är något jag känt i luften. Jag skulle gissa att halva min [...]
[...] Wetterstrand Sveriges mest övertygande partiledare - Artikel av Johan Norberg - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2009/11/13/wetterstrand-sveriges-mest-overtygande-partiledare – view page – cached Artikel av Johan Norberg - Wetterstrand Sveriges mest övertygande partiledare - Det är en av de mest förbjudna flörtar vi har sett på länge [...]
Allt fler storstadsliberaler överväger att rösta på mp. Varför?

Därför kan Maria Wetterstrand aldrig förlåta Maud Olofsson

Gudmundson slagträ i rödgrön smutskastning

Orimligt att SvD tar order från regeringskansliet

Så skulle SvD:s ledarsida krossa Maria Wetterstrand

Folkpartiet friar till storstadsliberalerna

Maria Wetterstrand är svensk politiks nya superstjärna

Wetterstrand: De gröna ett naturligt hem för socialliberaler
Liberalismen är död, länge leve liberalismen

Gröna storstadsborgare saknar en grön höger att rösta på


I Norrköping blev det varken guld eller gröna skogar med Miljöpartiet

Stureplanscenterns grundare: rättvist att Mp och inte mitt parti lyckas i Stockholm

Alliansen med Ohly svårt handicap för gröna liberaler

Miljöpartiet är Sveriges vänsterliberala parti

Grönt ljus för Wetterstrand 2010

MP:s resemotstånd hänger ihop med SD:s främlingsfientlighet

Miljöpartiet är livsstilsfascistiskt och inte liberalt

De grönas ambitioner måste höja sig över livsstilspolitiken

Därför gör jag slut med Maria Wetterstrand


Dags för miljöpartiet att byta namn?

Utvecklingsfientligt blir aldrig liberalt, Wetterstrand

En röst på MP är en röst på Sahlin och Ohly i regeringen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




66 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Miljöpartister förespråkar medborgarlön som ska betalas av de som arbetar. Hur liberalt är det på en skala? -3?
Och hur liberalt är det att stödja den muslimska kampen för Israels utplåning?
Det är bra att Johan Norberg avslöjar vad som finns bakom bilhandlarleendet, ett gäng förhärdade karriärister som utlovar en arbetsfri tillvaro som ska betalas av "någon annan".
Maria är en person i en väldigt varierad grupp! Från miljötalibaner till personer som inte kan med rödingarna men inte heller med aliansen. Missförstå mig rätt nu, jag tycker hon gör ett bra jobb (även om hon inte lever som hon lär) men partiet hon är med i är rent ut sagt suspekt. Ja inte som parti men vad gäller medlemmar. Låt mig vara konkret! Partiet vill ha större andel kollektivtrafik och grönare bilar, nå då tycker man att en överblick av medlemmarnas bilpark skulle visa antingen ingen bil eller en grön bil. Är det så ... nej och det gör mig mycket fundersam för om man inte lever som man lär i den frågan hur kan man då vara att lita på i andra frågor utanför de rent gröna. Så .... visa mig att riksdagsgruppen de gröna har procentuellt störst andel gröna bilar i sitt ägande så lovar jag de gröna min röst och intill dess ... no way.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här Norberg, men du har faktiskt rätt (även om dina kommentarer om Mona och Ohly lämnar en viss avsmak i munnen).
Jag har bara en fråga;
Hur långt har du tänkt att gå med den fria handeln? Är det viktigare att vi transporterar t.ex. litervis med vodka till sydamerika via jetplan som går skytteltrafik än att vi faktiskt gör vissa inskränkningar för att hjälpa miljön på rätt köl igen?
Med så där stora omsvängningar och förändringar inom miljöpartiet undrar man egentligen bara när det kommer ett namnbyte som bättre passar in på den förda idépolitiken eller är det kanske endast bortkompromissad resultatpolitik vi har att vänta oss.
Gå inte på flörten, är mitt tips.
Bra Bra Johan, det finns hopp om dig :)
Det jag hoppas från miljöpartiet, är att de inte, i någon frihetlig yra, ska vara rädda för att sätta gränser för företeelser som riskerar att gå överstyr.
Vi måste ju exempelvis använda ganska mycket reglering för att få ordning på ett antal miljöproblem, övergödning och giftanvändning i jordbruket och vid produktion av textilier exempelvis,
vi måste få bukt med överfiskningen i haven,
vi måste sluta att hugga ner regnskogar,
vi måste generellt få ner vår energiförbrukning och övergå till hållbara energikällor och detta kan man förmodligen till stor del styra med skatter,
vi måste övergå till mer närproducerat och minska transporter av varor och oss själva,
vi måste få högre kvalitet i det vi köper så att vi behåller föremål längre,
vi måste minska plastanvändningen och se över hela "livscykeln" hos föremål från produktion till dess de återvinns,
vi måste alltid arbeta för att förbättra arbetsvillkor och livsvillkor hos de människor som tillverkar produkter i andra länder,
och detta är bara lite ...
du är verkligen välkommen att hänga med miljöpartiet Johan.
Det är en jäkla massa som vi måste komma tillrätta med om inte minst våra barn och barnbarn ska riskera att uppleva en lägre livskvalitet och förmodligen få kortare och sjukare liv än vi har.
Jag håller med Norberg. Jag har själv funderat på att rösta på MP (jag har redan gjort den en gång tidigare), men så länge en röst på MP också innebär en röst på S och V så törs jag nog inte...
Nå, ett starkt miljöparti minskar inflytandet för S och V om man nu oroar sig för det.
Sorrow - jag tror inte att du personligen är ute och hugger, men det VI gör i vårt hörn av världen påverkar vad som händer i andra hörn av världen.
Vi måste därför på olika sätt från svensk (och individuell) sida försöka göra insatser för att skydda regnskogen. Det är i vårt egoistiska långsiktiga intresse att så sker.
Visst är hon bra, även om stilen blivit väl tantig. (Obs, endast gubbighet får egentligen påtalas!) Och i ett feministiskt parti. Vet inte hur mycket feminist hon själv är, har inte märkts något men trycket finns förstås på henne.
Det sorgliga är att endast feministiska män verkar platsa i partiet. Gahrton, Schlaug och Eriksson, alla har de fjäskat våldsamt för kvinnor i allmänhet, och för feminister i synnerhet.
Skall MP endast bäras upp av en välformulerad kvinna, och negligeras av miljö OCH köns-medvetna män? Partiets giftkontaminerade feministtämpel är definitivt inte politískt miljöhållbar i längden! Dags för ideologisk KRAV-sanering!
Försöker Norberg få MP att överge den socialistiska vänsteralliansen?
När MP flörtar med oberoende väljare misstänkliggör dem sig själva.Maria Wetterstrand säger sig inte gilla röda fanor. Men rösta på MP för vi gillar fri handel och privata välfärdsföretag - resultatet blir en Socialist som Statsminister och en Kommunist som Finansminister?
Är det inte lite tråkigt att bara prata partitaktik och regeringssamarbete Charlie och inte bekymra sig mer om sakfrågorna?
(Jag tyckte du skröt förut om att du ville vara en ärlig politiker?)
Man blir bekymrad när folk på fullt allvar dillar om att göra om dagens värld till en agrar utopi där folk bor på landet. Man trodde att sådant nonsens hade dött med att den gröna vågen ebbade ut i slutet av 70-talet. Det tåget gick för länge sedan. Med dagens befolkning är det överhuvudtaget inte realistiskt utan en mycket drastisk befolkningsminskning där vi avsiktligt decimmerar jordens befolkning. Tyvärr tar dessa dystopiska domedagsorerande nymalthauser alltmer plats i mittfåran, det är oroande får de makten slutar det med en katastrof.
Det finns ju reala exempel, Mongoliet som före murens fall hade kanske inte världens bästa industri men man hade dock byggt upp en del sådan och hankade sig fram på en inte allt för usel levnadsstandard. Efter murens fall och den nya världsordningen kom IMF och Världsbanken och dikterade reformering av ekonomin. Mongoliet skulle anpassas efter sina "komparativa" fördelar, en pastoral idyll av herdar och lantbruk. En veritabel ekonomisk katastrof både ekonomiskt för folket där och för miljön. Efter andra världskriget hade man Morgenthau planen som skulle omvandla Tyskland till en avindustrialiserad pastoral lantbruks "idyll", nu var förstås inte Morgenthaus avsikt välvilja mot Tyskland utan de skulle straffas och hållas underutvecklade och efterblivna. Mer förnuftigt folk insåg ju att det var rena idiotin och skulle innebära en katastrof.
OK,
vad tycker ovanstående herrar att man ska göra åt dagens mycket omfattande och påtagliga miljöproblem annat än att machera på som skygglappsförsedda Panglossar sjungande att vi lever i den bästa av världar !
Och låta ungarna ta rätt på skiten, om de kan ... och om det går ...
Först och främst bör man ju se till att ha en verklighetsförankrad analys av problemen och undvika den uppsjö av skrämmselpropaganda som finns.
OK, och vad i det jag skrev i post nr #11 exakt var skrämselpropaganda?
Visst, vi storstadsmänniskor är alla lantisar innerst inne och tycker om idén om att flytta till landet som Göran Persson gjorde. Och vi är faktiskt också rätt så miljö, mat och hälsomedvetna. Och vi hatar alla kalhyggen och nedskitningen av Östersjön
Även fast vi kanske bor vid Karlaplan och kör en SUV. Och vi gillar vi det frihetligt lite bohemiska hos MP. Det finns en mycket stor outnyttjad väljarpotential hos MP som inte utnyttjas pga samarbetet med (s) och (v). Man kan fråga sig varför inte partiet inte frigör sig mera från sina gamla LO-kollektivet - "kompisar". Och kanske når upp till 15% 2010. Kanske kan den kloke Johan Norbergs artikel knuffa partiet lite mer i borgerlig riktning. Jag skulle mycket väl kunna rösta på partiet 2010 om så blev fallet.
@ Eva. Så länge MP är i maskopi med S & VPK kan man inte bortse ifrån att man även röstar för en sådan allians, med de konsekvenser som det bär med sig.
Vidare tycker jag att MP börjar stöpa om sig till ett mer intressant alternativ och ifrån den anti-moderna form jag instämmer att man har haft (och delvis har). Fortsättning följer dock och jag gillar deras utveckling, trots att de har mkt kvar att göra innan de får min röst på riksdagsnivå.. På lokal nivå (sthlm) kommer de dock att få den redan nu!
Lol, det är kul att mp
1) är vänstervridet
2) är högervridet
3) är lantisparti
4) är stureplansparti
5) och om man lever ekologiskt är man bakåtsträvare
6) och om man inte lever ekologiskt är man hycklare
En slutsats efter denna debatt är att det är inte lätt att vara miljöpartist för alltid retar det nån
:-)
Man kan och skall kritisera miljöpartiet. Men att avfärda själva budkskapet idag, som vissa här gör, kan definitivt leda till stenåldern!
Sedan skall det bli intressant hur pass demokratiskt och pedagogiskt och vetenskapligt förankrat MP kan förmedla budskapet. Men miljö är en realitet för alla andra, som inte slänger soporna strax utsanför dörren. Vilket vi i princip kunde göra på stenåldern.
Miljöpartiet är som en vattenmelon, gröna utanpå och röda inuti. Partiet är teknikfientliga, bakåtsträvande kryptokommunister och hur någon människa med mer än två fungerande hjärnceller ens kan överväga att rösta på dessa miljötalibaner övergår mitt förstånd. Fast svenska väljare är ju förstås inte direkt kända för att använda hjärnan när man röstar, vilket dom senaste trettio årens valresultat med all önskvärd tydlighet visar....
Naiviteten är enorm i Sverige. Orsaken till att något kan "blossa upp" när det gäller Wetterstrand är naturligtvis att hon aldrig behöver kommentera någon fråga som ligger utanför hennes/mp:s huvudfåra. Hade hon haft det minsta makt hade hon blivit tvungen att avslöja sig och mp, och det svenska folket hade direkt sparkat bakut. Det är bara att tänka sig henne i de europasammanhang som Reinfeldt numera ses på TV för att få kalla kårar. Eller varför inte i frågor om nedläggning av militära förband, ökade kunskapskrav i skolan, sänkt skatt till företag, arbetskraftsinvandring, bensinskatt, förbättring av svenska motorvägar, skatt på utlandssemstrar, extra skatt på svenska banker osv osv. mp är och förblir ett extremt vänsterparti.
Nej det är nog fel på svenskarna, könstalibaner och nu också i miljödito, och naiva också minsann! Skulle vara intressant att få se några "mogna alternativ" från talibanteoretiker m.fl.
Tuta och kör, allt skall bli som förr? "Teknikfientliga" var väl de som ville ersätta ångmaskinen redan? Fossila bränslen i all evighet?
Det är inte utan att man tycker lite synd om nyliberaler. Som en svärm snylthumlor letar dom efter en boplats som inte är tillräckligt välbevakad. Centerpartiet, detta vilsna fd bondeparti, blev ett lätt byte eftersom dom inte hade någon ideologi alls som försvar. Är det miljöpartiets tur nu? Varför inte sossarna? Dom har inte heller någon ideologi kvar.
Om ni hade lite ryggrad skulle ni starta ett eget parti. Men en omaskerad nyliberal agenda vore väl för avslöjande för att kunna dras fram i ljuset.
Läs ett nummer av Neo så förstår ni vad jag menar. Är det en slump att den har samma utformning som Jehovas Vakna? Nä, eller hur?
Fanta.
Ännu en anledning för nyliberaler att se sig om efter en annan plattform än miljöpartiet. Wetterstrand verkar sakna förmågan till hyckleri. Hon kanske tom bedömer folk efter deras gärningar och inte efter deras ras eller deras lojalitet mot den som är starkast? Hur ska de gå att kombinera med den liberala grundstenen vi- och dom?
Fanta
Du kör med det gamla tricket om judehat. Det funkar inte längre.
Att vara mot Israel i form av en rasistisk stat är den bästa tjänst man kan göra det judiska folket.
Jag tror inte att judar är födda till rasister. Gör du?
Att vara okritiskt partisk till Israels fördel är ingen väg till fred. Det har Wetterstrand fattat. Heder åt henne.
Oroväckande men inte överraskande att nyliberalerna söker ett nytt bo att parasitera i.
Centern har sina kärnväljare bland jordbrukare, skogsägare och fiskare. Jag har en liten hemlighet att avslöja, dom är INTE för frihandel. Alltså har den nyliberala chocken skrämt bort väjarbasen dit om egentligen hör hemma, hos M, alltså partiet för konservativ egoism. Vackert så. Vad blir nästa offer? Miljöpartiet verkar det som. Jag tror det är hopplöst tack vare samarbetet med Ohly. V är det enda partiet vill motverka ökade sociala klyftor, själva grundbulten i en nyliberal ideologi.
Det är nog för svårsmält för stureplansfilosoferna tack och lov.
Starta ett eget parti så vi blir av med er.
Ha!
Ibland är det skönt o säga "Vad var det jag sa" apropå det jag föreslog vid #8 om mp och namnbyte. Birger Schlaug måsta ha läst min kommentar och gillat förslaget, eller så ogillar han skarpt partiets färdriktning och har gått och funderat länge på detta.
Men hur som helst, ingen sann systemkritiker av den pekfingerpekande, regleringsmaniska Nanny- och StorebrorsStaten går på den här flörten med mera än att de oxå byter namn på klubben.
Det är väl den sittande borgerliga regeringen som är proppen Orvar. För en konserverande politik som hör hemma i 1800-talet.
Alliansen visar stor otydlighet om vad man vill med Sverige, värnar om gammaltekniken, satsar på kärnkraft och oljeberoende i stället för att söka nya vägar.
Det är häpnadsväckande att just borgerliga, konservativa, värderingar åter blommat upp i landet med ett annat förflutet. Dessutom regerar med liten känsla för helheten och respekt för individen - friheten tillhör endast de besuttna.