Författaren Maria Sveland går i dag till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt? Läs (32) Skriv
Publicerad: 2009-11-12 00:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
När regeringen i förra veckan fattade beslut om att godkänna gasledningen Nord Stream, ifrågasattes beslutet starkt av både säkerhetspolitiska och klimatpolitiska skäl av såväl folkpartiet som av en samlad opposition. Tidigare har tunga instanser, som bland annat Naturvårdsverket, Sjöfartsverket och Försvarsberedningen, kritiserat gasledningen. Den sistnämnda instansen slog bland annat fast att ett byggande av Nord Stream "bekräftar (...) ett fortsatt beroende av fossila energikällor". Vi instämmer i kritiken, men vill även lyfta en annan aspekt rörande beslutet att godkänna gasledningen - vems ärenden går regeringen?
Jakop Dalunde är språkrör och Christian Valtersson förbundsstyrelseledamot för Grön Ungdom. Båda vill prioritera förnyelsebara energikällor före ett säkerhetspolitiskt tveksamt beroende av rysk fossil gas.
I den granskning TV4s Kalla Fakta gjorde i februari i år framkom det att Nord Streamkoncernen systematiskt värvat personer som står den svenska regeringen nära. Såväl vår egen statsminister Fredrik Reinfeldts tidigare statssekreterare Ulrica Schenström (M) som jordbruksminister Eskil Erlandssons tidigare medarbetare Tora Leifland Holmström (C) har haft i uppdrag att säkra ett tillstånd för gasledningen hos den svenska regeringen.
Miljöpartiet de Gröna har tidigare krävt en karantänperiod för politiker och tjänstemän i framträdande positioner. Vi tycker att det här förslaget borde tas på allvar av regeringen. Deras egen trovärdighet skadas när personer med mycket kort varsel kan gå från regeringskansliet till att bli lobbyister satta att smörja den regering de nyss arbetade för. Särskilt känsligt är det när tidigare statsministrar med bakgrund som landets allra högsta ansvariga politiker agerar lobbyister, som till exempel Göran Perssons uppdrag för JKL eller Carl Bildts samröre med Lundin Oil och Vostok Nafta, varav det sistnämnda för övrigt även indirekt har ägarintressen i Nord Streamkoncernen. Eller för att dra ytterligare en parallell till Nord Streamaffären, Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder som de senaste åren som betald konsult av Nord Stream arbetat med att övertyga sina tidigare kollegor i sfären av regeringschefer att bli mer positivt inställda till den kontroversiella gasledningen.
Samtidigt som det är uppenbart att det varken är klimatets eller Östersjöns intressen som denna gång fått styra, är alltså även själva bakgrunden till regeringens beslut angående Nord Stream någonting som kan ifrågasättas rejält. Utan en grundlig granskning av bakgrunden till beslutet om Nord Stream, är det oklart om maktspel och Nord Streamkoncernens goda förhållande till den svenska regeringen påverkat regeringens agerande. Vi begär därför en oberoende granskning av Nord Streamaffären och uppmanar regeringen att lägga alla korten på bordet.
En alltför nära relation mellan ryska gasintressenter och den svenska regeringen gynnar varken det demokratiska klimatet eller demokratin i klimatfrågor.
[...] Vems ärenden går regeringen Reinfeldt? - Artikel av Christian Valtersson - Newsmill www.newsmill.se/artikel/2009/11/12/vems-arenden-gar-regeringen-reinfeldt – view page – cached Artikel av Christian Valtersson - Vems ärenden går regeringen Reinfeldt? - När regeringen i förra veckan fattade beslut om att godkänna gasledningen Nord Stream, ifrågasattes beslutet starkt av... Read moreArtikel av Christian Valtersson - Vems ärenden går regeringen Reinfeldt? - När regeringen i förra veckan fattade beslut om att godkänna gasledningen Nord Stream, ifrågasattes beslutet starkt av både säkerhetspolitiska och klimatpolitiska skäl av såväl folkpartiet som av en samlad opposition Read less [...]
[...] 2009 av Jakop Dalunde Lämna en kommentar » Idag skriver jag och Christian Valtersson på Newsmill om de öppna svängdörrarna mellan regeringen Reinfeldts medarbetare och Nord [...]
Efter lång tvekan sa den svenska regeringen ja till den rysktyska gasledningen. Vilka konsekvenser får det?

Regeringens ja försämrar Sveriges säkerhet

Hamilton mörkar sin kärnkraftsagenda

Detta är vad Schenström kan sälja till Nord Stream
Det verkliga syftet bakom klimathysterin

Sverige har ingen reell möjlighet att utmana Ryssland - eller stå emot krav
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Frågan var vems ärende regeringen går och svaret är att måltavlan utgörs av internationell rätt och sunt förnuft.
Två värdeladdade begrepp som knappast står den socalistiska grönröda alliansen nära hjärtat.
Jo hela regeringen är köpta av Ryssland och många av dem har arbetat för KGB eller hur var det nu?
det finns en falang i Sverige som vill säga Nej till allt och sedan gnäller på att det inte finns pengar eller arbeten. Men i och för sig.....då kan man ju alltid höja skatterna.
Sverige har tillträtt den internationella havsrättskonventionen och det är man skyldig att följa det regelverk som finns och kan således inte säga nej till en gasledning i den ekonomiska zonen utanför Svenskt territorialvatten.
Även Danmark och Finland har sagt ja till gasledningen vilket tycks glömmas bort i debatten.
Man hör inte mycket vettigt från "de gröna" men det här var ett välkommet undantag, de ställer relevanta frågor kring Nord Stream och (ex)politikerna som nu företräder bolaget och det verkar klart att regeringen inte agerar i varken svenska statens eller svenska folkets intressen. En undersökning som författarna föreslår vore mycket önskvärt och arbetet borde inte påbörjas innan den är klar (undrar vad mer som skulle avslöja: mutor jo jo, svåger politik kanske). Miljöskäl är viktiga speciellt med Rysslands tidigare och nuvarande miljöregister så är det inte bara naturligt utan det är starka skäl för att ha allvarliga betänkligheter om följderna.
Säkerhetspolitiskt så kan vi hamna i ordentligt blåsväder precis som Ukraina om Ryssland anklagar oss för att sabotera ledningen eller "stjäla" gas vilket i sin tur kan skapa konflikter och eskalera till nåt värre.
Att Finland sagt ja betyder inget de gränsar redan till Ryssland och en pipeline utanför kusten är deras minsta bekymmer, Danmark befiner sig på bekvämt långt avstånd precis som Tyskland och ser därför inga bekymmer. Hur är det med Baltikum, är de glada över ledningen? De borde ha lika stora betänkligheter om inte mer över ledningen.
Troligast är att regeringen prioriterat förhållandet till / påtryckningar från Tyskland och andra stora eu-länder som vill ha rysk gas. Att insinuera att de borgliga politikerna på nåt sätt avlönas av ryska staten och går ryska statens intressen är tämligen absurt.
Förresten Christian Valtersson, vad var din position när regeringen sa ifrån på skarpen mot rysslands invasion av Georgien? Du gnydde säkert om rysshat och ville ha en mer undfallande linje mot ryssland? Om du minns så var Sverige ett av de länder som tydligast visade solidaritet med Georgien. Men nu går det tydligen bra att försöka mjölka samma grundläggande skepsis vi svenskar har mot ryssland för egna politiska syften?
Klas K: Nej, jag tyckte det var bra att regeringen var tydlig gällande Georgien. Det känns märkligt att du spekulerar kring vad jag tycker politiskt utan någon som helst vetskap.
Jag har ingen "grundläggande skepsis" mot Ryssland. Jag har en grundläggande skepsis mot när stora näringslivsintressen blir lite för nära sammanknippade med de politiker som samtidigt ska fatta avgörande beslut för samma företags del.
Man kan ju undra om vissa i regeringen har egentligen har gjort sig av med alla sina innehav i Gazprom.
På vilka grunder skulle regeringen säga nej till gasledningen? Det är pinsamt att höra oppositionen med Mona i spetsen kritisera beslutet. De vill bara ta politiska poänger, de hade aldrig kunnat säga nej om de själva satt i regeringen.
Det är en sak att tycka att man inte skall bränna gas eller att man borde dra ledningen genom Baltikum men nu handlar det om att förhålla sig till internationella lagar.
Ja, hur ska det gå? Miljömuppar och vår blivande stadsminister resonerar som idioter.
Vi har ingen rätt att säga nej till gasledningen bara för att vi har ryssfobi eller inte gillar fossila bränslen. Det är helt enkelt inte giltiga argument.
Är ni korkade eller tror ni att vi är det?