1989

Andrzej Markiewicz om 1989

Låt oss svartskallar som flydde krig och misär nöja oss med det som är bra

Publicerad: 2009-11-10 16:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Aldrig förut har jag haft ett så stark behov av att sortera alla intryck av mina 28 år i Sverige som när jag läste Stefan Jonsson den 9 november, skriver Andrzej Markiewicz, född och uppvuxen i Polen.

147 millningar
33 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Andrzej Markiewicz är uppvuxen i Polen. Han arbetar idag som fotograf vid Mångkulturellt centrum i Fittja.

Jag var nära att missa det igen. Det är sista veckor innan vi visar Den våldsamma staden på Mångkulturellt centrum i Fittja. Jag är ett litet och runt kugghjul i apparaten men är ändå fullständigt upptagen med det statliga, det symboliska och det mänskliga våldet; med frågor om det finns en verklighet eller flera, om vi är offer eller om vi kan påverka våra liv.

I flera månader fotograferar jag stickers i Stockholm och min hjärna är mycket upptagen med att låta budskapen sjunka: dagens demokratiska system är inte bra, nazism är inte bra, patriarkat är inte bra, äta kött är inte bra, vaccinering är livsfarligt och det värsta av allt är kapitalism som vi kommer att förinta genom revolution.

Jag hittade också större lappar med antydan om att det även finns patrioter och jag förstår att avsändare är för renhet och emot - igen - Sion och Mammon. I den situationen är det väl inte konstigt att jag var nära att missa The Berlin Wall. För 20 år sedan var jag upptagen med min längtan efter kärlek någonstans mellan 42nd Street och Albuquerque, idag är jag upptagen med vår längtan efter en värld som inte ens är bättre, den ska vara perfekt och det sker mellan Swedenborgsgatan och Fittja äng.

Vad skulle hända om jag inte snubblade över en bokrecension? Jag skulle kanske genomlida första 10 minuter av Rapport och upptäcka att det är Lech Walesa som är skyldig till Tysklands elände. Kanske, men nu är det så att det är Stefan Jonsson som ska ha tack. Han recenserade Mary Elise Sarotte i måndags och aldrig förut har jag haft ett så stark behov av att sortera alla intryck av mina 28 år i Sverige.

För att börja med det viktigaste: ja, allt är polackernas fel. Det är Lech Walesa, Adam Michnik, polska bönder och arbetarklassen, Johannes Paulus II och hans moster som avskaffade Sovjetunionens ockupation av halva Europa.

Ronald Reagan nämns ibland som en som bidrog till det också. Både genom att luras med Star Wars och att uttala på korrekt engelska "Mr Gorbatchev! Tear down this wall!" Den berättelsen är skapad förstås på Madison Avenue och har ingenting med verkligheten att göra. Franklin D. Roosevelt and Winston Churchill övergav Polen redan 1945, ett land och en nation som var en av deras starkaste alierade i Andra Världskriget, övergavs åt Sovjetunionen tillsammans med en del av Tyskland och några länder som var på Nazitysklands sida. Polens sak var aldrig under 44 år värt varken amerikanska liv eller affärsmöjligheter.

Engelska medborgare var upptagna med att brodera Better red than dead, Jean-Paul Sartre snickrade på teorier om att sanningen om Arkipelag Gulag inte skulle förmedlas till den franska arbetarklassen - han ville inte beröva dem hoppet om en bättre framtid. Västvärlden - både makten och folken - var upptagna med att må bra och ingen ville rubba balansen, ingen ville riskera sovjetiska missiler och sovjetiska soldater på sin sida av Muren.
Inte heller medborgare i Bundesrepublik Deutschland riktade sina blickar mot öst med undantag för Rote Armee Fraktion som utbildade sig i Libyen och vilade upp sig i DDR. Ja, jag vet, Libyen ligger inte i öst.

Vem mer som rasade Muren? Michail Sergejevitj Gorbatjov? Enligt Mary Elise Sarotte satt han på en "vision, ett vidsträckt och nedrustat Europa med många hus som sträckte sig från Atlanten till Ural och som avvecklat både Nato och Warszawapakten. Varje stat skulle föra sin egen politik men samarbeta i nya ekonomiska och militära organ." Kanske, kanske inte.

Tills idag visste vi något annat: att han och hans partikollegor bidrog till Sovjetunionens undergång helt oavsiktligt. Om de drömde om nedrustat Europa då menade de förstås nedrustning av engelsmän, fransmän och amerikaner, en försvarslös godbit. In i det sista motsatte han sig sovjetrepublikernas självständighet. Visst, det är han som den 7 oktober 1989 öppet tog sin hand från DDRs nomenklatura men det var hårda ekonomiska fakta som styrde honom - både DDR och Sovjetunionen var bankrutta. Det gamla sättet att återhämta sig - att plundra andra - var för tillfället omöjligt. Det som hedrar Gorbatjov & Co. är att de inte tog hela världen med sig i helvetet. Tack.

Vem finns kvar? Enligt Sarotte/Jonsson "projektet vann gehör i DDR:s mäktiga fredsrörelse som drivit på revolutionen". Vi pratar fortfarande Gorbatjovs vision. Vi pratar fortfarande ett land kallad Stasiland, vi pratar om en befolkning som har världrekord i angiveri, vi pratar människor som lever under terror, tortyr och vi pratar maktelit som in i det sista är blind och döv. Varje ord i citerade meningen låter falskt om man tar människors lidande och människors mod på allvar.

Ja, orden har enorm makt. Några falska ord påminner mig om människor som levde under verklig opression och om människor som gjorde skillnad.

Tillbaka till mitt primära mål: upplysningskampanjen. Ja, det stämmer - de som vann sin revolution förlorade. När Jacek Kuron klagade att han kämpade förgäves, att Polen efter 1989 inte ser ut som det land som han drömde om svarade Adam Michnik: du förlorade därför att du vann och arbetarklassen förlorade som klass men vann som människor.

Det är så lätt att glömma att det som varje frihetskämpe slåss för är några få basala rättigheter: att människor kan sova trygga, kan säga sin mening öppet utan represalier, att de kan planera med utgångspunkt i livsglädje och inte i rädsla.

Vad människor sedan gör med sin trygghet och sin livsglädje kan ingen förutse. Eller, ja, vissa saker kan man förutse: vi är inga änglar. Inte ens Alexander Solzjenitsyn klarade det hela vägen. För att inte tala om Lech Walesa. Det vore fint om de som överlevde folkmord och terror satte sig och började skriva soneter och odla ekologiskt. Om de bildade ett fullständigt perfekt rättvisemärkt parti som förespråkar allt till alla genast... och som genomförde det med lätta steg. Det vore... det borde...

Men vi levande människor är inte helt kloka. Vi tror att ett kylskåp och en TV apparat är det det första som man köper så fort som kommunismen försvinner. Vi gillar socker, fett och alkohol. Vi drivs av begär som inte samarbetar med vårt förnuft. Vi envisas med att hålla oss till våra trauman, vi älskar att vara offer, vi älskar att vara slavar under omständigheter. Enligt John Cleese och hans terapeut är ca 5% av befolkningen helt friska och harmoniska människor medan resten är seriemördare, kanibaler och de som pendlar mellan ytterligheterna.

Det förklarar varför det finns så få äkta blondiner och så många osmakligt permanentade polskor. Det förklarar också varför det alltid är lätt att bli besviken på folk. Folk är inte som de borde vara. Man skulle kanske skaffa sig nytt folk... Det gäller också kapitalisterna och politikerna. Man önskar sig att de vore klokare och godare människor, gärna med massa empati mot de svagaste. Men det är de inte, de ligger förmodligen närmare det psykopatologiska hållet.

På tal om det - dags att prata journalister. Dags att titta närmare på den upphöjda tonen som klingar hos så många. Vad förmedlas där? Ja, att vi är så rena. Det är framför allt skribenten som är ren och harmonisk och alltid väljer det rätta. Det finns aldrig en spricka i den polerade björken och man kan intyga att det inte var kinesiska fångar som polerade den. Det finns aldrig självdistans i den världen, aldrig självironi, aldrig erkännande att man hade fel någon gång. Man tittar på sig med oändlig beundran och oändlig ängslighet. Beundran därför att man är så rätt och ängslighet därför att det rätta bestäms ju av ens egen grupp.

Trots många ord om att hela mänskligheten ska vara med är det ändå den lilla rena och perfekta gruppen som man speglar sig i. Om dödsdansen slutade där då skulle jag vara tyst. They are on the mission: förmedla sina åsikter till det svenska folket. Det är resultat av deras hårda arbete som jag fotograferade de senaste månaderna.

Jag tvivlar inte att det där ute finns några människor som på allvar tror att det är revolution som vi behöver och de nöjer sig inte med en revolution av den polska eller östtyska sorten. Nej, det ska bli blod. Man kommer att börja med borgare och wallenbergare och man drar inga slutsatser av mänsklighetens historia: att revolutionen äter sina egna barn är ingenting att tänka på. Det som man tänker på är att vi lever i en värld som inte är helt perfekt och att vi lever med människor som inte är som de borde vara. Borde... Man vet exakt vad som borde vara: fred på jorden, rättvisa åt alla, alla beslut fattas av alla. Inga murar utom den kinesiska. Inget samarbete mellan Tyskland och Frankrike tills de inte kan lova att hela världen omfammas av den europeiska standarden.

Medan man låtsas vara förvånad över det låga, smutsiga och kaotiska inom vår civilisation jobbar man stenhårt på att omyndigförklara de andra: för Lenin, Pol Pot och Putin har man en stor förståelse - de reagerar ju på orättvisor och provokationer. Det är inte Putins vägran att släppa taget om tidigare slavar som är fel, det är Polens fel att man flyttade Berlinmuren till Przemysl. Det med Putin (och... jag kan inte motstå: Gerhard Schröder - kanslern som gav politiskt grönt ljus åt den ryska gasen för att ta anställning i bolaget efter det förlorade valet) är förstås ett stickspår, tillbaka till Paradiset. Den röda tråden som man snubblar över är längtan efter paradis på Jorden. Längtan som är ett fullständigt legitimt tillstånd, bekymmer börjar när man tror att det går genomföra. Gärna väldigt snabbt och med väldigt enkla lösningar

Jag är inte så orolig att det blir en revolution i Sverige. Den skadan som sker idag är av en annan art: allt som inte är perfekt blir fel. Människor går under i försök att leva det perfekta livet. För andra är ingenting värt minsta ansträngning därför att allt vad vi rör vid blir ofullständigt.

Stefan Jonsson skriver: "De som genomförde 1989 års revolution ville skapa en värld bortom konflikten mellan öst och väst, kapitalism och kommunism, individualism och kollektivism, och de önskade ett europeiskt hus där det fanns rum även för Ryssland. I stället såg de hur muren byggdes på nytt, ett stycke österut, och i en form som att döma av läget och upprustningen i Ryssland kanske inte är bättre än den som föll." Och: "Dissidentrörelserna som genomförde revolutionen nonchalerades". Och: "Än värre var att Gorbatjov kördes över" (aj, aj, aj). Det låter som om det fanns en djävulsk elit som sabbar för de goda om och om igen. Det låter att allt kunde ha blivit bättre.

Det är troligt att Mary Elise Sarotte beskriver allt det komplicerade med både folkets väg till frihet och frihetens besvikelser. För att veta det måste vi köpa boken.

Ja, ja, varför bryr jag mig? Ja, låt mig citera George Steiner: "is my astonishment, naïve as it seems to people, that you can use human speech both to love, to build, to forgive, and also to torture, to hate, to destroy and to annihilate."

Jag har kanske ändå för höga tankar om de intellektuella, inbillar mig att de känner ansvar för sina ord. Medan de är helt vanliga människor, med helt vanliga trauman... Men jag har rätt i ett avseende: orden har betydelse. I slutändan handlar det om demokrati - är det något att ha eller inte? Hur tolkar vi edouxe te boule kai to demo?

Jag hoppas att vi ändå tolkar det som gamla atenare (och Zygmunt Bauman): att det finns någonting i verkligheten som vi kan definiera som bra; att målet med den allmänna debatten innan man fattar beslut är att välja den optionen som är bra, målet är inte att välja den absolut bästa, slutgiltiga lösningen; man skaffar sig valunderlag genom diskussion som man avslutar med att fatta beslut; alla är medvetna om att människors kunskaper i valögonblicket kunde vara ofullständiga eller felaktiga vilket betyder att i en demokrati tar diskussionen aldrig slut.

Den hårda sanningen är att utmaningar tar aldrig slut. Att leva på Jorden är inte att leva i paradiset, har aldrig varit. Så snälla rena och upplysta: låt oss, svartskallar som flydde krig och misär, nöja oss med det som är bra och känna oss trygga under den korta stunden på Jorden. Vi lovar att vi lär våra barn att förflytta murar tills de möts. Kanske. Kanske inte.

Andrzej Markiewicz (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13911

33 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Många, många ord. Det var allt jag observerade. Författaren måste vara rov för många motstridiga känslor om han behöver så många ord för att redogöra för dem.

Permalänk | Anmäl #1 Observatör, 2009-11-10, 17:24

tl;dr

Permalänk | Anmäl #2 Mickel, 2009-11-10, 17:54

Vad var slutsatsen? Om det var sista stycket, varför inte nöja sig med detta? Alltför många ord fördunklar budskapet.

Permalänk | Anmäl #3 Ulf Severinus, 2009-11-10, 18:01

En riktigt bra artikel, tyvärr går den nog de flesta förbi.

Permalänk | Anmäl #4 PerA, 2009-11-10, 18:05

Tyvärr för snårigt och långt för mig... så synd, för ditt ansikte berättar romaner...

Permalänk | Anmäl #5 Ann Helena Rudberg, 2009-11-10, 18:36

Du berättar bra, Intressant att läsa. Tack

Permalänk | Anmäl #6 KarinAndersson, 2009-11-10, 19:20

Den här texten är ju snudd på det genialiska! Ypperligt, Markiewicz. Frågan är bara om den inte är alltför krävande för åtskilliga i detta land som är vana att bara ta till sig det lättuggade - det är inte deras fel, de har det med sig från skolan. Att vara intellektuell i det här landet innebär att man brölar vänsterfloskler och skyr stringenta analyser som pesten.

Permalänk | Anmäl #7 Rick, 2009-11-10, 19:39

Alla har inte råd att vara nöjda. Och alla anser inte att det räcker med parlamentarisk frihet, de vill ha jämlikhet och rättvis fördelning. Är det så konstigt. Varför ska alla nöja sig bara för att några är nöjda med kapitalismens version av frihet?

Ja Stalin, Mao med flera var mördare och tyraner men det betyder inte att vi måste sluta dröma om en rättvisare, humanare mer solidarisk värld. Och inte att vi måste sluta stärva efter alla människors rätt till liv, hälsa och trygghet.

Permalänk | Anmäl #8 Idè, 2009-11-10, 19:39

Ja, vi är stackare allihop... men fortfarande hur vi än vrider oss är rumpan bak och på den sitter vissa mjukare än andra. Alla kommer inte att sitta på en tron inte heller på stampade jordgolv. Vi kan inte få millimeterrättvisa hur väl vi ens vill uppnå rättvisa eftersom den ser olika ut beroende på vem du frågar.

Jag drog på munnen många gånger över din träffsäkerhet på hur vi människor beter oss men det kommer alltid en ny generation som ser allt i ett nytt ljus och på den vägen är det. Nya strålkastare blir nya tankar blir ny värld om än den gamla alltid på ett eller annat sätt kommer att leva vidare.

Tack för en humoristisk och välskriven artikel.

Permalänk | Anmäl #9 Ramona Fransson, 2009-11-10, 19:51

Skön artikel.
Leve mänskligheten!

Permalänk | Anmäl #10 Leo, 2009-11-10, 19:54

Till Observatör:
Möjligen är din läsförmåga av vanlig svensk standard (alltså inte mycket imponerande). Artikeln är välskriven och precis så ordrik den behöver vara för att fylla sitt syfte. Den problematik som beskrivs ligger tyvärr långt över din horisont, förhoppningsvis läses den även av andra med bättre läs- och inlevelseförmåga.

Permalänk | Anmäl #11 jansson, 2009-11-10, 19:55

missförstå mig rätt, jag tycker texten var bra men problemet är att när man säger att vi inte ska sträva efter ett perfektsamhälle så blir det lätt att det blir till att inte ens sträva efter ett bättre. Man glömer också lätt att det politiska system vi nu lever med är lika mycket en idologi, byggd på en utopi, som alla andra.

Frågan är om vi har kommit så långt så att vi kan börja prata om en demokrati där man samtalar och kommer till beslut? Jag e tveksam. För: Vilka är det som samtalar? Vilka fatar beslut?

Problemet är "diskutionen" som alldrig får ta slu inte ens har påbörjats.

Permalänk | Anmäl #12 Idè, 2009-11-10, 19:58

Andrzej Markiewicz - många Sanna sanningar presenterade på ett förståeligt sätt, verkligen... - hälsar Josef B.

Permalänk | Anmäl #13 Josef Boberg, 2009-11-10, 20:12

Hej Andrzej Markiewicz
"FOR MANGA ORD" -den polska sjalen och pragmatiske svensken ar en omojligt ekvation
Efter mina 24 ar i Sverige kan jag skriva med bade hander och fotter under Din artikel.
En kommunistist terror skulle rada an idag om den neutrala Sverige fatt bestamma- status quo i ALLA lagen

Permalänk | Anmäl #14 Krys, 2009-11-10, 20:17

Många ord, lite substans

Permalänk | Anmäl #15 K-E. Lindqvist, 2009-11-10, 20:29

Hade missat Stefan Jonssons recension i måndags. Ska läsa den nu om jag hittar den.

Stefan Jonsson är väl typ DN Kulturs egen lilla Jan Myrdal. Den senare älskar ju Pol Pot och den förre av artikeln att döma Sovjet med lydstater...

Det var INTE bättre förr, åtminstone inte i alla avseenden. Att muran föll är och förbli en historisk händelse som utspelats under vår levnad!

Permalänk | Anmäl #16 Svennebanan, 2009-11-10, 21:40

Väldigt läsvärd artikel.
Att den inte passar alla kan ju förstås om man brukar läsa artikelkommentarerna här på Newsmill. Fast tar vi bort våra förutfattade meningar och tänker till, så har Andrzej Markiewicz ändå tänkt till mer än de flesta av oss förmår.
Låter onödigt svårt, förlåt, men läs artikeln, skumma inte, läs.

Permalänk | Anmäl #17 Null, 2009-11-10, 21:51

Tack Andrzej. Det behövs en person som varit med ett tag och som utgår från människan och inte från systemtänkta abstraktioner som "bra samhälle" , "bättre samhälle", osv. Och att livet kan vara gott även om det inte är perfekt. För vem har sagt att allt måste vara perfekt. Jag känner också irritation över det pretentiösa och livsfientliga hos vissa journalister. Det behövs en klok polack -jag höll på att säga klok katolik -för att att klä av det här journalistgänget. Tack.

Permalänk | Anmäl #18 Lars Wetterström, 2009-11-10, 22:18

"Franklin D. Roosevelt and Winston Churchill övergav Polen redan 1945, ett land och en nation som var en av deras starkaste alierade i Andra Världskriget, övergavs åt Sovjetunionen tillsammans med en del av Tyskland och några länder som var på Nazitysklands sida. Polens sak var aldrig under 44 år värt varken amerikanska liv eller affärsmöjligheter."

Jag tycker du är orättvis mot Storbritannien. De förklarade gick faktiskt in i andra världskriget i sympati med polen. Och Churchill var passionerad antikommunist. Att Storbritannien sedan var en föredetta stormakt med begränsad makt att påverka, det är en annan sak. Churchill gjorde vad han kunde för Polen. Lägg skulden där den hör hemma, hos Stalin, ryssarna och bolchevikerna.

Permalänk | Anmäl #19 Martin A, 2009-11-10, 22:26

Det som ligger bakom en person som Stefan Jonssons i DN åsikter om frigörelsen i öst är 1) en dos USA-hat, 2) en dos bitterhet över kapitalismens segertåg världen över. 3) en dos världsförbättraranda av FN-snitt. 4) att man är pretentiös och 5) inte är någon humanist.

Nu fick jag det sagt.

Permalänk | Anmäl #20 Lars Wetterström, 2009-11-10, 22:38

Du har så rätt.

Permalänk | Anmäl #21 Me agabi, 2009-11-10, 23:48

Enda stora felet med artikeln var det där med 'svartskallar', det en en 'cheap trick' som minskar vikten av det du försöker förmedla. Är glad att de flesta av komentarerna är positiva.
Eftersom du verkar vara duktig med ord försök skriva något om att det var varken Walesa, Reagan, Gorbatjov eller påven som fick komunismen på fall. Den föll på sin egen orimlighet helt enkelt. Och jag vet att ord har stor betydelse, men i vår världs stora bild är det som varit (alltså hela det kommunistiska eländet) är bara yterliggare en bi-sats i mänsklighetens irrfärd. Och jag menar då inte att missdåd inta ska bestraffas. Jag tycker dock att det saknas debatt om hur vi vill ha det

Permalänk | Anmäl #22 Andrzej Stanislawski, 2009-11-10, 23:55

Ja många tycker att livet är svårt och jobbigt och inte perfekt. Det är lätt att tycka att någon borde "fixa" det oss.
Folk förstår inte att demokrati är svårt, det tar tid och vissa skriker alltid högre än andra.
Kapitalismen är hittills det bästa sättet att fixa fina saker till flest människor. Någon bättre metod för att få dessa saker att uppstå från början har ingen någon riktigt svar på, men förvånansvärt många vet hur vi ska fördela dem när vi fått bort vad som skapade dem.
Tjugo år sedan muren föll. Nästan hela Europa är sedan dess fritt och rikt - Kan vi inte vara lite stolta i alla fall en stund?

Permalänk | Anmäl #23 Egil, 2009-11-11, 02:44

Av en sådan som litar på sin intuition: Jag tror texten - liksom människan som skrev den - är bra! Jag k o m m e r a t t läsa den !

Permalänk | Anmäl #24 Marianne Johansson, 2009-11-11, 06:28

Underbart skrivet. Men det verkar tyvärr som om en stor del av mänskligheten älskar att vara offer, att lida och att de anser livsglädje vara något ytligt och banalt.

Permalänk | Anmäl #25 HC, 2009-11-11, 09:15

"Fotograf vid Mångkulturellt centrum i Fittja".... Skribenten fotar stickers! Vilken lättsam skattefinansierad hobby. Grattis till att du inte bor i Polen. Men vi skattebetalare firar inte!

Permalänk | Anmäl #26 Charlotte T., 2009-11-11, 09:45

Till Charlotte T.Fotograf vid Mångkulturellt centrum i Fittja".... Skribenten fotar stickers! Vilken lättsam skattefinansierad hobby. Grattis till att du inte bor i Polen. Men vi skattebetalare firar inte!"
Ar Polen en u-land eller EU-land?
Dags att updatera egna kunskaper
Vill Du ha Andrzejs arbete?Skriv nagra rader och skicka egna foto till
Mångkulturellt ..Kanske finns ett uppdrag for Dig? Vem vet...

Permalänk | Anmäl #27 Krys, 2009-11-11, 09:55

Träffande nutidsskildring, även om det var ganska långt! Själv är jag utseendemässigt mera av "svartskalle" än Andrzej Markiewicz, men, eftersom jag är "etnisk svensk" så kan jag inte säga det han säger. Gjorde jag det offentligt skulle jag direkt stämplas som främlingsfientlig eller rasist.

Som intellektuell i Sverige förväntas man inte tänka nyanserat, verklighetsförankrat eller logiskt. Man förväntas tugga samma vänsterfloskler som alla andra. Därför är det befriande med människor som Andrzej Markiewicz.

Permalänk | Anmäl #28 nülle, 2009-11-11, 12:49

Beträffande min kommentar ovan #24 - har fortfarande ej läst artikeln här ovan .... kanske - om det varit en poet - att jag hade gjort det - jfr gärna mina två kommentarer under poeten Li Li ... poeter känner sig lockade - attraherade - av poeter - så är det - själslig släktskap helt enkelt...

Permalänk | Anmäl #29 Marianne Johansson, 2009-11-11, 16:01

Till #11 Jansson, 2009-11-10, 19:55
Du tycker att artikeln är så välskriven och ordrik som den behöver vara för att fylla sitt syfte. Eftersom jag ännu inte förstått syftet kanske du kan upplysa mig om det. Upplysningsvis kan det kanske vara intressant att veta att jag arbetat en del i Polen. Ibland kom man i en diskussion om vilket beslut man skulle fatta. Det brukade då vidtaga en diskussion om hur man kan kunde gjort om inte omständigheterna vore som de var. Jag brukade då gå ut och röka och dricka en kopp kaffe och göra några telefonsamtal. När jag kom in igen hade alla fått säga till varandra vad man kunde gjort om inte omständigheterna vore som de var. Därefter brukade vi fatta det beslut, som var uppenbart att man måste fatta redan innan diskussionen satte igång. Jag log igenkännande när jag läste artikeln.

Permalänk | Anmäl #30 Observatör, 2009-11-11, 18:07

Hej Andrzej,
Nu har jag läst. Ligger sömnlös av samma anledning som du höll på att missa Stefan Jonssons recention av Marie Elise Sarotte - nämligen att det nu är endast 7 dagar innan vi visar Den våldsamma staden på Mångkulturellt centrum i Fittja. Det var för många ord, och bitvis raljerande text, men du har en del poäng i det du skriver. Framförallt har du ju förstås definitionsrätt på din världsåskådning. Den är färgad av dina erfarenheter och din syn på tillvaron så som det ska vara med världsåskådningar för att fungera som referensram eller kartor för att orientera sig i verkligheten och begripa hur den är beskaffad. Det är berikande att det kan se olika ut,att vi människor har olika erfarenhetsrum i oss som påverkar våra förståelser av verkligheten. ”svartskallar” som du uttrycker det är förstås ingen homogen grupp. Det vet du, (vi arbetar ju med dom frågorna.) och i jakten på svaren är fotograferande av stickers, dokumentation,forskning och allt annat vi gör av stort värde för samhället (och förstås värt varje skattekrona. Alla skattebetalare kanske inte samtycker, men inte ens skattebetalare är en homogen grupp. I bland måste även skattebetalare bara gilla läget för att samhället ska fungera någorlunda.)
Landsflykten kan vara undan krig och misär, diktatur, politiskt förföljelse, begränsade arbetschanser eller en blondin (äkta eller inte). Hursom, allt vi vet tyder på att det finns gott om rena och upplysta ”svartsskallar” och att inte alla är eller vill vara nöjda. För vad som är bra är ju olika för alla. Även ”svartsskallar” på landsflykt kan vara missnöjda typer, ha ambitioner och drivas av tron på att en annan värld är möjlig och vilja kämpa för det. Och vad som är bäst: även oäkta blondiner och aktivister kan ha väldigt kul trots det eller just på grund av det – att de tror att de kan göra något åt verkligheten. PS: ja, den hårda sanningen är att utmaningar aldig tar slut och vi har en utmaning att klara av tillsammans du och jag. Det kommer vi att klara galant just för att vi har olika perspektivfält - det är just det som är framgångsfaktorn!

Permalänk | Anmäl #31 Marita Castro, 2009-11-12, 05:54

En mycket bra välskriven artikel. Tycker att alla de som inte förstått den, borde ta sig tid och läsa den en gång till, och inte bara skumma igenom den.

Permalänk | Anmäl #32 Bo Jensen, 2009-11-12, 19:07

Tre kommunister: Michnik, Kuron och gudfadern själv: Sartre samt den självutnämnda "hjälten" och fd angivaren: Lech Walesa. Vilken dröm och vilken revolution? Det var ett välplanerad kupp, ett exempel utstuderad hyckleri och profesionell underrättelseverksamhet. Drömmer om ett nytt och bättre samhälle dog när Walesa tog över makten i Solidaritetsrörelsen och när Michniktillsammans med adra rosa kommunister infiltrerade lokala Solidaritetsföreningar. Sedan införders krigslagarna och resterna av oppositionen underkuvades. När det blev dags att lämna ifrån sig makten fickgamla vänner med Walesa i spetsen sitta vid det runda bordet och förhandla, men det var inte den riktiga oppositionen som tog över makten...

Den gamla eliten fick ansvarsfrihet och"carte blanche" för att ta över näringslivet. Anställnda inom statliga förvaltningar fick fina pensioner, medans folket fick betala priset för hela kalaset.

Drömmen om kylskapet och den nya TVn besannades och det var nog det det handlade om i slutändan för de flesta. Men vad blev det av "revolutionen", en dröm som aldrig gick i uppfyllelse. De som gjorde revolten blev kapitalismens stora förlorare och trots att TVn står där i affären har de inte råd att köpa den ändå.

Permalänk | Anmäl #33 Blazej Lukasik, 2011-02-11, 02:14