1968 var basen till 1989

För mig öppnade glasnost det som jag hade drömt sedan politiska vaknandet år 1968. Jag levde med familj i Moskva 1989 och började med Raoul Wallenbregs öde. Min hustru Helene Carlbäck, som är historiker och talar ryska bättre än ryssarna själva fick 30 minuter i TV:s underhållningsprogram för att efterlysa RW. Vi startade ett kontor i hotellet i centrala Moskva, brev från ryska allmänheten strömmade in. Det gick att övertyga KGB om att släktingar till RW ska bjudas till Moskva. Jag själv blev världskändis som gav intervjuer på engelska, som jag inte kan.

För min del fenomenet 1989, fortsatte fem år. Under den tiden han vi med tiotals stora avslöjanden, vilket från början oroade försvarsstaben. Kontraktet på JAS var inte undertecknad. Allt tydde på att Sverige ska följa med i den globala nedrustningen. På något sätt lyckades svenska militären ändå att slösa skattepengar i oförändrad mängd. Detta bekymrade dock inte mig.

För en sextioåtta hade vägen att arbeta för fred öppnats. Förlusten av Olof Palme 1986 kändes inte längre så betungande. Kanske Palmes mördaren skulle hittas.

Jag trodde faktiskt att efter kommunismen fall det skulle vara legitimt att leva i Ryssland och gilla Ryssland. Jag skulle inte längre utpekas som anställd av KGB eftersom arbetsgivaren inte längre existerade. Så blev det inte. Antisovjetismen förvandlades till antiryskhet. Namnet på min arbetsgivare ändrades till FSB.

Seppo Isotalo (24 artiklar)

Anmäl