Den fria viljan

I århundraden har stora tänkare grubblat över frågan om människan har någon fri vilja. Har vi några val? T.ex. kunde jag ha låtit bli att stiga upp i morse, i stället för att gå till jobbet? Eller finns det krafter, t.ex. en Gud som bestämmer allt som sker i universum, eller atomers mekaniska rörelser i min hjärna, eller gener som jag fick med mig vid födseln, som bestämmer huruvida jag går till jobbet på morgonen, eller låter bli? Utan att jag kan göra något åt det?

Denna fråga är inte bara "akademisk". Mycket hänger på frågan om vi människor har fri vilja. T.ex. skulle det inte kunna finnas ett sådant ämne som etik, om vi saknade fri vilja, och därför inte rådde för vad vi gjorde. Om vi saknade fri vilja, då skulle vi vara som biljardkulor, och det kan väl inte finnas någon etik för biljardkulor?

Dessutom skulle vi knappast kunna straffa brottslingar, eller belöna bra arbetsinsatser, om vi människor saknade fri vilja, och alltså inte rådde för vad vi gjorde. Och det skulle vara väldigt svårt att argumentera emot diktatur som politisk princip, om människor saknade fri vilja, och var som robotar. Varför skall inte en vis diktator bestämma vad robotar skall göra? Vilken rätt till frihet har robotar? Vad skall robotar med frihet till? Vad är det för skillnad mellan frihet och ofrihet, för en robot? Den är ju bestämd till att göra det den gör ändå, oavsett om den lever under politisk frihet eller i en diktatur.

Det är ingen tillfällighet att de filosofer som har förespråkat determinismen, som regel också har förespråkat politisk ofrihet. Hegel och Marx t.ex., förespråkade båda motsatsen till ett fritt samhälle.

Men vi bör inte grubbla över huruvida vi har fri vilja. Därför att vår förmåga att grubbla till att börja med, visar oss att vi har fri vilja. Vi grubblar, därför att det inte är givet vad vi skall tro på. När vi grubblar om fri vilja, överväger vi om vi skall tro på fri vilja eller inte. Vi överväger om vi skall *välja* att tro på fri vilja. När vi överväger, styr vi våra tankar mot olika möjligheter. Vi tänker - "Jag har talat sanning många gånger i mitt liv, men varje gång *kunde* jag ju ha ljugit." Vi tänker - "Det finns väl många skillnader mellan människor och robotar. Kan en av dem vara att vi människor har fri vilja?" Vi tänker - "Vad har t.ex. Aristoteles, eller Immanuel Kant sagt om fri vilja? Kan jag komma på några andra stora tänkare, vars idéer om denna fråga kan vara relevanta? Vilka argument hade de? Hur bra eller dåliga var deras argument? Och kan jag hitta några självmotsägelser hos idén att människor har fri vilja, respektive saknar fri vilja?" Det finns så många olika tankar vi kan tänka om frågan. Och det är inte givet *vilka* av alla dessa tankar vi skall tänka. Å andra sidan fungerar vårt tänkande uppenbarligen inte helt slumpmässigt, som en slumptalsgenerator. Så vi är varken determinerade eller slumpartade.

Nej, vi *styr* vårt tänkande. Vår fria vilja består av valet att tänka eller inte. I varje vaket ögonblick är varje människa, som innehar en normal hjärna, fri att tänka eller låta bli. När du ser dessa ord på datorskärmen framför dig, krävs det en viss mental ansträngning att läsa följande ord, och fatta vad de betyder. Du kan närsomhelst låta ditt förnuft "somna in". Du kan välja att tappa koncentrationen, sluta läsa och sedan klicka fram en helt annan artikel, om du tycker att min artikel börjar bli långtråkig. Å andra sidan kan du tänka till dig själv - "Frågan om den fria viljan är viktig, så det är bäst att jag fortsätter att läsa, trots att jag tycker att Henrik Unné inte är en speciellt spännande skribent." Det är upp till dig. Du har fri vilja.

Valet att tänka uppstår inte i ett vakuum. Det är inte så att i ena ögonblicket är du som i ett koma, och i nästa ögonblick tänker du på något. Det finns grader av medvetande. När du inte fokuserar ditt förnuft, utan sölar, finns det likväl tankar ute på "gränsen" av ditt medvetande. Om du just nu sitter och dagdrömmer framför datorn, i stället för att verkligen läsa dessa ord, är du åtminstone medveten lite grand om att det finns ord på skärmen framför dig, och du kan närsomhelst bestämma dig för att börja fokusera mera på dessa ord, och mindre på dina dagdrömmar, och då börjar du läsa min artikel igen. Det är så att när du inte tänker, finns det ändå tankar som du anar litet grand. Och du kan välja att fokusera på dessa tankar.

Det är med ditt förnuft som med dina ögon. Du kan låta dina ögon tappa sin fokus på orden på skärmen framför dig. Då blir orden suddiga, och du ser dem inte riktigt bra. Men närsomhelst kan du, om du har en normal syn, välja att fokusera ögonen igen och se orden klart och tydligt. På samma sätt kan du, när du överväger om människan har fri vilja, välja att fokusera på argumenten för och emot idén att människan har fri vilja. Huruvida du kommer till att hålla med mig om att människan har fri vilja, kommer att bero på huruvida du väljer att fokusera tillräckligt klart på de argument som jag framför.

Du kan dock bestämma dig för att inte tro på den fria viljan, oavsett hur bra mina argument än är. Du kan nämligen *evadera*. När du evaderar, då sätter du ditt förnuft i "bakväxelläge". Du anstränger dig inte för att tänka en tanke, utan du anstränger dig för att *inte* tänka den tanken. En människa som evaderar försöker förfalska verkligheten för sig själv. Hon försöker undvika att bli medveten om fakta som hon ogillar. Om t.ex. Jan Myrdal besöker Kambodja, och han ser belägg för att Khmer Rouge faktiskt begick massmord, kan han låtsas för sig själv att beläggen inte existerar, eller så kan han hitta på bortförklaringar för beläggen. Han kan t.ex. intala sig själv att alla de där vittnena till massmorden bara ljuger, och att alla de där massgravarna som han ser, kan ju vara fyllda av lik på människor som i själva verket dog av naturliga orsaker, o.s.v.

Så den fria viljans existens medför att vi är ansvariga för våra handlingar. Hur vi handlar i en viss situation, beror på huruvida vi väljer att fokusera på de fakta som är relevanta. När jag vaknar på morgonen, kan jag tänka till mig själv - "Jag är trött, jag vill ligga kvar i sängen." Men om jag sedan är ärlig med mig själv, och gör mig mödan att tänka tanken - "Jag måste gå till jobbet. Jag får ju ingen lön, om jag inte jobbar. Så jag måste stiga upp nu, trots att jag är trött." - då kommer jag att stiga upp och gå till jobbet. Så jag avgör själv om jag stiger upp och går till jobbet på morgonen.

Den fria viljan är ett axiom. Det innebär att den är uppenbar i dina varseblivningar. Du upplever den fria viljan varje gång du väljer, genom introspektion. Du vet mycket väl, när du inte evaderar, att när du vaknar på morgonen, väljer du om du skall göra det bekväma och ligga kvar i sängen, eller om du skall tänka på nödvändigheten att tjäna brödfödan, och därför stiger upp. Du har upplevt att du har stått i valet och kvalet otals gånger i ditt liv.

Men hur vet du att den fria viljan inte bara är en illusion? Hur vet du att du inte är styrd av faktorer som du inte själv rår över, utan att du själv är medveten om det? Svaret är att *godtyckliga* hypoteser saknar kognitivt värde. Om det inte finns några som helst belägg för en misstanke, då skall man inte fästa något avseende vid misstanken. T.ex. om jag resonerar så här - "Kanske min hustru begick ett mord igår kväll. Det vore inte likt henne. Och jag har inga som helst skäl för att tro att hon begick ett mord igår kväll. Men det är väl *möjligt* att hon gjorde det? Så det är bäst att jag ringer polisen och meddelar dem mina misstankar." - skulle inte du tycka att jag var galen? Det är precis lika galet att misstänka att kanske är alla våra upplevelser av fri vilja bara en illusion.

Tro inte att den fria viljans existens kan bevisas av vetenskapen. Den fria viljans existens är en förutsättning för att det skall finnas sådana saker som bevis och vetenskap. Så att kräva ett vetenskapligt bevis för den fria viljan, är att spänna kärran framför hästen. Det måste finnas fri vilja, för att det skall finnas bevis, därför att bevis innebär ju att man anpassar sina uppfattningar till de tillgänglige beläggen. D.v.s. bevis förutsätter att varje människa styr sitt eget medvetande, d.v.s. att hon har fri vilja. Och vetenskap består av att man *bevisar* saker, med logiska resonemang. Så vetenskap förutsätter den fria viljans existens också. Robotar skulle aldrig kunna utföra någon vetenskaplig forskning. Vi vet att vi har fri vilja, redan innan vi börjar ägna oss åt vetenskap.

Hur tar du reda på om gräset utanför ditt fönster är grönt? Tar du fram en massa vetenskapliga instrument, och studerar spektrumet på ljuset som grässtråna reflekterar? Nej, du bara tittar, med dina ögon, och *ser* om gräset är grönt. Det är likadant med den fria viljan. Du utför inte en massa psykologiska tester för att ut röna om människor har fri vilja. Du bara "tittar" in i ditt eget medvetande, med introspektion.

Djuren har inte fri vilja. Det är därför som vi inte kan hålla vår hund eller katt moraliskt ansvarig, om den kissar på mattan. Fri vilja existerar inte på varseblivningsnivån, där djuren befinner sig. Men förnuftet är en helt annan sak. Förnuftet är så komplext. Det finns så många olika möjliga logiska förbindelser mellan våra olika tankar. Dessa förbindelser kan inte bildas i medvetandet per automatik. Människan måste ha fri vilja för att kunna styra sitt förnuft genom alla tankarna som vi kan tänka. Förnuftet kan inte existera utan den fria viljan.

Varför skrev jag denna artikel? P.g.a. att människor har fri vilja. De måste därför övertygas om att de har fri vilja, med argument. Det finns ingen knapp som jag kan trycka på för att determinera andra människor till att tro på den fria viljan. Om jag vill få andra människor till att hålla med mig, måste jag resonera med dem. Därför att förnuftet och den fria viljan hör ihop. Det kan finnas varseblivningar utan fri vilja. Hundar och katter t.ex. varseblir verkligheten, trots att de saknar fri vilja. Men förnuftet kan inte existera utan fri vilja. Därför måste människor argumentera och resonera. Det hör till vår natur.

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13801

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra skrivet som vanligt.

Tyvärr är dessa samband alldeles för svåra att förstå för precis de som skulle BEHÖVA förstå dem... :-(

Permalänk | Anmäl #1 Cissi, 2009-11-09, 02:42

Till Cissi: Tack för de snälla orden.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2009-11-09, 09:03

Plato believed that thruth emerges only through dialogue and Socrates said that philosophy should always take the form of conversation.

Permalänk | Anmäl #3 Marianne Johansson, 2009-11-09, 09:28

Jag förstår vad du säger men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka " ett barn som blivit mobbad, har aldrig haft den fria viljan att vara fri, som vuxen har hon ännu ingen fria vilja då de som mobbat ännu fortsätter att mobba, hon får inte välja att vara fri från förtal, utpekning & trakasserier. Hennes fria vilja var inte att sitta hos en psykolog i 2 1/2 år 2 dgr i veckan för att bli hjälpt mot självmordstankar som detta hemska fenomen ger " det vackra ordet mobbning som elaka människor bedriver. Är det denna fria viljan du menar också, eller?

Permalänk | Anmäl #4 Me agabi, 2009-11-10, 18:09

Till Mari Ferrou: Att man har fri vilja, betyder inte att man är osårbar. Javisst, man kan råka ut för skador, utan att själv kunna göra något åt det, trots att man har fri vilja. Om jag hade varit en jude i Auschwitz hade jag fortfarande haft fri vilja, jag hade kunnat tänka de tankar jag ville, men min fria vilja hade inte räddat mig från att gasas ihjäl. Fri vilja är inte samma sak som allsmäktighet. Man innehar inte automatiskt existentiell frihet, bara för att man har fri vilja. Och man har inte automatiskt en möjlighet att bli lycklig, för att man har fri vilja.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2009-11-10, 18:48

Till Mari Ferrou: Jag kanske inte svarade på din fråga ovan. Man *kan* utsättas för psyologiska skador utan att kunna göra något åt det, trots att man har fri vilja sä länge man inte har tvingats över gränsen till psykos. Det är inte så att man alltid har möjlighet att bli lycklig, bara för att man har fri vilja.

Permalänk | Anmäl #6 Henrik Unné, 2009-11-10, 18:51

Till nr 5.
Jag undrar vad du menar med detta:

"Man innehar inte automatiskt existentiell frihet, bara för att man har fri vilja."

Är det inte pga. den fria viljan som man erhåller existentiell frihet?

Permalänk | Anmäl #7 Olga, 2009-11-16, 17:15

Till Olga: Jag borde nog ha skrivit - "Man har inte automatiskt *politiskt frihet*, bara för att man har fri vilja". Men det hade inte heller varit exakt korrekt. Vad jag syftade på var nämligen att man kan råka ut för olika sorters existensiella olyckor i livet, som t.ex. sjukdomar och fysiska olyckor, som gör att man misslyckas med att leva ett framgångsrikt liv, trots att man har fri vilja

Permalänk | Anmäl #8 Henrik Unné, 2009-12-09, 14:24