Vänsterväljarnas filosofi

Socialismen har misslyckats överallt. Socialismen har misslyckats i kommunistdiktaturerna i öststaterna, i de halvsocialistiska, halvfeodala kleptokratierna i Tredje världen, i de "progressiva" socialistländerna i Tredje världen och inte minst i välfärdstaterna i västvärlden. Var i världen har socialismen *inte* misslyckats?

Men vänsterväljarna fortsätter ändå att krama socialismen. Vad kan det bero på? Svaret är att det beror dels på kristendomens inflytande, och dels på filosofen Immanuel Kants inflytande. Kristendomen och Kant är moralläran altruismens främsta smittspridare i västvärlden, och altruismen i etiken är i sin tur orsaken till socialismen i politiken.

Det torde vara okontroversiellt att påstå att kristendomen förespråkar den altruistiska etiken. Altruismens budskap förekommer överallt i Bibeln. Självaste kristendomens namn kommer från Kristus, som var altruismen personifierat. Han dog ju en plågsam död på korset, i syfte att frälsa resten av mänskligheten, d.v.s. varelser som enligt kristendomen var moraliskt förtappade. Att det moraliska idealet, Kristus, skulle dö en plågsam död till förmån för de som var moraliskt sämre än honom, det var en osjälvisk uppoffring som hette duga!

Den altruistiska moralläran som Kristendomen förkunnade, orsakade, tillsammans med Kristendomens förnuftsfientlighet, mera än 1500 år av misär. Men för några hundra år sedan började Kristendomens grepp om västvärlden att luckras upp. Människorna i väst började lyssna på sitt förnuft, och de började fokusera på denna verklighet, i stället för att bara bekymra sig för det påstådda livet efter döden. Människorna började leva för sin egen lyckas skull, i stället för att ägna sig åt det osjälviska uppoffrande, som Kristendomen påbjöd. Det fanns hopp.

Men då dök Immanuel Kant upp. Han räddade den religiösa moralen, genom att uppfinna en sekulariserad variant av den. I stället för att Gud påbjöd självuppoffring, hävdade Kant att "Det Kategoriska Imperativet" gjorde det. Denna idé gick ut på att en handling, för att vara moralisk, inte fick tjäna till något syfte. Därför att om du försökte uppnå något med din handling, då begick du ju inte den handlingen *på grund av* att den var moralisk. Då handlade du i stället för din vinnings skull. Upprinnelsen av detta var att du skulle försaka och lida, för försakelsens och lidandets egen skull. När du gjorde något som hade som följd att du verkligen led pina, då hade du ju bevisligen inte begått den handlingen för någon egen vinnings skull. Då hade du begått handlingen blot och bart för att den var moraliskt riktig. Så ju mera lidande, desto bättre, enligt Kant. "Plikten framförallt" - var Kants motto.

Kants etik upphöjde försakandet och lidandet till moralens syfte och mening. Kants etik var den mest onda etiken som någonsin hade uppfunnits. Men Kant lyckades komma undan med det. Kant uttryckte sina tankar på ett så nästintill obegripligt fikonspråk, att samtidens och den efterföljande tidens intellektuella drog slutsatsen att Kant var en djup tänkare. De vågade inte erkänna att de inte riktigt begrep Kant. Inga intellektuella vågade stå upp och säga - "Men kejsaren är naken!". De ville inte riskera att framstå som dumma, genom att säga öppet att de inte förstod vad Kant snackade om. Så de accepterade Kants slutsatser, fast de inte begrep Kants "bevis" för dessa slutsatser. Sedan vidarebefordrade de intellektuella Kants idéer till resten av samhället. De smittade ner kulturen med Kants filosofi.

Kants radikala självuppoffringsetik accepterades, därför att Kristendomen hade röjt vägen för den. Kristendomen hade ju predikat - "Offra dig själv för andra, och älska dig själv som din nästa." Kant var mera konsekvent. Han predikade - "Offra dig själv, och kräla i stoftet." Det var onekligen mera logiskt att om du inte förtjänade att sträva efter egen lycka, då måste du vara en dålig varelse, och då förtjänade du väl att kräla i stoftet, i stället för att älska dig själv? En dålig varelse förtjänar väl inte att älska sig själv?

Så Kant räddade Kristendomens altruistiska morallära kvar i västvärlden. Hur ger då altruismen upphov till socialismen?

Altruismen säger väsentligen - "Det moraliska idealet är att du lever för att göra andra människor lyckliga, inte för att göra dig själv lycklig." OK. Så enligt altruismen skall du leva för *andra* människors skull. Vem är dessa "andra människor"? Alla människor förutom dig själv förstås.

Den logiska följden av detta är kollektivismen. Du skall leva för hela mänskligheten, för alla andra människor som grupp. Kant själv förespråkade inte kollektivismen i politiken. Men de ledande filosoferna efter honom drog denna logiska slutsats ur Kants självuppoffrings etik. Hegel och Marx var några av de mest namnkunniga. De var rabiata förespråkare av principen att varje enskild människa borde viga sitt liv åt kollektivet. "Du är inget, ditt Volk är allt." som en framstående socialist uttryckte det på 1900-talet.

Jag har i en annan artikel här på Newsmill, http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/01/vanstervaljarnas-psykologi , beskrivit vänsterväljarnas psykologi . Men vänsterväljarnas psykologi är inte orsaken till deras socialistiska politik. Orsaken till den socialistiska politiken är socialisternas idéer. Socialisternas psykologi är bara en *annan*, parallel, konsekvens av dessa idéer.

Hur ger altruismen upphov till den psykologiska egenskapen låg självaktning, med all dess följder? Därför att altruismens natur gör med nödvändighet alla dess´ anhängare till hycklare. Om du skall vara en 100% konsekvent altruist, då måste du ge bort *alla* dina värden till alla. Så du måste till exempel ge bort all din mat till andra, och svälta ihjäl själv. Annars har du inte offrat *alla* dina värden åt andra. Så en konsekvent altruist måste dö.

Eftersom nästintill ingen människa är beredd att ta steget att begå självmord för moralens skull, blir alla altruister hycklare. De * måste* fuska med den moral som de bekänner sig till för att kunna överleva. Det är en praktisk nödvändighet för altruister att vara hycklare. Men en hycklare måste känna skuldkänslor, för att hon inte lever som hon lär. Alla altruister dras därför med skuldkänslor. Och det gör att de känner åtminstone ett mått av självförakt. Alla altruister utvecklar därför en låg självaktning.

Nu är det så att det finns *en* psykologisk egenskap hos vänsterväljarna som inte är en följd av altruismen. Den egenskapen är vanan att inte tänka mycket. Den egenskapen är inte en följd av altruismen, utan är en del av orsaken till att vänsterväljarna kom till att bli altruister, och därför socialister. Altruismen är nämligen en irrationell morallära. Det är inte rationellt att säga till människor att de skall offra det de håller kärt, i stället för att slå vakt om det. Eftersom altruismen är irrationell, kommer det fåtal människor som bryr sig om att tänka ordentligt, att tendera att förkasta den altruistiska moralläran. Så de människor som är så tröga att de faller för altruismen, är de människor som inte tänker mycket.

Vänsterväljarnas psykologi är motbjudande. Men deras filosofi är ännu värre. Därför att det är den, som är orsaken till socialismens ondska.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13763

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker Newsmill borde sålla ut uppenbarligt rättshaverister med psykiska problem från att skriva. Det känns ju mest sorgligt att läsa sådant här.

Permalänk | Anmäl #1 Sanna, 2009-11-08, 00:32

En lysande sammanfattning av Rand's sågning av Kant.

Permalänk | Anmäl #2 någon, 2009-11-08, 08:26

Till någon: Tack för de snälla orden. Det känns skönt att skriva här, när det då och då dyker upp reaktioner som dina.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2009-11-08, 10:28