Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-11-07 14:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Det finns inga fördelar med fideikommisset.
Jag läste idag Aftonbladets Åsa Linderborgs utmärkta recension av Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde" i Sydsvenskan. I boken lyfts det på stenar som adeln länge försökt tynga ned med både rep och sänken. Ostört har det världsliga frälset tillåtits samla kraft det senaste århundradet och till och med gynnats av en i huvudssak socialdemokratisk politik. Förvånande vid första anblick kanske men med avskaffad arvsskatt och förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatt har storgodsägande återigen lyckats ackumulera rikedomar som på fornstora dar'. Nyrika liberaler och konservativa har haft en något mer avog inställning till denna gamla koloss och därmed hanterat dem mer styvmoderligt.
Att regeringar, oavsett politisk färg, låter sig luras av adelns argument för vidhållande av medeltida egendomslagar är skandalöst. Det är varken så att det sinar i adelns skattkistor eller att det svenska kulturarvet är hotat av att fideikommisset avskaffas. Ändå är detta de två huvudskäl som framförs i återkommande fall varje år och som accepteras som skäl för att svensk lag åsidosätts för att egendomar uteslutande ska gå till den förstfödde sonen. Lagvidrigt i sig men moraliskt helt förkastligt. Vi kan inte tillåta att en, visserligen mikroskopisk, andel av befolkningen står utanför eller ovanför det demokratiska samhället. Att denna promilledel dessutom tillsammans är i besittning av väldiga landområden och en betydande förmögenhet gör ju saken än mer betänklig.
Dessa arkaiska värderingar om rättigheter, jämställdhet och klass kan inte få fortgå i det fördolda. Därför är det bra att af Kleens bok skapar en debatt som riktar medias blickar mot denna skygga och sällsynta varelse kallad adeln och belyser de orätvisor som där ligger. Att befolkningen inte hittills reagerad och skapat debatt beror i stort just på adelns egenintresse av att odla bilden av en påstådd tynande tillvaro mot en oundviklig bortgång.
Friherrarna får ursäkta men vi kan inte visa pardon i ett Sverige som håller alla lika inför lagen och ger alla människor lika rättigheter oavsett ursprung. Gärna en bal på slottet men först räfst och reduktion.
Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde" får lysande recensioner och sätter fingret på en medeltida kvarleva i arvsrätten. Vilka är egentligen för- och nackdelarna med Fideikommisset?

Det är inte så lätt att vara godsägare

Den aggressiva adeln är en skam för vår demokrati

Som socialdemokrat skäms jag över att adelns privilegier inte är avskaffade
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Intressant tankegång!
Hur går tänket hur det nu ska fördelas då, med markerna, eller beskattas ?
Jag tror att naiv romantik föregår dumheten ibland med "den rättvisa fördelningen"....men visst inför arvsskatt, förmögenhetsskatt och alla andra skatter igen, som de politiska romantikerna tror rätar ut "fattig och rik"...
De med alla egendomar, pengar och rikedomar sitter ju knappast som några fårskallar i landet Sverige och betalar skatt om 200% för detta innehav, eller företag som ger både rikedom och en hel massa svenskar med jobb, eller ärvda förmögenheter som skattas bort till i stort sett ingenting, bidrag, överinvandring, politikers överskattning och undermåliga ekonomiska utbildning, förståelse och naiva romantik...vad händer...jo med den politik som artikelförfattaren föreslår drar ännu en gång och ännu fler MED sina rikedomar och förmögenheter, företag..TILL ETT ANNAT LAND ÄN SVERIGE...
Tror fan det att sossarna alltid måste höja skatterna, igen och igen och igen...ingen blir kvar av de med pengar som äger nåt, har företag, som handlar/konsumerar, utan konsumtion dör landet, men det fattar sällan romantikerna, de tror mycket på SKATTERNA, trots att få jobbar, trots överinvandring, trots precis allting, för allt är fult.
Utom att använda solsken till badvattnet, döda korna som har förorenande fisar, äta blad, (som skriker när man tar dom de har känslor)och cykla istället för bil, Sverige står för världens utsläpp och fattigdom (därav bistånd och överinvandring) så nog kommer Sverige att bli bra, bara det blir (ännu årtionden) med Social/Vänster/Miljö/Demokratiskt styre....
De har alltid haft huvudet på skaft.....eller.....
"Gärna en bal på slottet men först räfst och reduktion". Det där gillade jag alldeles särskilt mycket. Bravo! Glöm inte bort att storgodsen också under senare år åtnjutit och åtnjuter stora bidrag från EU. Inte för att bidragen som sådana är mer uppseendeväckande än andra bidrag - det är bara det att de inte är behovsprövade utan arealbetingade. Den som sitter på ett skuldfritt fideikommiss behöver onekligen stödet mindre än en högbelånad lantbrukare. Jag missunnar ingen att bo på ett gods, inte ens gamla Persson. Jag ställer mig däremot helt främmande till att barn inte har lika arvsrätt precis mot privilegier som baseras på vad ofta rätt våldsamma herrar utförde för hundratals år sedan.
Överreklamerat trams
Björn af Kleens indignationsnummer ang. fideikommissen är tramsigt, det finns idag 22(!!!) fideikommissarier kvar, och den övervägande majoriteten av dessa avvecklas inom överskådlig framtid genom deras nuvarande innehavares s.k. naturlig avgång. Att betrakta dessa 22 personers speciella, snart avvecklade, situation som ett allvarligt samhällsproblem är bara löjligt. Alla andra jordegendomar i Sverige, oavsett hur stora de är, och oavsett om de ägs av adliga eller icke-adliga personer, ärvs enligt exakt samma arvsregler som allting annat. 22 fideikommissarier - snacka om storm i vattenglas!