Livstidsexperter: Därför är det inte självklart att Östberg friges

Livstidsexperter så himla skämmigt!

Ni kan bara inte hittat på den rubriken själva?

En bra och pedagogisk beskrivning av hur livstid omvandlas till tidsbestämt straff. Men det tragiska är att när det sedan kommer till praktisk hantering av regelverket så är det samma rättsröta och populistiska sneglande mot medias acceptans för besluten.

Jag ha själv avtjänat ett långt straff ( 8 år effektiv tid på anstalt).

Min uppfattning är att Annika har avtjänat ett alltför långt och orättvist hårt straff. Men det är nu historia. Det väsentliga är att hon resocialiseras på ett optimalt sätt. Därvid vill jag betona att kriminalvården har i slutfasen av straffen ett mycket mänsligt ansikte och betydande resurser för att stödja en människa till en ny civil tillvaro. Jag anser det viktigare att Annika- som har fått avtjäna ett sinnesjukt hårt straff - får tillgång till dessa än att hon snabbt släpps. En snabb frigivning utan att beakta hennes problem inför resocialiseringen är inte önskvärd, anser jag. Bättre att låta henne återfinna friheten gradvis i ett utslussningsförfarande där hon får kriminalvårdens stöd. Kriminalvården har potentiellt betydande personliga resurser för att entusiasmera en människa - enligt min erfarenhet.

#2 Jag har träffat flera kåkfarare och blivit god vän med dem, och då är det tunga fall i ungefär den klassen. Våldsmän. De hamnar ofta på psyket med, och det är där jag mest lärt känna dem. Annika Östbergs kategori, således. På den erfarenhetsgrund jag har hyser jag inget särskilt agg till den här sortens människor. Intressant att Börje lägger ett gott ord för kriminalv ården. Själv har jag ju en del positivt att säga om svensk psykvård, som bekant.
.
Annika Östberg är kvinna och så pass gammal så hon är kanske inte så farliog. Hos den här sortens människor finns förstås en inneboende vildhet, som man alltid får räkna med. 30 å¨r är förstås övernog med svenska mått, men otvivelaktigt måste man ta hänsyn till amerikansk opinion. För den har jag personligen ingen sympati.

Peter

Det finns mycket stora EJ UTNYTTJADE personliga resurser inom kriminalvården. Vanliga människor som har tagit jobb som vårdare och som vill hjälpa de intagna till nya liv. De skulle uppskatta att få jobba mer kreativt med de intagna i st f att bara låsa in dem. Om vi kunde frigöra oss från det strafftänkande som bara regenerar brottsligheten i en ond cirkel så skulle mycket gott kunna uträttas !

Det tog ett par år innan kriminalvården fattade att jag inte var en ond demon som helst skulle detroniseras med mardrömslika metoder. Men när de väl hade fattat hur jag är som människa så fick jag placeringar på progressiva anstalter där välmenande vårdare får mer utrymme och mer möjligheter och där de intagna ofta UTVECKLAS som människor. Då var jag emellertid redan svårt skadad (läs min bok)

Kriminalvården kan mycket om rehabilitering av människor. Problemet är strafftänkandet som är destruktivt, förhindrar att vi ser människan i brottslingen och leder till återfallsbrottslighet.

Strafftänkandet begränsar allvarligt kriminalvårdens potential att minska brottsligheten och förbättra livet för de intagna.

Jag anser att kriminalvården och de intagna egentligen är på samma sida, men tyvärr gör strafftänkandet att kriminalvården måste också straffa vissa intagna i enlighet med bl.a. polisens uppfattning om den intagne.

Kriminalvården borde därför i möjligaste mån frikopplas från strafftänkandet och polisens inflytande över straffen. Polisen fattar nada av dessa saker och vill inte heller fatta nåt ! Därför ska de heller inte ha nåt inflytande på kriminalvårdens behandling av den intagne !!!

Börje

Vad lustigt att du skriver detta. Den normala bilden som ges i media är ju Stenhård Barriär.

Själv har jag aldrig suttit inne, däremot fyra gånger varit intagen för psykiatrisk tvångsvård, och det på goda grunder har jag själv ansett hela tiden. Vi är därför parallella. Intagningarna, sammanlagt ca tre månader, har gjort mig gott och gett mig djupa erfarenheter med nytt perspektiv på tillvaron. Vad som gjort intryck är att den allmänt negativa bilden inte stämmer. Förhållandet mellan patienter och vårdpersonal är i allmänhet jämställt och kamratligt. Man förväntar sig att tvångsvård på intensivvårdavdelning och allts skall vara oerhört deprimerande, otrygg och turbulent, men så är det faktiskt inte. Patienterna är ofta påfallande normala, när de väl drogats vilket sker direkt vid intagningen.

Det finns emellertid ett jättelikt problem inom psykvården, som jag upprepade gånger påtalat, nämligen den den rutinmässiga överförskrivningen av neuroleptika. Attityden är bra, det är den fakriskt, påtminstone här i Stockholm, och dessutom är polisen här mycket kompetent när den blir inkopplad. Klart man kan åka på stryk, men inte mer än inom tjänstens ramar, så fort man taggar ner är det lugnt och det finns alltså inte inom polisen någon negativ attityd mot oss wackon vad jag har märkt, och då har jag ändå själv varit riktigt rikltigt jävla stökig vid ett par tillfällen i direkt konfrontation med bylingen. Hur det är med kriminella vet jag inget om, men de proffskriminella kan nog spelet och tar det lugnt. Det är desperados som råkar illa ut, och genast blir det skri i sensationslystna gammalmedia. Dem skall man lita så lagom på.

Jag var själv lite frestad till volontärtjänst inom psykeriet, men jag slog det ur hågen. Jag är inte längre "vemsomhelst" och hör nog inte hemma i dylika sociala och ideella projekt.

Avvägningen mellan vård och straff är mycket svår. Jag vill inte säga något bestämt. Man måste ha förståelse för allmänhetens skyddsbehov och hämndbegär. Det är ju där offren finns.

Problemet är inte att Annika har avtjänat ett för kort straff, det har hon inte. Hon är dömd för medhjälp till ett dubbelmord och har före det dömts för dråp.
Problemet är att grova brottslingar i Sverige får alldeles för lindriga straff med korta verkställighetstider.
Avskaffandet av 2/3-dels straff är ett måste, sluta dalta med slöddret.

jag tycker detta är en ickefråga - ganska oviktig - som han ingestad sa - hon kvinnan ifråga är ju ganska så gammal och därmed ganska så ofarlig - faktiskt...

Hur vore det om lika många spaltmeter ägnades åt de verkliga offren, inte åt förövarna? Vi kan aldrig veta hur många liv som räddats genom att en mördare som Annika varit inlåst i stor del av sitt vuxna liv men bara chansen till att ytterligare offer kan ha kommit motiverar att hålla henne borta från samhället.

28 år må vara mycket länge med svensk rättspraxis men anhöriga till hennes offer, och offren i sig, har en livstidsdom. Annika lever men hennes offer är döda. I Sverige ignoreras detta nära fullt. Det talas enbart om anpassning, straffreducering, permis och massa annat. Allt utom att just rädda samhället från förövarna. Antalet återfall - eller bara brott under permittering - är skrämmande. Oskyldiga medborgare är sedan länge inte längre trygga i Sverige. Och vi kommer inte vara trygga heller så länge som brottslingar framhålls som offer.

Alla som stödjer det nuvarande rättssystemet tycks helt verklighetsfrånvända. Ovetande om det fruktansvärda lidande offer för kriminella och offrens anhöriga utsätts för. Åtminstone tills den dagen det är deras tur att drabbas. Fanns det en högre rättvis skulle alla de människofientliga dårar som stödjer vårt slappa rättssystem bli de framtida offren. Själva få uppleva systemet de hyllar. För det pris de vill betala för sin vansinniga ideologi är bara lätt att betala när man själv, ens familj eller vänner inte drabbas. Först när så sker inser man det skyhöga priset. Men det är så jävla dags då när sonen är mördad, dottern våldtagen och man själv misshandlad. Och allt sådant för att förövaren skall få chans på chans på chans på... Fy fan!

Skicka tillbaka henne till USA och livstidsfängelse där, där hon varit medhjälpare till mord av två människor. MORD!! Varför skulle vi ta hit henne till Sverige och dalta med henne, dubbelmörderska?!!

Vad ligger bakom dessa artikler som plötsligt förordar att Annika Östberg skall hållas bakom lås och bom - Är det så att nu när Annika äntligen har fått komma till Sverige - vår svenska regering har fått hot och påtryckningar från USA att hon skall stitta livstid? -

Något annat skäl kan jag inte hitta för alla dessa uppblåsta figurer som här gör sig till rättvisans talismän - Så vid jag förstår så har Annika inte SJÄLV dödat någon - och som medhjälp till mord - borde hon suttit av sitt straff för länge sedan - Om vi inte hade för avsikt att fria henne när hon äntligen hade kommit hem till Sverige - varför har vi då överhuvudtaget gjort oss mödan att få hem henne?

Till alla er hämndlystna vill jag bara säga - att jag hoppas att NI aldrig skall hamna i en situation att Sverige struntar i er när ni bäst behöver den - Det är så lätt att döma och sparka på den som ligger - Som en vis man sade - Må han/hon som är utan skuld - kasta den första stenen - Titta er i spegeln och fråga er själva om ni själva är utan synd

Donsan. Annika är en amerikan som kommit på ett sätt att slippa sitt amerikanska straff. Hon är återfallsförbrytatre och har dödat flera gånger. På samma sätt som skedde vid rättegången mot Malexandermördarna så dömdes alla för morden. Annika laddade vapnet för hennes kompanjon var för skakig för att göra det. Läs på bättre innan du kommenterar.

Kan du med forskning stärka dina uttalanden?

Ge Annika en medalj och friheten åter.

Hon har tagit på sig dråpet på en knarklangare.

Hon medger att hon har varit med om morden på först en skattefifflande restaurantägare och slutligen en polisman. 2-1 till hennes favör över att ha skjutit mot samhällets avskum kontra samhällets stöttepelare.

En flata mer eller mindre kommer samhället inte att lida av.

Helt klart är att Annika Östberg inte har vistats i Sverige sedan hon var liten. Som 55-åring behöver hon lära sig en del om detta sitt barndomsland. Släpp ute henne så fort som möjligt så att hon kan uppleva Sverige i praktiken!

Det är ju kvalificerade dumheter att hitta argument för att INTE släppa ut Annika Östberg. Det enda skäl som kan anföras är att man gett löften till USA och inte vill äventyra eventuella framtida utlämningar/utväxlingar genom att inte hålla vad man lovat - ren kohandel och diplomati alltså.
.
Fakta är att Annika Östberg suttit i fängelse i snart 30 år för ett brott som hon i Sverige sannolikt skulle ha fått max ett par års fängelse för. Hon har inte mördat någon, "bara" varit mördaren behjälplig. Et par år kan ju kännas lite kort, precis som det år av undgomsvård som de unga Stureby-mördarna känns kort. Men närmare 30 år i amerikanskt fängelse är däremot inte kort - det är förbannat långt med svenska mått mätt, det anser nog alla utom de som muttrar om att brottslingar ska spärras in för gott och nyckeln kastas bort.
.
Jag tillhörde inte dem som ansåg att omfattande svenska diplomatiska resurser skulle satsas på att få hit Annika Östberg, det finns oneklige de som förtjänat vårt samhälles ansträngningar i det avseendet bättre, personer som fängslats utan egen förskyllan. Men nu är hon här och 30 år i fänglese räcker, Enough is enough - släpp ut Annika Östberg nu, hon har sonat sitt straff många gånger om vad någon svensk nånsin behövt göra i ett svenskt fängelse!

"Besluten om nåd fattades således i ett dunkel, vilket medförde att de sökande inte kunde veta vad de skulle förändra eller vilka förutsättningar som krävdes för att få nåd."

Experterna verkar fullständigt ha missuppfattat vad nåd innebär. Dock har de säkert rätt i sin analys eftersom det handlar om en lag om tidsbestämning av livstidsstraff. Låter dock som om det vore bättre om läkare och inte jurister avgjorde detta. Såväl den verkställande makten som sjukvården ligger nu i domstolarnas händer. Nu är det bara en författningsdomstol som saknas för att domstolarna också ska styra lagstiftningen fullt ut. Jurist verkar vara ett riktigt framtidsyrke.

Varför, varför, varför håller massmedierna på att tjata om den här hårt kriminellt belastade kvinnan? Är det något att ta upp spaltutrymme för?

Sveriges ledare idag har en förkärlek för kriminella. Deras utopi är ingen polis och anarki.
Sverige är de land i västvärlden som har minsta antalet poliser per capita, och så vill ni släppa en återfallsförbrytare? Är ni självmordsbenägna eller?

Annika Östberg flyttade till USA med sin mor som gift sig där med en rik amerikan. Hon var nio år. Styvpappan förstod sig inte på Annika, han hade inga egna barn. Annika fick bo hos andra på annan ord när hon var tio år, fick sen komma hem men ingenting fungerade i familjen.
Hennes mor satsade på sin nya familj, Annika var missförstådd och utanför allt i den nya kulturen. Hon inledde förhållanden med mycket äldre män, rymde i 13-årsåldern och hamnade efter detta på uppfostringsanstalt med hårda villkor.
Annika var ett sviket barn och en övergiven tonåring i en obegriplig värld. Läs gärna boken "Sorgfågel" av Lena Katarina Svanberg så kanske det inte är lika rätt att döma sedan. Nej, Annika Östberg har inte "Valt" sin väg. Hon fick aldrig någonsin en chans att göra kloka och avvägda val. Hon var ett övergivet barn, en vilsen ung kvinna som hamnade i mycket olämpligt sällskap.
Vänliga hälsningar till alla!