Kostymernas parad

Publicerad: 2009-11-05 15:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Jag är trött på att se den (nästan) kompakta muren av män som beslutar om världens öde. Var är kvinnorna - halva jordens befolkning? Vill vi minska fattigdom och lidande i utvecklingsländerna, måste vi satsa på kvinnorna.

5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

F d bibliotekarie. Har i många år arbetat på kombinerat allmänt och medicinskt bibliotek inom sjukvården. Intresserad samhällskommentator. Bevakar särskilt kvinnofrågor. Oroad av den växande klyftan i samhllet.

Det ena toppmötet avlöser det andra. Efter avslutade diskussioner tas "familjefotot". Vad jag ser på TV-skärmen är en mur av män. Någon enstaka kvinna bryter den långa raden av svarta och grå kostymer. Då saknar jag Anna Linds röda dräkt som en fanfar, en uppmaning att världen också måste lyssna på kvinnorna. Jag känner mig så beklämd när jag ser denna manliga dominans, som skall avgöra världens öde. Var finns rösterna från den andra halvan av jordens befolkning?

Varför är det så här? Beror det på kvinnorna själva? Är det deras eget fel att de kanske inte vill ta ansvar på toppen, där det blåser? Att de lätt utmanövreras av männens härskarteknik? Att de värderar närliggande ting högre än att klättra på karriärstegen?

Eller är det så att män med få undantag inte är benägna att överge sin maktposition? Att män i gemen har svårt att lyssna på vad en kvinna har att säga? Att de kanske omedvetet distraheras av kvinnan som kvinna? Att de genom sin större fysiska närvaro enligt biologiskt mönster intar positionen som flockledare? Många kvinnor har erfarenhet av att ha suttit i grupparbete tillsammans med män. En man utses självklart till ordförande medan en kvinna nästan alltid förväntas bli sekreterare. Hur skall detta ändras, om vi inte vågar ta för oss. Förhoppningsvis har den unga generationens kvinnor det självförtroende som behövs för att ändra de manliga strukturerna utan att själva efterapa dem.

Det gör ont i hjärtat att tänka på kvinnors förtryck under århundraden. Ständiga barnsängar, misshandel, sexuellt utnyttjande och våldtäkt, ingen eller bristande utbildning, ställd under förmyndarskap, ekonomiskt beroende m m. Det är inte ens 100 år sedan kvinnorna i Sverige fick rösträtt, och så sent som 1939 avskaffades förbudet för gift kvinna att ha en anställning. Hur är mannen konstruerad som i alla tider betraktat kvinnan som en underlägsen varelse, trots att det varit hon som givit liv?

I västerländska länder har kvinnorna på pappret uppnått likabehandling med mannen men till full jämställdhet i positioner och löner har vi inte nått. På vissa områden går det t o m bakåt. Jag har reflekterat över de områden, som av tradition varit kvinnornas. Här har städbolag, hemtjänstföretag, stora vårdkoncerner, fabriksliknande centralkök tagit över, ofta med män i chefsbefattningar, medan det i regel är kvinnorna som utför själva arbetet under tidspress utan att känna den tillfredsställelse och stolthet, som frihet i yrkesutövandet ger. Under senare år har vi dessutom aningslöst importerat stamkulturer, som begränsar kvinnors och flickors rörelsefrihet och fria val.

För kvinnorna i utvecklingsländerna är situationen mycket dyster. I många länder betraktas kvinnorna fortfarande som mannens egendom och en handelsvara. Kvinnornas andrarangsställning kan till viss del tillskrivas religionerna. De monoteistiska - Judendomen, Kristendomen och Islam - som alla bekänner sig till en gud, avskaffade de kosmiskt allomfattande gudinnorna. I stället ersattes de av en manlig, enväldig gud. Till våldet och förtrycket av kvinnorna kommer på många ställen av vår jord också hungern och lidandet av att se sina barn med uppsvällda magar och tomma ögon.

Det är absolut nödvändigt att nu satsa på kvinnorna. Jag är övertygad om att det bästa världssamfundet kan göra för att lyfta utvecklingsländerna ur fattigdom är att koncentrera insatserna på kvinnorna. Om kvinnorna får möjlighet till utbildning, egna val och egen försörjning kommer barnafödandet att minska och folkhälsan förbättras. Demokratin får lättare att slå rot. Förhoppningsvis kommer också insikten om att vi måste rädda livet på vår jord att växa. Därför är det dags för den långa paraden av män att placera kvinnornas krav överst på prioriteringslistan, när de skall fatta beslut. Jorden tillhör oss alla.

Gunilla Malmgren-Neale (1 artiklar)
http://valanslogg.blogspot.com/search.php?d=bloggspot.com&cachekey=1256211757&rc=true&term=Blogspot&append=

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13666

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du är gammal, bitter, besviken på att du aldrig själv åstadkom något i livet, och har beslutat dig för att skylla detta på männen, we get it.

Men SNÄLLA, förstå bara att för varje gång du upprepar alla dessa floskler i offentligheten så hjälper du till att skicka otaliga av DAGENS unga kvinnor in i ett liv av omotiverad bitterhet och spruckna förhållanden. Är du verkligen så egoistisk?

Permalänk | Anmäl #1 Cecilia, 2009-11-06, 01:31

Man kan inte kräva att få världen utan motprestation. Man kan inte få allt, även med motprestation. Man måste prioritera. Om en kvinna vill besluta om världens öde är det bara för henne att skaffa en relevant utbildning, jobba stenhårt, aldrig vara hemma med barnen samt anamma de personlighetsdrag som gör vissa män framgångsrika och sen inte bittert kalla det orättvisa om man inte lyckas genast, utan försöka igen och igen och igen. Kvinnor prioriterar ofta i högre grad andra värden än makt och pengar, men för de som vill satsa på karriären är det fritt fram. Det mytiska glastaket existerar inte. Kvinnliga toppchefer tjänar mer än män: http://www.e24.se/kvinna/karriar/artikel_996893.e24

Permalänk | Anmäl #2 Johan SP, 2009-11-06, 14:50

Jag blir lika förbannad och ledsen varje gång jag ser en sån här artikel där någon bitter kvinna ursäktar sin egen oförmåga att åstadkomma något själv i livet, och samtidigt skuldbelägger alla män och skapar motsättningar i samhället som en massa ANDRA kvinnor får lida av, trots att dessa kvinnor inte nödvändigtvis alls varken är lika bittra eller lågpresterande som skribenten själv till att börja med, men däremot riskerar bli det lite mer för varje gång de läser en sådan artikel. :-(

Om man upprepar en lögn (eller bortförklaring för sin egen oförmåga) tillräckligt många gånger, så uppfattas den till slut som sann... Svensk feminism i ett nötskal.

Förresten, alla med NÅGOT som helst intresse för jämställdhet (oavsett om ni är tillräckligt begåvade för att förstå den vidunderliga skillnaden mellan detta och "feminism", eller inte) bara MÅSTE läsa årtiondets viktigaste avhandling i ämnet, som presenterades i dagarna, nämligen Pelle Billings manifest "Från feminism till jämställdhet", här:

http://www.pellebilling.se/2009/11/manifest-fran-feminism-till-jamstalld...

Permalänk | Anmäl #3 Bengt, 2009-11-07, 00:52

Verklig och beständig förändring kommer oftast underifrån. Växer i de breda lagren.

När feminister pratar jämställdhet, då pratas det nästan uteslutande om toppjobb, maktpositioner, chefer och styrelser.
Svårt för det stora flertalet att känna igen sig.
Och varför stötta en "kamp" som bara tar in nya makthungriga individer och "vässade armbågar" av ett annat kön än det i nuläget mest representerade? För visst är det tyvärr de egenskaperna som gäller för karriäristerna, oavsett kön?

Vad många i feministrörelsen missar, är att ett större mått av jämställdhet sakta men säkert redan växer fram sedan ett bra tag tillbaka.
Fast den förändringen sker långt ner i hierarkierna och bland de yngre generationerna. På de nivåerna vill väl inte "riktiga feminister" riskera att vara och smutsa ner sig.

Att lyfta fram typiska kvinnoyrken som "bevis" på hur illa kvinnorna har det är ett typiskt symtom på avståndet mellan feminister och verkligheten.
År det så mycket lättare och glamorösare att vara sopåkare, asfaltsläggare eller gruvarbetare, typiskt mansdominerade yrken?

Inget av könen har haft det lätt genom århundradena. De har haft det svårt på olika sätt bara. Män har inte haft det lätt precis att skaffa pengar och mat och många är de som dött i onödiga krig.
Det feministerna pratar om - makten - har varit (och är) onåbar för 99.9% av männen också.
Sen finns en skillnad i det lilla, där män kunnat ta ut frustration i familjekretsen på det fysiskt svagare könet. Där finns ett problem jag kan hålla med om att vi behöver ta på allvar. Men det är ganska fjärran från det feministerna och PK-politikerna har på sin agendor.

Permalänk | Anmäl #4 pr1vat3, 2009-11-07, 21:33

*Jag är trött på att se den (nästan) kompakta muren av män som beslutar om världens öde. Var är kvinnorna - halva jordens befolkning? Vill vi minska fattigdom och lidande i utvecklingsländerna, måste vi satsa på kvinnorna*

Gudskelov har jag förmågan att känna/se/tolka kroppspråk, så jag ser under de "fina kostymerna" och vad som döljer sig under ytan. Avskyr både fanatiska feminister och islamister, Ja allt som har med fanatism att göra. Har inte märkt speciellt mycket av mansdominans under livet, eftersom jag strävat efter balans/jämnlikhet i alla mina mänskliga relationer och ibland fått betala ett högt pris för det, det har jag inte ångrat en sekund.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Kostymernas parad

Jag är trött på att se den (nästan) kompakta muren av män som beslutar om världens öde. Var är kvinnorna - halva jordens befolkning? Vill vi minska fattigdom och lidande i utvecklingsländerna, måste vi satsa på kvinnorna.

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar