Thomas Quick är oskyldig

Skandalen Thomas Quick, styckmordsrättegången mot de två läkarna och nu senast den spiondömde Bertil Ströberg! Herregud, vad är detta för land vi lever i. Om vi inbillat oss att Sverige är ett rättsäkert land, så tar vi gruvligt miste! Vilhelm Moberg skulle rotera i sin grav, om han såg varthän det har barkat.

Tack Pelle! Du har gjort ett enastående jobb. Det ante mig att det var din grävning som låg bakom Hannes Råstams fortsatta arbete. Du påminner faktiskt om den gode Moberg. En sanningsägare som inte räds att gå emot hela etablissemanget! Att JK efter en vecka beslutade om nerläggning av granskningen, ja, det är verkligen uppseendeväckande. Det är tydligen av vikt VEM det är som kommer med krav på undersökningar. Kan det vara så att du Pelle är alltför rak på sak. Med Kwasten till Blåkulla, Ett resande teatersällskap, att uttrycka sig så måleriskt (MEN TRÄFFANDE!) är alldeles bortitok när man approcherar höga vederbörande - de där av lärdom och HÖGMOD nertyngda, du måste lära dig att prata riktig ADVOKATSKA Pelle, så kanske dom lyssnar! Men nu inför det tredje programmet på söndag av Råstam, ja då sitter nog en van der Kwast, en Ståhle, en Penttinen, en Christiansson, en Borgström, en Gubb Jan Stigson och vrider sig av vånda. De borde skämmas hela bunten! Heder åt kriminalaren Jan Olsson, som lämnade Det resande Teatersällskapet när han såg vartåt det barkade. Den mannen har civilkurage! Men vem har väl lyssnat på honom? Hans röst har varit som en fis i rymden för Lösa-alla-mord-i-Sverige-Kwasten. Inte ens när offren visade sig vara livslevande gick det att få stopp Kosta-vad-det-kostar-Kwasten.. Vilken pajas var störst? Quicken eller Kwasten? Och säga vad man vill om Guillou, men rädd för att gå emot mainstream-tyckandet, experter, galna åklagare, vettlösa journalister, det har han aldrig varit! Tack och lov för det. Men ska de verkliga mördarna någonsin dömas? Nej, tror inte det. Vem bär ansvaret?!

Svensk rättssäkerhet är en medialt uppblåst ballong och minsta granskning får den att spricka i små bitar.

Det är därför kårandan är så stark och motviljan mot granskning så stor.

Fallet mede Tomas är bara symptom på det verliga felet, Svensk polis är inkompetent, kling och klang framstår som genier i jämförelse med svensk polis, man har velat "Bli av med" besvärliga rättsfall och har gjort det genom att klistra på Tomas morden.

Svenska polis klara inte av att utreda brott, inte ens när brotten filmas blir någon lagförd, svensk polis behöver organiseras om, och ges en akedemisk utbildning i hur man utreder brott.

Tingsrätterna framstår som amatörmäsiga, de har aldeles för stor tro på självutnämda experter, och kan dömma utan att några sakliga bevis framläggs, ibland är det rena åsikter.

Jag kan kanske bidra med en liten pusselbit till hur Quicks erkännanden uppkom. Jag har nämligen befunnit mig i en liknande situation som Quick.

I slutet av 70-talet åtalades jag och dömdes för grovt narkotikabrott. Därvid vägrade jag helt att säga nåt om mina medbrottslingar. Emellertid fick jag genomgå en rättspsykiatrisk undersökning och jag gjorde mitt bästa för att framstå som sinnessjuk, fast jag var helt frisk. Tanken var att slippa straffet. För att framstå som sjuk slutade jag avsiktligt att sova och lät också bli att äta och motionera. Jag blev snart riktigt dålig som en konsekvens. Då jag mådde pyton bad jag om att få "nåt" som hjälpte mig. Så psykiatern skrev ut nån tablett till mig. I direkt anslutning till att jag åt den medicinen (troligen en antidepressiv medicin) blev jag psykotisk. Jag vet numera (sen denna sommar-09) att det är en alltför vanlig bieffekt av denna medicinering att bli psykotisk ... men det visste jag inte då.

Trots min psykos lyckades jag undvika att innan rättegången ange mina medbrottslingar, men det krävdes att jag skippade överklagandet så jag fick en stenhård dom från tingsrätten ( 10 års internering) som var helt orättvis. Om jag hade väntat i häktet ett par månader till hade jag inte klarat att skydda mina medbrottslingar, men troligen fått ett mildare straff i hovrätten.

Etfer nöjdförklaringen transporterades jag till Kumlabunkern och där förvärrades min psykos allvarligt och jag upphörde helt att dricka vatten. Polisen kom på regelbundna besök därför att de väntade ivrigt på att jag skulle bryta ihop och "börja snacka".

Vid ett av dessa besök - när jag var mycket sjuk - lyckades de få mig att berätta vissa saker om några av mina medbrottslingar. Jag minns mycket väl hur det gick till :

Vid förhörets början talade jag om för polisen att jag inte tänkte besvara några frågor och jag VILLE inte besvara några frågor. Jag hade ju redan fått mitt straff.

Men polisen fortsatte att repetera SAMMA frågor till mig. Då fick jag till slut en OERHÖRD ångest och jag "förstod" dels att de som agerade som polis inte var polis utan i själva verket mentalvårdare som inte skulle nyttja min information polisiärt och dessutom skulle jag kunna bli "frisk" genom att öppna mitt hjärta ...

Så jag började bekräfta allt vad polisen sa till mig . Kunde inte annat. Varje gång jag vägrade att bekräfta polisens uppgifter om vilka jag hade begått brotten med och hur vi hade begått brotten fick jag en sinnessjuk ångest. Bl.a insåg jag att jag skulle kasteras och stängas in på obestämd tid i ett litet rum på "sjukhusets" tak. Troligen skulle jag också göras om till kvinna om jag inte bekräftade polisens uppgifter. Den intensiva psykotiska ångesten tvingade mig att bekräfta polisens uppgifter trots att jag verkligen inte ville det . På det sättet fick polisen "erkännanden" av mina brott med ett antal medbrottslingar. Men jag förstod det inte.

Efter detta sammanbrott ( i två förhör med svensk polis) vägrade jag till slut att gå ut ur cellen överhuvudtaget, vilket gav polisen problem då holländska polisen enligt holländsk lag måste bevittna förhöret i vilket jag anger min huvudman ty annars kan de enligt holländsk lag inte nyttja mina uppgifter som bevis. enligt vad polisen sa till mig. Och mycket riktigt återkom de för att få mig att bekräfta mina uppgifter till en holländsk polis, men tji fick de för jag vägrade lämna min cell så min huvudman klarade sig !
Men poängen i mitt resonemang här är att i TVÅ förhör med enbart svensk polis fick jag samma typ av sammanbrott och pga psykotisk ångest "erkände" jag vad polisen antydde att jag hade gjort.
Och jag minns att i dessa båda förhör hade jag angivit min egen mor om polisen hade ansett sig ha den uppgiften tillhanda.

Mitt förhör skiljer sig möjligen från Quicks i att de poliser som förhörde mig var oerhört försiktiga i vilka brott de menade att jag skulle erkänna. Så jag pressades aldrig till att erkänna några brott jag inte hade begått. Dessutom är jag en ovanligt ärlig person, som i princip inte kan ljuga, så någon ångest fick jag nog aldrig när jag talade sanning till polisen. Därför fanns, som jag minns det, inga fel i polisens förhör med mig.

Men jag menar att den mekanism - psykotisk ångest - som gjorde att jag medgav några av mina medbrottslingar - är så kraftfull att den kan få de flesta att medge vad som helst. Därför tror jag att det var så det gick till nör Quick pressades till att medge en massa brott han aldrig hade gjort. När man förstår - verkligen förstår - att man ska kastreras etc i det fall att man inte erkänner vad polisen misstänker - ja då ligger det nära till hands att man medger även brott som man aldrig har begått, anser jag

Vad jag finner intressant här är också att polisen i mitt fall nyttjade häktningen och mitt psykiska tillstånd till att få mig att i psykos erkänna vad de lade mig till last. Det var uppenbart att de visste att jag var alldels borta ... och de utnyttjade det. Antagligen för att "betet", min huvudman, var så intressant för polisen. Min huvudman var (är) en ledande holländsk knarkkung som polisen har haft oerhört svårt att komma åt. Somn idag är över 70 år gammal och har klarat sig utan hårda fängelsestraff. Tack vare mig bl.a.
Jag menar alltså att "betet" - min holländske huvudman - var så stort att polisen "högg" och tog till oegentliga metoder för att komma åt honom.

På liknande sätt misstänker jag att det gick till med Quick. Jag vet att han behandlades - liksom jag - med antidepressiva medel inför förhören. I mitt fall utlöste detta psykos och jag gissar att det var samma i Quicks fall. Jag vet också minst ytterligare en "knarkkung" ( en finne i början på 70-talet) som gick genom samma process. Även han var på en psykiatrisk undersökning och även han vägrade tala om sina medbrottslingar innan han blev psykotisk. När han tillfrisknade från sin psykos tog han tillbaka alla erkännanden och påstod att han hade tubbats till erkännandena via medicinering. Precis som i mitt fall.

Det finns skäl att undersöka i vilken utsträckning erkännanden medicineras fram inför rättegångarna. Antagligen förekommer det inte bara i samband med psykiatriska undersökningar, anser jag.

Jag tycker att artikeln är oredig. Den talar bredvid. Vad Svensson anför är att Quicks erkännanden är delvis felaktiga. Därav följer inte att de inte är delvis riktiga.
.
Erkännande som sådana har inget bevisvärde, vilket åklagarsidan upprepade gånger gframhållit. Det är alltså inte på blotta erkännanden Quick har fällts, vilket lögnaktigt hävdas av framför allt Jan Guillou.
.
Vad Quick har fällts för är att hans erkännanden innehåller detaljer som stämmer med faktiska omständigheter han omöjligt kunde ha känt till. Det har bevisvärde fullt i klass med teknisk bevisning. Att Quick dessutom spätt på med falska berättelser är naturligvits irrelevant, och när Svensson likväl anför detta som argument gör han sig skyldig till ett blatant tankefel och avslöjar sig därmed som en undermålig jurist.
.
Det faktum att utredarna fuskat, vilket de mycket väl kan ha gjort, bör föranleda process mot fuskarna. Det är däremot på intet sätt självklart att utredarnas fuskande motbevisar Quicks skuld. Även här gör sig Svensson skyldig till ett grovt tankefel.
.
Om fusket, eller slarvet, medfört att Quick kunnat bekanta sig med just de omständigheter, vilket i omskälens anförts som omstänfigheter hanomöjligt kunnat känna till., borde Svensson ha fvramhållit detta i sin artikel, eftersom det är av så uppenbart avgörande betydelse. Det har han inte gjort.
.
Det förhållandet att Quick misshandlats av kvacksalvarpsykologer och drger är ju klarlagt, och det bör föranleda process mot dessa. För bedömningen av Quicks skuld är det, som lätt inses, helt irrelevant, eftersom resonemangets följdriktighet är att Quick manipulerats till erkännanden; men det är alltså inte erkännandena i sig som fäller Quick. Här har återigen framför allt Jan Guillor framgångslikt lyckats fördumma den stormiga debatten.
.
Jag tycker att Svenssons artikel är så pass virrig att jag inte ser någon anledning att läsa hans bok.
.
I dag har van der Kwast ett debattinlägg på Brännpunkt SvD, där han ger sin syn på fallet. Denna artikel är skarp och övertygande till skillnad från Svenssons och bör "huffas". Jan Guillous rappakalja förtjänar enbart förakt.

Till Börja Lundberg. Antidepressiva medel ger ofta våldsamma reaktioner initialt. Det beror på att läkarna inte vet om detta. Otroligt nog, men det psykiatriska kvacksalveriet har jag ju behandlat på annat håll. Om man inleder medicineringen med låt oss säga en fjärdedel av ordinerad dos undviks enkelt dessa besvär. Jag har hört många berätta just det där. Jag har upplevt det själv, men i samråd med min läkare minskade jag dosen just som jag beättat, och för mig blev det rena mirakelmedicinen. Det kan vara bra att veta.
.
Jag tror Börje Lundberg har rätt. Man pressar fram erkännanden. Det är bara det att erkännanden inte i sig har bevisvärde. De utgör bara ett underlag för framtagande av bevisning på så sätt jag redogjorde för i min förra kommentar. Det här är alltdå en etisk fråga. Inte en juridisk sådan.

chanel chanel
gucci gucci
hermes hermes
louis vuitton louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

As the fast development of eyewear industry, there are different kinds of glasses catering for various needs and flavors. People have their choices when they want to wear glasses as fashion accessories. Online cheap eyeglasses enable customers to save great expense. Firmoo.com is the right place for you to buy eyeglasses and sunglasses, for there is a huge variety for your choice, like, online eyeglasses, titanium eyeglass frames, eight dollar eyeglass, rimless eyeglass frames, discount prescription eyeglasses, memory metal eyeglass frames and so forth. Firmoo.com will satisfy your needs for vision and beauty. The quality of these glasses is guaranteed. Why not take your action right now? More info: http://uskost.com/blogs/?w=daianna

As the fast development of eyewear industry, there are different kinds of glasses catering for various needs and flavors. People have their choices when they want to wear glasses as fashion accessories. Online cheap eyeglasses enable customers to save great expense. Firmoo.com is the right place for you to buy eyeglasses and sunglasses, for there is a huge variety for your choice, like, online eyeglasses, titanium eyeglass frames, eight dollar eyeglass, rimless eyeglass frames, discount prescription eyeglasses, memory metal eyeglass frames and so forth. Firmoo.com will satisfy your needs for vision and beauty. The quality of these glasses is guaranteed. Why not take your action right now? More info: http://uskost.com/blogs/?w=daianna