Pseudovetenskap och charlataner dominerar i dietdebatten!

Utan insulin, ingen fettinlagring. Det stämmer. Se bara på de som inte har insulin - typ 1 diabetiker. Utan insulininjektioner rasar de i vikt, hur mycket de än äter.

Ett stort antal studier visar mer viktnedgång av lågkolhydratkost jämfört med fettsnål kost. Man behöver inte diskutera någon möjlig liten metabol fördel. Det verkar inte vara hemligheten. Hemligheten verkar vara att man blir mindre hungrig utan aptitstimulerade socker och stärkelse.

ASP är en intressant diskussion men i praktiken verkar det inte ha någon större betydelse. Om ASP hade större betydelse för viktregleringen hade man lätt kunnat gå upp i vikt av fri mängd fet lågkolhydratkost. Studie efter studie visar motsatsen.

Man blir inte fet av fett. Man blir mätt av fett.

http://www.kostdoktorn.se/vetenskap

"Utan insulin, ingen fettinlagring. Det stämmer. Se bara på de som inte har insulin - typ 1 diabetiker. Utan insulininjektioner rasar de i vikt, hur mycket de än äter."

Att de rasar i vikt har mer att göra med deras rubbade sockermetabolism, inte att de inte kan lagra fett. Äter man 50E% kolhydrater så är mycket energi som går ut i urinen i form av glukos. Diabetiker typ 1 som övergår till low-carb med minsta möjliga mängd kolhydrater behåller vikten. För nu går inte energin ut i urinen hela tiden.

"Ett stort antal studier visar mer viktnedgång av lågkolhydratkost jämfört med fettsnål kost. Man behöver inte diskutera någon möjlig liten metabol fördel. Det verkar inte vara hemligheten. Hemligheten verkar vara att man blir mindre hungrig utan aptitstimulerade socker och stärkelse."

Jag håller med, helt med. Men om du nekar ASP och vidhåller vid "utan insulin, ingen fettinlagring" så missleder du folk till att tro att manipulering av insulinnivåerna har någon betydelse för viktnedgången, för det har det inte, vilket studierna jag hänvisade till visar.

"Studie efter studie visar motsatsen."

Vilka studier? Jag vidhåller att det inte finns en enda s.k. metabolic ward studie där man kan se detta.

Poängen är: Det blir INGEN skillnad i viktnedgång om man jämför två dieter med varierande mängd kolhydrat, fett och protein om energimängden är densamma. Diskussionerna om insulin är irrelevanta.

Min poäng är: i verkliga livet blir det en tydlig skillnad.

Du menar att under isokaloriska förhållanden på en "metabolic ward" så spelar det ingen roll. Det är sannolika att du har rätt, åtminstone när kaloriantalet hålls nere.

Men de flesta lever inte sina liv på metabola wards där de äter isokalorisk mat. Så frågan är vad det har för praktisk betydelse?

"Men viktigast av allt: kalorier är kung och det spelar ingen roll hur makronutrienterna är fördelade (med avseende på viktnedgång)."

Människans metabolism är oerhört komplex och de makronutrienter vi äter har olika metabola vägar att vandra genom kroppen. Varje omvandling, hur liten den än är, innebär en förlust och detta sänker verkningsgraden på systemet som helhet.

Läs om ett näraliggande experiment via länken under mitt namn.

Eeh, och jag som hade fått för mig att "typ 1 diabetiker" snarare DOG om man undanhåller dem insulin...? Men visst, detta får väl dem att "rasa i vikt" ganska snabbt också såklart...

Sluta leka vetenskapsmän nu era tomtar, ni skadar bara människors hälsa!

Eenfeldt och Edlund, eran retorik har flera hål i sig. En studie utförd i en metabolic ward är en återspegling av verkligheten, men på ett mycket mer kontrollerat och exakt sätt än förhållandena vi ser i studier genomförda i verkliga livet. Avvikelser i resultaten vi ser i andra studier beror på att det inte går att kontrollera deltagarna på samma sätt - ex. underrapportering och fuskande är vanligt och alltså är dessa studier av betydligt mindre bevisvärde än studierna jag hänvisade till.

Ni försöker vinna med tjusiga resonemang och avancerade teorier men det är jag som sitter inne med den konkreta bevisningen! Den praktiska betydelsen av studierna jag hänvisade till är att jag har rätt: manipulering av makronutrientförhållanden spelar ingen rol! 150 g kolhydrater är inte sämre än 10 g kolhydrater om dagen med avseende på viktnedgång om energimängden är densamma!

Naturligtvis måste man äta mindre än man förbränner. Vitsen med LCHF är att man inte bara gör av med vad man äter, utan också en del av kroppsfettet. Det beror på att man inte svälter och därför inte sänker förbränningen som bantare gör.

Detta fungerar särskilt bra i början medan man fortfarande är sockerdriven. Man äter sig mätt, men kroppen svälter på sätt och vis ändå, genom att den får “fel” föda, dvs. fett istället för kolhydrater.

Acylation Stimulating Protein (ASP) som nämns,verkar bara i närvaro av kylomikroner med relativt kort livslängd. Det är naturligtvis funktionellt att även fettätaren har en viss möjlighet till fettinlagring. Hur skulle vi annars klara oss?

Funktionen hos ASP finns naturligtvis också för kolhydratätaren, som får fettinlagring genom verkan BÅDE från ASP och insulin. Vi har alla sett personer på TV med en kroppsvikt uppemot 500 kg. Det är sockerdrivna människor och de är levande bevis på insulinets kraftiga fettlagrande funktion och på hur kolhydratätarens sockersug tvingar till överätning.

Naturligtvis medför LCHF metabola fördelar, bl.a. “svälten” i inledningsfasen och under hela tiden frånvaro av sockersug och ökad nättnadskänsla, som hindrar överätning.

Frank Nilsson ska man ta med en STOR nypa salt. Av vad jag har läst så verkar han mest vara en tomte som skrivit en helt ovetenskaplig bok med massor med osanningar. Dessutom verkar han diskutera som en treåring när han blir motbevisad på diverse bloggar och forum.
Mer info här tex (läs gärna kommentarerna också);
http://traningslara.se/blogg/bokrecension-istallet-for-doping-av-frank-n...

Andreas,

Varför försöker du gå person istället för att diskutera mitt inlägg?
Tryter argumenten?

Att fördelningen av makronutrienter inte skulle spela någon som helst roll för viktnedgången är en teori som vederläggs av verkligenheten, och erfarenheten hos många före detta tjockisar. Jag gick upp i vikt på 2000 kcal blandad kost med mycket stärkelse från pasta och potatis, men med samma kcal-mängd LCHF där jag ersatte pastan och potatisen med mer kött och ett par nävar grönsaker tappade jag stadigt 0.5-1.5 kilo per vecka. Vi är jättemånga som gjort exakt samma iakttagelse, ett högt insulinvärde drar ner på förbränningen för de som är känsliga, så är det, sen kan forskarna säga vad de vill, jag vet ju att de har fel.

Påståendet:
Antal kalorier(energimängd) / dag = direkt propotionellt mot kroppsvikt är en förenkling som inte gäller.

Mera sant är nog påståendena:

Mängd inlagrat fett+mängd syntetiserat protein -(mängd förbrännt fett + nedbrutet protein) = propotionellt mot ändringar i kroppsvikt

Tillförd mängd energi är inte lika med metabolt tillgänglig energi.

Metabolt tillgänglig energi påverkas av en mängd olika faktorer.
Några ex. hormonregulering (Insulin, ASP, cortisol mm) sjuk/frisk(insulin resistans, diab typ1 mm), säkert också genetiska faktorer.

Dvs skogsarbetare med 10 kg övervikt , 25 år, i Sibirien (-25 C) med en daglig energiförbrukning på 10 000 kcal/dag har säkert en helt annan metabolism än en kontorist i Stockholm med 40 kg övervikt, metabolt syndrom och en energiförbrukning på 1800 kcal/dag.

Dessa två exempel skall förstås få helt olika råd vad gäller kost och motion för viktminskning

Cecilia skriver: "Eeh, och jag som hade fått för mig att "typ 1 diabetiker" snarare DOG om man undanhåller dem insulin...?"

Diabetiker typ 1, utan egen insulinproduktion, dör tämligen snabbt om man undanhåller dem insulin, helt korrekt. Det beror på att produktionen av det "fettförbrännande" hormonet glukagon tappar styrningen när insulinet försvinner.

Helt obehandlade "ettor" dör av diabetisk ketoacidos som beror av en ostyrd fettförbränning. Unga kvinnliga ettor har av "beprövad erfarenhet" lärt sig att det går att snabbt gå ner i vikt genom att minska eller till och med avstå från insulin. Glukagonet förbränner det befintliga kroppsfettet och eftersom insulin saknas så återlagras inte fett lika lätt. ASP i all ära, men något "potent hormon för inlagringen av dietärt fett i fettcellerna" är det inte.

Helt obehandlade "tvåor" dör av en lång rad komplikationer som kommer av ett kroniskt högt blodsocker.

Läs en längre text i ämnet som du når via länken under mitt namn.

Frank:
"Naturligtvis måste man äta mindre än man förbränner. Vitsen med LCHF är att man inte bara gör av med vad man äter, utan också en del av kroppsfettet. Det beror på att man inte svälter och därför inte sänker förbränningen som bantare gör."
Vad menar du med det där? Gör man av med mer än man äter så ligger man på negativ kaloribalans och då går man ner i vikt. Det har ingenting med LCHF att göra. Hur menar du att man inte sänker förbränningen?

Tobbe:
Du menar alltså att en (1) personlig, okontrollerad, upplevelse av viktnedgång motbevisar världens samlade forskarkår? Och att du vet bättre än alla som läst och jobbat med biokemi, fysiologi och näringslära i flera år? Snacka om storhetsvansinne.

A. Karlsson:
"Min favorit är ändå Rössners eviga tjat om "ät mindre, spring mera". Ett mera amatörmässigt uttalande får man leta efter! Som professor borde han skämmas. Om det vore så enkelt så skulle det inte finnas någon övervikt överhuvudtaget."

Tjatet stämmer. Äter man mindre och springer mera så går man ner i vikt (eller så minskar uppgången). Att sedan folk inte klarar av att ändra sin livsstil hör inte hit. Det är en annan fråga.

Strålande A Karlsson. Bortsett från att jag håller med i Rössners (visserligen upprepade in absurdum) mantra, så kan jag skriva under på allt i din artikel.

Tyvärr kommer nog LCHF maffian att dyka upp inom kort och förstöra debatten då de inte tillåter någoon att kritisera deras gud Dahlqvist.

#10 Tobbe:

Att gå ner i vikt på 2000 kcal pg a låg kolhdyratsmängd -> lågt insulin -> låg fettinlagring. Utan snarare att du personligen mår bättre på en sån kost och därmed spontant gör av med mer energi (du får ett högre kcal ut än på t ex en högkolhydratskost). Dvs vi har fortfarande energilagarna här som bestämmer.
Jag förstår precis andemeningen i det du säger och det är kul att du hittat något som fungerar för dig. Jag vile bara förtydliga orsaken till att du lättare går ner i vikt/håller vitken på lågkolhydratkost, inte beror på lågt insulin -> låg fettinlagring.

Staffan,

Det sammanhänger med att kroppen är hormonstyrd.

När man äter LCHF går insulinet ned och istället utsöndras glukagon och de fettlager som tidigare varit inlåsta av höga insulinnivåer frigörs nu och kan användas och därför behöver inte kroppen sänka omsättningen, även om födointaget genom munnen inte skulle motsvara utgifterna.

Vid vanlig bantning på kolhydratdominerad kost har inte kroppen på grund av högre insulinnivåer inte lika lätt att utnyttja fettlagren och måste därför sänka ämnesomsättningen. När man så småningom tvingas avsluta svälten går man upp igen.
Kallas jo-jo-bantning.

"...välkontrollerade studier av högsta möjliga kvalitet (1-6, ett urval)"

Av en slump, den låg överst i högen av utskrifter, ögnade jag igenom referens 6, Johnston S, et al. Ketogenic low-carbohydrate diets have no metabolic advantage over nonketogenic low-carbohydrate diets. American Journal of Clinical Nutrition, May 2006; 8 (5): 1055-1061

Bland författarna märks Barry Sears. (The Zone Diet, Zone Cuisine Inc, Zone Labs Inc, Zone Cafe samt ZoneNet)

Barry Sears skriver på sin hemsida:

"In an ideal world, a person should never need any specialty foods or supplements if they followed the Zone Diet with precision. This would mean never eating anything that didn’t exist 10,000 years ago. That means no vegetable oils, no grains, no dairy products, no caffeine and no alcohol. They would have to maintain a 1:2:3 balance of fat:protein:carbohydrate at every meal and snack to control insulin and restrict their calories. How would they know if they’re successful? The constant measurement of the levels of fasting insulin and their fatty acid ratio in the blood (AA/EPA) would clearly indicate that they are in the Zone."

The Zone Diet konkurrerar på viktnedgångsmarknaden med bland andra Atkins och därför är det förståeligt om Barry Sears väljer att markera en skiljelinje i denna studie.

En intressant anmärkning görs i designbeskrivningen. KLC (ketogen lågkolhydratkost) beskrivs som "60% of energy as fat, beginning with ~5% of energy as carbohydrate". Nyfiken som jag är så söker jag efter data hur den mängden förändras över tid. Då stöter jag på följande (sidan 1056, vänstra spalten strax under mitten)

"The carbohydrate content of the KLC diet was increased by 5 g/wk in weeks 3-6, and subjects following this diet were instructed to consume ~40 g carbohydrates/d during the self-monitored phase of the trial."

Lägg märke till "...the self-monitored phase of the trial." Det finns alltså en självövervakad del av studien (20 personer, två grupper, 6 veckor) trots att designbeskrivningen säger: ""...24-h intakes were strictly controlled"

Nu är frågan om denna studie fyller kravet på "...välkontrollerade studier av högsta möjliga kvalitet"

Frank:

Du menar alltså att BMR är direkt beroende av insulinkoncentrationen i blodet? Hur fungerar detta på cellnivå? Har du möjligtvis en källa på detta?

Nej Staffan, det menade jag inte alls, utan jag menade precis det jag skrev.

Frank:

Läste tyvärr ditt inlägg lite snabbt, och det verkar inte finnas någon edit-funktion här... Om jag förstår dig rätt så menar du att en låg fettsyrakoncentration i blodet sänker BMR? Oavsett alla andra nutrienter i blodet då eller? Annars får jag inte riktigt ditt resonemang att gå ihop.

Staffan,

Jag har inte alls talat om den basala omsättningen, utan om den totala omsättningen, vilken kan upprätthållas trots ett förhållandevis lågt intag genom munnen, om man har tillgång också till fettreserverna.

Lågt insulin ger god tillgång till fettrserverna och man har alltså att tillgå det man äter och fyller dessutom på med energi från fettreserverna. Omsättningen kan då upprätthållas och överflödigt kroppsfett bränns.

Högt insulin ger dålig tillgång till fettreserverna och då måste kroppen nöja sig med bara det som kommer genom munnen.
Då dras omsättnigen ned. Man svälter sig.

Jag tar det här på ett annat sätt...

LCHF behövs just nu, eftersom det är precis som du skriver att kalorier och fett nämns negativt lite överallt.

Om LCHF skulle minska i popularitet så beror det inte på LCHF i sig utan att vi kommer till ett skede igen då ingen behöver "banta". De som redan är typ-2 or kommer nog förhoppningsvis att få dessa råd.

Utan LCHF i Sverige hade kanske inte du Andreas skrivit denna artikel? Du kanske inte kritiserat dietisternas råd och margarinerna?

Jag tror att vi behöver förändrade råd från myndigheterna. Sen kommer livsmedelsproducenterna, dietisterna och alla andra att följa efter. Har vi tur så kommer vi att vända trenderna med viktökning, hjärtkärlsjukdom och diabetes. Tror trenden redan vänt och jag tror LCHF har en stor del i detta. Så visst gör LCHF-förespråkarna stor nytta.

Förhoppningsvis kommer nästa generation kunna leva lite istället för att tänka på kalorier och bantning var och varannan dag.

Förhoppningsvis kommer vi att äta mer "mat" och mindre produkter.

Studie 3. Dietary macronutrient content alters cortisol metabolism independently of body weight changes in obese men

Denna har jag kommenterat tidigare och du finner den via länken under mitt namn. Inlägget är tämligen långt men välillustrerat och mina slutsatser är:

* Den som äter en kost med lågt bidrag av energi från kolhydrater samlar på sig mindre fettväv än där bidraget är högre.
* Det råder inget enkelt samband mellan enbart kaloriintag och fettväv.
* Energibidraget från monosackarider, främst glukos, återspeglar sig i blodsockret och styr insulinutsöndringen.
* Högt protein leder inte nödvändigtvis till en mättnad som minskar ätandet.

"Om det vore så enkelt så skulle det inte finnas någon övervikt överhuvudtaget."

Uttryckte mig klumpigt. Det jag menar med den kommentaren är inte att Rössner har fel utan att det han säger är svårt att genomföra för normalpersonen p.g.a. bristande kunskap. De äter fel sorts livsmedel och fysisk aktivitet är inte alltid lätt att genomföra. Rössner har naturligtvis rätt angående energilagarna, energi-in energi-ut etc.

Erik Edlund, nu är du inne på kroppskomposition, vilket är annorlunda än viktnedgång och viktuppgång. Det råder ett enkelt samband mellan kaloriintag och vikt och det kallas för energilagarna. Energi-in, Energi-ut, vilket studierna jag hänvisar till visar!

Frank:

Den basala omsättningen är den totala omsättningen i vila, vilket är det relevanta i sammanhanget. Energi kan inte bara försvinna; om man äter 2000 kilokalorier och gör av med lika många kalorier så går man inte ner i vikt.

Kroppens termodynamik följer följande ekvation:
Lagrad energi = energiintag - (värmeproduktion + arbete)
Arbete vid vila motsvaras av diverse glatt muskulatur, hjärtkontraktioner osv.

Om man ska gå ner i (fett)vikt vid vila så måste man alltså äta på ett sätt som höjer den basala metabolismen. För närvarande ser det ut som att detta inte sker när man har undersökt olika typer av dieter.

Du verkar även ha en lite underlig definition av vad svält är. Min uppfattning är att triglyceridkatabolismen går upp i skyarna under svält.

Skrivet av Frank Nilsson:
"Lågt insulin ger god tillgång till fettrserverna och man har alltså att tillgå det man äter och fyller dessutom på med energi från fettreserverna. Omsättningen kan då upprätthållas och överflödigt kroppsfett bränns.

Högt insulin ger dålig tillgång till fettreserverna och då måste kroppen nöja sig med bara det som kommer genom munnen.
Då dras omsättnigen ned. Man svälter sig."

Snygg retorik. Men det är hokus pokus.

Om vi tittar på vad vetenskapen säger så påverkar inte insulin viktnedgång överhuvudtaget. I studierna hänvisar så används varierande grad kolhydrat, fett och protein vilket också ger varierande insulinutsöndring.

Resultatet? Viktnedgången är densamma!

Möjligtvis om du tittar på vetenskapen, Karlsson, men vi övriga tittar med öppna ögon!

Har du funderat på att skaffa glasögon?

A Karlsson

"Om vi tittar på vad vetenskapen säger så påverkar inte insulin viktnedgång överhuvudtaget. I studierna hänvisar så används varierande grad kolhydrat, fett och protein vilket också ger varierande insulinutsöndring.

Resultatet? Viktnedgången är densamma!"

Inte hos insulinresistenta.

"Erik Edlund, nu är du inne på kroppskomposition, vilket är annorlunda än viktnedgång och viktuppgång."

Det är väl självklart förbättrad kroppskomposition och inte viktnedgång bestående av mestadels LBM som är det intressanta?

A Karlsson
Är feta friska?
Insulinresistens, leptinresistens, förändrad tarmflora, listan kan göras längre. Enligt professor nyström så går inte smala upp I vikt av fritt ätande, kan det bero på att dom är friska.
LCHF har fått en hel del att bli friskare, där finns något unikt i dietvärden. Blir sjuka feta friska och smala av LCHF?

Jag håller med om att för friska så är insulin inte något problem, sen tror jag inte att kolhydrater orsakar insulinresistens.
Insulinets roll vid insulinresistens och fetma, har du någon klok kommentar om det?

Härligt med en artikel som törs sparka åt flera håll! (fast sparken mot Rössner finner jag lite missriktad, han har väl inte direkt fel i sitt påstående?)

Det var ju intressant tes att viktminskning mha LCHF enbart beror på aptitnedsättning. Finns det studier som faktiskt funnit detta eller kommer det fram som förklaringshypotes i ljuset av det du skriver att det inte finns metabolisk skillnad? (förlåt att jag frågar istället för att gräva i din referenslista själv... du kanske kan peka mig rätt ang detta, tänkte jag.)

Det stora problemet med LCHF som jag ser det är företrädarnas notoriska bortviftande av eventuella farliga långtidseffekter. AD brukar påpeka att det inte finns några studier som visar att det är farligt, men jag har inte heller hittat några studier som visar att det är ofarligt. Helt enkelt eftersom att ingen har prövat tillräckligt länge - vi har egentligen ingen aning om långtidseffekter av LCHF, särskilt inte applicerat på oss lata västerlänningar.

Livsmedelsverkets hållning däremot låter mest som tagen ur en hemkunskapsbok från 50-talet. Där kan jag mycket väl tänka mig att det finns ett kunskapsmässigt vakuum att fylla.

Tack, det bästa jag har läst i denna debatt!

Hej Andreas. Att det är så att lågkolhydratkost dämpar aptiten och att det leder till ett energintag har man sett sedan minst 1960-talet i ett antal studier, den första antagligen den av Yudkin. Trots att deltagarna kan äta "så mycket de vill", så leder detta ändå till minskat energiintag antagligen p.g.a. aptitdämpande effekter från b.l.a. ett protein som heter CCK som utsöndras när man äter fett.

http://en.wikipedia.org/wiki/Cholecystokinin

Angående Rössner: han har rätt angående energibalansen men karln ignorerar ju totalt den beteendemässiga biten. Det duger inte att säga åt människor "ät som förut, ät bara mindre" eftersom det öbönhörligen leder till olidliga hungerskänslor. Alla vet ju om att vi måste äta mindre för att gå ned i vikt, ändå är så många feta, varför? Lösningen är enkel och ignorerad av Rössner: köra på dieter (ex LCHF) som vi vet är aptitdämpande eller helt enkelt hålla sig till livsmedel som vi vet är mättande (ex. protein, potatis, sallad, havregryn etc.). Dietisterna går tyvärr av vad jag har sett i samma fotspår.

Spännade diskussion och ett och annat nytt för mig som t ex ASP (acylation stimulating protein). Alla verkar överens med Rössner om att äta mindre och träna mer. Däremot tycker jag att det är märkligt att nästan ingen diskuterar hur.
Hur kan man påverka aptiten hos den överviktige?
Kan vi påverka genom att våra matvanor läggs om? Vi vet att diabetiker bör äta fler gånger för ett jämnare blodsocker men spelar det också roll hur fort man äter?
Kan vi dämpa sötsuget med hjälp av en konjak efter maten?
Spelar det någon roll hur maten ser ut ?

För aptitdämpningsstrategier rekommenderar jag "Hjärnkoll på vikten" av Ingvar och Eldh.

"det alla glömde" mycket bra kommentar! Jag rekommenderar att ex. titta på Lindebergs forskning:
http://www.springerlink.com/content/h7628r66r0552222

Rotfrukter och goda proteinkällor i kombination med låga mängder salt förbättrar glukos-tolerans.

"A Palaeolithic diet may improve glucose tolerance independently of decreased waist circumference."
Sen är det viktigt att skilja mellan akut eller kronisk insulin-resistens och glukostolerans.