Internets janushuvud

En vän till mig sa en gång angående internetkommentarer "bara haverister skriver på internet". jag lyfte på hatten eftersom jag brukar och gillar att kommentera på artiklar på många olika webplatser. Det här är ena sidan av janushuvudet. Det är fantastiskt kul att kunna skriva sin åsikt och se den på skärmen i tryck. narcissisten i mig skriker "alla kan läsa mitt supersmarta inlägg som borde få alla stumma av insikt!". Sen blir ju dyngbollskastningen snarare en sannolik konsekvens än allmän upplysning, men det är inte relevant nu. Jag är en kritisk människa till den grad att vissa säkert gärna hade betalt skatt för att få min tunga utskuren, alternativt sina egna trumhinnor amputerade. Därför gillar jag att kunna skriva på nätet, det berör bara de som bryr sig - och påverkar dem förhoppningsvis. Människor älskar bekräftelse och i cyberrymden kan alla höra dig skrika.

Alla som är litterata och har tillgänglighet till internet kan skriva en kommentar på en blogg elelr en tidningsartikel, det är bra. Det innebär även i realiteten inte att alla gör det, långt ifrån alla gör det. Nästan ingen  i min umgängeskrets skriver på nätet, trots att de har tuffa laptops och 100mb/s lina hemma. Likaså anser ingen av dem att det kanske är invandringen som är sveriges stora problem i den här tiden. Vilket brukar utgöra c:a 60% av alla kommentarer på en atikel, oavsätt om den har med invandringspolitik eller avgasrening att göra. Således kommenterar en ytterst begränsad grupp på internet. Att Sverigedemokraternas och Piratpartiets (som avsaknar invandringspolitiska ståndpunkter) väljare utgör en statistiskt större del av internetkommentatorerna än sveriges befolkning tror jag de flesta inte kommer att opponera sig emot.

Beroende på hur det betonas så blir innebörden av att vem som helst kan kommentera väldigt olika i sin innebörd. Att det dessutom går att göra anonymt förfasas vissa över, någon kändis skrev på för läge sedan "anonymitet tar fram det lägsta hos människan". jag kan skriva under på det, och det lägsta är inte sannare än det högsta, men det lägsta finns i samma grad som det högsta och allt däremellan. Genom anonymitet får vi en bild av vad som faktiskt kan ske. Vad som faktiskt kan uttrycklas som en åsikt. Det är en del av mänskligheten och en relevant dimension av människans moral. Tidigare har det inte funnits några sådana möjlgheter, det är utveckling - men av vad? Internet befolkas ju inte av ett tvärsnitt av befolkningen utan blir väl i runda slängar unjefär lika representativt som regering och riksdag. Det är janushuvudets andra sida.

Att få ta skit från okända personer är inte kul - Marcus Birro beskriver det bra tycker jag. Att få reda på att man gör samhället en tjänst genom att ställa sig framför en buss är knappast utvecklande och kommer sannolikt enbart befästa en egen bild av meningsmotståndarna som idioter. Det är en konsekvens av att alla får uttrycka sig i anonyma kommentarer - de som vill uttrycka låga synpunkter gör det anonymt. Därav gytjebrottningsmetaforen om Newsmill. Risken för att stjäla en bil skulle sannolikt öka om boven visste att han inte kunde åka dit. Det är något djupt mänskligt som anonymiteten berör - positivt eller negativt. Alla vill uppenbarligen inte stå öppet för sina åsikter - tyvärr.

Jag älskar en het debatt med genuina åsiktsskilnader - det blir nästan som sport (hur bra det nu är på en skala). Många som kommenterar och skriver saker som det kommenteras på känner säkert på ett liknande sätt, en adrenalinkock inför framförandet av ett tungt argument, kanske till och med underbyggt med forskning, som ställer motståndarens (såklart felaktiga) resonemang på ända. men den debatten blir annorlunda än den som förmedlas genom de anonyma kommentarerna. Frågan blir om vi kan hantera möjligheten att kunna säga nästan vad vi vill utan att ta ansvar för det. Det framför nya åsikter - bra eller dåliga - och den som inte vill sälla sig till de anonyma uppmanar jag till att intevara det. Att inte behöva bli förföljd för sin åsikt är något bra, det håller nog de flesta med om. Att inte stå för sina åsikter tycker nog de flesta är något dåligt. Frågan är vad som är viktigast. för mig är valet självklart - men samtidigt kan jag föregå med gott exempel och inte vara anonym, det råder jag de som vill ha ett mindre anonymt internet. Inget annat än användarna kan avanonymisera internet, hur många IPRED och FRA som än skapas. Vi får, som Lars von Trier, ta det onda med det goda.

inte längre (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13482

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

IN BRAUNAU AUSTRIA BORN AND RAISED
VIENNA WAS WHERE I SPENT MOST OF MY DAYS
CHILLIN' OUT, MAXING, RELAXING ALL COOL
AND THINKING OF WAYS TO ANNIHILATE THE JEWS
WHEN A COUPLE OF KIKES
WHO WERE UP TO NO GOOD
STARTED RAISING LOANS IN MY NEIGHBORHOOD
I SET UP ONE LITTLE CAMP AND RUSSIA GOT SCARED
THEY SAID "IF YOU INVADE POLAND CAN WE AT LEAST SHARE?"

I WHISTLED FOR MY CAR AND WHEN IT CAME NEAR
THE LICENSE PLATE SAID "FUHRER" AND EVA BRAUN WAS IN THE REAR
IN GERMANY FUCKING YOUR OWN COUSIN WAS RARE
BUT I THOUGHT "NAH FORGET IT," YO HOME TO BERLIN!
I CAUGHT MILLIONS OF JEWS, ABOUT 7 OR 8
AND I YELLED TO HYMIES "YO HOLMES, SMELL YA LATER"
I SHIPPED EM TO CAMPS, WHEN THEY WERE FINALLY THERE,
I TOOK EM ALL OUT, WITH SOME GAS IN THE AIR.

Permalänk | Anmäl #1 anonymous, 2009-11-02, 23:18