Vänsterväljare

Henrik Unné om Vänsterväljare

Vänsterväljarnas psykologi

Publicerad: 2009-11-01 16:11, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Jag är inte psykolog, men jag tycker att de sjuka egenskaperna hos vänsterväljarna är så uppenbara, att även en lekman som jag, kan fatta dem.

35 millningar
22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är anhängare av filosofin objektivismen. Jag har studerat denna filosofi i 30 år. Min syn på vänsterväljare är förstås "färgad" av denna filosofi. Om du vill veta mera om filosofin objektivismen, och om du vill förstå vänstermänniskornas sjuka psykologi, råder jag dig att läsa Ayn Rands idéroman Och världen skälvde - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Varför är vänsterväljare sådana människor som de är? Det beror ytterst på deras filosofiska premisser. Deras filosofiska premisser avgör deras verklighetsuppfattning, och det är givetvis varje människas uppfattning om hur verkligheten är funtad, som avgör vilka handlingar hon väljer att begå för att handskas med denna verklighet. Varje människas filosofiska premisser avgör också vilken psykologi hon utvecklar. En människas psykologi består av de automatiserade funktionerna i hennes medvetande, framförallt av hennes känslor, d.v.s. av hennes karakteristiska emotionella responser, och de beteenden som dessa ger upphov till. Jag skall i denna artikel beskriva vänsterväljarens typiska psykologi, trots att hennes filosofi egentligen är viktigare. Därför att jag tror att en redogörelse för vänsterväljarens psykologi, kan bereda marken för en utläggning om hennes filosofi, och vilken roll denna filosofi spelar i vänsterpolitiken.

OK. Vad är vänsterväljarens typiska psykologiska egenskaper? Jag kan komma på 10 viktiga egenskaper utan att tänka efter mera än några sekunder - avundsjuka, låg självaktning, storhetsvansinne, aggressivitet, en mild förföljelsemani, falskhet, otacksamhet, girighet, mental lättja och att hon är en s.k. "andrahandsmänniska". Jag skall förklara vad var och en av dessa psykologiska drag är för något, och sedan försöka ut röna varför vänsterväljarna har just dessa egenskaper.

En låg självaktning är typisk för vänstermänniskan. Att en människa har en låg självaktning betyder i vardagligt tal att hon har en låg uppfattning om sig själv. Hon har ett litet självförtroende och en lika liten självrespekt. Vänsterväljarens låga självförtroende avslöjas av att hon vill att staten, eller kollektivet, skall omhänderta henne, ungefär som en mamma tar hand om sitt hjälplösa barn. Vänsterväljaren tror sig inte klara sig med egna krafter. Hon inbillar sig att hon behöver en stark stat, som hjälper henne, närhelst hon hamnar i trubbel. Hon tror sig inte klara av sådana saker som att skaffa sig privata pensionsförsäkringar för att trygga sin egen ålderdom, som att välja en bra skola för sina egna barn, som att skaffa sig egna besparingar och sjukvårdsförsäkringar för att kunna köpa vård när hon blir sjuk o.s.v. Det är ju därför vänsterväljaren är så himla rädd för en privatisering av pensionssystemet, utbildningssystemet och sjukvården. En typisk vänsterväljare tror sig inte ens kunna välja rätt sorts tvålmärke utan hjälp från statens konsumentrådgivare! Och vänsterväljarens låga självrespekt avslöjas av att hon är villig att ge upp sin frihet, i utbyte mot sociala förmåner. En människa som respekterade sig själv, skulle ju inte av egen vilja göra sig själv till en träl.

Falskhet och storhetsvansinne är också typiska för vänsterväljaren. Storhetsvansinnet består av att vänsterväljaren inbillar sig att det är sådana människor som henne, som bär upp samhället. Vänsterväljare som är arbetare skryter t.ex. med att - "Kapitalisterna behöver oss, men vi behöver inte kapitalisterna!" Vänsterväljare som är sossar skryter med att - "Det var vi som byggde landet!" Vänsterväljare som är fackföreningsledare skryter med att - "Utan fackföreningarna skulle jobbarna leva i misär!" Vänsterväljare som är politiker skryter med - "Det är fördelningen, som sköts av oss politiker, som är det viktiga!" O.s.v. Men detta storhetsvansinne, som vänsterväljarna gottar sig i, avslöjar också hur oerhört falska de är. Varför? Därför att vänsterväljaren säger å ena sidan att hon är som ett hjälplöst vårdkolli, som inte skulle kunna klara sig utan statens välfärdsprogram. Men i nästa ögonblick säger samma vänsterväljare å andra sidan att hon är en supermänniska som bär upp hela samhället! Det går inte ihop. Vänsterväljaren ägnar sig åt det som George Orwell kallade "dubbeltänk".

Storhetsvansinnet är dock inte en äkta övertygelse om att hon är stor. Det är bara andra sidan av samma mynt som den låga självaktningen. Som det kinesiska ordspråket säger - "Stora män känner sig aldrig stora. Små män känner sig aldrig små." Vänsterväljarnas självförhärligande är bara en psykologisk kompensation för självföraktet som ligger där och lurar strax under ytan.

Självföraktet ger upphov till avundsjukan, eller det som filosofen Ayn Rand kallade "hatet mot det goda för att det är det goda". Vänsterväljarens avundsjuka innebär att hon hatar det som, enligt hennes egna värderingar, är gott. Vänsterväljare sätter t.ex. ett stort värde på pengar. De flesta av dem är ju sjukligt upptagna med ämnet. Men de känner hat och olust när de ser att en annan människa har lyckats tjäna ihop en stor mängd pengar. Vänstermänniskor hatar ju "de rika"! Men det är egentligen inte pengarna det handlar om. Det är *förmågan* att tjäna pengar som retar vänsterväljarna. De visar ju sällan någon lust att beröva en lotterivinnare den miljon som denne har vunnit. Det är endast när en människa lyckas tjäna ihop en miljon, eller någon annan stor summa pengar, genom sådana produktiva verksamheter som att driva ett företag framgångrikt, göra framgångsrika investeringar i aktier eller genom att helt enkelt lönearbeta och spara, som vänsterväljarna får dille på att beröva ifråga varande sina pengar. Det är helt enkelt så att vänsterväljare uppskattar produktivitet, och de känner en intensiv olust och hat, när någon annan visar sig vara mera produktiv än de själva är. Vänsterväljare uppskattar också intelligens. Följaktligen känner de hat och olust när ett barn i skolan visar prov på mera av den varan än majoriteten av barnen. Så vänsterväljare vill inte låta barnen "lära sig i sin egen takt". De vill i stället att den offentliga skolan skall användas för att genomdriva det ideologiska målet att bromsa och frustrera de mest intelligenta och mest vetgiriga barnen, så att de hålls tillbaka, och inte lär sig mera än resten. Att denna policy leder till stora välfärdsförluster, genom att framtidens arbetskraft blir dåligt utbildad, och till en våg av tragiska tonårssjälvmord, det bekymrar inte vänsterväljarna.

Aggressivitet hör ihop med avundsjukan. Avundsjukan är ju *hatet* mot det goda, för att det är det goda. Och när man hatar något, är man ju också aggressiv. Se bara på hur vänsterväljarna, och deras politiker, vräker ur sig personangrepp och sarkasmer mot "borgarna", "högern", "penningpåsarna" o.s.v. Olof Palme kallade SAF-direktörerna för - "hatets och illviljans kolportörer". Det var ett fall av projicering utan like! Och se bara på hur många av vänsterväljarna visar prov på en illa dold skadeglädje när islamistiska terrorister mördar amerikanska civila, eller när Hamas-medlemmar bombar Israeliska bosättningar, eller hur de jublade när Vietcong lyckades döda unga amerikanska män i Vietnam. Och trots alla blodiga illdåd som kommunisterna och de islamistiska terroristerna har beslagits med, visar de flesta vänsterväljare ingen ånger. De flesta äldre vänsterväljare verkar ännu idag vara stolta över sin "insats" i sin radikala ungdom på 1960- och 1970-talen.

I stort sett alla vänsterväljare är också giriga. De trängtar efter grannens pengar. Det är ju en av orsakerna till att de i så hög grad uppskattar "fördelningspolitik". Se på hur tidningarna fylls med analyser över vem som är "vinnare", och vem som är "förlorare", närhelst Riksdagen beslutar om nya skatteregler eller bidragsregler! Och de flesta vänsterväljare, om de lyckas bli politiker, tackar inte nej till saftiga traktamenten, gratis lyxmåltider och dylikt. Mona Sahlin drog sig inte ens för att trängta efter en gratis Toblerone!

En särdeles motbjudande egenskap hos de flesta vänsterväljare är deras otacksamhet. De lever i ett samhälle som har fått ett tidigare oanat välstånd tack vare insatserna från driftiga företagare, affärsmän, kapitalister och uppfinnare. Men som tack för välståndet vill vänsterväljarna pina dessa yrkesgrupper, med konfiskatoriska skatter (nåja, vilka skatter är *inte* konfiskatoriska?), en tvångströja av godtyckliga politiska kontroller och ständig svartmålning av dessa yrkesgrupper i massmedierna och kulturen. Vänsterväljarna är som bortskämda barn. Och om en naiv arbetsköpare försöker blidka anställda som är vänsterväljare, genom att frivilligt betala dem en högre lön, klagar de genast om att det bara är fråga om "några korvören", att det är fråga om en "muta" och att löneökningen endast möjliggörs av "utsugning" i Tredje världen.

Vänsterväljare brukar lida av åtminstone en mild förföljelsemani. De älskar konspirationsteorier. De borgerliga politikerna i Sverige t.ex. försöker blidka vänsterväljarna genom att vara frikostiga i anslagen till "vården, skolan och omsorgen". Då kommer vänsterväljarna och säger att det måste ligga en lömsk plan bakom att förstöra statsfinanserna, så att det skall bli lättare att kasta masken och rusta ner välfärdsstaten senare. När al-Qaida raserade skyskraporna i den 9de oktober, 2001 var det enligt många vänsterväljare ett skenanfall som genomfördes av USA själv, i syfte att skaffa sig en ursäkt för att gå i krig mot araberna. När de egna godtyckligt höga lönekraven orsakar massarbetslöshet, börjar vänsterväljare mässa om att arbetsköparna skapar massarbetslösheten i syfte att *sänka* lönerna till en godtyckligt låg nivå. Och när staten orsakar prisstegringar, genom att blåsa upp penningmängden beror det i själva verket bara på att arbetsköparna höjer priserna till den nivå som de känner för, i syfte att öka vinsterna godtyckligt. Alla andra är godtyckliga och illasinnade, resonerar vänsterväljarna, medan de själva är ack så rationella och godhjärtade.

Vänsterväljarnas mest grundläggande psykologiska egenskap är den mentala lättjan. De vill inte anstränga sig att tänka. Undertecknad har *många* gånger presenterat rationella argument mot vänsterväljarnas irrläror, men argumenten bara rinner av dessa vänsterväljare, som vatten rinner av en gås. I stort sett ingen vänsterväljare är beredd att kritiskt granska sina egna uppfattningar. Och de fördömer motståndarnas böcker utan att ens ha läst dem. De bara "vet" att de har rätt och de andra har fel. De bryr sig inte att ta reda på fakta.

Här har vi pudelns kärna. I stort sett varenda vänsterväljare är en människa som inte gitter att tänka. Att tänka eller inte tänka är det mest grundläggande valet en människa fattar i sitt liv. Hon fattar det valet om och om igen. Valet är alltid fritt. En människa kan alltid välja att tänka, eller inte. Men valet blir automatiserat efter ett tag. En människa som väljer att inte tänka gång på gång, vänjer sig så småningom vid tillståndet att vara mentalt inaktiv. Och trots att hon kan bryta vanan, om hon verkligen vill, är det sällan som en människa gör det. Hon kommer till att föredra mental inaktivitet framför mental ansträngning.

Vänsterväljare är som sagt människor som har valt att automatisera mental inaktivitet. Denna mentala vana, att inte tänka, har de övriga psykologiska egenskaperna som jag nämnde som följd. Låg självaktning t.ex. är en logisk följd av ovanan att inte tänka. När man inte tänker, förlorar man förmågan att handskas med verkligheten, och därmed att ta vara på sig själv, och då får man ett lågt självförtroende och en låg självrespekt. Och jag beskrev ovan hur en låg självaktning hade de övriga psykologiska egenskapernas uppkomst som följd.

Ovanan att inte tänka har också som följd att man blir en "andrahands-människa". Detta innebär att man blir en parasit på andra människors tänkande. En andrahands-människa fattar inte verkligheten omkring henne med sitt eget förnuft. I stället fattar hon verkligheten indirekt, via andra människors förnuft. Hon känner att hon själv inte vet vad som är sant och falskt, och rätt och fel, men att alla andra människor på något mystiskt vis vet. Så hon tror blint på en del av dem, de andra som "är betydelsefulla". Vänsterväljarna tror på det som andra vänsterväljare tror på, eventuellt också på vad någon vänster-"guru" som Jan Myrdal eller Olof Palme tror på. De tänker inte kritiskt. De kollar inte med det egna förnuftet om socialismens idéer stämmer med verklighetens fakta. De bara utgår ifrån att eftersom alla andra vänsterväljare verkar "veta" att socialismens idéer stämmer med verkligheten, så gör de det också. Så de flesta vänstermänniskor upptäcker aldrig sina fel. De tittar inte på verkligheten, och dessutom *vill* de inte upptäcka att de har fel.

Men de har fel. Det skall jag visa i ytterligare en artikel, som skall handla om - "Vänsterväljarens filosofi".

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13403

22 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Underbart! Se gärna vad jag själv skrev "hur tänker vänsterväljarna?" med det illa dolda svaret att de inte tänker alls.
Förutom din väl genomtänkta analys vill jag ge vänstermänniskan en diagnos. Borderline personlighetsstörning täcker in alla de "symptom" du beskrev. Läs gärna om detta i diagnosbibeln DSM IV. Som jag ser det är vänsterväljarna ofta väldigt bittra människor som skyller på andra för sina tillkortakommandoe och dåliga odds i tillvaron. De ser aldrig sin egen del i det som händer. Nej, andra ska reda upp deras problem, därav behovet av det totala omhändertagandet och längtan efter en stark ledare, en stand-införälder som griper in där deras egna föräldrar misslyckats.
För trots allt är vänsterväljare ofta olyckliga människor som mår dåligt. För att komma till rätta med detta behövs psykologisk behandling, inte fördelningspolitik.
Kanske låter allt detta föraktfullt, det beror i sådana fall på den fullständiga hjärntvätt som våra sinnen har utsatts för av 50-60 år av sossestyre. Det är inte förakt som gör att jag bedömer människor utifrån sitt handlande. Det är enkelt bondförnuft.
Jag är förresten psykolog, dock ej utövande sådan.

Permalänk | Anmäl #1 Maj Grandmo, 2009-11-01, 23:10

Underbar artikel, Henrik Unne'.

Huvudet på spiken helt enkelt.....vore intressant att läsa en "vänstrare" som går i polemik.

Permalänk | Anmäl #2 Pia "Vilda" Nordin, 2009-11-01, 23:46

Skribenten anger "låg självaktning" som förklaring till varför man vill ha en välfärdsstat. Detta är helt fel. Jag har röstat vänster (om S räknas dit) i alla val jag fått, och jag har en ganska hög tanke om min egen förmåga att lösa mina egna behov av försäkringar, vård, pension, utbildning till mina barn och vad det nu kan vara. Faktum är att jag (likt många) i de flesta av dessa frågor själv lagt på ytterligare ett lager försäkringar utöver det samhället erbjuder.

Ändå tycker jag att vi skall ha ett starkt solidariskt samhälle där dessa saker löses solidariskt och obligatoriskt.

Jag tror att vi får ett bättre samhälle för alla (utom en handfull extremliberaler då möjligtvis) om alla försäkras en rimlig nivå på några av livets viktigaste nyttigheter som vård, omsorg, utbildning och en tryggad ålderdom.

Jag tror att vi får ett effektivare användande av de resurser vi ändå måste lägga på dessa nyttigheter om vi gör det tillsammans.

Jag tycker att vissa nyttigheter utgår ifrån ens värde som människa, inte utifrån hur väl man lyckas med att sluta fria avtal med andra och därigenom sälja sina idéer och sin arbetskraft.

Jag VILL inte hålla på att välja mellan olika vårdförsäkringar, skolor, vårdcentraler, pensionsförsäkringar och så vidare bara för att i slutändan få mina pengar uppdruckna av finniga yuppies på Stockholms innekrogar. Jag är så nöjd med att en offentliganställd byråkrat anstränger sig för att ge mig det som mig tillkommer utan att han (eller hon) hela tiden skall snegla på hur mycket pengar hans försäkringsbolag kan tjäna, och hur mycket bonus han själv kan få ut av det. Jag har inte tid att välja hela tiden. Jag har ett liv som kräver min fulla uppmärksamhet.

Jag förstår att detta kan vara lurigt för en extremliberal att ta till sig, men så är det.

Permalänk | Anmäl #3 Anders, 2009-11-02, 08:06

Vänstermänniskor är människor som inte orkar tänka… Det kan nog vara så att extremvänstermänniskor, extremliberala och andra extremvadsomhelst tänker mer än andra. Det krävs nog en sådan natur för att landa i så extrema (och därför också ofta världsfrånvända) slutsatser.

Men att över en kam döma alla som röstar åt vänster som icke-tänkanade, det visar på att man själv… nåja, det kan vara.

Jag tror inte att borgliga "jag-vill-ha-min-spade-själv"-väljare tänker så mycket mer än vänster "kan-vi-inte-försöka-göra-tillsammans"-väljare gör. De flesta människor har inte tid att tänka hela dagarna. Man har familjer, vänner, fotbollsträningar, jobb, hus, hund, bilbesiktningar, snöskottning, trädgård och så vidare att tänka på, och då hinner man inte läsa objektivistiska kampskrifter.

Detta är kan hända lite synd, för visst vore det bra för demokratin såväl som för samhället om folk i valmanskåren han sätta sig in i vad de röstar på och vilka idéer som ligger till grund för dessa alternativ.

Finns det då inte ett spår av "vi-vill-ha-den-kakan-ni-bakat"-tänkande inom vänstern? Jo, det kan hända, och det är sorgligt. Jag tror att en modern vänsterrörelse skulle må bra av att skaka av sig detta arv och istället skapa en plats för de driftiga och påhittiga att få bli hjältar på samma sätt som de som kan slå en bra frispark tillåts bli det. Här finns det någonting att lära i Rands böcker (även om hon drar det tokigt långt).

Permalänk | Anmäl #4 Anders, 2009-11-02, 08:20

Jag tycker att artikeln pekar på något som jag länge försökt förstå (men nog aldrig fullt ut kommer att lyckas med), nämligen hur liberaler tänker och varför de blir så arga när man vill att alla skall få vara med.

Jag tror att en grundläggande ansats i liberal ideologi (inklusive objektivismen) är att man kan skapa någonting själv. Det finns en idé att om jag lyckats får värde att ligga i MIN hög så har jag SJÄLV skapat det värdet oberoende av min omgivning. Det är alltså MITT värde som finns i MIN hög, och alla försök att omfördela eller ta in skatt blir då att NI tar från MIG.

Givet denna syn på ekonomin kan jag lite förstå frustrationen över att någon kommer och tar stora delar av MIN hög och ger mig saker jag kanske aldrig bett om, och definitivt inte fått välja själv. Man ger sig gärna in i slumputjämnande system som försäkringslösningar, men det skall vara ett eget val och det skall vara fritt från fördelningseffekter. Om jag vill ge något till någon annan så skall JAG bestämma vad och till vem, och vad den personen skall ge mig tillbaks om inte annat så i form av tacksamhet.

Felet man begår här är att högen jag har framför mig inte alls är resultatet av just MITT arbete eller MITT snille, utan att det finns en lång rad strukturella förklaringar till varför min hög är så stor som den är, förklaringar som ligger utanför min kontroll, och som därför inte skapar någon moralisk rätt för mig att använda högen hur som helst. (Min åsikt uppenbarligen).

Permalänk | Anmäl #5 Anders, 2009-11-02, 08:29

En annan hörnpelare i förståelsen för hur man kan komma till så olika ståndpunkter som extremliberalism och vanlig politik tror jag är synen på det fria avtalet.

Enligt liberal ideologi (och här har jag inte förstått att objektivismen skulle skilja ut sig) så uppstår värde när människor ingår frivilliga avtal med varandra. Eftersom dessa avtal är frivilliga kan man också låta effekten av dem få ett moraliskt värde. Min hög blir således min att förfoga över precis hur jag vill, utan moraliska förpliktelser åt något håll.

Jag har svårt att förstå hur man kan hävda existensen av sådana fritt ingångna avtal. Om jag inte har någon mat, och mina barn svälter, då är jag "tvingad" av omständigheterna att gå med på vad som helst för att få mat. Man kan här diskutera om något avtal jag ingår under sådana förhållanden är "frivilligt". Den extremliberala ståndpunkten att man inte är tvingad att överleva är säkert logiskt valid, men den är så orimlig att den gör sig själv ointressant.

Till viss del tillmäter ju även en socialdemokrat eller en socialliberal ett mått av vikt vid vem som bidragit till att det totala värdet skapats. I ett socialdemokratiskt samhälle (som det svenska) har ju människor väldigt olika mycket pengar. Den som är driftig/påhittig/flitig/begåvad får det mycket bättre än den som inte är det. Denna drivkraft bejakas av socialliberalen och accepteras motvilligt av socialdemokraten.

Att man sedan inom arbetarrörelsen behåller/skapar ett lite stolthet genom floskler som "Vi byggde landet" eller "Vi som faktiskt gör något" är kanske lika delar sanning, försvarsmekanism och en oförståelse för vad kapitalet och vi som inte "gör" någonting med händerna faktiskt bidrar med. Jag kan också störa mig på detta ibland, men låter det passera utan större irritation. Alla måste få vara stolta för vad de bidrar med, ingen skulle tjäna på att man räknar ut vem som faktiskt bidrar med hur mycket och att de andra sedan skulle stå med mössan i hand och bocka och buga.

Permalänk | Anmäl #6 Anders, 2009-11-02, 10:39

Till Anders: Du säger att du har en hög uppfattning om dig själv. Men att du vill ha ett "socialt skyddsnät" beror nog till en del på att du vill att staten skall vara beredd att fånga dig, "bara ifall, för säkerhets skull". Du är helt enkelt rädd för att möta verkligheten på egen hand.

Permalänk | Anmäl #7 Henrik Unné, 2009-11-02, 11:09

Till Anders: Du skriver i inlägg #4 att det är "extrem"-människorna som inte tänker. Jag tror att det är tvärtom. Det är de som är "extrema", d.v.s. de som har bestämda åsikter, som har tänkt igenom saker och ting en hel del. Det är de som tycker som alla andra som inte tänker, de som har de mest konventionella åsikterna m.a.o.

Permalänk | Anmäl #8 Henrik Unné, 2009-11-02, 11:13

Till Anders: När jag läser dina inlägg #5 och #6 ser jag att du har en låg uppfattning om dig själv, och om alla människor. Du anser inte att en människa är en orsak till saker och ting. Du tror att enskilda människor är produkter av krafter utanför deras kontroll. Du tror m.a.o. att enskilda människor, inklusive dig själv, är väsentligen hjälplösa.

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Unné, 2009-11-02, 11:16

Nej, du har fel.

Vad gäller din kommentar #8 så har du läst fel.

Permalänk | Anmäl #10 Anders, 2009-11-02, 11:54

Är det verkligen så otänkbart för dig att man skulle kunna vilja något trots att man inte själv tjänar på det? Att objektivismen underkänner altruismen känner jag till, men är det även så att ni förnekar dess existens?

Även om man nu tänker helt själviskt, är det då otänkbart att man vill leva i en värld där andra har det bra eftersom det blir en lite rimligare värld i vilken det är roligare att finnas?

Permalänk | Anmäl #11 Anders, 2009-11-02, 11:56

Till viss del är det ju sant att viljan till ett starkt samhälle är ett erkännande av att individen inte är tillräckligt stark för att klara sig själv i alla lägen. Detta medger jag gärna. Jag tror inte att människan är den enda orsaken till "saker och ting", och jag är övertygad om att människor är produkter av en massa krafter som ligger utanför deras kontroll.

Jag är inte bara rädd för att möta verkligheten på egen hand, jag är helt ointresserad av att göra det. Det verkar ensamt, farligt och värdelöst. Jag VILL inte vara mig själv nock. Jag VILL ingå i ett sammanhang där vi gör saker tillsammans.

Hade människan varit helt rationell och klarat av att inhämta och hantera all information och sedan fatta beslut baserat på denna information, då hade välfärdssamhället inte behövts. Då hade välfärdssamhället istället uppstått spontant ur människornas insikt om att det är rationellt och klokt att lösa frågor som utbildning, vård och omsorg gemensamt.

Gör då detta att jag (och de 95% av alla svenskar som i varierande utsträckning tycker som jag) har rätt att tvinga er andra att vara med i vårat samhälle? Nej, kanske inte. Kanske skulle det finnas ett avtal om "jag-vill-sköta-mig-själv-och-ni-behöver-inte-hjälpa-mig-om-jag-råkar-illa-ut". En möjlighet att slippa vara med i välfärdssamhället och demokratin. Jag vet inte praktiskt hur denna konstruktion skulle kunna se ut. Men i princip skulle det väl vara OK att på livstid och för evigt avsäga sig gemenskapen med oss andra. Problemet är att vi andra antagligen ändå inte skulle kunna stå bredvid och låta någon gå under, så avtalet skulle inte funka.

Permalänk | Anmäl #12 Anders, 2009-11-02, 12:12

Fast det är klart... vi låter ju faktiskt människor gå under utan att vi gör så mycket för att hjälpa dem så det kanske skulle kunna funka.

Permalänk | Anmäl #13 Anders, 2009-11-02, 12:16

Mycket bra artikel, huvudet på spiken exakt!

Permalänk | Anmäl #14 Cecilia, 2009-11-02, 14:17

Till Anders: Att jag är självisk innebär att jag vill att andra skall ha det bra, när det inte innebär att jag får det sämre. Eftersom jag är självisk vill jag inte att andra skall få det bra på min bekostnad. Jag vill inte bli utsatt för parasitism. Så jag är motståndare till socialismen och välfärdspolitiken.

Permalänk | Anmäl #15 Henrik Unné, 2009-11-02, 14:25

Till Anders: Angående inlägg #13, om du tittade på verkligheten, utan att blunda och evadera, skulle du se att det är i de étatistiska samhällena, inklusive de socialistiska samhällena, som människorna går under hela tiden. I de relativt fria, halvkapitalistiska samhällena klarar sig människorna oftast sig bra.

Permalänk | Anmäl #16 Henrik Unné, 2009-11-02, 14:27

@ #15

Jag inser och håller med om (även om jag beklagar det) att denna typ av rena avundsjukeinslag ibland kan förekomma i socialdemokratisk retorik. Naturligtvis skall vi inte ta pengar från den ene utan att dessa används till någonting som hjälper denne själv eller någon annan.

@ #16

Menar du att människor går under i större utsträckning i Sverige än i USA (inser att inte USA är en objektivistisk idealstat, men mer kapitalistiskt än Sverige måste du väl hålla med om att det är)?

I vilket välfärdsland är det människor går under i drivor, och i vilket mer kapitalistiskt land är det då färre människor lever i fattigdom?

Jag är ingen vän av kommunism, så att det är många som lider under den typen av diktaturer (liksom under alla typer av diktatur) är inget jag tänker säga emot.

Permalänk | Anmäl #17 Anders, 2009-11-02, 14:59

Tack Henrik, det är så grymt bra och sant det du skriver, huvdet på spiken varje gång.

Keep up the good work

Permalänk | Anmäl #18 Robert W, 2009-11-02, 16:19

Såsom före detta vänsterperson kan jag intyga att, trots vissa tillspetsningar, det mesta stämmer. Sådan var jag också!! Jösses vad pinsamt!!

Permalänk | Anmäl #19 Alvin Stoltz, 2009-11-02, 18:39

Till Robert W.: Tack för de vänliga orden!

Permalänk | Anmäl #20 Henrik Unné, 2009-11-03, 06:11

Till Anders: Vilket är "mera kapitalistisk" - Sverige eller USA. På en del sätt är USA mera kapitalistiskt. Skatterna på privatpersoner är t.ex. lägre i USA (men inte tillnärmelsevist tillräckligt mycket). På en del sätt är Sverige mera kapitalistiskt. Skatterna på privatföretag har t.ex. längre varit lägre i Sverige (och det är nog den största förklaringen till Sveriges (otillräckliga) ekonomiska framgångar. På en del sätt är USA mycket mera socialistisk än Sverige. Regleringarna av näringslivet är på en del håll, t.ex. finansindustrin, mera långtgående än de i Sverige, och det är förklaringen till att finanskrisen drabbade USA hårdare än Sverige. Och framförallt, USA har en oerhört destruktiv antitrust-lagstiftning. Denne gör att affärsmännen i USA lever i ett skräckvälde, där byråkraterna kan förstöra karriärer och företag närhelst de känner för det, t.ex. om en affärsman dristar sig till att vara "politisk inkorrekt".

Permalänk | Anmäl #21 Henrik Unné, 2009-11-03, 06:17

Oerhört bra skriven artikel, enligt min åsikt. Jag uppskattar att det förs en sansad debatt mellan signaturen Anders, som inte delar min åsikt, och artikelförfattaren.

Permalänk | Anmäl #22 Per Strömberg, 2009-11-07, 00:38