Syll har fel

Jag har tidigare skrivit om hur symptomatiskt det är för vänsterdebattörer att ta till rena rama lögner. Syll har gjort det vid ett flertal tillfällen tidigare och är i full gång återigen.

Han börjar med att i ingressen hävda att "Samhällsekonomiskt är det ställt utom alla tvivel att kollektivavtal bidrar till en större effektivitet". Det är det naturligtvis inte vilket också är orsaken till att Syll inte på minsta sätt försöker belägga påståendet. Han bara kastar fram det och tror att alla kommer att svälja det bara för att han som nationalekonom säger det. Om det är något som har bevisats så är det att kollektivavtalen har negativ inverkan, eftersom de leder till artificiella löneförhöjningar. Papperskrisen i Finland 2005 är ett ypperligt exempel på hur kollektivavtal förstör för både arbetsgivare och arbetstagare.

Sylls okunskap illustreras av hans hänvisning till Krugman. Det är alltså ekonomen som rekommenderade den amerikanska staten att skapa en ny bubbla för att ersätta den spruckna IT-bubblan. Ekonomen som sade att det egentligen inte spelar någon roll vad staten spenderar pengar på, bara att den spenderar. Om pengarna sedan går till att betala folk att spika in spikar i ett plank och sedan dra ut dem spelar mindre roll.

Syll fortsätter:
"Skattesänkningar ger nämligen inte lika stora sysselsättnings- och efterfrågeeffekter som arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller offentliga infrastruktursatsningar."

I vanlig ordning grundar han inte sitt påstående på någonting, han bara hävdar det. Historien visar dock på något annat. Då den amerikanska ekonomin kraschade 1920 efter den krigstida inflationen var läget mycket sämre än då den kraschade på nytt 1929. President Harding gjorde dock som var kutym i USA fram till dess, han halverade de offentliga utgifterna samtidigt som centralbanken förblev inaktiv. Tack vare det var krisen över på mindre än två år. Hoover och FDR gjorde raka motsatsen, helt enligt Sylls rekommendationer. Följden blev en 16 år lång depression.

Syll hävdar att "Kollektivavtalen är i grunden fackets verktyg för att arbetsgivarna inte ska kunna spela ut anställda mot anställda och skapa en nedåtgående spiral av sänkta löner och försämrade arbetsvillkor."

Sanningen är förstås den att kollektivavtalen finns till för att skydda fackets medlemmar från konkurrens från icke fackanslutna, vilket alltid varit fackens främsta syfte. Man har alltså velat hindra icke anslutna arbetare att konkurrera med fackanslutna genom att erbjuda lägre lön. Se bara på Byggnads och det berömda Vaxholmsfallet. En utmärkt illustration av fackens och kollektivavtalens faktiska ändamål.

Syll antyder även att sänkta löner i ekonomiska kristider rent samhällsekonomiskt är en dålig sak. Det är det förstås inte, det är en helt nödvändig sak eftersom alla priser måste korrigeras nedåt, även löner. På 1930-talet infördes lönegolv i syfte att hindra arbetsgivarna från att omförhandla lönerna med sina anställda. Följden blev konkurser och massuppsägningar. I Sylls värld är det nämligen bättre att få sparken än att få tillfälligt lägre lön.

Sedan visar Syll sitt rätta ansikte:
"Ibland behöver individen faktiskt skyddas mot okunskap och korta blickfält (jämför kravet om användning av säkerhetsbälte i bilen) eller alltför starka marknadskrafter."

Det här är drivkraften bakom varje keynesians argumentation. Inte någon verklig nationalekonomisk teori, utan övertygelsen om att man själv är klokare och visare än alla andra och att man därför borde tillåtas bestämma och styra över alla andra. Vanliga dumma individer förstår inte vad som är bäst för dem, så de borde låta experter som Syll avgöra det åt dem.

Han fortsätter:
"Att arbetstagare i kristider i större utsträckning är beredda att acceptera riskfyllda jobb med låga löner är kanske förståligt, men ändrar inte på det faktum att det som ur individens synpunkt på kort sikt kan verka attraktivt, ur kollektiv synpunkt på längre sikt är förödande."

En kort titt på 1930-talets lönegolv och Finlands papperskris 2005 visar att det just ur kollektiv synpunkt är förödande då individer inte tillåts göra sina egna val, utan styrs mot lösningar som ekonomer som Syll drivit igenom. Men som sagt är det ingen idé att vänta sig att Syll studerat historia och nationalekonomisk teori i någon större utsträckning. Han är för upptagen med sina matematiska modeller och övergripande helheter för att ha tid för sådant. Verkligheten är ointressant för Syll, Krugman och keynesianer i allmänhet.

Talande nog refererar Syll till årets ena nobelpristagare Elinor Ostrom som forskat i gemensamt ägande. Att hon fick nobelpriset för sin forskning är nästan lika löjligt som Obamas fredspris och att Syll helt missuppfattat resultaten är lika väntat. Historien har visat att gemensamt ägande ofta leder till fiskevatten, jaktmarker och dylikt förstörs. Det beror på att ingen enskild individ äger en egen del av området och därför inte har lika starka incentiv att vårda det som han skulle ha om han själv ägde en del av det. Om ens egen inkomst och ens barns framtid hänger på att det även i fortsättningen kommer att finnas fisk den del av vattnet man äger kommer man givetvis att undvika överfiske. Samma sak gäller all typ av odling. Privata odlingsmarker brukar inte brukas sönder av just denna orsak. Annat var det i Sovjets kolhoser.

Men som sagt tror Syll att det bara är han och hans keynesianska kollegor som vet hur mycket man kan fiska innan det blir för mycket, hur mycket man odla innan marken tar skada eller hur mycket skog man kan fälla för att få en bra återväxt. Vanligt folk förstår inte sådant, de är det alldeles för dumma för. Bara de som jobbar med ekonometriska modeller vet sanningen.

Syll kan givetvis heller inte dra sig för att gå in på USA som ett exempel på hur det går utan kollektivavtal och starka fackföreningsrörelser. Det trots att det var under 1800-talets andra hälft som USA lade grunden till sin ekonomiska makt, en tid då produktionen blomstrade med ständigt sjunkande nominella priser och löner, men med ständigt ökande reella löner och reell köpkraft. Att jämföra med 1930 och 1970 talens katastrofer, för att inte tala om De Tre Storas fiasko i Detroit. Ford, Chrysler och GM var helt i händerna på bilarbetarfacket. De var också de enda biltillverkarna som var beroende av statliga räddningspaket som uppgick till tiotals miljarder dollar. Och det var inte första gången de måste räddas av staten.

Syll fortsätter:
"I stället för att låta enfald få ersätta analysförmåga och besinning borde oförnuftets marknadsmatadorer vara ytterst självkritiska och fundera över hur man så länge kunnat torgföra tankeludd för vilket det helt saknas både vetenskaplig och empirisk grund."

Detta alltså från en person som aldrig har producerat ett analytiskt verk under hela sin karriär. Som aldrig tagit lärdom av historiens fiaskon, som aldrig överhövan intresserat sig för verkligheten. Den enkla sanningen är att den ideologi och teori som Syll förespråkar har legat till grund för den Stora Depressionen 1929-1945, stagflationen på 1970-talet, IT-bubblan på 1990-talet och dagens ekonomiska kris. Och han har mage att uppmana andra till att vara självkritiska. Ska man skratta eller gråta?

Han avslutar med:

"Marknaden osynliga hand behöver en synlig hand vid sin sida."

Ja, den som har läst historia vet ju hur bra det har gått då marknadens osynliga hand har ersatts av statens tunga järnnäve. I Sylls teori och ideologi finns inget sådant som stat och marknad sida vid sida. Det finns bara staten, med teknokratiska experter som styr över hela ekonomin, ett teknokratiskt råd som Syll drömmer om att få vara med i.

Kaj Grüssner (19 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13393

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skulle nu kollektivavtal vara så förödande som antyds borde det ha avspeglats i Sverige. I så fall skulle vi inte ha vår framgångsrika varvsindustri kvar. Ej heller den blomstrande textilindustrin skulle finnas. För att inte tala om vår nationella högteknologiska klenod, tillverkaren av mekaniska räknesnurror, FACIT.

Tack och lov har inte kollektivavtalen i Sverige medfört utslagning av dessa framgångsrika branscher. För vad skulle vi annars exportera och försörja oss på? Trådlösa telefoner, upplevelseturism och populärmusik kanske? Miljöteknik? Energilösningar?

Rena fantasifostren, eller hur?

På en punkt visar dock historien att du har rätt. Kollektivavtalen i Sverige har slagit ut den tidigare så framgångsrika industrigrenen myrmalmsutvinning.

Permalänk | Anmäl #1 Fredrik Lemoine, 2009-11-04, 21:26

Poängen med min artikel var egentligen bara att visa att det inte finns något som helst bevis för att kollektivavtalen har bidragit till den (tidigare) framgångsrika svenska industrin.

Snarare har den svenska industrin nått sin relativa framgång TROTS kollektivavtalen. Det finns alltså ingen som helst teoretisk grund att anta något annat och det är därför Syll har fel.

Permalänk | Anmäl #2 Kaj Grüssner, 2009-11-05, 12:13