Äldreomsorgen har inte råd med brandvarnare

Sverige som anser sig vara ett sånt rikt land, vi har alltså inte råd att instalera brandvarnare i våra äldreomsorg för våra äldre. Måste det krävas dödsfall innan kommunerna reagerar? Det är något som är väldigt fel i dessa kommuner som "sparar" och "snålar" om säkerhet.

Det är 2 saker jag själv ställer mig frågan som vi nu på allvar kanske måste öppet börja debattera om

På SIDA's webbsida skryter man att man skänker 33 miljarder i bistånd varje år:

Från de 33 miljarderna räknas 3,8 miljarder bort, till exempel för flyktingkostnader. I det återstående beloppet 30 109 miljoner ingår anslag för biståndsverksamhet och reformsamarbete i Östeuropa.

Hur har vi råd att skänka 33 miljarder per år eller 93 miljoner dagligen år efter år, när våra egna kommuner gör besparingar med säkerhet som en sån självklarsak som brandvarnare i äldreomsorgen? Hur kan man skryta om solidaritet om man inte bryr sig om de äldre här hemma? Uppdrag Granskning har i flera avsnitt visas hur de sparas på de äldre i äldreomsorgen. Samtidigt ska vi vara bäst på solidaritet. Vad är igentligen solidaritet?

Enligt Migrationsverket har vi i år tagit emot ca 25.000 flyktingar. Är det inte dags att börja ställa sig frågan. Om kommunerna inte har råd att installera brandlarm på äldreomsorgen. Hur har då kommunerna resurser att ta emot så många flyktingar varje år?

Jag anser våra politiker hånar de äldre som byggt upp vår välfärd där man genomför besparingar efter besparingar. Samtidigt finns det tydligen hur mycket resurser i bistånds och flyktingpolitik!

Det är dags att detta får komma upp i diskution! Om vi inte har råd att ge våra äldre den äldreomsorg de förtjänar! Hur har vi då råd att skänka 93 miljoner i bistånd varje dag? Eller ta emot så många flyktingar vi inte klarar av?

Uppdrag Granskning har i flera program tagit upp hur illa det är i äldreomsorgen med besparingar. Hur är detta möjligt med en av världens högsta skatter? Var tar pengarna vägen? Eller är det viktigare att prioritera bistånd och flyktingpolitik före vår egen äldreomsorg?

Solidaritet handlar om att alla är lika värda. Just nu verkar våra äldre inte särkilt mycket värda alls! Är det solidaritet?

Kanske dags att inte prioritera bistånd och flyktingpolitik?

När ni i media och våra politiker anklagar kommuner för att inte ta emot 300 flyktingbarn. Kanske ni ska ställa er hur äldreomsorgen ser ut i den kommunen.

Varför går det bra att prata om kostnader och besparingar när det gäller äldre och sjuka men inte bistånd och flyktingpolitik som vi inte klarar av?