Påtvingade kollektivavtal strider mot föreningsfriheten

"Centrum för rättvisa samlar in cirka fem miljoner kronor per år från enskilda." Vilka enskilda är då detta? Namnge dem då.

Annars gissar jag att "de enskilda" först mottagit pengarna från Svenskt Näringsliv via någon kringelikrokväg. Detta är enkelt att ordna. Centrum för rättvisa kommer nu att hävda att "de enskilda" vill vara anonyma. Eller vad säger du CC?

Centrum för rättvisa arbetar för nyliberala värdringar på ett mycket systematiskt vis.

Det här kommer tyvärr att sluta med att LO och Svenskt Näringsliv kommer ut i en öppen och långvarig konflikt. Jag tror att vi inom några år kommer att se en jättekonflikt på svensk arbetsmarknad.

Frågan är om det ens är tillåtet för ett fackförbund att över medlemmars huvuden hävda majoritetsbeslut på att inbetalda fackföreningsavgifter skall gå till ett politiskt parti.
Föreningsfrihet är stadfäst i grundlagen.
Yttrande och åsiktsfrihet också. Alla människors lika värde o.s.v.

Nyliberalerna har ju sin skördetid nu, friskolorna blir privatskolor med vinst, det blir allt fler privata vårdtagare och Svenskt Näringsliv och Alliansen arbetar för att privatisera vården ytterligare. Apoteket säljs ut.

Återstår bara en sak på deras Att göra-lista: Kraftigt försvaga facket.

Centrum för rättvisa är bara en till av alla dessa från näringslivet med obeskattade medel uppbackade neoliberala och hårt högerorienterade lobbyorganisationer med uppdrag att slå sönder det på rättvisa och solidarisk finasiering byggda samhället.

I det uppdraget ingår som en självklar del - här precis som bland de i USA verkande fackföreningskrossarna - att med alla medel slå ut facklig verksamhet. Målet är att ge kapital och ägare total makt och göra anställda till någon slags av ägarnas välvilja helt beroende handelsvara.

Som medel i det arbetet kryper man in i någon slags i halvvetenskaplig dräkt, ett välformulerat "företagsnamn" och en massa kvasijuridiska resonemang där man försöker inbilla folk att man står "på de svagas sida". I verkligheten är man inget annat än en grovhugen bulldozer i kampen mot arbetarrörelsen och mot det genom skatterna finansierade solidariska välfärdssamhället.

Kollektivavtalen är inget annat än ett skydd för den anställde. Den ger försäkringsskydd och den ger möjligheten att få en anständig lön för gjort arbete. Det är ett skydd mot lönedumpning och missbruk av människor. Och den arbetsgivare som så önskar har helt fria händer att öka på lönen till sina anställda så mycket som den vill och också att ge andra former av förmåner - det säger kollektivavtalen ingenting om...

Så kryp fram ur grottorna och erkänn vad för slags figurer ni är!!! Sedan - men först efter det - kan vi kanske fortsätta samtalet.

Ping Lin Pong och Fritänkare

Ni verkar inte ha en susning om vad som faktiskt diskuteras, eller för den delen vad CFR gör: Man ser till att rådande lagar upprätthålls, och ger bistånd till esnkilda när dessa inte har juridska kunskapen och/eller resursera att hävda sin rätt mot en starkare part (som inte håller sig inom lagens råmärken).

Men hjälper enskilda, när rättsystemet och staten inte gör det, eller inte vill. Inom ramarna för juridikens möjligheter.

Både ni, och Hans Tilly skriver ju mer eller mindre öppet att tvång är rätt bara man är starkare, och kommer undan med det. Det tycker jag är en rätt vidrig inställning till civilisation bör vara beskaffad.

Men sen gnäggar ni också om andra dumheter, om vem som ger stöd, om vilka vilka är, och en massa om 'nyliberalism' som ni intebegriper.

Vänd på frågan i stället: Finns det några som INTE menar att man bör hålla sig innanför lagarna?

Annat än avgrunds- och trashvänster alltså?

Skriv gärna ut det i klartext i så fall (Hans Tilly gjorde ju det)

DEN SVENSKA MODELLEN . . .

. . . var vad som överenskoms i Saltsjöbaden 1938: Parterna på arbetsmarknaden skrev under på regler för stridsåtgärder och andra principer, för att inte ge politikerna någon anledning till att ingripa. Dessutom var man tydligt överens om att INTE kräva lagstiftning för arbetsmarknadens villkor.

På 70-talet använde LO sin partner socialdemokratin för att lagstifta bl.a. om LAS. Därmed bröts överenskommelsen ! ! !

Då skrotades "den svenska modellen" som bidragit till att vi nått plats 4 i välståndsligan. Den finns inte längre !

Efter denna skrotning, har vi rasat ner till c:a nr 15. Vi är fattigast i Norden.

Dagens fack har inte förstått hur välståndet för deras medlemmar skapas. Tiderna har ändrats på hundra år. De agerar som om de inte märkt det. Deras verksamhet stryper utvecklingen och orsakar arbetslöshet. Det behövs företagare för att skapa välstånd.

Kollektivavtalen har idag som främsta uppgift att ordna försörjning för en omfattande byråkrati. Dess funktionärer får då som främsta intresse att inbilla medlemmarna att de behövs. Men med den som verktyg kan funktionären göra troligt att det är viktigt att vara med i facket. Därför är LAS så viktig. Den anställde får således TVÅ personer att hålla sig väl med: förmannen OCH klubbordföranden. Den senare kräver förstås att han skall bli medlem.

Att medlemmarna skall luras att tro att facket gör någon nytta tillämpade både Allan Larsson och Stig Malm redan på 60-talet enligt detaljerad beskrivning av Ian Wachtmeister i boken Ankdammen. Se sid 129.

Hur meningslös LAS är visas av att turordningen inte följs i 90 % av fallen. Den räddar inga jobb, och turordningens trygghet är falsk.

Enligt grundlagen skall rätten till arbete skyddas. Idag är det facken som med sina blockader förmenar icke-medlemmar rätten till det arbete de funnit.

Det borde vara en självklarhet att de mänskliga rättigheterna hindrar facken att vidtaga några åtgärder alls mot företag, där de inte har några medlemmar. Liksom att de inte kan mobba anställda till att gå med. Den som inte vill tala med facken, skall slippa deras uppmärksamhet.

Centrum för rättvisa har nog gått vilse i någon djungel. Alla regler och paragrafer som samhället skapar, och behöver, inskränker sannolikt någons rätt? Så långt har nog författaren rätt men i ett rättsamhälle måste både parlament och demokratiska institutioner sätta ner foten någonstans, dvs skapa normer.
Rikets lagar skapas av genom vårt parlamentariska system. De är ett uttryck för den rådande uppfattningen om vad som är rätt respektive orätt.
Kollektivavtal skapas i mötet mellan två sorters organisationer en facklig och en arbetsgivarorganisation. Det som förenar dessa är intresset av att ha ordnade och förutsebara förhållanden på svensk arbetsmarknad. Likaså är båda typerna av organisationer demokratiskt uppbyggda och styrda av sina medlemmar enligt parlamentariska modeller.
Dessa organisationer har i svensk lagstiftning givits rollerna och uppgiften att reglera villkoren på arbetsmarknaden. På detta sätt har Sverige också ett unikt och framför allt dynamiskt sätt att sköta utveckling och anpassning av svensk arbetsmarknad över tid.
Den roll de svenska arbetsmarknadsparterna sköter själständigt är i andra länder ordnad endera via det parlamentariska sysmet eller via gatans parlament. Det första exemplet är odynamiskt och det senare dess absoluta motsats.
Det verkar som om Centrum för rättvisa skulle föredra det senare? Eller det första?
En klar majoritet av svenska löntagare och arbetsgivare föredrar det system med normerande kollektivavtal som vi har och som de själv valt att utveckla i samförstånd alltsedan 1906.

Föreskrifterna till 11 § Lag om arbetslöshetsförsäkring (ALF) innehåller faktiskt en minimilöneregel - Du har rätt till ersättning om Du erbjuds för låg lön - vilket innebär att staten kan styra lönenivåerna på arbetsmarknaden nedåt genom att inte betala ut ersättning. Staten - Kunglig Majt - har faktiskt också använt sig av den möjligheten och har dessutom hotat arbetstagarsidan och förmått den att dämpa sina lönekrav vid ett flertal tillfällen. Eftersom i alla sammanhang den omständigheten glöms bort blir "Den Svenska modellen" oftast ofullständigt beskriven.

Tack Clarence Crafoord för en saklig och mycket upplysande artikel. Många har glömt vad som hände på 70-talet då den svenska modellen till största delen gick i graven genom att staten lade hela den lagstiftande maktens tyngd i LO:s vågskål. Göran Persson m. fl. har försökt återställa balansen men har lidit nederlag mot "världens mäktigaste fackföreningsrörelse".

Svar till Jonas N: Jo men visst är Centrum för Rättvisa helt solklart en av de organisationer som Svenskt Näringsliv döljer sig bakom. Centrum för rättvisa = Svenskt Näringsliv.

Svenskt Näringsliv har en stiftelse som heter Fritt Näringsliv, det är de som bland annat betalar för tankesmedjan Timbros verksamhet, Fritt Näringsliv betalade 1,5 miljoner kronor för Centrum för rättvisas tre första år.

I dagens Fritt Näringsliv sitter bland annat Otterbeck, tidigare vice ordförande i Svenskt Näringsliv och medlem av arbetsutskottet i SN, Uno Petersson, deltar i Svenskt Näringslivs skattekommission, Janerik Larsson, tidigare informationsdirektör på Svenskt Näringsliv, Anders Kempe, nu i JKL, en lobbyorganisation som startades av tre moderater, varav Kempe var en.

Centrum för rättvisa leds av Gunnar Strömmer före detta moderaterna ungdomsförbundets ordförande

Centrum för rättvisa ska: ”Som huvudregel ska alltså stat eller kommun vara motpart.” Man ska alltså arbeta för att den nyliberala agendan om en fri individ. Alla nyliberaler tolkar frihet som en frihet från stat och kommun (engelska: government).

Ping Lin Pong

Wow ... 1.5 milj kr för tre år. Och man menar att även stat och kommun måste hålla sig till lagarna!

Vilka menar du har motsatt uppfattning?

Jo men du sa ju att Centrum för rättvisa inte var nyliberala. Frihet från stat och kommun är det viktigaste för alla nyliberaler så där hade du ju fel. Därför är Centrum för rättvisa nyliberala.

Det där om att stat och kommun ska hålla sig till lagarna är information som du själv adderar till diskussionen. Jag har aldrig yttrat mig i det ämnet.

Jonas N

Cervantes riddare av den sorgliga skepnaden hade sin väpnare som red på en åsna. Och Svenskt Näringsliv har sina!

Det är dags för SN att lägga om strategin. Svenskt Näringsliv har fortfarande samma problem som för sextio år sedan. Man vill upprätthålla illusionen att det finns en rågång mellan ekonomi och politik. Samtidigt är det så i Sverige att all direkt inblandning från privata intressin i politiken fortfarande anses vara illegitim. En Berlusconi, till exempel, är inte acceptabel i svenska ögon.

Därför har man skapat dessa organisationer med namn som låter fint i allas öron. Andra har använt samma taktik. Man har målat över sin ideologi med termer som konnoterar motsatsen; någon som minns "Tyska Demokratiska Republiken" (DDR) till exempel? Taktiken kanske fungerade förr i tiden när man skapade SNS och liknande organisationer på fyrtio- och femtiotalen. Internet har helt förändrat möjligheten att gömma sig bakom charmiga namn.

Nu måste man stå för de åsikter man har och man måste också stå upp för de finansiärer man har, det blir svårare och svårare att dölja dem som det verkar. Helt klart är att de enskilda finansiärer som hostat upp pengarna till Centrum för rättvisa inte är några vanliga byggjobbare.

Ping Pong Lin

Det är du som ständigt drar upp 'nyliberala', inte jag. (Och du har nog väldigt dålig koll på sådan också)

Det vi pratar om är en rättsstat (det är ngt helt annat) och jo, du argumenterar för att den inte skall behöva gälla fackföreningar, eller ifall stat eller kommun är de som inte håller sig till lagarna.

Och ordet 'nyliberal' verkar du tro vara ett argument, eller ditt och Fritänkarens 'Svenskt Näringsliv'.

Det är mycket enklare än så: Om man inte håller sig till lagarna, då gör begår man olagligheter. Och rättstaten upprätthåller ett system (rättsväsendet) för att hantera sådant. Man försöker genom domstolar att få upprättelse för olagligheter, och få brottslingar dömda.

Man kommer förstås aldrig att få fast varenda snattare och döma homom, men grövre brott brukar tas på större allvar.

Problemet som uppstår är när det är staten, kommunen, myndigheter, eller i detta fall en privat organisation (Byggnads) som anser sig vara en statlig inrättning begår brott.

Då händer det att staten (vars uppgift det är att värna enksilda mot brott) hamnar på båda stolar, och det funkar som bekant inte speciellt bra. Då måste enskilda driva civila processer mot överhetenm som dessutom är samma överhet som sköter rättsskipningen.

Centrum för Rättvisa hjälper till i sådana fall. Och bara de som vill skydda brottslingar kan se ett problem med att enskilda får sina fall prövade i rätten.

Ni, Hans Tilly och flera andra har varit väldigt tydliga med vad ni anser om detta, om att även starka myndigheter och liknande organisationer behöver hålla sig till lagen. Och det är ingen vacker syn ...

'Fritänkare', ditt sista inlägg var verligen skarp argumentation. Grattis!

Stefan, om man likställer en privat intresseorganisation med DDR vet man inte mycket. Vare sig om DDR eller om föreningar ...

Som jag sagt tidigare, det är bra att Svenskt Näringsliv arbetar för de nyliberala idéerna. Det är inte mina idéer men det är ändå bra. Men de bör göra det öppet och inte dölja sig på det här sättet bakom ett stort antal organisationer.

Jag tycker trots allt att Centrum för Rättvisa behövs även om de sannolikt har en nyliberal agenda i botten som jag inte alls delar. Men ibland sker övertramp, ibland missbrukas makt och förtroenden, ibland hamnar den enskile i kläm på ett sätt i de stora kollektiva systemen, även när de är demokratiska, på ett sätt som behöver uppmärksammas och ifrågasättas och ibland behöver den enskilde också personligt juridiskt biträde för att få upprättelse.
.
Crafoord har dock, i likhet med alla andra som nämner orden "kollektivavtal" och "föreningsfrihet" i samma mening, fel rent principiellt, även om det med rätta går att ifrågasätta enskildheter beträffande hur enskilda företagare och anställda påverkas relaterat till kollektivavtal.
.
Men Crafoord som sysslar med enskildheter i sitt värv tycks inte se den stora bilden. Staten, dvs vi medborgare har inom ramen för den parlamentariska demokratin delegerat ett stort ansvar till arbetsmarknadens parter. Vi har sagt oss vara villiga att inte reglera hela arbetsmarknaden i lag utan överlåta stora delar av detta att ske genom avtal mellan arbetstagares och arbetsgivares organisationer.
.
Detta har inte med föreningsfrihet att skaffa. Här finns bara två alternativ, antingen är man med och tar detta ansvar eller så underlåter man att ta detta ansvar. Om alltför många underlåter att ta ansvar återstår inget annat än för oss medborgare att kalla in lagstiftaren att reglera arbetsmarknaden.
.
Lag eller avtal är alternativen - anarki är inte ett alternativ. Avtal på arbetsmarknaden ersätter lag och måste därför också gälla som lag. Du kan inte ställa dig utanför lagen genom att inte vara med i något parti eller genom att låta bli att rösta. På samma sätt är det fullt rimligt att du inte kan ställa dig utanför vad arbetsmarknadens parter har förhandlat fram genom att ställa dig utanför parternas organisationer.
.
I andra länder har man insett detta och därför infört allmängiltigförklaring av avtal på arbetsmarknaden. Det är hög tid att göra så också i Sverige. Det skulle göra detta tydligare för alla och dessutom skulle arbetsmarknadens parter tvingas avstå från en del maktfasoner om man visste att det inte bara var de egna medlemmarna som drabbades.

Jag har ingen aning om ifall SN jobbar för nyliberala idéer, de jobbar snarare för sina intressen, dvs emot dålig politik och planekonomiska experiment och för marknadslösningar. Generellt alltså.

Men det formligen kryllar av folk som ägnar sina liv åt att resonera om vad andra borde göra, och göra istället för vad dom gör. Du verkar vara en av alla dessa. Och du verkar vara en av alla dessa som hellre tycker än tar reda på ...

Men där är du ju ingalunda ensam, på nån av punkterna. Och det tycker många är värdefullt i sig, alltså att ansluta sig till gruppen och känna att man hör ihop ... eller så ...

Ni som är här på Newsmill känner nog inte till Jonas N. En ganska skrämmande kille. På en annan site har en Micke sammanfattat Jonas Ns poster. Se här:http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/08/sagning.html

Jag vet inte om det är OK att hänvisa till en annan sida. I annat fall får väl moderatoren stryka detta.

Det var knivskarpt och ytterst övertygande av Clarence Crafoord. BRAVO!

#17 Problemet är ju att fackets aktörspersoner använder pengarna inte för sina medlemmars bästa, utan för att sko sig själva, vilket ju bevisas av att facket i allt högre grad framstår som ett rundningsmärke UTOM i de fall där funktionärernas egna intressen är hotade. Jfr Wanja Lundby-Wedin. LO har förlorat sin integritet sen Gunnar Nilssons dagar. Någon interndemokrati har man inte, eftersom representantskapen befolkas av Vi Som Vill Opp och som bara yrar om sina personliga käpphästar innan de går vidare till arbetsgivaren eller till nån Hög Befattning, detb är Feminism, Internationell Solidaritet, Norrlands Älvar och vad det nu kan röra sig om. Det hela blir trams med ändlösa tal som inte har ett skvatt med medlemmarna att göra, eftersom "talesmännen" och medlemmarna har i grunden skilda egenintressen. Jag har varit fackligt aktiv själv under en längre tid, för ett par decennier sen, spelade fulspel själv, och vet hur det går till. Man skall alltså inte förutsätta vad som måste bevisas. Det FINNS ingen arbetarrörelse i Sverige i dag.

Ping Pong Lin
Micke är nognärmare din liga ... det är riktigt. Han brukar balla ur när han blir emotsagd. Du kan hitta honom regelbundet hos gudmundson.blogspot.se, ifall du vill ta del av mer av hans visdomar.

Läst igenom artikeln en gång till. Allt exakt och differentierat. Crafoord formligen krossar Tilly.

#6 IMBECILLT. Crafoord säger ingenting om nyliberalism. Det är Ping Lin Pongs hjärnspöke. Crafoords artikel presenterar ingen ideologi och inga "visioner". Han ger ett exakt kasuistiskt resonemang. Men PLP skiter i fallets konkreta omständigheter, han är nöjd om alltihop är Politiskt Korrekt enligt hans egna normer, dvs. har rätt Etikett. Den klistrar han på själv.
.
Ping Lin Pong har havslöjat sig själv som en otroligt korkad person.

Snart så försvinner nog fackföreningar också i strävan att bli Kina, är inte kollektivavtalet ett undantag vi har mot EU inblandning? Luktar unket nu kommer någon "NGO" och påstår att de är oberoende och vet bäst.

EU hit och Europa domstolen dit men nej EU håller inte på att bli en stat det är helt naturligt att en organisation som skulle underlätta handel beblandar sig i allt som finns. Om intressenter vill ha bort kollektivavtalet så gör nog svenska fack och arbetare bäst att behålla det.

Jag har just sett "Capitalism, A Love Story" av Michael Moore. Filmen var ett absolut fasaväckande dokument över den nedmontering av grundläggande välfärd som har skett i USA, vilket inte hade varit möjligt utan krossandet av fackföreningarna. När fackföreningarna var borta eller helt marginaliserade stod det de mäktiga ägarintressena fritt att själva styra landet. Löner dumpades och skuldsatta familjer jagades från hus och hem. Storföretag tog ut försäkringar på sina anställda som innebar att företagen själva tjänade storkovan när deras anställda dog, men de dödas efterlevande fick inte ett öre. Den amerikanska regeringen fylldes av direktörer från Wall Street, och en av dessa sa rätt in i kameran att demokratin inte var något särskilt bra system, eftersom det gav vanligt folk möjlighet att ha synpunkter på hur företagen styrde landet.
-
Ja, men i Sverige hotas föreningsfriheten av kollektivavtalet! Alla måste väl förstå att situationen är mycket värre i Sverige än i USA. Jo, för rätten att slippa kollektivavtal är ju mycket viktigare än rätten att få en lön att leva på och ha någonstans att bo! Tack, käre riddare Clarence Crafoord, för att du tappert utkämpar den patriotiska kampen att befria svenskarna från deras smutsiga kollektivavtal och de rättigheter som kollektivavtalen garanterar de anställda!

P.Ingestad, det är just det att de framställer Centrum för rättvisa på ett helt neutralt sätt som jag kritiserar. För agendan är dolt nyliberal.

PI skriver en hel del på Newsmill, jag har läst mycket av det du skriver. Jag känner till vilken nivå du ligger på men det avstår jag från att kommentera.

Jonas N: Det kusliga ligger i att du själv adderar massor av information om den du debatterar meds påstådda personlighet. Personer som du aldrig har träffat. Spooky.

Centrum för rättvisa borde kalla sig Nyliberalt centrum för rättvisa. Då skulle jag inte ha några invändningar mot vad de håller på med.

Ping pong Lin

Du verkar faktiskt lite förvirrad iom din ord- hang-up (men inte bara den)

Jag tycker inte att LO ska bilda en egen stiftelse (med dold agenda) som systematiskt letar efter rättsfall som kan stödja den egna ideologiska ståndpunkten. Det vore moraliskt fel.

Men faktum är att LO är otroligt dåliga på opinionsbildning, tyvärr är ledningen slö och klarar inte av att fatta hur viktigt detta är. För många år sen hade de någon slags början till en sådan diskussion. Den fördes av en kille som hetter Olle Sahlström. Men det blev aldrig något av detta. Så Tilly och Byggnads borde gå hem och göra något som de aldrig gör: Tänka.

Jag skulle kunna föreslå att när man undertecknar ett avtal om anställning så blir man automatiskt med i facket och a-kassan, sedan kan man gå ur om man vill det. Detta sätt skulle vara bättre därför att det då blir svårare för arbetsgivare att straffa anställda som ansluter sig.

Joel

Det var inte så länge sedan man automatiskt blev medlem i partiet (gissa vilket) när man gick med i fackföreningen. Och att man var tvungen aktivt att begära utträde ifall man inte vill vara medlem. Det kallades kollektivanslutning, och hade en riktigt unken öststatsdoft, men vilken övergavs såsmåningom under en hel del motstånd från partiet.

Det låter som om du åter vill införa något liknande: Kollektivanslutning till politiska föreningar de försäkrningar de saluför.

Det finns många som gärna vill få sina kunder och medlemmar genom tvång eller påbud, per automatik alltså. Och slippa övertyga dem att bli sådana på egna meriter. Det kallas korporativism och var också en kvarleva från ett mer feodalt samhälle. Det finns inget postivit med detta. Det finns det sällan med tvångsmetoder ...

Det hade varit intressant att få en redovisning över hur många gånger detta nyliberla Svenskt Näringslivs-center med sina väpnare dragit en lans för arbetstagare som misshandlats av arbetsgivare, för folk som drabbats och skadats av sin arbetsmiljö där abetsgivaren begått uppenbara brott mot arbetsmiljölagen, försökt bistå det almänna med att lagföra människor som inte levt upp till och fullföljt sina förpliktelser enligt svensk skattelagstiftning eller som försökt slippa ifrån sina förpliktelser i form av löneutbetalningar genom att gå i konkurs.

Kom igen och berätta ...!!!

Antar att Jonas aldrig blivit dåligt behandlad för att han talat med facket.

Vissa vågar inte ens gå med för att de är rädda att bli av med jobbet.

Vissa vågar inte ens gå med för att de är rädda att bli av med jobbet.

Men jag håller med dig Jonas det är inte rätt att tvinga folk att vara med. Hur tycker du vi ska lösa problemet med att man på vissa ställen får "sparken" om man pratar med facket?

"Påtvingande kollektivavtal är ett brott mot föreningsfriheten" lyder rubriken. Men kollektivavtal är ingen förening eller sammanslutning. Kollektivavtal är ett regleringsinstrument som har status av lagstiftning i vårt land. Med Craafords logik innebär det att också "påtvingad" lagstiftning strider mot grundläggande frihetliga - eller libertianska - principer. Lagar skall man välja att kunna lyda eller inte lyda, det är libertianens våta dröm

Debattören skriver i sitt inlägg:
"En grundläggande spelregel är föreningsfriheten. Den innebär att alla har rätt att bilda och ansluta sig till föreningar och att dessa föreningar har rätt att verka fritt. Men den innebär också att ingen ska tvingas tillhöra eller stödja en förening eller straffas om man väljer att stå utanför."
Efter att ha läst alla inlägg kan jag inte se att det finns någon seriös deltagarare i debatten som inte delar den uppfattningen.
Men sedan sammanblandas detta påstående med en utfall mot den svenska modellen.
Att ett gällande kollektivavtal ska omfatta samtliga berörda anställda är ett självklart villkor för att vår arbetsmarknad ska fungera. Att en grupp anställda inte skulle omfattas av kollektivavtalets skydd vad gäller arbetstidsreglering, övertidsersättning, semesterregler, sjuklöneregler, avtalsförsäkringar m.m., m.m. skulle enbart skapa konflikter och sämre villkor för många anställda. Kollektivavtalen handlar nämligen inte bara om lön och lönesättning, utan om så mycket annat som är viktigt för den enskilde arbetstagaren. Lika villkor är en grundbult när det handlar om att skapa trygga anställningar