När skapas användarnas alternativ till Saltsjöbadsavtalen?

Storföretagen och varumärkena köps och säljs allt mer och mer på världsmarknaden till fantasipriser, produktion flyttar mer och mer till låglöneländerna och distributionen sker mer och mer tvärs över kontinenterna.
I takt med detta så har denna ödesdigra korporativism medfört att kostnaderna, priserna och skatterna för den inhemska hanteringen av mat, bostäder, byggnader, anläggningar, infrastruktur, transporter, sociotekniska system och logistik blivit mer och mer betungande för användarna och konsumenterna.

Speciellt för boendet satte en helt otyglad kostnads-, pris- och skattespiral full fart på 1960-talet. Vår omoderna etta i centrala Göteborg; med stort kök, gasspis och dass på gården, kostade t.ex. 55 kr/mån i början av 60-talet. Den nybyggda 3:an på Hisingen som vi flyttade till när min blivande fru väntade barn, kostade abrupt mer än åtta ggr så mycket, dvs. 460 kr/mån.

Miljonprogrammet för bostadsbyggandet, var förstås det som gjorde att praktiskt taget alla alternativ med billiga bostäder försvann, i samband med ett gigantiskt rivningsraseri. Parkinsons lagar anammades samtidigt tillfullo, tom för att med social ingenjörskonst belasta vars och ens privata levnadskostnader! Generaldirektörernas tjänstemannakår smög aningslöst de byråkratiska beslutens tyranni på oss steg för steg! Det skedde bl.a. genom tvingande rigida byggnormer, och allmännyttans korporativa ägande av hyresbostäder.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Miljonprogrammet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag
http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_ingenj%C3%B6rskonst
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_2730529.svd
http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=5492481

Alternativen för val av bostad och boendekostnader, försvann brutalt på mindre än ett årtionde. Rivningsraseriet inom städernas centrum och runt stortorget för att riva ner stadshotellet och bereda plats för Konsum och Domus, bidrog ytterligare till allt högre och högre levnadskostnader och minskat välbefinnande.

Det tycks alltså inte finnas någon som helst hejd på en mer och mer genomgripande ekonomisk obalans, och alldeles speciellt då mellan dem som producerar och distribuerar tunga, skrymmande och närskaliga saker och system, och de som använder och konsumerar alla dessa saker och system.

Maktförhållandena är långt ifrån jämbördiga! De enskilda användarnas praktiska förhandlingsmöjligheter med företag, rikspolitiker, ekonomer och massmedia, har hitintills varit så gott som helt obefintliga. Producenterna och distributörerna - inklusive fackföreningarna - av tunga, skrymmande, bulkaktiga och närskaliga saker och system, är såsom socialdemokratins och den privilegierade arbetarrörelsens nya adel! Det skedde liksom aningslöst demokratiskt genom återupplivade korporativa "skråväsenden" och klåfingriga "Lidbommerier", som smygvägen utvecklades till ett integritets- och grundlagskränkande myndighets- och tjänstemannavälde!
http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/75664437.pdf
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/06/vad-r-rttigheter.html

De storskaliga basindustrierna - med dess traditionellt mansdominerade verksamheter - är därmed som oligopoliskt "skyddade verkstäder" inom varje region för sig! I praktiken så har LO-folket och socialdemokratin smygvägen och aningslöst blivit en del av en motpart gentemot de enskilda konsumenterna och hushållen. Tyvärr så har detta ändå aldrig kommit till uttryck och diskussion i den allmänna samhällsdebatten i Sverige!

Kostnaderna, priserna och obalansen för de privata användarna av varor och tjänster har skenat iväg ytterligare, genom att skatten och arbetsgivaravgifterna läggs direkt ovanpå företagens arbetskostnader och momsen läggs ovanpå priserna. Alla verksamheternas räntekostnader, reklam, sponsring, svinn och prisdumpningar hamnar dessutom ovanpå normalpriserna.

Under en relativt kort tid för ca 100 år så fanns det gissningsvis allvarligt menade tendenser för att utjämna maktförhållandena, genom bildandet av konsumföreningar och lantbrukskooperativ. Konsument- och lantbrukskooperativen urartade dock totalt, genom att istället för att såsom paraplyorgan enbart avropsavtala om lägsta möjliga kostnader och priser, så började de själva amatörartat och tjänstemannastyrt, att producera och sälja till de egna medlemmarna!!! De urartade alltså redan efter någon enstaka generation, till en Parkinsonslagbunden och vinstdrivande motpart till de egna medlemmarna!

Tyvärr så fanns det ju på den tiden inga som helst möjligheter att samtidigt bygga upp optimala logistik- och infrasystem i form av internet, datorer, IKT, Ipv6, automation, recirkulation i kretslopp och receptstyrd process och reglerteknik.

Det är ju dessutom inte enbart enskilda människor och hushåll som använder tillverkade saker, byggnader, anläggningar och system. Även tjänsteföretagen, offentligsektorn och andra verksamheter är mycket stora användare av allt som tillverkas, levereras och byggs upp. Offentligsektorn - såsom "mjölkkossa" åt de stora basindustriföretagens mansdominerade och "skyddade verkstäder" - gör exempelvis årliga upphandlingar för över 400 miljarder.

Någon sorts "alla användares gemensamma paraplyorgan" för omfattande och långsiktiga teknikupphandlingar och avropsavtal direkt med exempelvis legoföretagen, underleverantörerna, sågverken och lantbrukarna - i klass med t.ex. Saltsjöbadsavtalen - finns inte!
Paraplyorganen på efterfrågesidan för teknikupphandlingar, avropsavtal mm., skulle kanske i vissa fall, kunna omfatta hela EU och varför inte även globalt för alla slutanvändare i hela världen. Obalansen gentemot utbudssidans multijättar såsom Wal-Mart och Co, bör på så sätt successivt mer och mer kunna elimineras.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13211

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är naturligtvis utbuden av rena tjänster som så snart som möjligt bör mångfaldigas, om det någonsin skall kunna återskapas jobb åt alla. Det upplevs knappast meningsfullt att alla jobbar häcken av sig, bara för att köpa fler och fler nya prylar som den mesta tiden bara blir undanställda i beredskapsförråd. Dessutom är det ju ohållbart och helt förödande för miljön, klimatet, biologisk mångfald, ekologiska fotavtryck, försörjningsomlanden osv. Människorna har i alla tider och i alla kulturer haft behov av att omväxlande och tillsammans med likasinnade uppleva delaktighet, uppskattning, förståelse, avkoppling, kreativitet, mening och frihet.
http://tinyurl.com/mnuhyx

Alla enskilda hushåll bör därför som alternativ kunna erbjudas en myllrande mångfald av exempelvis hälsofrämjande och fysiskt aktiva upplevelsetjänster. För att de flesta varje månad då skall ha tid, ork och pengar över sedan mat, tak och andra basala förnödenheter är betalda, så måste förstås skatten och avgifterna på lönearbetet och momsen på konsumtionen avskaffas helt. Och för att även de med medianinkomst och lägre, skall ha pengar över så bör förstås utgifterna för boendet, maten och annat basalt, bli i det närmaste försumbara i förhållande till inkomsterna. Tillverkningen och leveranserna av de monterbara delarna till olika saker bör därför automatiseras i motsvarande grad som leveranserna av vatten och avlopp inom städer och tätorter. Praktiskt taget varje hushåll bör själva kunna skruva ihop stommen till sin egen bostad, minst lika enkelt som en IKEA-möbel. Det mesta som dagligen används bör då hyras just när det behövs, och därför monteras ihop av de närbelägna uthyrningsföretagen, samtidigt som alla uttjänta delar byts ut och recirkuleras och reproduceras i ständiga kretslopp. Tillverkningsindustrierna bör då kunna avfolkas så att arbetskostnaderna blir försumbara i motsvarande grad som lantbruken avfolkades under förra seklet.

Permalänk | Anmäl #1 Uno Hansson, 2009-11-01, 22:28