Ge mig ett trovärdigt regeringsalternativ!

Så är det återigen dags för en socialdemokratisk partikongress. På nyheterna visade man delar av Monas tal, där hon angriper regeringsalliansen för att de inte skapat jobb som de lovade att göra inför valet 2006. Det är märkligt att det helt gått henne förbi att vi haft en väldigt djup finanskris. I reportaget kommer en journalist fram till att hennes framtid hänger på att hon får sin vilja fram och vinner de viktiga frågorna på denna kongress. Detta är naturligtvis en självklarhet.

Hennes ställning är, för att uttrycka det milt, svag, hon är impopulär hos opinionen som i liten utsträckning har något som helst förtroende för henne. Och det är här det börjar bli intressant; hon står som ledare för Sveriges största parti och säger att detta inte är läget att prata om förkortad arbetsvecka och vinst i friskolor. Men vänta nu här? Är det inte en demokratisk process som pågår, eller säger Ledaren med stort L Mona att det är dags att bara fokusera på de bekväma frågorna? Så det är alltså så Sveriges blivande statsminister styr och ställer. Jag är inte förvånad över hennes förfarande, utan mer över att ingen annan reagerar. Helt plötsligt förefaller det som att socialdemokraterna, som alltid slagit sig på bröstet för att stå upp för den lilla människan, helt plötsligt sluter bakom en väldigt ifrågasatt ledare. Ingen kritik hörs, inte ens en liten arbetarekommun i en förort till Korpilombolo vågar i en lokaltidning säga något kritiskt om Mona Sahlin. Uppslutningen är total. Av Sveriges befolkning är det en stor majoritet som inte har ett förtroende för Mona.

Inom partiet är ingen kritisk. Ingen. Eller förresten, jag såg faktiskt ett par herrar här om dagen på nyheterna, men de har nog sedan länge avskrivits som ett par gamla stofiler som nog har en släng av demens. Inom partiet var nog till och med Tage Erlander mer ifrågasatt, och han var en mer kompetent partiordförande än Mona någonsin kommer att bli. Men var tyst. Säg inget. Det kanske skadar partiet. Bortglömt är fifflet. Bortglömt är resan som gjordes för skattepengar för att hon skulle vila upp sig efter att ha åkt dit för att ha fifflat. Bortglömt är tv-licensfifflet, det som för övrigt fällde två i alliansregeringen. Genom att fälla dessa ord är jag förvisso sexist. Och kvinnofientlig. I alla fall enligt vissa socialdemokratiska skribenter. Det har inget som helst att göra med Toblerone eller annat fifflande i allmänhet. Att det känns som att hon pratar till barn vare sig hon tilltalar väljare eller står i en debatt i Riksdagen. Att hon ingen utbildning har, mer än möjligtvis i Socialdemokrati, trots att hon vill leda landet. Eller att hon så sent som för sex månader sedan ljög en journalist rakt i ögonen och försökte påstå att hennes bil inte alls hade körförbud. Vilket den had

Men det är inte allt ovan som gör att jag känner att jag med gott samvete aldrig kan rösta på en rödgrön regering. Jag kan låta udda vara jämt gällande fiffel, slarv, obildning och avsaknad av karisma. Det som uppriktigt gör mig rädd, är en socialdemokrati så helt utan självkritik, så helt utan insikt, där skribent efter skribent skyller hennes låga förtroende på sexism och kvinnoförakt. Vakna upp nu sossar. Det handlar inte om att hon är kvinna. Ett annat exempel på en möjlig kandidat till att få en högre post inom socialdemokratin kan väl faktiskt sägas vara Sigvard Marjasin. Han ägnade sig åt lite kreativ bokföring inspirerat av aktiviteter på Konstfack (eller förskolan) i form av klippa och klistra, och han åkte rakt ut i kylan. Utan att passera gå. Trots att han blev friad i en rättegång. Vi har ju även Björn Rosengren, som gick på porrklubb. Ut i kylan. För att sedan återkomma som näringsminister.

Men statsministerkandidat: Nej. Så var har Monas kön, eller genus om ni så vill, varit negativt för henne? Var det hennes genus som gjorde henne till en fifflare? Detta kan vi med hjälp av Sigvard Marjasin bevisa att det inte är fallet, båda könen fifflar. Var det på grund av hennes genus som hon avgick? Både Marjasin och Rosengren avgick, så det är nog inte heller orsaken. Är kritiken hårdare för att hon är kvinna? Detta är naturligtvis svårt att bevisa, men jag tror att om Björn Rosengren hade varit på porrklubb igen, en journalist hade frågat om så var fallet, han hade nekat, fått sanningen kastad i ansiktet, då hade han inte suttit kvar på sin position. Att gå på porrklubb är både moraliskt olämpligt och samtidigt fruktansvärt sorgligt, men jag tvivlar på att det är olagligt. Att köra runt med en bil som har körförbud ÄR olagligt. Men Mona sitter kvar.

Med detta vill jag om än ovetenskapligt påstå att kritiken inte kan uppfattas som hårdare bara för att hon är kvinna. Låt mig sia in i framtiden. Jag ser en enad kongress. Jag ser stående ovationer för socialdemokraternas partiordförande. Jag ser partifunktionärer som efter kongressen säger att detta var en fantastisk kongress, konstruktiv med en massa bra debatter, men där alla viktiga frågor till slut gick på partiledningens linje. Jag ser socialdemokratiska skribenter som påstår att Mona gått stärkt ur denna kongress. Har jag fel? Nej, antagligen inte. Och då måste den naturliga följdfrågan bli; vad är denna kongress om inget annat än ett spel för gallerierna?

Magnus Wenger (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13244

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra sammanfattning av Monas fiffel (eller snarare de fall där hon har blivit avslöjad...), helt sjukt mycket, bara måste ses för att förstå omfattningen på det hela:

http://www.youtube.com/watch?v=YolWuQJX-rY

Dessutom ännu mera fiffel från nu i år, hon bara KAN inte hålla sig på rätt sida om lagen verkar det som:

http://www.youtube.com/watch?v=XgsLbLv5jD0

Permalänk | Anmäl #1 Niklas K, 2009-10-29, 14:06