Fackets förakt för svaghet

Jag är metallarbetare. Jag har utmärkta erfarenheter av min arbetsköpare. Jag är såpass nöjd med denne att jag har jobbat på samma företag i 30 år. Men jag har mycket dåliga erfarenheter av Metallindustriarbetareförbundet. Denna fackförening struntar fullständigt i mina mänskliga rättigheter, enkannerligen i min föreningsfrihet. Jag skall berätta om vad jag personligen har varit med om, och diskutera implikationerna därav.

För ca. 27 år sedan försökte jag gå ur Metall för första gången. Bakgrunden var att under en kafferast hade jag hört den dåvarande klubbordföranden på jobbet klaga på "skubbarna". En del busschaufförer i Köpenhamn (detta utspelade sig alltså på hösten år 1982) hade vägrat att gå med i facket, därför att de var missnöjda med att facket där samarbetade så intimt med det danska Socialdemokratiska partiet. Det stod om konflikten i tidningarna. Min klubbordförande var mäkta upprörd över att en del arbetare hade magen att utnyttja sin föreningsfrihet, genom att *inte* gå med i facket. Jag hörde honom uttala orden "De där skubbarna borde ställas i Öresund!". Så min klubbordförande sade, bara halvt på skämt, att arbetare som vägrade att gå med i facket skulle dödas! Jag visste att min klubbordförande inte menade det där på fullt allvar, men jag tyckte att hans attityd var så otäck så att jag bestämde mig på stående fot att själv gå ur Metallindustriarbetarförbundet, och bli "skubbare". Sagt och gjort. Jag skrev ett brev till Metall, och förklarade att jag ville utträda ur förbundet, då jag var missnöjd med dess politik.

Svaret jag fick var ett brev där de grötmyndigt meddelade mig att min ansökan om inträde inte beviljades. Av dem. Så Metallindustriarbetarförbundet ansåg sig ha rätt att hindra mig från att gå ur. Det var tydligen meningen att jag skulle bli fast i förbundet, och bli medlem på livstid. Och betala en saftig medlemsavgift varje år. Jag var bara 28 år gammal då, så det hade blivit mycket pengar till förbundet innan jag gick i pension. Att förbundet därmed kränkte mina mänskliga rättigheter, bekymrade fackföreningsmännen tydligen inte. Facket är tydligen en så pass god kraft att den står över de mänskliga rättigheterna.

Vad skulle jag göra? Jag hade inte råd att anlita en advokat, och driva en process i domstol. Jag skrev därför ett brev till min arbetsköpare, och bad honom att sluta betala in min medlemsavgift till facket, så att jag skulle bli straffad ur förbundet. Och min arbetsköpare ställde upp, och gjorde som jag bad. Ett par, tre månader senare fick jag ett argt brev från Metall, där de meddelade mig att jag hade straffats med att uteslutas ur förbundet, därför att jag hade brutit mot stadgarna genom att inte betala medlemsavgiften. Jag gick och ansökte om medlemskap i Arbetslöshetskassan, eftersom jag visste att om jag blev arbetslös fanns en risk för att facket skulle göra det snudd på omöjligt för mig att skaffa mig själv ett nytt jobb (se min artikel "Kollektivavtalen skapar arbetslöshet" för detaljer - http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/27/kollektivavtalen-skapar-arbetsloshet ). Eftersom arbetslöshetskassan till en stor del finansieras med skatter, som jag får betala oavsett om jag är med i facket eller inte, tillät inte staten att Metall nekade mig medlemskap i Arbetslöshetskassan, som staten låter den administrera, som en förläning. Men jag hyser inget tvivel om att facket hade nekat mig att få vara med i Arbetslöshetskassan, om bara de hade fått. Fackföreningsmännen *hatar* skubbare.

Detta visade min klubbordförande i handling under de första åren efter jag blev skubbare. Han satt i system att "tråka" mig. Han sade oförskämda saker inom hörhåll för mig när jag höll på att klä om i omklädningsrummet t.ex. När jag åt lunch i lunchrummet de första dagarna efter mitt utträde, störde han mig med sina kommentarer. Så jag blev tvungen att börja äta mina luncher ensam i omklädningsrummet i stället. Det fick jag sedan göra i ca. 15 år, tills den klubbordföranden, som var en riktig gråsosse, gick i pension. Så behandlar riktiga fackföreningsmän skubbare. De hyser ett suveränt förakt för individen, om denne sätter sig upp mot facket. Enskilda arbetare skall tydligen vara tacksamma mot facket, som om den vore en snäll brukspatron. De skall buga, med hatten i hand.

För knappt ett år sedan gjorde jag ett misstag. Jag upplevde att jag hade svårt att hitta tidningar som publicerade mina radikala åsikter. Jag blev publicerad nästan ingenstans i svensk press. Jag fick idém att Metallindustriarbetarförbundet hade en medlemstidskift, och den publicerade insändare och debattartiklar från medlemmarna. Jag fick infallet att jag kunde gå med i facket igen, och sedan skulle jag kanske kunna få mina åsikter lästa av flera hundra tusen fackmedlemmar, genom att få mina debattinlägg publicerade i Dagens arbete. Och jag resonerade att en medlem till eller från, skulle inte påverka fackets maktställning i någon signifikant grad. Så varför inte? Så jag ansökte om inträde i Metall, efter att ha varit skubbare i drygt 26 år. Det visade sig inte vara något problem att bli medlem. Antagligen välkomnar Metall alla medlemsavgifter den kan få.

Men sedan fick jag vara med om att det var oerhört lågt i tak i Dagens Arbete, som fackets medlemstidning heter nuförtiden. Jag skrev insändare efter insändare efter insändare, och flera debattartiklar. Men inget publicerades. Det är tydligen inte tillåtet att förespråka sådana saker som fri invandring och marknadsanpassade löner i fackets egna publikationer. Obekväma åsikter göra sig ej besvär. Så nu hade jag ett problem. Jag var tvungen att betala uppemot 500 kronor i månaden till facket, utöver den del av medlemsavgiften som går till Arbetslöshetskassan. Och jag fick ingenting i utbyte mot det. Inga av mina debattinlägg publicerades ju!

Så för ett par månader skrev jag ett brev till Metall, och meddelade att jag ville gå ur förbundet igen. Denna gång har jag inte fått ett argt brev som svar. Jag har inte fått något svar alls. Men jag är tydligen fortfarande medlem, därför att i slutet på varje månad dimper Dagens arbete ner i brevlådan. Så den här gången är fackets strategi tydligen att låta mig svettas. Jag skall hållas på halster. Jag tänker förstås inte finna mig i detta. Jag har skrivit till Arbetslöshetskassan och bett om inträde där. Jag fick ett brev från kassan häromdagen. Jag har beviljats medlemskap. Jag misstänker att nu kommer facket att tvinga mig att betala *två* avgifter till Arbetslöshetskassan, en via facket och en som individ. Det blir i så fall många hundra kronor extra i månaden, och jag har inte gott om pengar. Så jag skall skriva ett brev till min arbetsköpare genast, och be honom att sluta betala in medlemsavgiften till facket, så att jag straffas ur förbundet.

Det lär bli så att jag på det här viset blir kvitt facket igen. Men det skall tydligen vara svårt och krångligt att gå ur facket. Facket bryr sig inte om enskilda medlemmars föreningsfrihet. De skall tydligen inte få själva *välja* vilka föreningar de vill tillhöra, och inte tillhöra. De skall *tvingas* vara medlem i facket - med lock och pock. Eftersom alla ju vet att facket är en "god kraft". Ändamålet helgar medlen m.a.o. Men detta är egentligen skrämmande. Facket anser att dess egna maktanspråk ger det en rätt att trampa på enskilda arbetare. Vi vet att facket hyser förakt för företagarna och borgarna. Men facket hyser tydligen förakt för de egna medlemmarna också. Facket föraktar svaghet. Enskilda individer skall vara hjälplösa i fackets idealvärld.

Hur många arbetare är det inte som idag hunsas av fackföreningarna i Sverige? Hur många arbetare är det inte som rentav terroriseras av facket? Alla arbetare är inte lika starka individer som jag är. Alla arbetare tål inte att bli tråkade av arbetskamraterna på arbetsplatsen varje dag. Alla arbetare tål inte den gnagande oron för att facket kanske på något vis skall lyckas förstöra deras privatekonomi, eller göra dem arbetslösa. Så det är nog många arbetare som idag inte vågar sticka upp mot facket. De tiger, utav rädsla. Tror du att facket verkligen är en välmenande institution? Tänk i så fall på Laval kontroversen som Byggnads var inblandad i. Fackföreningsrörelsen är en lika invandringsfientlig kraft som Sverigedemokraterna. Se min debattartikel - "Varför jag hatar facket" - om du inte tror mig http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/27/varfor-jag-hatar-facket .

Att fackföreningarna förföljer skubbare, och försöker strypa invandringen, visar med all tydlighet att facket slår mot de svaga. Skubbarna och invandrarna är ju två av de svagaste sorternas individer i samhället. Facket föraktar helt enkelt svaghet. Det som betyder något för facket är bara *makt*. "Den starkes rätt" är det som gäller i fackets värld.

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13197

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Henrik Unne du har ju newsmill att skriva på. Du kan även skriva på sourze. I dagensarbete skulle du bara bli uppfattad som att du trollar med dina åsikter. Försök att få in dina artiklar i nån av de riktigt radikala vänstertidningarna de publicerar nog dig som ett avskräckande exempel.

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2009-10-30, 14:06

Till susanna svensson: Du verkar vara ett avskräckande exempel på en intolerant socialist (jag antar att du är socialist, av dina inlägg här på Newsmill att döma). F.ö. tycker jag att det är svagt av facket att vägra att publicera en medlems debattinlägg bara för att han inte tycker som ledningen för facket.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2009-10-30, 15:26

Jag är nog rätt politiskt obunden jag bekänner mig inte till någon ideologi utan försöker tänka själv så långt som möjligt. Skillnaden mellan kommunismen och nyliberalismen är att kommunismens grundtanke åtminstone är ok. Att man ska sudda ut klassskillnader och att alla ska ha en likvärding trygghet. Problemet är dock att den makt som krävs att man ger till ett fåtal människor för att genomföra iden leder till korruption förr eller senare. Människan är i grund och botten korrupt och hitils har vi inte sett något kommunistiskt exprement där makthavarna klarat att stå emot denna korruption. Nyliberalismen är på det viset ärligare för en nyliberal tycker det är nått bra när ett fåtal rika berikar sig på andras så lågt avlönade arbete som möjligt. Jag hatar feminister det är en ondskefull ideologi som försöker stöpa om människans frihet till att man ska manipuleras in i deras genusreorier i stället för att få vara som man vill. Jag är för en invandringpolitik som följer arbetslöshets statestiken. Ta emot mindre när det är hög arbetslöshet och fler när konjunkturen är hög. Tänk vad underbart det vore om vi hade 450 000 lediga jobb i stället för 450 000 arbetslösa. Då kunde staten charta några jombojett och åka runt till världens oroshärdare och fylla dom med folk.
Jag har även noterat en del sanningar som ingen vill se varken från höger eller vänster. Problemet med överbefolkningen ex. Propagandan går ut på att det beror på att människan skaffar för många barn. Troligtvis har människosläktet aldrig skaffat så få barn per person som nu sedan vi fått allt effektivare preventivmedel. Problemet är i stället att medellivslängden har ökat pga vaccinationer, antibiotika och effektivare vård överhuvud taget. I framtiden riskerar människosläktet dö ut pga det eftersom att det kommer att kräva ett allt mer effektiviserat jordbruk som på sikt utarmar jordarna så de inte är bördiga längre. Flera av de ämnen som används i konstgödsel är ändliga resurser än dag tar de slut.

Permalänk | Anmäl #3 susanna svensson, 2009-10-30, 18:34

Till susanna svensson: Du skriver - "Problemet är i stället att medellivslängden har ökat . . ." Så du vill att folk skall dö tidigare i sina liv? Där ser man att altruister är fiender till människans liv på denna jord. Det är *därför* kommunismen åstadkom så mycket lidande. Kommunismens grundtanke, att alla skall offra sig åt alla, var en *ond* grundtanke. Dessutom är det också en ond tanke att s.k. "klasskillnader" skall suddas ut. "Klasskillnaderna" går egentligen ut på att människor som producerar mera också skall tjäna mera. Kommunisterna är m.a.o. emot att det skall råda *ekonomisk rättvisa*. De vill ha "likvärdig trygghet till alla" i stället för "till var och en efter sin produktion".

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2009-11-01, 13:21

Hej Henrik!

Dagens Arbetes debattforum finns på vår hemsida www.da.se
En snabb koll visade att du deltagit där fyra gånger.

På nätet har vi ganska många inlägg varje dag. Till papperstidningen som kommer en gång i månaden gör jag ett litet urval som ska in på en och en halv sida.

För att få med så många som möjligt och spegla bredden på åsikter i nätdebatten blir inläggen kraftigt nerkortade i tidningen. Men hur man än försöker så kan det inte bli mer än glimtar från det livliga meningsutbyte som pågår dagligen på da.se
och där du som alla andra är välkommen att delta.

Precis som du redan gjort.

Med vänlig hälsning
Åke Eriksson
Debattredaktör, Dagens Arbete

Permalänk | Anmäl #5 Åke Eriksson, 2009-11-02, 16:10