DEN SVENSKA POLISENS HÄXJAKT?

I flera artiklar har jag försökt uppmärksamma den närmast medeltida häxjakt som svenska politiker och andra självutnämnda ”goda” ”räddare” hänsynslöst bedriver i övertygelsen om att sitta på den enda ”sanningen” (och rätten att pådyvla alla andra denna). Att vissa namn inom polisen figurerar bland dessa moderna häxjägare är inte heller någon märklighet, eftersom diskursen ”sexuell perversion” i det kristna västerlandet enkelt leder till karriärfördelar – med en minimal arbetsinsats. Nu handlar det om ett fall som med braskande rubriker slogs upp av flera medier i maj i år. Två ”pedofiler”, i en ”pedofilring”, hade arresterats i Thailand med anklagelser om sex med ”barn”. Den svenske internetcensoren Stefan Kronqvist – mannen som håller i det s k ”frivilliga barnporrfiltret”, och som försökte stänga The Pirate Bay (och sedan for med osanning om det) – var väldigt nöjd med tillslaget: ”Vi är väldigt nöjda med att kunna se resultatet av vårt arbete så här fort. Vi har i dagarna sänt svenska poliser till Thailand för att stötta utredningen efter bästa förmåga” (http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/216542-svenska-pedofiler-gripna-i-thailand).

Vad som emellertid INTE slogs upp med braskande rubriker (med undantag för Nyheter 24, http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/328249-sverige-skickade-mig-till-helvetet) var det öppna brev (utsmugglat av advokaten) som en av de anklagade männen skrev till statsminister Fredrik Reinfeldt (läs det!), och som offentliggjordes i samma media 13 september innevarande år. Detta mönster är tyvärr regel i medierna: stora rubriker när tillslag sker, i avsikt att skrämma och skapa panik hos människor, inga omnämnanden alls när det visar sig att de stort uppslagna polisaktionerna visar sig vara misslyckanden – vilket också det är närmast regel. Ta t ex den engelska polisens jakt på traffickerare, som jag nämnde i min senaste artikel (http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/22/osanningens-retorik) eller alla de aktioner mot ”barnporr” som Thomas Bodström och Helena Karlén räknar upp i sin debattartikel i DN 2007-05-27.

Alla visade sig innehålla föga eller ingenting och en av dem, den s k ”Operation Ore”, har blivit till en rättsskandal i England (ex vis http://www.guardian.co.uk/technology/2007/apr/19/hitechcrime.money), vilken var känd redan då Bodström och Karlén publicerade sin artikel. Naturligtvis är det nämnda öppna brevet en partsinlaga. Men med tanke på det mönster som jag redan redogjort för finns det all anledning att tro på mannen, och att han faktiskt berättar vad som verkligen skett. I vilket fall som helst måste ett omedelbart ingripande för honom göras från svensk sida och en oberoende utredning genomföras. Och ett rimligt krav är då att polisen INTE själv får utföra denna. Vi kan nämligen här befara, att svensk polis igångsatt en rent fundamentalistisk häxjakt, inte för att skydda eller rädda barn, utan för att statuera exempel som ska gynna ”sedlighetspolisens” anslag och karriärmöjligheter. Eller, som mannen själv säger, att nymoralisterna ”ville skaffa sig en trofé att visa väljarna”. Vi kan här alltså befara, att svensk polis med berått mod håller på att offra en svensk medborgare i Thailand, för att inte tappa ansiktet och avslöjas som skrupelfria häxjägare, vilket man faktiskt börjar frukta att vissa delar av rikskriminalpolisen är. Uppgifter från annat håll påstår att mannen är döende i sin cell i Thailand (något jag varken kan bekräfta eller dementera) och om medvetna missgrepp och fundamentalism hos den svenska polisen skulle leda till denne mans död så kan man med fog påstå, att samma polis inte står ett dugg över sina kollegor i länder som t ex Iran eller Saudi-Arabien. Som ett brev på posten kommer också misstankar dyka upp, att mannens status som gay inverkat på hur svensk polis handskats med ärendet ifråga. Själv har jag skickat en förfrågan till Fredrik Reinfeldt om hur han handskats med detsamma. Det här fallet understryker hur synnerligen farliga de nymoralistiska, självutnämnda ”goda” ”räddarna” är i vårt samhälle. Nu liksom i historisk tid.

Som jag i flera artiklar påpekat tvekar man inte ett ögonblick att förvränga fakta, fara med osanningar och överdrifter, införa tvingande, ”normativa” lagar för att genomdriva sina mål (och gynna sig själva), upphäva grundläggande rättigheter m m. Man uppvisar också, vid närmare betraktelse, en total hänsynslöshet för att uppnå sina mål. Som t ex i fallet sexköp (och trafficking), där man utan att blunda stämplar en grupp människor (sexköparna) som ”onda” och sedan tvingar dem att betala böter eller sitta i fängelse, eller genomför kränkande razzior, bara för att de ”goda” ska få känna sig nöjda med sig själva. Intressant nog har för första gången i Sverige (internationellt har det skett i över ett decennium och själv gjorde jag det redan för två år sedan) en ”officiell” historiker, Ann Hallner, tittat närmare på den svenska diskursen kring trafficking i relation till 1800-talets precis lika förljugna och fundamentalistiska agenda kring ”den vita slavhandeln” (Historisk tidskrift 2009 s 429ff). Och den artikeln säger också något om hur Sveriges regering handskas med nymoralismen. Även om Hallner är försiktig i sina uttalanden finns det en uppenbar tveksamhet hos henne inför hur samhället handskas med detta ämne. Bl a säger hon: ”Det finns ett stort behov av en annan typ av forskning för att komma vidare; en forskning som diskuterar och belyser alternativa perspektiv och som bedrivs av forskare som inte själva tillhör organisationer som arbetar mot trafficking. Inte minst saknas ett historiskt perspektiv”.

Det understryker direkt vad jag sedan en tid förespråkat för detta land, nämligen att vi måste kräva att underlag och ”forskningsrapporter” som ligger till grund för lagar och riksdagsbeslut inte ska få vara ideologiskt och/eller politiskt korrekt styrda – som nu är fallet – utan ska stå upp till fordringar på objektivitet, saklighet och vetenskaplighet. Tänkvärd är också Hallners slutkläm: ”Skall man tillåta sig att bli lite mer spekulativ verkar det som att föreställningar rörande människohandel, både nu och för hundra år sedan, styrs av vår moraluppfattning och av vår syn på kvinnor och den kvinnliga sexualiteten. Det är tankeväckande att staten idag framställer problemet, och kvinnorna som drabbas, på samma sätt som en förening vilken förespråkade sedlighet för hundra år sedan”. D v s, att det officiella Sveriges puritanism och moralism i realiteten inte skiljer sig mot den för 100 år sedan. Den svenska nymoralismen är på väg att föra vårt land tillbaka till medeltiden när det gäller sexualitet, tolerans och lagar. Det är hög tid att detta uppmärksammas och att denna farliga kurs stoppas.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13214

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du har alldeles rätt angående lagarna. De präglas allt för ofta av moralism, spekulationer, ideologi och inte helt uteslutet - ekonomiska intressen. Detta gäller dock inte bara sexköpslagen, utan även narkotikalagen och nu senast FRA. I samtliga fall kan man se att lagarna bl.a. bygger på moralism och lösa antaganden. Kring allt detta bedriver man desinformationskampanjer och sprider lögner, då dessa lagar initialt inte har ett folkligt stöd.

Ibland undrar jag om inte inkompetens inom politiken borde vara straffbart, då verkar vara en ganska bred företeelse bland politiker.

Permalänk | Anmäl #1 Antares, 2009-10-28, 21:51