Byggnads kamp för kollektivavtal krossade mitt företag

Den 22 juni 2006 försattes den byggfirma som jag hade byggt upp, HGS Linköping AB, i blockad av fackförbundet Byggnads. Byggnads pressade våra leverantörer att sluta samarbeta med oss och såg till att vi fick svårt att ta uppdrag som förutsatte samarbete med bland annat elektriker, målare och rörmokare. Och då är det inte lätt att driva ett byggföretag.

I ungefär ett år höll vi ut. Sedan hade Byggnads genom en blockad och andra stridsåtgärder lyckats driva oss i konkurs.

Mitt företag ägnade sig åt reparationer, ombyggnader och nyproduktion av småhus. När blockaden inleddes hade jag tre anställda, som inte var med i Byggnads. De tjänade 140 kronor i timmen, vilket var 28 kronor mer än vad avtalet krävde och högre än snittet i Linköping. Och bygglönerna i Linköping var dessutom högst i Sverige, så det var inte precis fel på lönen. Även i övrigt var anställningsvillkoren lika bra eller bättre än vad kollektivavtalet krävde.

Anledningen till blockaden var att jag vägrade att skriva på ett kollektivavtal som jag ansåg var olagligt. Jag kunde inte acceptera ett avtal som innehöll så kallade granskningsavgifter, som innebar att en och en halv procent av mina anställdas löner, dessutom goda vänner till mig, skulle betalas till Byggnads för kontroll av deras löner. Avgifterna skulle betalas oavsett om de anställda var med i Byggnads eller inte och oavsett om de ville ha denna kontroll eller inte.

Vi fick ingen insyn i vad pengarna gick till. Det fanns ingen garanti för att pengarna inte gick till Byggnads politiska verksamhet som vi inte ville stödja. Kort sagt ville Byggnads tvinga på oss ett avtal som ingen av oss ville ha, med villkor som inte var bättre än de vi redan hade och ta betalt för en tjänst som vi inte ville ha och inte heller behövde. Att intäkterna dessutom riskerade att användas för politisk propaganda blev helt enkelt för mycket för mig och mina anställda. Vi vägrade skriva på. När det sedan dessutom kröp fram att Byggnads inte ens genomförde någon "lönegranskning" av företag i vår storlek i Linköpingsområdet trodde jag knappt det var sant. Byggnads ville alltså dessutom ta betalt för en "tjänst" som inte ens utfördes.

Men det var inte nog med det. Jag ställdes inför två sätt att få till ett avtal: antingen skulle mitt företag tvingas in i arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier och på så sätt omfattas av kollektivavtalet, eller så kunde vi stå utanför Sveriges Byggindustrier men teckna ett så kallat hängavtal. Men ett sådant hängavtal direkt med Byggnads innebar en klar ekonomisk nackdel för mitt företag jämfört med att gå med i Sveriges Byggindustrier och få kollektivavtal den vägen.

Jag ansåg att det var lika oacceptabelt att mitt företag skulle bestraffas ekonomiskt för att jag inte ville vara med i en arbetsgivarorganisation. Arbetsgivarorganisationen hade också en politisk agenda som jag inte ville stödja. Och dessutom hade Byggnads och Sveriges Byggindustrier tillsammans kommit överens om det här med "granskningsavgifter" som lurade folk på pengar.

Jag tror att det kan vara bra med kollektivavtal i många fall. Men det behöver inte alltid vara det bästa för alla företag eller alla anställda. Och som exemplet med mitt företag visar kan det ibland vara rent skadligt. Det är konstigt att ett stort fackförbund som Byggnads inte kan anpassa sig efter situationen och ta hänsyn till om ett företag redan har bra anställningsvillkor och om de anställda efterfrågar Byggnads tjänster eller inte. Och det är konstigt att man inte efter diskussioner och förhandlingar kan anpassa avtalsinnehållet. Det hade till exempel varit möjligt för mig att skriva på ett avtal om Byggnads hade kunnat tänka sig att lyfta ut det som hade att göra med granskningsavgifter. Men Byggnads vägrade att ens diskutera en sådan lösning.

Några månader senare underkände Europadomstolen Byggnads granskningsavgifter i ett annat fall, som gällde fem oorganiserade byggnadsarbetare.

Europadomstolen konstaterade att systemet brast i fråga om insyn och att det inte gick att reda ut vad pengarna användes till. Europadomstolen sa att det är extra allvarligt när någon mot sin vilja tvingas betala avgifter till en organisation som man inte vill vara med i och som har en politisk agenda som man inte stödjer.

På punkt efter punkt bekräftades alltså mina invändningar mot det olagliga avtal som Byggnads ville tvinga på mig och mina anställda.

Men Byggnads ville inte acceptera Europadomstolens dom och meddelade att man ändå tänkte fortsätta med granskningsavgifterna.

Först i juni 2007, alltså efter nästan ett års blockad, kom Byggnads tillbaka till mig med det jag hade krävt från första början - ett lagligt avtal utan granskningsavgifter.

Även det nya avtalsförslaget innehöll en del tveksamheter. Till exempel en skyldighet för alla företag att lämna ut löneuppgifter om alla anställda till Byggnads, oavsett om de är medlemmar, oorganiserade eller anslutna till andra fackföreningar. Senare har både Datainspektionen och domstol sagt att upplägget står i strid med lagen om skydd för personuppgifter.

Men eftersom Byggnads i det nya avtalet hade backat från granskningsavgifterna, som var kärnan i vår konflikt, skrev jag för mitt företags räkning på ett hängavtal med Byggnads och blockaden mot företaget hävdes.

Jag hade då alltså fått rätt i sak. Men för företaget och mina anställda var priset skyhögt: Efter ett års olaglig blockad hade vi inga uppdrag, ingen verksamhet och inga anställda. Bara skulder återstod i företaget. Vi begärde att Byggnads skulle ersätta den skada man orsakat så att företaget skulle överleva. Men Byggnads vägrade och mitt företag gick då i konkurs.

De anställda förlorade jobbet och själv tvingades jag att skuldsätta mig ytterligare och betala hundratusentals kronor ur egen ficka för att betala av företagets skulder.

För mig är det klart att det är Byggnads som har gått över gränsen genom att vilja tvinga igenom ett avtal som stod i strid med Europakonventionen. Dessutom har man gjort det med metoder som fått mycket allvarliga konsekvenser för både mitt företag, mina anställda och mig själv, personligen. Det enda rimliga tycker jag då är att Byggnads tar ansvar för det som har hänt genom att betala vad blockaden kostade.

I somras stämde jag därför Byggnads och begärde skadestånd. Byggnads har sagt att man inte tänker betala något, eftersom man följde de regler som fanns i kollektivavtalen. Nu får vi se om svenska domstolar tycker att regler som privata parter sätter ihop väger tyngre än lagar och internationella konventioner. Det tycker jag skulle vara minst sagt konstigt.

Den svenska modellen kräver att det ska råda god sed på arbetsmarknaden. Men om det är god sed på arbetsmarknaden att försöka tvinga igenom avtal som inte bara är olagliga, utan som till och med strider mot Europakonventionen, vad är då dålig sed?

Efter mina erfarenheter kan jag konstatera att det vore bra om det blev tydligt att små och seriösa företag måste få finnas till, även om några av dessa företag kanske inte exakt passar in i den mall som jättar som till exempel Byggnads och Sveriges Byggindustrier utformar.

Henrik Gustavsson i Östergötland (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13221

30 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Cry me a river! En duktig och kunnig företagare vet hur man kringgår problematiken du beskriver, likväl som stolpskott till arbetsgivare son anklagar LAS för att vara ett hinder för anställning. Läs på lagstiftningen och lär er sån!

Permalänk | Anmäl #1 Gustaf Janson, 2009-10-30, 11:04