Vi borgerliga har inte samma problem med kvinnosynen som s

Vid första anblicken förefaller det vara en ovanligt modig och självkritisk artikel som Hans Dahlgren skriver om sitt eget parti och dess förhållande till kvinnliga ledare. Det vill säga: om man med "kvinnliga ledare" egentligen menar ledare i singular: alltså Mona Sahlin.

För det Dahlgren skriver i generella, svepande drag om sitt parti och dess ledare landar i slutändan ned i slutsatsen att den socialdemokratiska rörelsen ännu inte "klarar av" skiftet från manliga ledare till kvinnliga. Att man inte är mogen för en kvinnlig statsminister fullt ut. Men att man nu måste bestämma sig för att stödja henne till 110 procent. För opinionen är jämn och det är för mycket skvaller, både i den socialdemokratiska partiapparaten och i media.

Han är tuff, Dahlgren. Han angriper sina egna. Allihop. Från gräsrötter vidare till ledande kvinnor i partiet (där är det alltför tyst varje gång det blåser runt Mona Sahlin) till män i ledande ställning (där det är tomt runt Mona Sahlin). Ingen ställer upp för henne. Och han antyder att det pågår en Mosa Mona-kampanj från alla. Det egna partiet. Journalister.

Han kan naturligtvis ha rätt. Och vem är jag, som aldrig satt mig fot i den socialdemokratiska partiapparatens olika rum, att hävda att han har fel? Rimligtvis borde han veta bäst. Om det är på det viset, så har Dahlgren satt fingret på en mycket öm punkt inom sitt parti. Och då har man en rejäl hemläxa att göra hos socialdemokraterna. En som borde börjat för länge, länge sedan!

Jag menar: det är år 2009. Det handlar inte om medeltiden, inte ens om början av förra seklet när kvinnors rösträtt ifrågasattes. Det är modern tid nu för Guds skull! En tid där ett modernt parti för länge sedan hade gjort sig av med den märkliga kvinnosyn som Hans Dahlgren beskriver finnas inom socialdemokratin. Som om partiet var befolkat av mängder av neanderthalare!

Det är egendomligt vilken beröringsskräck somliga har inför kvinnliga ledare. Det är tydligt på många sätt och i många sammanhang. Men om man skärskådar de politiska partierna speciellt, ser i vart fall inte jag riktigt samma mönster som den initierade Dahlgren beskriver i (S). Kanhända beror det på de olika traditionella väljarbaserna de olika partierna har?

Vänsterpartiet, till exempel, hade ju inga som helst bekymmer med att ha en kvinnlig partiledare, tvärtom! Men många engagerade i (V) är välutbildade akademiker; vana vid diskussioner, vid att använda många ord och vana vid välutbildade och kapabla kvinnor. Gudrun Schyman var högt skattad och en röstmagnet så länge man hade henne. Miljöpartiet har så vitt jag förstår inte heller några "kvinnoproblem", Maria Wetterstrand är ett gott exempel på det.

På den borgerliga kanten ser jag inga stora bekymmer, Maud Olofsson är ett utmärkt exempel på en kvinnlig partiledare som har gott/stort/brett stöd. Inte bara hos sitt eget parti, utan också hos Allianskollegorna. Vad gäller Moderaterna, så har vi två vice partiledare som är kvinnor, och det är ju inte aktuellt för oss att byta en utmärkt partiledare på mycket, mycket länge. Men den dagen det är det, har jag svårt att tro att vi skulle ha samma aversion gentemot en kvinna som den Hans Dahlgren beskriver finns i sitt eget parti.

Så allvarligt talat, vid en andra anblick av Dahlgrens artikel, så ser jag ett helt annat mönster och ett helt annat syfte. Jag tror faktiskt inte det är så illa ställt med kvinnosynen inom socialdemokratin som han hävdar. Jag tror faktiskt att kritiken mot Mona Sahlin handlar om något helt annat. Och mycket mer allvarligt. För det handlar om hon som person faktiskt är vuxen uppdraget att vara Sveriges statsminister. Inte om kvinnan Mona Sahlin, utan om politikern Mona Sahlin. Det är skillnad det!

Ett parti som börjar svacka och saknar självförtroende kan lätt börja granska sin ledare. Är det rätt person som leder oss? Har vår ledare de visioner vi behöver? Finns utstrålningen. Kraften. Drivet. Men framförallt: trovärdighet, kompetens och kunskap.

Det måste man finna sig i. Oavsett om man är kvinna eller man. Ingen kan komma undan kritik och granskning. Det ingår i rollen, i jobbet och i uppdraget.

De olika undersökningar som gjorts de senaste åren visar det inte går bra för Mona Sahlin. Hon har inte samma trovärdighet som Fredrik Reinfeldt. Det går inte att blunda för dem. Det är de två som ska gå matchen om vem som bäst företräder Sverige efter nästa val.

Klart att Hans Dahlgren, som en av Mona Sahlins främsta vapendragare, nu ser som ett av sina viktigaste uppdrag att - trots dåliga förutsättningar - samla styrkorna. Det gör han genom att läxa upp dem som vågar komma med kritik och ifrågasättanden. Och behändigt nog sker uppläxningen i en politiskt korrekt term: det hela handlar om kvinnosyn.

Man tar sig för pannan! Han återanvänder de gamla trista, tråkiga och uttjatade argumenten att den kritik som riktas mot Mona Sahlin kommer bara för att hon är kvinna. Frågan är om han hade behövt ta fram denna storslägga om det hade handlat om exempelvis Anna Lindh eller Margot Wallström?

Jag anser att det är både för enkelt och för billigt och att det inte håller. Att Dahlgren dessutom tar upp den gamla devisen "Mosa Mona" igen, visar att han egentlig lägger ut en dimridå. Och också sätter upp förhållningsregler till sina partikamrater: Våga bara inte kritisera Mona Sahlin. Säg inte att hon har bristande kompetens eller att hon saknar kunskap. Det visar bara på en förnedrande kvinnosyn.

Ja, så kan man också ta itu med kritik.

Nej, Dahlgrens story påminner mig om en gammal kommuniststats beteende med öppen självkritik som ska visa ödmjukhet inför massorna, som sedan följs av stränga regler där de som inte följer dem åker rätt ut i kylan.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13116

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jaja, det var de konservativa kvinnorna som också var emot både allmän och kvinnlig rösträtt när det begav sig. Moderaterna kan knappast slå sig för bröstet när det gäller att vara progressiva. Utan snarare att med nödvändighet ändra sig, försöka hänga med och följa med strömmen när de ohjälpligt ser sig (tror sig) ligga sist i utvecklingen!
Till slut blev det feminism också, ända in i kansliet.
Per Schlingman artikel: "Bilar åt flickor, dockhus åt pojkar."
När det gäller genus och (den glömda) manssynen, så hänger även moderaterna den famösa Schyman (här upphaussad) i kjolarna.
Och någon verklig s.k. "jämställdhet" ser vi inte hos Moderaterna heller! Om det med det inte menas att ALLT på detta område uteslutande handlar om kvinnor! Som alla andra partier.

Permalänk | Anmäl #1 Joakim Steneberg, 2009-10-26, 17:55

Att Maud har stort förtroende hos partiet säger mer om (c) än om kvinnliga partiledare.

Permalänk | Anmäl #2 LArs, 2009-10-26, 20:14

KVINNOSYN ELLER EJ?

Men Maud Olofsson har problem. Hon kan inte sätta gränser mot religiösa fundamentalistiska krafter. Den här gången i form av islamisten Mahmoud Adebe (c) som är nominerad till riksdagsman för Centerpartiet.

Hur har detta flagranta misstag uppkommit? Eller är det inget misstag? Varför svarade inte Maud Olfsson på Jimmie Åkessons återkommande fråga om just denne Adebe och hans roll i Centerpartiet?

Åkesson frågade henne 3-4 ggr och Maud Olofsson gav förbisvar i form av attacker på Åkesson och hans SD-värderingar.

En partiledare och vice statsminister måste kunna sätta glasklara gränser mot alla slags mörker-män och -kvinnor!
Maud Olofsson får underkänt.

Permalänk | Anmäl #3 Stina, 2009-10-26, 20:18

Hur många kan på rak arm säga vilka det är som är de två vice partiledarna? Hur märks det att dessa två är vice partiledare? Vice partiledare är en betydelselös post.

De två konservativa partierna har aldrig haft någon kvinnlig partiledare. Kolla nu upp Moderaterna på Wikipedia. Kolla upp de positioner som är mer betydelsefulla för partiarbetet, partisekreterare och gruppledare i riksdagen. Summa noll kvinnor på dessa positioner under Moderaternas historia. Gör samma sak med Kristdemokraterna och du hittar summa en kvinna: Inger Davidsson var partisekreterare 1989-1991.

Knappast särskilt imponerande, eller hur?

Gör samma sak med S och du hittar tre partisekreterare, en gruppledare och en partiordförande. Inte överdrivet imponerande det heller måhända, men åtminstone bättre.

Miljöpartiet får väl sägas vinna, med sju kvinnliga språkrör, en partisekreterare och fyra gruppledare.

Så vad säger detta oss om de konservativas kvinnosyn? Inget att skryta med, i varje fall.

Permalänk | Anmäl #4 Kristian, 2009-10-26, 20:26

Det här är nog första gången jag blivit djupt av en debattartikel författad av en ordförande för ett politiskt kvinnoförbund. Generellt sett verkar den platsen vara vikt åt den mest högljudda kvinnan i partiet som inte är kapabel att sköta ett riktigt jobb.

Det är kul att Magdalena Andersson bryter mot denna konvention och skriver en mycket tänkvärd artikel!

Permalänk | Anmäl #5 Kosmopolit, 2009-10-26, 20:55

Så Sant, Så Sant!

Permalänk | Anmäl #6 Jakobsson, 2009-10-26, 21:58

RE: #4 Kristian, 2009-10-26, 20:26

Ettgäng inkvoterade nötter (tex sahlin) eller pålitliga politrucker (marita) är inte speciellt mycket att hänga i julgranen. Ni har inte speciellt mycket att komma med än tvång och tvångstankar.

Permalänk | Anmäl #7 BluePrint, 2009-10-26, 22:46

Bra skrivet! Och ja, med vänner och partikollegor som Hans (och Mona för den delen) så behöver Socialdemokraterna inga fiender, det är bara att luta sig tillbaka och skratta medan de gräver sin egen grav... :-)

Permalänk | Anmäl #8 Monika, 2009-10-27, 00:24

Hade någon av de tre kvinnor som blev tillfrågade INNAN Sahlin, tagit uppdraget, så hade denna kvasi-diskussion aldrig uppstått. Sahlin är inte bra, det är det enda.

Permalänk | Anmäl #9 Snälla, 2009-10-27, 10:27

Både de borgerliga och vänstern i riksdagen har stora problem med manssynen. (Man kan inte bara ha en syn, på ett kön, det blir enögt.) Om det ens existerar någon sådan, förutom den därstädes helt dominerande teorin om "patriarkatet" då. Tror du på den Magdalena A?

Permalänk | Anmäl #10 Joakim Steneberg, 2009-10-27, 10:43

Borgerliga väljare är inte rädda för kvinnor. That's why

Permalänk | Anmäl #11 sonja, 2010-01-11, 11:03