Kollektivavtal ger en effektivare samhällsekonomi

Den som har kollektivavtal på sin arbetsplats får ofta ut ett mervärde på 80 000 kronor per år när man räknar in löneökningar, pensionsavsättningar, kortare arbetstid, övertidsersättning, lönekompensation vid föräldraledighet etc. Men starka kollektivavtal är inte bara bra för den enskilde individen. Kollektivavtalsbaserade förhandlingssystem ger ett stort mervärde även för samhällsekonomin:

Under årens lopp har det förts fram teorier om att starka fackföreningar ökar klyftorna genom att facket värnar de som är medlemmar före dem som inte är det, den som har jobb framför de som är arbetslösa, eller att facket gör att lönebildningen sätts ur spel.

Det räcker med att studera hur utvecklingen har varit i länder med svaga fackföreningar och obefintliga kollektivavtalssystem för att se att dessa teorier inte stämmer. Den amerikanska lönebildningen som är helt decentraliserad med svaga fackföreningar, nästan obefintliga kollektivavtal, inget anställningsskydd och mycket svag arbetslöshetsförsäkring har fungerat ytterst dåligt. Sedan 1970 har inkomstklyftorna ökat dramatiskt. En majoritet av löntagarna har nästan inte fått någon reallöneökning alls under lång tid. 1979 tjänade den översta procenten i USA åtta procent av nationalinkomsten. Tjugo år senare var andelen nästan 20 procent. Inkluderar man kapitalinkomster står den rikaste procenten för nästan 25 procent av inkomsterna. Samtidigt ökar andelen som inte har fått någon förbättring alls utan måste har två jobb och allt längre arbetstider för att överhuvudtaget överleva.

En vanlig förklaring till de ökade inkomstklyftorna har varit att ekonomin genom den snabba tekniska utvecklingen kräver mer och mer utbildning, vilket leder till ökade löneskillnader mellan personer med hög utbildning och de med låg utbildning. En annan vanlig förklaring är att globaliseringen av ekonomin har fördubblat det globala arbetsutbudet och därigenom satt press nedåt på lönerna särskilt för lågutbildade som ska konkurrera med lågbetalda i framförallt Asien och Sydamerika.

Båda förklaringarna är relevanta och förklarar en del av de ökade löneskillnaderna. Men två viktiga delar återstår att förklara; varför inkomstutvecklingen även för stora delar av medelklassen i USA har stagnerat och varför inkomstskillnaderna inte har ökat lika dramatiskt i andra länder som är minst lika utsatta för teknologisk utveckling och globalisering.

Mitt svar är att det beror på USA:s kombination av obefintliga trygghetssystem, bristande anställningsskydd och fackföreningsfientliga lagar. Detta har i lett till att de fackliga organisationernas möjlighet att förhandla sig till bra kollektivavtal nästan har utraderats. I USA finns helt enkelt inte några krafter som motverkar de stora inkomstskillnaderna - eller för att vara ännu tydligare - politiken syftar helt enkelt till just de inkomstskillnader som vi nu ser uppstå. Tanken är nämligen just att svaga fackföreningar och undermålig trygghet ska göra att individer som riskerar att förlora jobbet eller är arbetslösa tvingas sänka sina löneanspråk och att fackens möjlighet att upprätthålla löneökningar genom kollektivavtal ska försvåras.

Enligt den politikens arkitekter ska lönen sättas enbart efter personens marknadsvärde, som bestäms av utbud och efterfrågan, och den enskildes produktivitet. Därför ses fackliga organisationers kollektivavtal, hög a-kassa och trygghet i anställningen som "marknadsimperfektioner".

När man studerar skillnaden inkomstutveckling och produktivitet mellan USA och Europa framstår det tydligt att de ökade skillnaderna i inkomst inte kan förklaras med skillnader i efterfrågan på utbildad arbetskraft, teknisk utveckling eller av effekter som härrör till globaliseringen. Istället blir det uppenbart att skillnaden i hög grad beror skillnader i facklig organisationsgrad och omfattningen av kollektivavtalsbaserade förhandlingssystem.

I våras skrev över 40 av världens främsta ekonomer, inklusive flera nobelpristagare, under ett upprop i Washington Post där man argumenterade för att en viktig förklaring till den allvarliga lågkonjunkturen i USA är just den kraftiga försvagningen av facket och möjligheten till kollektiva löneförhandlingar, vilket har lett till att välståndet inte längre kommer alla till del utan bara leder till ökade klyftor. Utvecklingen av inkomstojämlikhet följer i hög grad utvecklingen av fackens förhandlingsstyrka. Efter depressionen på 30-talet stärktes de fackliga organisationerna på olika sätt och under några decennier gav tillväxten också reallöneförbättringar för de amerikanska löntagarna. De senaste decennierna har facken försvagats kraftigt, inkomstskillnaderna börjar då öka och majoriteten av löntagarna kan inte längre upprätthålla sina reallöner. .

Denna utveckling i USA har sannolikt haft betydelse för krisens uppkomst. En central del i det isberg som fick ekonomin att rämna var att tillväxten inte i tillräcklig grad kom vanliga löntagare till del. Där trygghetssystemen var obefintliga och fackföreningarna försvagade har globaliseringens välstånd i allt högre grad gått till de tio procenten rikaste. I flera decennier har lönernas andel av det totala globala värdeskapandet minskat och reallönerna inte ökat för stora grupper. Svaga reallöneökningarna fick hushållen att i allt högre grad konsumera på kredit istället för med egen intjänad lön. Den amerikanska försvagningen av de fackliga organisationernas förhandlingsstyrka har inte bara hållit tillbaka reallönerna för löntagare i mellanskikten i ekonomin - sedan 1960 har dessutom den inflationsjusterade minimilönen i USA minskat med 30 procent.

En omfattande forskningslitteratur visar på tydliga samband mellan försvagad facklig organisationsgrad och ökade inkomstklyftor, men även att hög facklig organisationsgrad minskar klyftorna mellan olika grupper i samhället.

Redan innan den ekonomiska krisen började hade "försvaga-löntagarna-metoden" som modell för hur man skapar ekonomisk tillväxt börjat krackelera. OECD pekar nu ut de nordiska länderna som starkt konkurrenskraftiga ekonomier. Detta trots att man gör tvärtom den nyliberala textboken och har starka fackföreningar och omfattande välfärd. En viktig del i förklaringen är den aktiva arbetsmarknadspolitiken och parter som tar ansvar för ekonomin via samordnade kollektivavtal. Effekten blir en väl fungerande ekonomi utan stora klyftor, men till priset av högre skatter. Man säger i och för sig att det går bra att skapa tillväxt och hög sysselsättning även i de anglosaxiska länder som har försvagat facken, de sociala trygghetssystemen, arbetsrätten och har låga skatter. Priset blir dock väldigt stora ekonomiska klyftor.

Förmodligen beror kollektivavtalens positiva effekt på löneutvecklingen i ekonomin på ett flertal faktorer. En är att löne- och kompetensskillnader i arbetskraften utjämnas, vilket leder till att effekten av teknisk utveckling och ökade utbildningskrav inte slår igenom lika mycket i inkomstskillnader. Starka kollektivavtal och centraliserade förhandlingar har dessutom lett till att det blivit lättare att möta den lönekonkurrens som uppstår genom globaliseringen av ekonomin, både genom att fackens lönekrav skapar en nödvändig strukturomvandling av ekonomin och genom att parterna kan komma överens om stöd som minskar riskerna för individen av ökad handel och konkurrens om jobben.

Inget tyder på att vare sig kraven på utbildning eller den globala konkurrensen kommer att minska framöver. Ett flertal forskare talar om en helt ny typ av strukturomvandling där teknisk utveckling och global omflyttning av produktion ökar behovet av trygghetssystem för löntagarna och där riskerna för ökade klyftor mellan dem som har utbildning och de som inte har det kommer att öka. Många forskare pekar dessutom på en ny typ av globalisering där det inte längre är så att låglöneländerna bara konkurrerar om de enklare jobben. Kina och Indien utexaminerar hundratusentals lågavlönade civilingenjörer årligen och utvecklar snabbt deras egen industriella kapacitet att konkurrera även om de mest kvalificerade jobben.

Effekten av denna utveckling blir en ännu större press på löntagare runt om i världen att hålla nere lönerna för att bli konkurrenskraftiga och ännu större kostnader för den som förlorar värdet av sin utbildning efter arbetslöshet. För att motverka denna lönepress krävs inte bara större investeringar i utbildning. I allt högre grad blir en bra arbetslöshetsförsäkring, starka fackliga organisationer och täckande kollektivavtalssystem nödvändigt om vi vill att frukterna av den nya globala ekonomin ska tillfalla merparten av löntagarna på arbetsmarknaden och inte bara fåtalet.

I denna nya globala ekonomi blir det svenska partssystemet en viktig konkurrensfördel om vi kan upprätthålla en hög organisationsgrad i facket och samordnade förhandlingar. Detta skapar förutsättningar att upprätthålla löneökningar i tider av lågkonjunktur, men också ansvarstagande nog att hålla igen tillräckligt i högkonjunktur.
Kollektivavtalssystem som upprätthåller generella löneökningar driver dessutom på omvandlingen av arbetslivet och ekonomin genom att det skapar ett omvandlingstryck mot högre förädlingsvärde och produktivitet. Detta leder till ökad produktivitetstillväxt vilket i sin tur skapar större utrymme för ökad reallön.

Omvänt leder försvagade fackföreningar som inte kan upprätthålla värdet av kollektivavtalen till en svagare reallöneutveckling för löntagarna, ökade inkomstklyftor i ekonomin och till en sämre fungerande ekonomi.

När många är med i facket och de flesta har kollektivavtal blir det alltså inte bara mer pengar i plånboken för den enskilde medlemmen. Det ökar dessutom förutsättningarna för att vi alla ska få det bättre.

Roger Mörtvik (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13092

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Typisk rappakalja från representanter för facket. De amerikanska bilindustriarbetarnas fack UAW är en av de främsta orsakerna till att de tre stora i Detroit gick omkull, eftersom deras arbetare kostade mera än vad de producerade.

Att lågkonjunkturen skulle bero på att arbetarna har för låga löner är inte bara ett löjligt skämt, det strider mot all logik. Om så vore fallet skulle ju inget företag flytta sin produktion till låglöneländer.

Men de är klart, fackrepresentanter har aldrig brytt sig om sanningshalten i deras propaganda. Förresten så är fackanslutningen i USA så låg för att bara ett fåtal vill vara med i facket. Och det av goda skäl. Outsourcing och konkurs brukar komma som brev på posten till de platser där facken vuxit sig starka. Nu senast i Detroit.

Permalänk | Anmäl #1 Kaj Grüssner, 2009-10-26, 13:08

Sedan när var facket för medlemmen? Speciellt då medlemmar som inte röstar på vänsterblocket! Inte ett skit, det handlar om makt till s, pengar in i partikassan och arbeten åt politrucker - Intet annat.

Permalänk | Anmäl #2 BluePrint, 2009-10-26, 22:42

Jag har inget emot att arbetstagare organiserar sig och sätter rimligt tryck bakom sina ord, men OM kollektivavtalen är så effektiva kan man ta bort rätten till blockad och andra lagstadgade förhandlingsområden. Det är ojust spel idag.

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik , 2009-10-29, 20:18

Intressant att läsa en innehållslös artikel. En väl fungerande arbetsmarknad trodde jag (innan denna artikel) handlade om hur man tog till vara på kompetensen på arbetsmarknaden hur man minimerar de som fastnar i långsiktig arbetslöshet. Vad fel man kan ha, inte ett ord om detta....

Permalänk | Anmäl #4 erky, 2009-10-30, 17:02

En korrekt beskrivning av "Den Svenska KollektivavtalsModellen" måste ge hela bilden. Avtalsvillkoren bestäms i en fri förhandling mellan arbetsmarknadens parter - INOM RAMAR SOM BESTÄMS AV STATEN. Det är dessutom alldeles uppenbart att domstolen i Laval-domen underkände den svenska dolda politiska avtalsstyrningen. Den bristande fackliga solidariteten med arbetslösa medlemmar beror givetvis på att facket fått förlägga solidariteten på staten genom arbetslöshetsförsäkringen.

Permalänk | Anmäl #5 Tobias Wallin, 2009-11-05, 20:57

Hur kan denne mannen säga något så kunskapslöst! Det är ju i de delstater där facket håller industrin i ett järngrepp det har gått dåligt. Se bara på Michigan med sin bilindustri. Inte konstigt; facket bestämmer att det inte får produceras mer än ett visst antal motorer, så när kvoten är full får man sitta på rumpan och göra ingenting. Konstigt nog tycker många att det är fel...

Permalänk | Anmäl #6 Mina, 2009-11-06, 23:14

Till erky:

Du klickar alltså på en artikel som heter "Kollektivavtal ger en effektivare samhällsekonomi", och blir förvånad att artikeln handlar om kollektivavtal och inte hur-man-tvingar-långtidssjukskrivna-att-välja-mellan-att-torka-bajs-eller-ta-sitt-eget-liv?

Permalänk | Anmäl #7 Oskar, 2010-01-20, 12:09

I have been able to work in a company with union and a company without union and I see no difference in terms of working condition. The stability of work in Philippine virtual assistant company lies in performance and not in any protectorate organization.

Permalänk | Anmäl #8 johnthomas, 2010-06-03, 05:37

Business Outsourcing Process is a good place to start with business. The Philippines Call Center specializes Inbound Call Center and Outbound Call Center Services which have been a source for employment.

Permalänk | Anmäl #9 Inbound Call Center, 2010-07-08, 09:01