Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv
Publicerad: 2009-10-25 09:10, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
Den svenska modellen med kollektivavtal har i huvudsak tjänat landet väl. Det är få som kan ifrågasätta det på ett övergripande plan. Samtidigt finns det i systemet med kollektivavtalen en rad problem inbyggda som bör åtgärdas, skriver Fredrick Federley, riksdagsledamot för centerpartiet.
Fredrick Federley är riksdagsledamot (c).
För det första har kollektivavtalen, avtalsmodellen och därmed den svenska modellen kommit att urholkas med tiden. Efter Saltsjöbadsavtalet reglerades i princip hela arbetsmarknaden i avtalsform. Under framförallt 1980-talet underminerades avtalen på beställning av LO med ett verkställande från socialdemokratin.
I grunden kullkastades egentligen den balans på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och arbetstagare som avtalen var avsedda att upprätthålla. Konflikter skulle hanteras i avtal men med den nya arbetsmarknadslagstiftningen kom man att reglera i lag en stor del av de saker som tidigare hade reglerats i avtal. Den svenska modellen kastades på så sätt i sjön av socialdemokratin och LO.
Viktiga förhandlingsdelar i avtalen lyftes ur och blev till lag. I många fall dispositiv men det hela gav en enorm slagsida åt arbetstagarsidan. Socialdemokratin som kände sig stark menade att man stärkte arbetstagarnas rättigheter men glömde vad som lett fram till Saltsjöbadsavtalet och det är helt uppenbart att man gjorde vad man kunde lagstiftningsmässigt för att underminera arbetsgivarsidans förhandlingsutrymme.
Det är egentligen märkligt att mer debatt inte har förts om att Sverige under denna tid gick från att ha en egen modell reglerad i avtal till att bli en europeiska mellanmodell av avtal och lagregleringar.
Allt tal i dag om den svenska modellen handlar egentligen om att värna den socialdemokratiska modellen som i grunden säger att det LO och socialdemokratin kommer överens om är den svenska modellen. Allt annat är, påstår man felaktigt, ett hot mot den svenska modellen och arbetstagarna.
För det andra bör man ställa sig frågan om hur arbetstagarnas intressen bäst tillvaratas och vad de är. Långt ifrån alltid är det en självklarhet vad det faktiskt innebär. De senaste 30 åren har man från det röda lagets sida talat om att det är stärkta lagar som stärker arbetaren. Innan det bedömde man att det var bättre för arbetstagaren att lagstiftaren höll sig borta för att ha den bredaste möjligaste mån att i avtalsförhandling tillvarata arbetstagarnas intressen.
För det tredje är kollektivavtalen en lösning som långt ifrån passar alla. Respekten för detta saknas och insikten om att arbetsmarknaden har förändrats radikalt verkar vara obefintlig. De stora arbetsplatserna blir allt färre. Vi har en allt mer välutbildad arbetskraft som vill ha eget inflytande över sin situation. För mindre arbetsplatser och för de arbetsgivare och de arbetstagare som inte vill vara en del av en kollektiv förhandling visas ingen eller lite respekt.
Under en lång tid har vi sett utvecklingen gå mot mer av individualisering men arbetsmarknaden har förblivit kollektiv. De enskildas rätt att ställa sig utanför kollektivavtalen måste skyddas i lika hög grad som den enskildes rätt att ansluta sig till ett kollektivavtal.
Fackförbundens rasande medlemstal är en tydlig signal på att man inte är i fas med tiden eller arbetstagarnas intressen. Det är en fara för hela arbetsmarknaden om fackförbunden urholkas så till den grad att de inte längre kan arbeta för sina medlemmars bästa. Det skulle överlämna allt åt lagstiftaren att besluta på grund av att parterna på arbetsmarknaden skulle vara alldeles för olika och det är ingen väg jag förordar.
För det fjärde har kollektivavtalen kommit att bli en maktmedel för centrals placerade krafter snarare än en trygghet för den enskilde arbetstagaren. De starka banden mellan kollektivavtal, fackförbund och socialdemokrati har urholkat målet att arbeta för medlemmens intressen till att handla om att bevara en maktposition.
De sista åren har vi tydligt sett hur fackförbunden primärt fungerade som alliansregeringens enda opposition det första året efter valet 2006. Vi har också sett hur man satt företag i blockad där man inte haft medlemmar. I Östergötland gick till och med ett byggföretags i konkurs på grund av blockaden. Trots att man inte hade medlemmar på företaget och trots att villkoren i avtalen var mycket goda så satte man hårt mot hårt för att få de båda parterna som inte ville ha kollektivavtal på plats.
Grundretoriken handlar om att fackförbunden måste tillta stridsåtgärder för att ha så många som möjligt med på kollektivavtalen. Utan att ha den tunga basen förlorar de i inflytande och därmed undermineras deras ställning. Med andra ord är den enskilde arbetstagarens intressen underordnade den egna makten. Därför ser vi dessa övergrepp ske med orimliga proportioner.
För det femte är kollektivavtalen inte det viktiga utan att den enskilde arbetstagarens intressen tillvaratas. Om det finns en uppgörelse mellan arbetsgivare och anställda och ett lokalt avtal har utformats måste det accepteras också av dem som har kollektivavtal.
Det är en barock ordning att man i Sverige kan ha ett område som detta där det tillåts stridigheter trots att man kan ha ett lokalt avtal. I grunden handlar det återigen om att upprätthålla fackets maktposition och inte att tillvarata den enskildes intressen.
För det sjätte upplever många av de fackligt anslutna att man från fackligt håll agerar för partiskt. Kollektivavtal och medlemskap i fackförbund genererar stora summor pengar som pumpas in i den socialdemokratiska partiapparaten. Till vilken nytta? Och med vilket medgivande från medlemmen? Det är allt från annonser i socialdemokratisk press, samarrangemang där fackförbund tar på sig delar av kostnaderna, att fackliga ombudsmän under debatter deltar för att företräda socialdemokraterna och rena kontantstöd. Det har talats om sammanlagda belopp i miljardklassen.
[...] Newsmill skriver Frederick Federley oinformerat och dunkelt om kollektivavtal och fackförbund. Som tur är har han [...]
Inför seklets största avtalsrörelse undrar vi: hur stark är egentligen ställningen för kollektivavtalen? Är de bra eller dåliga för individen och samhället?

Folkpartist: Utnyttjandet av unga hotar kollektivavtalen

Redovisa pensionsinbetalningar på lönebeskedet

Som anställd tjänar du mest med kollektivavtal

Påtvingade kollektivavtal strider mot föreningsfriheten

Högern använder Gustavssons bolag som murbräcka i debatten

Kollektivavtal är överlägset lagstiftning

Vetenskapligt bevisat att nyliberalerna har fel

Byggnads kamp för kollektivavtal krossade mitt företag

Den här gången har Fredrick Federley helfel

Därför är vi moderater för kollektivavtal

Kollektivavtal ger en effektivare samhällsekonomi

Kollektivavtalet är facklig makt som plöjer mark åt svart arbetskraft

Arbetsgivarna måste stå upp för kollektivavtalen
Mer än ett sekel av industristruktur, och ingenting nytt har hänt på marknadsarenan!

Kollektivavtalen skapar arbetslöshet
Gäller samma regler i Tornedalen som i resten av landet?
När skapas användarnas alternativ till Saltsjöbadsavtalen?

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
har förstått att ingestad gillar dig fredrick!
Du har rätt Fredrick. Jag anser att i runda tal 40-60 procent av Sveriges arbetslöshet har med LAS. MBL och Kollektivavtalen att göra.
Jag driver två firmor och jag har börjat att anställa massor med människor utanför Sveriges gränser för då slipper jag facket. Detta är tragiskt då jag älskar mina Svenska anställda men tyvärr tar arbetet med Facket för mycket tid och kostar för mycket.
Jag betalar gärna en högra lön för folk utanför Sveriges gränser än anställer en facklig person.
Tyvärr.
Modellen med kollektivavtal är inte huggen i sten eller av gud given. Den är resultatet av klasskamp, framtvingad av arbetare som krävt trygghet och schyssta villkor. Men idag är styrkeförhållandena i klasskampen förskjutna långt till borgarklassens fördel. Federleys och andra nyliberalers hårda angrepp på kollektivavtal, LAS, m.m. är i sig inget annat är en offensiv från borgarklassen mot arbetarna. Borgerlig klasskamp, helt enkelt.
Om en princip ska upprätthållas, vilket som helst princip, kan man bara tillåtna undantag i ett mycket fåtal speciella fall.
Annars undermineras principen. Om kollektivavtals-principen ska upprätthållas måste alla vara med annars kan inte principen upprätthållas.
Om ett företag självt kunde välja att skriva på kollektivavtalet eller inte så skulle principen omedelbart undergrävas.
Detta är enkelt att förstå.
Kollektivavtalsprincipen är den princip som för närvarande upprätthålls på svensk arbetmarknad.
Principer ska alltid diskuteras kritiskt. Men det råder stor ordning på svensk arbetsmarknad med få strejker.
Har Federley någon annan princip som är bättre, så ange gärna den.
Amerikanen:
Så om bara LAS och medbestämmandelagen försvann så skulle du helt plötsligt ha resurser till att anställa massor av folk? Har tillgång och efterfrågan helt plötsligt tappat all betydelse för svenska företags behov av anställda?
Jag är universitetsutbildad och jobbar i ett privat företag inom "det offentliga uppdraget".
Med andra ord faller jag troligen under ditt begrepp "välutbildad som vill ha inflytande över sin egen situation".
Vad händer då om man har en arbetsgivare som vägrar förhandla med facket? Som inte följer kollektivavtalet?
Då sitter ett gäng livegna arbetstagare där, helt i händerna på vad en chef vill hitta på. Vår enda möjlighet att få till en bättre arbetssituation är att via den lagliga vägen kräva att kollektivavtal följs och att vi kan få MBL-förhandling.
Vad händer om dessa rättigheter tas bort, Federley?
(Jag vill också erkänna att vi har lokala avtal, men inte heller dessa följs)
Det är tragiskt att ett parti som centern nu befinner sig långt ut på högerkanten.
Sanningen om Unionen är att när det blir aktuellt att göra sig av med personal på ett företag har de för vana att förhandla bort sina medlemmars lagstadgade turordningsrätt (LAS). Utan att rodna bryter de lokala fackombuden mot Unionens stadgar (§1.2) som säger att facket ska tillvarata medlemmarnas ekonomiska intressen. Det är liten tröst att fackombuden efter avtalets undertecknande på ett eller annat sätt brukar försvinna från företaget. Vad som behövs är fackföreningar som står på löntagarnas sida!
Fredrick tar upp en mycket mer intressant fråga än kollektivavtalen, nämligen fackens politiska kopplingar. Jobbar du i offentlig sektor är det LO och Socialdemokraterna som gäller. Är du tjänsteman är du förstås mer "blå". På detta sätt bidrar facken till att skola in folk i förutbestämda grupperingar. Vem du är och vad du ska tycka är redan förutbestämt.
Federleys syn på arbetsmarknaden är allt annat än modern. Han vill tillbaks till en tid då arbetstagarna stod med mössan i hand verkar det som. Och han verkar överhuvudtaget inte tänka på alla de i arbetarklassyrken som är "utbytbara", och därmed behöver facket som kollektiv får att få någon som helst styrka gentemot arbetsgivaren. Federley utgår endast från de sektorer i ekonomin där arbetstagaren är i besittning av en så unik kompetens att denne på grund av det har makt att själv kunna förhandla om lön och villkor utan fackets hjälp. Federleys verkar ha bestämt sig för att vara Svenskt Näringslivs och Timbros torped i riksdagen.
Federleys och centerns omoderna syn på arbetsrätt och kollektivavtal riskerar att få väljare att fly till socialdemokratin. Svenska väljare vill nämligen ha schyssta villkor på arbetsmarknaden. Det har moderaterna förstått, men inte centern.
Därför ser opinionsundersökningarna ut som de gör också..
Alliansen måste skippa hetsandet mot fackföreningsrörelsen om man ska kunna vinna mer än ett val. Alliansen bör bjuda in och närma sig LO istället för att hetsa mot dem och deras medlemmar.
Med centerns nuvarande politiska linje är det inte konstigt att LO vill samarbeta med socialdemokratin.
Fredrik Holmgren, medlem i båda facket och i folkpartiet.
Det finns ju ett yrkesområde där vi ser Federleys modell testas just nu.
Bärplockarna.
Där råder inga arbetsrättslagar och inga kollektivavtal.
Och vad händer?
Jo, de trevliga och alltigenom goda svenska heliga entreprenörerna tar hit thailändska gästarbetare, som luras på pengar, får sova i skitiga stall och utnyttjas på alla upptänkliga vis. De har ingen rätt till sjukvård, ingen rätt till ledighet. När säsongen är över kastas de ut ur landet, skuldsatta och fattigare än när de kom.
Federleys godtrogenhet är som alltid slående. Det finns en värld utanför Stureplan Fredrik.
Centerpartist, stryk Federley nästa höst!
Ju mer Federley uttalar sig, desto färre väljare får Centerpartiet.
Fredrick, du kanske ska skriva om saker du förstår istället.
Svårt att kommentera när någon är så snett ute som Fredrick....
Nu är det LAs tidigare var det FRA!
När får vi höra LAS-låten?
Här kommer FRA-låten tillägnad Fredrik Federley
http://www.youtube.com/watch?v=jKoTTC3dKSc
Det är bara vissa borgerliga politiker som skriker om facket och LAS. Företagarna själva tycker i allmänhet att vi har en bra och flexibel arbetsmarknadsmodell. Småföretagrna tycker dessutom att miljöpartiets linje för småföretagare är den bästa. Borgerliga alobi-politiker som Federley kanske borde kolla med företagen vad de vill ha istället för att bara gnälla på ett system som han ändå så uppenbart inte förstår.
Ett fack kan göra nytta i att uppsätta och upprätthålla bra avtal men marx tal om mervärde är sedan länge överspelat då arbetsgivaren tillhandahåller självaste möjligheten för värdeskapandet och att arbeten konkurrensutsätts. Väljer man att förbli obildad i dagens Sverige så får man också ta konsekvenserna och att de i sig är många ger inte oss förnuftiga en skyldighet att efterfråga folk som inte skapar värde åt människor. Det viktiga är att få till individuella tydliga avtal baserade på prestation.
För det sjunde...!
Har du fel i princip alla dina påstående! Dessutom gör du dig till tolk för och utvärderar ett sjuttioårigt samarbete mellan parterna på den svenska arbetsmarknaden...vilket får anses som bragd i sig.
Men vilken roll har du spelat i detta fruktbara samarbete Fredrick? Vad består din erfarenhetsbank av för erfarenheter av relationen arbetsgivare - fackligt ombud? Delge oss gärna det!!!
Nej! Fredrick, parterna kommer att fortsätta lösa frågorna om arbetsvillkoren själva om inte någon majoritet i Riksdagen är intresserad av att lagstifta bort den möjligheten.
Fortsätt gärna göra din röst hörd i syfte att lyfta din personliga politiska karririär, men välj då med fördel något mindre kontroversiella ämnen, så lyckas du säkert bättre.
Med vänlig hälsning och I all a välmening. Krachon
Utan kollektivavtalen har vi som försöker arbeta inget skydd alls.
Jag VET detta. Men det är ju klart folk som arbetar kan ju välja att lyssna på andra arbetare, eller på överklassen, det är ju bara att välja.