Rädslan för ökade kostnader är överdriven

Den svenska vården har gått från att vara en intern angelägenhet för Sveriges kommuner och landsting till att få drag av en marknad där patienter kan välja. Det är dock viktigt att konstatera att finansieringen av vården sker solidariskt via skatter. Om detta finns det total politisk enighet. Landstingen ska enligt lag erbjuda en god hälso- och sjukvård åt alla dem som är bosatta i landstinget. Hälso- och sjukvården behöver dock inte utföras i offentlig regi. Sedan slutet av 1980-talet har många landsting organiserat sin primärvård så att invånarna kan välja läkare eller mottagning. Fri etablering infördes i primärvården den 1 januari 1994, då lagen (1993:588) om husläkare trädde i kraft. Systemet avskaffades emellertid från och med den 1 januari 1995 innan det fullt ut hade hunnit genomföras i landstingen.

Nu införs vårdval inom sjukvården och LOV i kommunerna inom bland annat äldreomsorgen, patienterna kan välja mellan olika läkare, specialister och vårdcentraler/äldreboenden. Priserna bestäms politiskt och patienten ska inte betala mer än patientavgiften. Ersättningen till vårdgivarna beror på hur vårdvalet är utformat och konkurrensen skall ske med bästa kvalitet.

En förändrad politikerroll leder till oro

Det finns inbyggda konflikter i det svenska systemet. I bästa fall balanserar krafterna varandra, i andra fall motverkar de varandra och leder till sämre totalresultat. Politiker vill bli omvalda och ta ansvar för ekonomin, personalen vill hjälpa, vårda och få betalt för sin insats, och patienterna vill bli friskare och helst inte betala för mycket.

Vårdföretagare måste ha respekt för den oro som finns hos politiker från höger till vänster. En oro som går ut på att etableringsfrihet för vårdgivare kan medföra politiska problem. Det finns en oro för överetablering som kan verka kostnadsdrivande och försvåra för den offentliga vården. Vidare finns en oro för att vissa områden får sämre möjligheter till vård. Främst handlar detta om utsatta förorter och landsbygd. Ur ett politiskt perspektiv kan detta leda till problem. Den som ska ta ansvar för invånarna i hela landstinget eller regionen, uppskattar inte en utveckling som på kort sikt kan leda till att mer vård koncentreras till vissa geografiska platser, samtidigt som patienterna väljer bort en vårdcentral som gör att den inte kan få ekonomin att gå ihop.

Historien har dock lärt oss att genom att styra landsting och kommuner genom planekonomi så har inte kostnadskontrollen ökat för landets politiker. En politisk önskan om ökad valfrihet för medborgare har inte heller förverkligats av att styra på pris istället för kvalitet. Vi tror därför att det är viktigt att prova något nytt. Privata vårdföretag är erkänt bättre på hantera kostnader och dess ägare tolerera inte löpande underskott i verksamheten. Privata vårdföretag har också ett mycket tydligare kundfokus än offentligt driven verksamhet. Därför är det en möjlighet för landets politiker att våga prova etableringsfrihet genom vårdval och LOV. Vi tror att när vem som helst som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens, kan etablera sig och erbjuda vård, skapas en dynamik och konkurrens i svensk vård som inte funnits tidigare. Patienterna får mer valfrihet och personalen får fler arbetsgivare. Nya idéer och lösningar kan prövas.

Jag menar vidare att en vårdvalsmodell i primärvården inte nödvändigtvis ökar landstingets kostnader för primärvården. Att införa LOV i äldreomsorgen innebär inte nödvändigtvis att kommunens kostnader ökar för äldreomsorgen. Snarare tvärtom om man skall tro de genomgångar som gjorts. Det resursutrymme som avsätts till primärvården eller äldreomsorgen är ett politiskt ställningstagande i varje enskilt landsting eller kommun. Att införa en vårdvalsmodell eller LOV-modell innebär inte heller att landstingens eller kommunernas finansieringsansvar utvidgas. De finns även de som menar att med etableringsfrihet och vårdval kan företagen välja patienter. Det är svårt att säga hur den myten har uppstått. Att neka patienter strider mot såväl läkaretiken som lagen.

Vi kan i egna undersökningar konstatera att om det finns politiska begränsningar för etableringen, så minskar patienternas valfrihet. Ett system som bygger på att vård ska begränsas och att patienterna inte ska få välja, kan inte vara rätt väg att gå. Vi tycker att det är rimligt att den som vill erbjuda vård ska få göra det. Den ekonomiska risken i detta behöver inte landstinget ta. Det finns ingen anledning att frukta överetablering. De vårdföretag som etablerar sig behöver få intäkter som täcker kostnaderna. Är det för många som konkurrerar inom samma område, så är det patienternas val som fäller avgörandet. Landstingets ekonomi påverkas inte av detta, såvida man inte håller verksamhet som inte väljs av patienter under armarna.

När det gäller risken att patienter blir utan vård pga en oro för företags ointresse att etablera sig i utsatta förorter eller på landsbygden så återstår det och se. Vi kan konstatera att redan idag har vi stora bekymmer med fast läkarkontakt. Vi tror dock att oron är starkt överdriven. Den som vill kan studera hur vårdvalet i Norge har fungerat vad gäller kontinuerlig läkarkontakt. Där infördes deras vårdval 2000 och idag är 98 % privata utförare. År 1997 var 28 % av kommunelegetjänsterna i Nord-Norge vakanta, i småkommunerna (under 4 000 invånare) var 37 % vakanta. När vårdvalet var infördes 2000 så tog det till 2005 innan i stort sett alla läkartjänster var besatta och nästan alla medborgare (97,8 %) hade den 30 september 2005 en fast läkarkontakt.

Det handlar som jag ser det att tänka nytt eftersom gårdagens lösningar inte hjälper oss framåt. Nu handlar det om att våga ge vårdföretagen en möjlighet att möta patienters behov på riktigt. Inte låta oron som följer med en ny politikerroll ta över. Ge vårdvalen och LOV:en tid att växa fram och att modifiera utformningen när verkligheten kräver det, inte som idag när oron får styra.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/13035

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Som du skriver.
Privat sjukvård tolererar inte att gå med förlust.
Alltså kan de inte säkerställa att alla ska kunna få vård.

När de gäller kostnadseffektivitet så är det upp till staten att begränsa företag som idag på ett lagligt sätt urholkar landstingens budgetar genom att hyra ut läkare.

Det är betydligt bättre att titta på Storbritanniens sjukvårds modell.

Permalänk | Anmäl #1 Geiko, 2009-10-24, 19:24

Privata vårdproducenter skulle formodligen sänka kostnaderna dramatiskt.

Det som är avgörande är finansieringen, det är absolut billigast och ger mest tillgänglighet är skattefinansierad vård. Vi behöver slå ihop landstingen till regioner.

Det som garranterat blir dyrt och kompliserat är ett försäkringssystem som det i USA, där har de som är sjuka inte råd att försäkra sig eller efterfråga vård. Den vård du får på försäkringen är den som är billigast för försäkringsbolaget, det är inte nödvändigtvis vård efter behov.

Ett försäkringssystem skulle dessutom leda till en förvandling av vårdapparaten, den skulle bli full av jurister och advokater.

Permalänk | Anmäl #2 medborgare, 2009-10-24, 20:51

Nej! till sjukvård genom försäkringar, Dyrt, Otillgängligt och byråkratiskt.

Permalänk | Anmäl #3 medborgare, 2009-10-24, 20:54

Mail istf A4.

Permalänk | Anmäl #4 Snälla, 2009-10-24, 21:42

Privatiseringar av samhällets kärnfunktioner tjänar bara några få på.
De få har det redan så bra ställt att de kan köpa den vård
de själva önskar för egna pengar om den allmänna sjukvården
inte skulle passa.
Att sedan försöka pracka på mindre lyckligt lottade
detta orättvisa system med snack om "valfrihet" är
väl magstarkt i mitt tycke.
Det privatiserade samhället är knappast eftersträvansvärt i sverige.
Jag har bott i usa under en kortare tid och själv sett fattigdomen och segregationen.

Permalänk | Anmäl #5 Rik men empatisk, 2009-10-25, 00:32

Det finns absolut ingen anledning att privat ägande skulle innebära fördelar. Problemet är snarare att usla tjänstemän inom landstinget inte avskedas.

Permalänk | Anmäl #6 Göran Johansson, 2009-10-25, 00:42

I bla Tyskland har de den modell som vårdföretagarna efterfrågar.

Visst är tillgängligheten helt överlägsen den svenska, men det kostar multum också. Det är en otrolig överkonsumtion av vård, precis som i USA, eftersom de privata läkarna tjänar grova pengar på meningslösa undersökningar och provtagningar. Gravida får tex 3D-ultraljud nästan en gång i månaden, trots att det är helt onödigt. Alla rekommenderas att gå på årliga undersökningar med diverse provtagningar, trots att det vetenskapligt sett är meningslöst (breda undersökningar funkar inte). Patienterna betalar inget själva, så de tycke bara det är roligt, och försäkringskassorna har väldigt svårt att kontrollera vad som är motiverat. Fördelen med offentlig vård är att läkarna saknar egna vinstintressen och kan fokusera på vad som är medicinskt motiverat.

Om man skulle satsa så mycket pengar på vården i sverige, inom dagens system, så skulle förstås tillgängligheten också öka kraftigt. Som jag ser det satsar vi helt enkelt för lite på sjukvård och för mycket på sjukpenning och liknande. Det anses viktigare att de sjuka får full lön än snabb vård. Det är ett prioriteringsproblem, inte ett systemfel.

Permalänk | Anmäl #7 Johan Wallin, 2009-10-25, 08:46

Så länge vi är överrens om offentlig finansiering och styrning så tycker jag förslaget låter intressant. Kom ihåg att de som har den dyraste och ineffektivaste sjukvården i västvärlden är usa som har privat finansiering. Som de dessutom desperat försöker reformera.

Vi vill undvika de mekanismer som förstör den amerikanska sjukvården, nämligen att patienter vill ha så mycket vård och tester som möjligt när de väl är sjuka. Läkarna vill ge så mycket vård och göra så många tester som möjligt för att få mer pengar och minimera stämningsrisk. Medan nån annan betalar (försäkringsbolagen).

Permalänk | Anmäl #8 Martin A, 2009-10-25, 14:58

Lustigt att alla "Millar" angående privatisering av sjukvården är identisk "etableringsfrihet", det måste vara en om skrivelse för stöld av skattebetalares betalda resurser och överdebitering för läkemedel samt vård.

Den absolut sämsta regering jag någonsin varit med om, om de får fortsätta en period till finns inget av värde kvar i landet och EU har all kontroll över vårt land. Men vad skulle den rödgröna sörjan åstadkomma? man kanske skulle rösta på SD trots att man knappt håller med dem i någon fråga, nja ger nog PP en chans istället....... men det börjar bli ont om tid kvar att ha något att säga till om i landet.

Permalänk | Anmäl #9 Tor, 2009-10-25, 15:22

Välavlönade lobbyister är aldrig trovärdiga. Det går inte att ta den här artikeln på allvar.

Permalänk | Anmäl #10 Fritänkare, 2009-10-26, 22:51