Vad hände när Göran Hägglund osäkrade sin browning?

Nämn någon del av svensk media där inte vänstern och vänsterns censurmagistrar och politruker dominerar.

#1 Bo T:

Newsmill, tror jag.

Bo T, det kvittar väl? Det är ju den ekonomiska eliten som anställt dom! Kultursidorna är en ankdamm utan betydelse. Annars skulle de enkelt ha blivit ersatta med nyttiga idioter direkt ifrån juristlinjen eller handels, sådana som har den rätta marknadsanpassade attityden!

Gällande artikeln i sig. Samhällets ledande intellektuella skall vara progressiva, inte reaktionära. Nytänkande är per definition samhällskritiskt. Så har det varit i alla tider. Särskilt bildad är jag inte, men så mycket har jag förstått av det lilla jag väl läst när jag läst Strindberg, Melville och annat skojj. Eftersom vi lever i en nyliberal marknadsekonomi, så är den enda utmaningen från höger den som rasisterna i SD står för - men de ser jag inte som intellektuella direkt.

Har inte så mycket att komma med i ämnet mer än att den bekräftar min bild av kultureliten. I övrigt skrivet på ett mycket underhållande sätt!

Men Leif Zern och Ingegärd Waaranperä, som är så snälla. Har själv jobbat ihop med dom. Problemet är helt säkert inte dessa individer utan det system som de ingår i där allt blir statiskt och konservativt, vilken ideologi de än företräder.

Ungefär som att också lägervakter kunde vara så trevliga eller att Hitler var en så charmerande och trevlig man, som alldeles säkert inte kunde ha beslutat om koncentrationslägren. Det trodde iaf inte hans närmaste man Göring, inte ens i Nürnberg 1946.

För mig är det skrämmande att se det som nu blottas i vårt stackars svenska samhälle. Och jag är glad att jag själv inte fastnade i det systemet, där DN:s journalister sitter fast - särskilt kulturredaktionens - då skulle jag med rätta ha känt mig väldigt hotad av tidens förändringar.

Å andra sidan måste också individen bära ett visst ansvar för hur världen ser ut. Och det fick också Göring och co göra fast de tyckte att det var ledaren endast, dvs Hitler, som bar det ansvaret.

Den som gjorde det största angreppet på demokratin - som en svensk Gramsci - var Olof Palme. Med ett vapen infiltrerade han borgerligheten - den röda ideologin - men ingen skulle se det.

Tillsammans med sin kulturemissarie Roland Pålsson införde han systemet att med ett Statens Kulturråd skapa en institution, genom vilken staten sedan nu i flera decennier bedrivit selektivt urval genom statlig finansiering av utvalda tidskrifters åsiktsbildning liksom utvalda författares och kulturarbetares verksamhet.

Exempelvis har Jan Myrdal lksom en lång rad av 68:orna på detta sätt fått så kallad livstidslön. Och Myrdal som hyllar Mao och Pol Pot. Det säger väl allt. Detta har jag fått mig till livs genom en tidskrift som inte anses fin nog att få bidrag - DSM - som Jan Gillberg ger ut. Kan rekommenderas.

Så vilken jävla tur att Göran Hägglund sköt ett skott i kulturkoftornas vänsteballong! Men jag undrar om han förstår vikten av det han gjort. Kan man se vad man är när man sitter i det hela. Kan man?

Sverige är den siste Sovjetstaten! Kanske till och med die Sovjetstat? Tänk om det var därför Palme blev mördad.

Glömde! Det känns vädligt bra att få milla rött på Mediavänstern! Så jävla skönt!

Soory! Glömde ett med....

"Med ett vapen infiltrerade han borgerligheten - MED den röda ideologin - men ingen skulle se det."

Känns som det är dags för Sveriges större tidningar att enas under samlingsnamnet "Pravda".

Med denna partsinlaga har Tryggve Bång meriterat sig för en plats bland landets största konspirationsteoretiker genom tiderna. Vad är det för arbeten av Bång som "så orättvist råkat ut för att bli refuserade" så att det föranleder detta oresonliga påhopp? För mig ,som inte tillhör någon elit , är skribenten fram till denna dag helt okänd.

Jag blir inte klok på kulturpolitik, det är nog det enda område där jag trots att jag faktiskt ansträngt mig inte känner att jag kan mer eller förstår sammanhang bättre efter att ha tagit del av debattörer och inlägg. Jag får helt enkelt erkänna att kultur och kulturpolitik inte fäster på mig. Jag antar att det betyder att jag inte tillhör kultureliten.

Men jag är inte heller säker på att jag tillhör "verklighetens folk" trots att jag har både köksbord och tv. Den slutsatsen drar jag efter att ha hört Göran Hägglund och Jimmie Åkesson sortera in stora grupper människor under den rubriken. Jag vet det därför att jag kan uppskatta konst som inte föreställer nåt, Frank Zappa och en bra bok av Zola. Det känns faktiskt riktigt bra att ha kommit till den insikten.

Beträffande ovan artikel så får jag anmäla att jag inte begriper ett smack, trots att artikeln är välartikulerad och har en trevlig och bitvis humoristisk ton.

Jag inser därmed och sammantaget, att jag inte borde ha skrivit denna kommentar till artikeln ovan och ber samtidigt om ursäkt om det har inneburit obehag för artikelförfattaren eller läsarna.

Har noggrannt följt det politiska skeendet i samhället ca 40 år och så även kulturpolitiken. Man är så illa tvungen, tex om man har SR kanal1 på under morgonens trafik så kan man inte undgå kulturinslaget ca 10-15 minuter före klockan 8.00. Där analyserar eliten varandras nya böcker, teaterpjäser, etc. Desto mer extremt desto bättre i deras ögon. Denna del är ju bara intressant för dem själv (PK eliten är kanske 5% av befolkningen), resten av männsikorna fattar NADA !
Nåja jag är inte förvånat. Under 70 talet gjorde man ju undersökningar att ca 70% av journalistkåren var VÄNSTER om Sossarna(dvs extremister, KFLMR etc.. andra våldsförespråkande organisationer) då och det är ju dessa som regerar media idag och försöker tysta/nedvärdera alla andra som kanske skulle råka gilla den mera vardagsnära delen av vårt kultur !
Håller fullständigt med författaren, det kunde inte vara mer klockrent !
Ser förresten på millningar att kulturvänstern läser Newsmill i alla fall, de är väl rädda att snart försvinner all kulturanalys med mera till nätet och de kan inte styra det längre !

Hekena Palén Olsson, det känns som om du använder "mediavänstern" som projiceringstavla för alla möjliga inre spänningar och frustrationer. Frasen "det kändes så skönt att milla på mediavänstern" avslöjar detta, samt även liknelsen med att "skjuta sönder" kulturvänsternballongen. Det är att jämföra med en symbolisk stenkastning. Men det löser knappast några egentliga problem med maktkoncentration, elitism att måla upp en fiende att bespotta. Verkligheten är värre änd så.

Tryggve Bång skär ut en bit av verkligheten, kulturelitismen, och lägger den på ett fat och serverar den precis som den är i vårt skenbart (i det kulturella sammanhangen) demokratiska samhälle. Det är bra!
Hägglunddebatten har lyft fram många dolda åsikter och modet hos människor att äntligen våga säga vad de tycker, och inte mer eller mindre tvingas anse kultureliten som den enda rättänkande.

Det här gäller för övrigt inte bara kulturen. Eliten på alla områden förenen eder! Det verkar vara en norm i Sverige.
"Jag tycker som du- vad tycker du!"

Nu börjar den eltistiska muren emellertid att rämna. Bl.a.cyberspace och självsäkrare medvetenhet fäller muren, sten för sten
Folk börjar att tvivla och därmed genomskåda kulturelitens förmåga att skapa en vänsterintiktad samhällsatmosfär och inriktning. Börjar inse att det rent av kan vara farligt. Att det skapar en motkraft. En motkraft som i sin tur försöker nazzifiera samhället och överta makten genom en annan sorts förakt- rasism..
Människor som isolerar sina åsikter och sitt ensidiga tänkande med skygglappar och med förakt för andra människors åsikter, har ofta själva en stelfrusen och outvecklad syn på det samhälle de lever i!

Våga säga emot! Våga anse att DN och det organets kultursidor inte är de allenarådande i svenskt kulturliv! Våga ha synpunkter tvärtemot de elitistiska!

Något i den riktningen håller sakta men säkert på att ske. Kultureliten ,så som den ter sig i media och i största allmänhet, håller sakta men säkert på att förgöra sig själv genom isolering och självgodhet. Det är ju egentligen varandra man föraktar och håller på att ta kål på. Låt litteraruen, konsten, musiken med mera, leva utan partipolitiska normer. Men stäng inte ute samhällskritik och opposition!

Leve de fria och själständiga konsterna!

Kulturen är egentligen alltför viktig för medborgarna och samhället för att överlämnas till eliten (och politikerna!)!

Du har nog dessvärre rätt Trygve.
Jag har själv ett förflutet på diverse kulturredaktioner, detta var dock länge sedan, men tveklöst känns det du säger igen.
Vänstersympatisörerna var i majoritet på dessa redaktion, vilket i allra högsta grad påverkade det som skrevs.

På den tiden var det OK att skriva ner en film bara för att den var från Hollywood (U.S.A. imperialistisk), att såga ett rockband för att de sålde för många skivor (för kommersiellt) eller se ned på en författare som inte hade ett uttalat vänsterpolitiskt mål med sina alster.

Dessutom har det alltid funnits en "von oben" attityd bland dessa skribenter.
Det var viktigt att markera att man var någonting extra.
Tex som att på DNs kultursida recensera en tjock volym ev en nutida fransk filosof, givetvis inte översatt utan på dess originalspråk.
Skriven på en franska som till och med skulle ge en franskfödd akademiker problem.
Givetvis begrep inte recensenten hälften av vad boken verkligen handlade om, men det var viktigt att ge sken av att man var vänster och intellektuell.
Dock var detta oftast bara en ballong, ett kvasiintellektuellt falsarium.

Men Trygve, jag tror inte att detta har spelat så stor roll egentligen.
Kultursidorna lästes i princip bara av de redan frälsta och av närmast sörjande.
Att någon blivande stor författare, musiker eller konstnär skulle ha fått sin karriär förstörd eller hämmad av dessa kulturleninisters artiklar tror jag inte mycket på.
Det finns filmer, böcker och musik som sålt i miljonupplagor trots kulturelitens ogillande och förakt, och det finns samtidigt böcker som, trots att ha höjts till skyarna av samma elit, inte ens täckt sina egna tryckkostnader.

Browning som synonym för ett vapen? Browning är ju ett fabrikat och grundaren hette Browning. Han var en skicklig tekniker och fick patent på mängder av konstruktioner. Mest berömd är kanske den halvautomatiska pistolen. En del var små, fickformat, och dessa blev mycket populära.

Idag ägs ´Browning, beläget bla i Belgiska Liége, av japanska Miroku.

Hej Madeleine
Det finns ett berömt citat som lyder: "När jag hör ordet kultur osäkrar jag min browning".
Repliken ifråga tillskrivs ofta felaktigt någon av nazistledarna Hermann Göring, Heinrich Himmler eller ibland Joseph Goebbels.
Men det var nationalsocialisten Hanns Johst som myntade den.
Wikipedia:
"Wenn ich Kultur höre ... entsichere ich meinen Browning.", vilket ordagrant betyder: "När jag hör kultur... osäkrar jag min Browning!" (akt 1, scen 1). Citatet förekommer oftast på svenska som: "När jag hör ordet kultur... osäkrar jag min revolver!", vilket är något felaktigt då en Browning inte är en revolver utan en halvautomatisk pistol som du så rikrtigt påpekar.
Mvh
Trygve B.

Jag påstår inte att Trygve Bång försöker stänka lite brun gegga på Hägglund i hopp om att det fastnar. Han ville ju bara citera en stor tänkare.

Som dessvärre råkade vara nazist.

I en artikel om en svensk politiker.

Trygve Bång lyckas alltså tillämpa Goodwins lag redan i ingressen till sin artikel.

Dessutom är han ju, via den allt annat än bländande inledningen, en lysande illustration till att Hägglund har helt rätt.

Jahapp, erkänner att jag är kulturellt obildad. Hade ingen aaaaning om citatet om Browning. Så kan det gå när en produkt blir omåttligt populär. Varumärket blir synonymt med en viss typ av produkt. Till förfång förstås för varumärkesinnehavaren. Jämför med Nylon ellr Galon.

Nå, Browning blev ett världsledande företag i alla fall. Betr felcitatet "..osäkrar jag min revolver" så vore det klädsamt om detta fel påpekades i varje sammanhang det används. Att skriva revolver när man menar pistol är som att skriva gevär istället för pistol. Okunskap borde bekämpas var den än visar sig.

Tack TB för kunskapen.

aha, hysteriskt roligt och väldigt bittert.

Kan ju vara intressant att fundera över antagandet att kulturarbetare och journalister skulle vara vänsteranhängare politiskt. Skulle det betyda att välinformerade, kritiska och kreativa människor dras till vänster? Jag tror inte att det är riktigt så enkelt.

Samtidigt är det intressant att vända på det schablonaktiga resonemanget och fundera över hur högeranhängare konsumerar kultur och media i allmänhet. Högst hypotetiskt då.

Föredrar du lättviktig underhållning a la dokusåpor? Du röstar höger. Lyssnar du helst på P1? Du röstar vänster. Högern är vulgär och billig, vänstern är svår och intellektuell? Tramsigt värre.

Lite märkligt dock att Trygve Bång verkar tycka att det inte ska finnas smakdomare. Snabbt framställd automatiserad schlager skulle ha lika stort kulturellt värde som ett verk av någon klassisk kompositör? Så är det naturligtvis inte. :)

Hej David
Är vi inte smakdomare allesammans?
När jag senast kollade på Malmö stadsblioteks statistik över utlån låg Herta Muller på plats nr 10 långt efter en viss C.
Läckberg som toppade listan.
Betr. journalisters politiska sympatier så lär det, enligt medieprofessor Kent Asps undersökningar, vara så att allmänjournalister är kraftigt övererepresenterade på vänster och miljökanten medan ledarskribenter ligger något till höger om mitten.

Hej Trygve

Jodå, jag skäms inte för att jag har en i mitt tycke förfinad smak, som jag kan argumentera för. :) Om andra kallar min smak usel har de rätt att säga det, om det är rimligt motiverad alltså.

Mer intressant är journalisternas uppdelning då. Jag ska titta närmare på Kent Asps undersökningar, tack för tipset. Skulle också vara intressant att se på kulturkonsumenters politiska ställningstaganden. I mitt tycke är kultur något bra, och de som intresserar sig för kultur bör därför vara dygdiga människor.

Jag håller med dig Trygve Bång till 100%. Äntligen någon som beskriver det som även folkpartisten Jasenko är inne på - muren har inte riktigt fallit ännu - I SVERIGE! Vänstern tycker att de kan fortsätta att mobba människor på arbetsplatser som inte delar "den rätta synen" (det är som taget ur Nordkorea eller valfri kommuniststat). Och samma vänsterfolk har suttit och halv- eller helhjärtat hejat på det grymma förtrycket i öst där man byggde en mur för att stänga inne människor!! Än idag inser inte alla att kommunister har stått för än mer lidande än det nationalsocialistiska arbetarepartiet (inga borgare direkt). Men nu har vi prövat socialistiskt förtyck. Nu är det dags för något bättre.