Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Sexköpslagen

Dick Wase om Sexköpslagen

OSANNINGENS RETORIK

Utan att blinka dubblerar Winberg, Bodström m fl den påhittade siffran om 500 000 sextraffickingoffer som valsat runt i medier och inlägg under flera år och påstår: " Mer än en miljon kvinnor och barn varje år säljs som sexslavar till Europa".  För detta har man ingen som helst vederhäftig källa och siffrans absurditet framgår lätt om man betänker, att det för Sveriges del skulle betyda mer än 22 000 sextraffickingoffer varje år.


Om författaren

Författaren är fristående historiker, författare och föreläsare, med bl a boken "Samlag eller Salighet" bakom sig.

I flera sammanhang på detta forum har jag informerat om den förvrängda och osanna retorik som brukas av de "rättfärdiga" politiker, och andra, som utan att tveka anser sig sitta på den enda sanningen och dessutom på rätten att tvinga på alla andra deras enda sanning.  Men nu har nya höjder nåtts av de socialdemokratiska politikerna Anna Hedh, Margareta Winberg, Maj-Britt Theorin, Thomas Bodström, Claes Borgström och Carina Hägg, som vill slå ett slag för att den förtryckande svenska "Sexköpslagen" ska bli norm i EU.

För det första påstår skribenterna att den svenska sexköpslagen blivit en framgång.  För vem?  Inte har de något utvärderingsmaterial som kan konfirmera påståendet, och frågar man de prostituerade så delar de inte denna syn.  Jag tvivlar också på att de "torskar" som tvingas till böter eller fängelse, bara för att dessa politiker och andra ska få känna sig nöjda med sig själva, tycker det är en framgång.  De som värnar om människors rätt och integritet, och avvisar Borgströms, Winbergs m fl självtagna rätt att lägga sig i andras sexualitet, applåderar knappast heller lagen.

Att man sedan säger att människohandel är avskyvärt låter naturligtvis också som ett påstående som man vid första intrycket kan ställa sig bakom.  Men riktigt så enkelt är det inte, eftersom det finns många typer av människohandel.  Som t ex vikarieförmedlingar, hemtjänst m m.  Men om de menar tvingande människohandel är nog de flesta - inklusive jag själv - beredda på att skriva under att det är avskyvärt.  Problemet är bara, att de socialdemokratiska politikerna diskvalificerar sin egen trovärdighet fullständigt, genom att ta till osanningens retorik.  Något som tyvärr är regel för dessa "goda" "räddare" av kristen moralism, då de jagar individer som bryter mot medelklassnormen om den "rätta" sexualiteten.

Utan att blinka dubblerar man den påhittade siffran om 500 000 sextraffickingoffer som valsat runt i medier och inlägg under flera år och påstår: " Mer än en miljon kvinnor och barn varje år säljs som sexslavar till Europa".  För detta har man ingen som helst vederhäftig källa och siffrans absurditet framgår lätt om man betänker, att det för Sveriges del skulle betyda mer än 22 000 sextraffickingoffer varje år.  I flera artiklar har jag påpekat, att hovrättsrådet Agneta Lindelöfs rapport om människohandel 2008 kunde identifiera knappt tre offer varje år, att anmälningarna ligger på ca 30/år, men att rikskriminalpolisen länge "uppskattade" det till 400-600.  Redan denna siffra är groteskt överdriven, men ännu mer grotesk är nu Borgströms, Theorins m fl osanna påstående om "mer än en miljon".  För att påskina att FN på något sätt skulle likställa trafficking och prostitution hänvisas också till Sigma Huda.  Men det hon har sagt har hon inte sagt i egenskap av FN-tjänsteman, utan i Beijing istället uttryckt en åsikt som står i strid med FN:s definition, som Louise Persson redan har utrett (http://www.louisep.com/node/1044).

Man frågar sig verkligen vad det är som gör att dessa osanningens retoriker fortsätter att gå på, och ignorera den forskning och de fakta som finns?  Jag finner att det inte finns någon annan förklaring än att det gynnar dem själva så mycket - och för att de riskerar så lite (eftersom medierna förhåller sig politiskt korrekta) - att det är värt priset att gång på gång upprepa dessa osanningar.  Om det vore på annat sätt skulle inte de "korrekta" skrifterna i ämnet vara så totalt i avsaknad av forskning och skrifter kritiska mot den "rätta" åsikten.

Jag skulle verkligen rekommendera Hägg, Hedh m fl (plus större delen av journalistkåren) att ta del av de artiklar som skrivits av The Guardians Nick Davies (http://www.guardian.co.uk/uk/2009/oct/20/government-trafficking-enquiry-fails, http://www.guardian.co.uk/uk/2009/oct/20/trafficking-numbers-women-exaggerated).  Det framgår där, att den brittiska polisen under sex månaders tid, efter raider mot 822 bordeller, inte fann en enda traffickerare.  Och det trots att man i Storbritannien 2003 vidgat FN:s definition av trafficking från att definieras av tvång/våld till att innefatta även transport av frivilliga prostituerade.  Visserligen åtalades fem män under operationen, men de var alla redan tidigare kända.  Det totala misslyckandet i att finna traffickerare har fått chefen för UK Human Trafficking Centre, Grahame Maxwell, att säga:  "Fakta talar för sig själva.  Jag försöker inte att argumentera mot dem i någon skepnad eller form... Vad vi försöker göra här är att sakta komma tillbaka till någon sorts verklighet... Det traffickeras mer människor för arbete än för sex...  Folk verkar bara greppa siffror ur luften".  Det senare kan verkligen stå för de socialdemokratiska politikerna som hänger sig åt osanningens retorik.

Davies redogör också på ett talande sätt för hur 1998 uppskattade 71 traffickerade kvinnor - enligt de vidaste tolkningarna - i hela Storbritannien år 2008 hade vuxit till 25 000, enbart genom avskalande av de reservationer som ursprungligen gjorts och självsvåldiga påökningar.  Ett mönster som faktiskt är regel hos alla dessa "räddare" som översvämmar oss med sina skräckbilder.  Man kan av Davies också få klart för sig den verkliga drivkraften bakom "räddarna".  Han nämner att t ex organisationen "The Poppy project" erhållit sex miljoner pund för skydd åt traffickerade kvinnor.  Men på över fem år har i hela Storbritannien inte fler än 46 män och kvinnor fällts för att ha transporterat villiga prostituerade (alltså inte traffickerade enligt FN:s definition), 59 har fällts för att ha transporterat kvinnor som tvingats arbeta som prostituerade och under den halvårslånga operationen över hela landet fann man bara 11 kvinnor som slutligen "gjordes säkra" (vilket torde betyda drygt 100 på fem år.

Emellertid är det allvarligaste av allt, för det första, att denna missinformation som dessa självutnämnda "räddare" basunerar ut (och som händelsevis ofta gynnar dem själva) tar bort resurser från andra som verkligen skulle behöva hjälp.  T ex så avsatte regeringen förra året 210 miljoner i kampen mot trafficking och prostitution.  Pengar som kommer att hamna i medelklassens lönekuvert, knappast hos några som behöver dem, så som den filantropiska historien utvisar.  För det andra vägras de berörda, nämligen de prostituerade, sin egen röst (om de inte är korrekta och säger "rätt" saker - d v s det som ska bekräfta "räddarnas" bild), så som Beatrice Ask uttryckt att det är "en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha", då det europeiska reformfördraget rekommenderade medlemsstaterna att låta prostituerade komma till tals i alla frågor som rör dem.  För det tredje hotar dessa personer demokrati och rättssäkerhet med "normativa" lagar, som ska övertyga folk om att de självutnämnda "goda" har rätt, och som i sin tur genererar andra förtryckande lagar och/eller åtgärder.  Så som häxjakter alltid har gjort.

Man säger att ett folk förtjänar de politiker som det valt.  Men jag anser att inte ens det svenska folket förtjänar sådana politiker!





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12903

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Man brukar ju säga att högmod går före fall. Detta gäller i högsta grad livsstilsmoralisterna. Att ljuga så kraftigt i ett samhälle där nätet finns är inte så klokt.

Permalänk | Anmäl #1 Robert Ericsson, 2009-10-26, 21:40

Bra jobbat Dick, fakta före politiskt (korrekt) övertygelse.

Permalänk | Anmäl #2 Steffe, 2010-01-02, 17:18

500 000, 250 000, 50 00 eller 25 000, 5000. Spelar det någon roll? Svenska män köper traffickingbarn, unga kvinnor. Vilka är dessa män? Gredelina kuvert räcker inte. Svenska män, kanske min man, min chef. Så fruktansvärt sjukt. Män är inte djur eller talibaner. De män som köper barn, småflickor har inga rättigheter. De ska inte skyddas av någon lag. De ska tvångsomhändertas, låsas in, kastreras kemiskt. Vad är det för fel på män?

Permalänk | Anmäl #3 Kersti Sjögren, 2010-07-20, 16:51

#3 Nu är det ju varken 500 000, 250 000, 50 000, 25 000 eller 5000 per år utan knappt tre och ingen av dem har hittills varit minderårig vad jag förstår. Men du fick tillfälle att ge lite luft åt ditt manshat.

Permalänk | Anmäl #4 Anton Bergquist, 2011-04-21, 19:50


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.