Varför har vi egentligen vård?

För att börja i början så gavs vård som sagt i hemmet. Familjemedlemmar hjälpte varandra genom att plåstra om sår, använda sig av läkande örter som fungerade enligt erfarenhet och prata med varandra. Denna företeelse omgärdades givetvis av diverse ritualer och kulturella fenomen så som sånger, danser, offer etc. Även om dessa sannolikt inte hade någon större farmakologisk effekt så hade de säkerligen en välfungerande placeboeffekt.

Med tiden kom vissa personer att specialisera sig på läkekonster och de tillhörande attributen. Dessa, må vara medicinmän/kvinnor, kloka gubbar/gummor eller häxmästare, tillskrevs en viss makt och funktion och bytte sina läkekunskaper mot t.ex. mat och skydd. I en äldre form syns arbetsdelningen inom grupperingen, för den som har läst Marx i alla fall. Häxmästaren var beroende av att det gick dåligt för folk, i den bemärkelsen att om alla var friska, jakten gick bra och vädret var fint så kunde han eller hon uppfattas som överflödig, vilket kunde innebära att hunger, misstankar eller att häxmästaren fick byta arbetsuppgift, till en som denne var mindre specialiserad på och klarade sig sämre i konkurrensen.

Med tiden kom inkvisitionen och häxmästare kunde råka ut för bål och dränkningar. Även om det sannolikt inte var en central anledning till inkvisitionens uppkomst så fanns det säkerligen många som ville hämnas på helare som de ansåg hade utsatt dem för kvacksalveri och lurat av dem t.ex. pengar.

Med tiden utvecklades även läkekonsten och genom sekularisering och arbetsdelning så blev vården indelad i institutioner. Syftet blev ett samarbete genom mellan att överleva och att ta reda på mer, i hälsans och vetgirighetens namn. Att obduktion av döda kroppar etc. var föbjudet gjorde det inte direkt lätt. Likaså hade inte alla råd med den vård som fanns att få.

Med tiden kom arbetarrörelsen och började ställa krav på att alla skulle ha lika möjligheter att överleva, oavsätt om de var industriarbetare eller direktörer. Genom socialdemokratins reformer skapades offentlig vård. Dess syfte var att med skattefinanser hålla folket friskt. Alla skulle ha möjlighet att vara lika friska och ingen skulle tjäna pengar på andras olycka.

Den offentliga vården kom med tiden att kritiseras för att den inte kunde erbjuda vad som krävdes i mån av vårdplatser, bemötande och effektivitet. Kritikerna förespråkade en privat lösning istället, med tanken att ekonomisk vinst skulle motivera vårdföretag till att utföra bättre och effektivare vård än de privata incitamenten.

Det som samhället då måste ställa sig till är "varför vi har vård?". Har vi vård för att de som far illa i livet ska får det bättre eller har vi den som en möjlighet för individer att generera mervärde? Direkt så kommer många anse den här indelningen vara för grov, kan inte vården både generera samhällelig hälsa och samtidigt materiellt mervärde? Det är inte omöjligt. Men det som är det viktiga är att hälsan alltid kommer att underordnas vinsten, precis som att matens kvalitet, tillgänglighet och pris i butiken underordnas butikens vinstbehov. Just vad gäller mat har de senaste åren påvisat ett större och större missnöje med tillsatser och fuskprodukter (t.ex. crabstics) och en ekoinkvisition (bl.a.) har börjat angripa den hårt. Vad som då har hänt är att det har skapats olika alternativ för den som vill inhandla mat; mer eller mindre tillsatser. Vården ser delvis annorlunda ut, med tanke på den offentliga finansieringen. Dock kommer dessa skattepengar att få finansiera vinsten hos vårdföretagarna vilka senare går ut till dem som har mest - måste de ekonomiskt starka i samhället mutas för att vi ska få en fungerande sjukvård? Jag tror inte det. Att vår offentliga vård inte fungerar som den borde är jag helt med på, men att övergå till privata vårdinrättningar är att kapitulera inför det system som teoretiskt har större möjlighet att ge mer vård för skattepengarna - även för de pengar som ska gå till vinster. Det behövs utredningar och en stor grupp människor som arbetar heltid med att förbättra de offentliga institutionerna, på så sätt kommer det finnas en effektivare möjlighet än privata inrättningar som skaver bort skattepengar i den ekonomiska friktionen mellan dem. Sjukvård bör vara en rättighet, oavsätt klass, kön, etnicitet, religion, ålder eller nationallitet. Vi måste börja ta ansvar för att det offentliga sköts bättre. Glöm likaså inte att den nuvarande regeringen har ett egenintresse i att det offentliga fungerar lite sämre än det privata, då det ligger dem ideologiskt nära. Offrentligt kan ge mest vård för pengarna!

inte längre (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12885

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att inte behöva svälta bör vara en rättighet, oavsätt klass, kön, etnicitet, religion, ålder eller nationallitet. Därför ska vi monopolisera dagligvaruhandeln, offentligt kan ge mest mat för pengarna! Ingen ska få ha möjligheten att köpa Felix ketchup när vi andra bara har råd med Euro shopper. Från och med nu ska möjligheten att äta ryggbiff inte existera, de får fan käka falukorv som vi andra, och stå i kö hela dagen för att få den!

Permalänk | Anmäl #1 Milton, 2009-10-22, 01:22

Milton
Jämförelsen med dagligvaruhandlen fungerar inte, det är ju inte så att jag som patient kan/vill gå till en vårdinrättning och få välja om jag ska laga mitt benbrott med spjälor (billigt)och hoppas att det läker fint eller få det lagat på bästa möjliga sätt(dyrt). Jag åtminstone, vill inte tillbaka till en tid då en möjlig lösning på ett hål i tänderna är att dra ut dem!

Permalänk | Anmäl #2 Kristoffer, 2009-10-22, 07:57

@Milton

Som vanligt bemöts mina argument med nyliberala förenklingar. Jag tror inte att det finns en poäng i att standardisera utbudet till den grad att någon form av makt över varuval kan upplevas av konsumenten. Men, finns det ett behov av att ha, säg, åtta fabrikat på ketchup (slotts, felix, heinz, euroshopper, eldorado, änglamark, coop, ica)? Att dessa sedan ska konkurrera med varandra för att sälja flest flasjor innebär, som alla vet, inte att det läggs mer krut på produkten, utan på reklamen. Således så skulle en produkt som inte behövde göra reklam kunna lägga mer pengar på produkten men sälja den till samma pris. När det blir Sovjetisk handel fungerar det uselt, men ett monopol innebär ett stort ansvar och kräver en kritisk forskarstab som ständigt utvärderar hur en vara eller tjänst ständigt kan förbättras (vilket genererar arbete i högre grad än reklam), när det utnyttjas och går ut över medborgarna fungerar det givetvis inte. När vi då istället tar vårdcentraler så kommer det sannolikt komma "euroshoper" vårdcentraler som erbjuder ett lägre pris för en lägre kvalitet - och en lyxigare variant - med etableringsrätt öppnas det upp för möjlighet till lägre prissättningsreglering. Ett välfungerande monopol är systembolaget som borde vara en förebild för alla verksamheter, hög kvalitet och (förutom vad det gäller rena budgetprodukter) konkurrenskraftiga priser. Bordeauxviner är dyrare på tyska stormarknader än på Systembolaget. Likaså finns det en politisk poäng att folket äger de institutioner som krävs för deras överlevnad och välbefinnande - de kan styras demokratiskt!

Permalänk | Anmäl #3 inte längre, 2009-10-22, 08:15

Har arbetat länge inom vården både privat och och som offentliganställd. Måste säga att varken ena eller andra sidan klarar av att arbeta efter våra gemensamt uppsatta lagar och föreskrifter .Dvs att kunna ge en god och säker vård åt alla. De allra flesta i vården arbetar mycket hårt och har inga krafter över till att ifrågasätta överordnade när både pateinter och anställda inom vården far illa .Många missförhållanden mörkas för att man inte vågar , orkar eller har tid att säga sanningen. Den som arbetar i vården är skyldig att ge en god och säker vård enligt svensk hälso och sjukvårdslagstiftning och är måste att anmäla när missförhållanden råder. Alla som jobbar i vården veta att det idag är en omöjlig ekvation att ge god och säker vård till alla med de resurser som svenska skatter ger. Det räcker till många men långt ifrån alla .Dags att skriva om lagstiftningen ?
Har sett fasansfulla exempel på chefer som ger upp och giriga vårdgivare som inte prioriterar vård t till de som är sjukast utan fokuserar på det som man tjänar mest pengar på.
Socialstyrelsen behöver kontrollera verkasamheterna på ett helt nytt sätt. Gå ut och tala med läkare , sköterskor ,biträden som jobbar på golvet och fråga hur det fungerar.Kartlägg situationen. Dags för vården att se socialstyrelsen som vän och beskyddare inte domstol Ta reda på sanningen före journalisterna .Kräv sedan svar från våra politiker hur man ska komma tilrätta med problemen .Gapet mellan vårdbehoven och resursena växer. Svenska folket får den vård dom beställer och betalar för. Knappa resurser=lågrisvård men mycket sämre kvalite. God och säker vård kostar mer än vad våra politiker vill inse.

Permalänk | Anmäl #4 my, 2009-10-22, 12:32

"Likaså finns det en politisk poäng att folket äger de institutioner som krävs för deras överlevnad och välbefinnande - de kan styras demokratiskt!"

Tokerier. Du menar att de kan centralplaneras av någon som väljs ut var fjärde år och har till uppgift att dela upp användningen av andras pengar.

Och uppenbarligen finns det ett behov av dessa ketchupmärken, eller åtminstone en önskan att konsumera dem bland olika grupper.

Permalänk | Anmäl #5 Andreas Wedin, 2009-10-24, 12:57