Om författaren
Anders W Jonsson ( c ) är barnläkare från Gävle och politiskt sakkunnig på Statsrådsberedningen. Han kandiderar till riksdagen i valet nästa år.
I alla OECD länder förs en debatt om sjukvårdens organisation. Vissa ser framför sig läkare som vetenskapsmän som hittar radikal bot för svåra sjukdomar genom att använda de senaste landvinningarna inom bioteknologin. Andra ser framför sig oändliga köer, skabbiga vårdavdelningar och tröga byråkratiska system.
Sjukvården beskrevs nyligen i The Economist som en verksamhet där medicinsk teknologi och vetenskap för 2000-talet tillämpas i en organisation från 1800-talet. Vi är nog många som kan till viss del kan känna igen oss i den beskrivningen.
Den ofta citerade rapporten Euro Health Consumer Indes 2009 (EHCI) från Health Consumer Powerhouse ger en tydlig bild av styrkor och svagheter i den svenska sjukvården Vi är bäst när resultaten av sjukvård mäts. Oavsett om det handlar om lägst spädbarnsdödlighet, låg frekvens att infektioner med multiresistena bakterier typ MRSA eller att minska antalet självmord så är vi bäst.
När man sedan mäter tillgänglighet är vi sämst i klassen, slagna till och med av Albanien. Det är den bild som inte bara finns i EHCI utan det är också den bild jag möter jag på golvet i den svenska sjukvården. Hur många gånger har inte kommentaren "Sjukvården är jättebra, när man väl kommer fram" nått mina öron.
En kollega ställde nyligen frågan till mig om det inte är ok med köer när Sverige faktiskt har de bästa resultaten? Kanske kunde det vara så att just köerna i svensk sjukvård är garanten för att de sjukaste får så bra vård. Så är det förstås inte. Bakom den offentliga statistiken där Sverige som helhet har de bästa resultaten finns en annan bild. Det är bilden av stora skillnader i kvalitet mellan olika delar av landet och mellan olika sjukhus. Det är också bilden av en sjukvård där de välbeställda får omedelbar tillgång till den allra yppersta vården medan andra får stå i kö.
Sedan många år tillbaka växer nämligen ett parallellt sjukvårdssystem fram i Sverige. Ett system som förenar vad alla patienter vill ha; hög kvalitet och hög tillgänglighet. Närmare 300 000 svenskar har idag en privat sjukvårdsförsäkring. Merparten av den ökningen kom före 2006 alltså när sjukvårdsministern var socialdemokrat och hette Ylva Johansson. Brister i primärvård, i bemötande och i tillgänglighet är drivkraften. Sunne kommun tecknade t.ex. år 2007 en privat sjukvårdsförsäkring som täcker all planerad vård och som innebär att kommunens medarbetare har tillgång till ett nätverk av privata specialister. Finns inte vården i Sverige kan den fås på sjukhus i Norge, Danmark, Finland, England, Tyskland och Frankrike.
Dessutom kommer allt fler privata vårdgivare som tar betalt direkt av patienten. Det är inte bara barnsjukhuset Martina i Stockholm utan motsvarande privatfinansierade vårdgivare finns i de flesta större städer. Det kostar mellan 500 och 1000 kronor per läkarbesök. Jag har själv besökt flera och brukar då ställa frågan: "Hit är det väl bara överklassen som har råd att komma?". Jag får alltid samma svar nämligen: "Överklassen behöver inte komma hit och betala 800 kronor för att träffa en specialist. Överklassen har kontakter på sjukhuset som gör att de snabbt får tid hos doktorn". "Hit kommer bara de som inte har kontakter och inte kan ta sig fram genom köerna utan som ser sig tvingade att betala".
Detta är en internationell erfarenhet: Oavsett om det handlar om matköer i Havanna eller köer i den svenska sjukvården är det kontanter eller kontakter som gäller.
Jag vill även framgent ha en sjukvård som är offentligt finansierad och där det varken ska behövas kontakter eller kontanter för att ta sig fram. Jag vill också att de kvalitetsskillnader som döljer sig i den nationella statistiken ska minska.
Ska vi nå dit måste vi öppna de monopol som råder i sjukvården och släppa in entreprenörer.
Sverige och Finland skiljer sig från andra OECD länder i att den öppna hälso- och sjukvården är offentligt producerad. I andra länder är den offentligt finansierad men privat producerad.
Vårdval Sverige som just nu rullas ut över landet kommer att förändra primärvårdskartan på ett högst påtagligt sätt. När motsvarande reform, fastelegereformen, genomfördes i Norge så ledde den till en snabb privatisering av den norska primärvården. Vi kommer av två skäl att få samma utveckling i Sverige. För det första visar flera undersökningar att personalen är mycket nöjdare med att arbeta för en privat vårdgivare än att arbeta i en landstingsförvaltning. För det andra är det tydligt att när patienterna får välja så väljer de i ökad utsträckning privata vårdgivare.
Med all sannolikhet kommer det dessutom att uppstå ett dilemma för landstingen. De privata vårdgivarna kommer att kunna bedriva verksamheten betydligt effektivare än landstingens primärvårdsförvaltning. Landstingen kan då välja mellan att antingen acceptera bra vinster hos de privata vårdgivarna genom att låta ersättningsnivåerna ligga så att landstingens egna enheter går runt eller att lägga ersättningsnivåerna på en lägre nivå och på olika sätt hålla de egna verksamheterna under armarna. Vi kan se motsvarande problematik när Lagen om valfrihet, LOV, tillämpas i den kommunala hemtjänsten. Kommunerna tvingas där att välja mellan att lägga ersättningen på en nivå som skapar vinster för de privata vårdgivarna eller att lägga den på en nivå som leder till att den egna verksamheten går med förlust.
I Vårdvalsreformen ges stor möjlighet för landstingen att själva utforma regelverket. Det verkar nu tyvärr så att vissa landsting med socialdemokratiskt styre använder den möjligheten till att försvåra för privata etableringar. Man ställer mycket höga krav för att få etablera sig inom vårdvalet i akt och mening att hålla privata borta. Detta är mycket märkligt när det dessutom handlar om landsting med stor brist på läkare i primärvården som skulle behöva göra nyetableringar attraktiva. Man ställer dessutom krav som kommer att vara svåra för de landstingsdrivna enheterna att leva upp till. Sannolikt räknar man med att i efterhand ge dispens för landstingens egna verksamhet. Att hålla de privata utförarna borta innebär dessutom att man missar möjligheten att få en mer kostnadseffektiv primärvård och att successivt kunna öka kvalitetskraven.
När regeringen valde att inte föreslå en starkare nationell reglering av primärvårdsuppdraget i Vårdvalet så var det med den goda ambitionen att ge möjlighet till lokal anpassning. Tyvärr verkar nackdelen bli att vi får en ytterligare tudelning av sjukvården där socialdemokratiskt styrda landsting sätter stopp för allt nytänkande. Försämrar därmed läkartillgången i de egna landstinget och på sikt också kvaliteten. Hoppas väljarna är tillräckligt pålästa för att kunna avkunna dom i nästa val.
Nästa steg på reformagendan är den planerade specialistsjukvården. Regeringen har gett Patienträttighetsutredningen i uppdrag att komma med förslag på regelverk som ger patienten ett avgörande inflytande, öppnar för entreprenörer och dessutom ger landstingen möjlighet till kostnadskontroll. Det kan tyckas vara en tulipanaros, lätt att säga men svårt att göra. Det naturliga måste vara att, där det är möjligt, bygga vidare på Lagen om Valfrihet. Den kan användas på alla områden där det handlar om enstaka medicinska bedömningar eller åtgärder men den lämpar sig sämre för kroniska sjukdomar där kontakten är täta och ofta mångåriga. Här ses med förväntan fram mot utredningens förslag.
Makten till patienten och fler entreprenörer i sjukvården är ledord i reformerna för att ge svenska patienter en sjukvård i världsklass. Men det finns också en annan nog så viktig dimension. Svensk sjukvård i världsklass öppnar också stora möjligheter för en framtida exportindustri. Det hänger på att vi klarar av att förändra den svenska sjukvården till att vara ekonomiskt effektiv, kundanpassad och internationellt konkurrenskraftig. Det är ingen utopi. Vem vill inte låta sig behandlas i ett land där MRSA infektionerna hålls på en mycket låg nivå och där de medicinska resultaten enligt alla undersökningar ligger på topp.
I en annan viktig del av sjukvården, nämligen läkemedelsindustrin, håller Sverige en världsledande position. Sverige exporterade 2008 läkemedel för 60 miljarder kronor. Med en klok politik kan, vad som i dagens tidningar beskrivs som verksamhet med dåliga arbetsvillkor, ideliga neddragningar och slutkörda medarbetare, dvs. svensk sjukvård, bli en exportprodukt av samma dignitet.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/12828
Jag har arbetat som läkare i Tyskland, där privat sjukvård är utbredd. Ett påfallande mönster är att man sätter sjukhusets vinstintressen före patientens på samma sätt som i USA, där man nu öppet debatterar vådan av att läkare anbefaler onödiga operationer i stor utsträckning och företrädesvis väljer dyrare och lukrativare behandlingar även i andra avseenden. Dessutom sker en kostsam och omfattande överdiagnostik (laboratorieundersökningar är en lukrativ inkomstkälla).
Detta är kommersialiseringens oundvikliga och mycket betänkliga baksida. Sjukvården urartar från att bli patientcentrerad till att bli vinstcentrerad.
Det är struntprat att likvärdig privat verksamhet automatiskt är kostnadseffektivare. Vårdarbete är personalintensivt och därför är personalreduktion den huvudsakliga besparingsfaktorn.
"Effektiversingen" kan i huvudsak ske på bekostnad av personalinskränkingar och därmed större arbetsbörda vilke medför sämre vårdkvalitet. Detta är särskilt betänkligt när det gäller läkare som tvingas "köpa" sina höga löner med stress till följd av betydligt högre arbetsbelastning, vilket betydligt ökar risken för allvarliga felbedömningar.
Innan jag arbetade i Tyskland var jag för privat vård, men när jag sett de oundvikliga negativa effekterna av kommersialisering av sjukvården har jag kommit till slutsatsen att den är av ondo.
Svensk sjukvård har redan effektiviserats så långt praktiskt möjligt och ibland mer än vad som är lämpligt på grund av kärva ekonomiska krav. Det är helt naivt att tro att det är möjligt nå längre i detta avseende genom privatisering utan att göra allvarligt avkall på vårdkvaliteten.
Permalänk | Anmäl
Dr S, 2009-10-21, 09:50
Andree W Jonsson pekar på ett angeläget sätt på brister i den svenska vården som främst är att hänföra till en enorm och tungrodd landstingsbyråkrati. Svaret på problemen är dock inte den bastardform av marknadsekonomi där kund och betalare inte är en och samma och där miljarder i skattepengar tillåts rinna rakt ned i fickorna på privata vårdaktörer.
.
Jonsson talar om på vilken nivå politikerna ska lägga ersättningarna - en där en tungrodd landstingsbyråkrati fördyrar samtidigt som en snålkörd privat administration kan göra ohemula vinster, eller en där offentligt driven verksamhet går back medan privata aktörer gör små vinster.
.
Men Jonsson drar inga intressanta slutsatser och har inga intressanta svar på denna frågeställning. Exempelvis kan man ju undra på vilket sätt det gynnar kvalitet och tillgänglighet i vården när effektivitetsvinster i privat regi inte återinvesteras i verksamheten. Vore inte en mer näraliggande reform vore väl att se till att effektivisera den offentligt drivna vården och skala bort decennier av onödig byråkrati så att varje skattekrona kunde gå direkt till praktisk vård i stället för vare sig till offentliganställda pappersvändare eller till privata aktörers utsvävande privatekonomi.
.
Inte heller nämner Jonsson något om de avarter inom vårdverksamhet i privat regi som blivit allt vanligare, där det tummas ordentligt på kvalitet och verksamheten snålkörs för att generera stora vinster åt en privat aktör.
.
Även för den som tror på marknadseknomi borde det vara en självklarhet att verksamhet som finansieras med skattemedel också bör drivas offentligt och att marknadseokonomi bara fungerar där kunden och betalaren är en och samma och vid varje enskilt köptillfälle kan välja var han vill handla med de pengar han just då har i plånboken. Vårdvalsreformen ger bara en illusion av nåt som ska påminna om en sådan marknadsvalfrihet och konkurrensutsättning.
.
Att privat är lika med mer effektivt och billigare är dessutom inte en erfarenhet som kan beläggas - USA har exempelvis världen mest kostsamma vård samtidigt som den är västvärldens kanske mest orättvisa. Jag inser att Jonsson inte vill införa en karbonkopia av USA:s vårdsystem i Sverige men lite kritik mot att verksamhet som överförs från offentlig till priva regi inte alltid blir bättre och billigare vore onekligen på sin plats.
.
Jonsson talar om Norge men nämner inte deras misslyckade privatisering av apoteket som gjort tillgängligheten sämre på många håll och medicinen dyrare. En reform som vi i Sverige nu ska kopiera och där politikerna vägrar villkora privatiseringen med att den ska återföras till det offentliga om den inte blir billigare och bättre i privat regi. Vi har andra exempel på hemmaplan på utförsäljningar och privatiseringar som gått åt helt fel hål, t ex elmarknaden.
.
Och vad finns för motiv att släppa det demokratiska inflytandet över kärnverksamhet i samhället om man inte erhåller de vinster som marknaden påstås ge, nämligen lägre priser och bättre kvalitet till följd av konkurrens? Då återstår endast politisk demagogi och ihåliga ord om att staten inte ska göra det ena eller andra och sådana borgerliga skygglappar är lika illa som dem som vissa socialdemokrater haft på sig genom åren.
Permalänk | Anmäl
Mats Dagerlind, 2009-10-21, 10:17
Jag har arbetat som läkare i Tyskland, där privat sjukvård är utbredd. Ett påfallande mönster är att man sätter sjukhusets vinstintressen före patientens på samma sätt som i USA, där man nu öppet debatterar vådan av att läkare anbefaler onödiga operationer i stor utsträckning och företrädesvis väljer dyrare och lukrativare behandlingar även i andra avseenden. Dessutom sker en kostsam och omfattande överdiagnostik (laboratorieundersökningar är en lukrativ inkomstkälla).
Detta är kommersialiseringens oundvikliga och mycket betänkliga baksida. Sjukvården urartar från att bli patientcentrerad till att bli vinstcentrerad.
Det är struntprat att likvärdig privat verksamhet automatiskt är kostnadseffektivare. Vårdarbete är personalintensivt och därför är personalreduktion den huvudsakliga besparingsfaktorn.
"Effektiversingen" kan i huvudsak ske på bekostnad av personalinskränkingar och därmed större arbetsbörda vilke medför sämre vårdkvalitet. Detta är särskilt betänkligt när det gäller läkare som tvingas "köpa" sina höga löner med stress till följd av betydligt högre arbetsbelastning, vilket betydligt ökar risken för allvarliga felbedömningar.
Innan jag arbetade i Tyskland var jag för privat vård, men när jag sett de negativa effekterna av kommersialisering av sjukvården har jag kommit till slutsatsen att den är av ondo.
Svensk sjukvård har redan effektiviserats så långt praktiskt möjligt och ibland mer än vad som är lämpligt på grund av kärva ekonomiska betingelser. Det är orealistiskt att tro att det är möjligt nå längre i detta avseende genom privatisering utan att göra allvarligt avkall på vårdkvaliteten.
Permalänk | Anmäl
Dr S, 2009-10-21, 10:20
Man kanske också bör nämna att vård inte är som vilken marknad som helst. Vård är ett grundläggande behov och en mänsklig rättighet och i motsats till behovet av t ex mat så är behovet av vård markant olika från person till person.
.
Vårdkunden är dessutom påfallande ofta inte en stark kund i stånd att göra aktiva och informerade val. Vårdkunden är ofta sjuk, svag, gammal och i en livssituation där han eller hon behöver få slippa detta och bara kunna lägga sitt liv i vårdgivarens händer i trygghet om att automatiskt få bästa tänkbara vård. Stora delar av vården lämpar sig därför synnerligen illa för marknadsanpassning, inte minst då sjukhusen som Jonsson talar om där de sjukaste och svagaste patienterna återfinns.
.
Nej, problemen med sjukvården är byråkratin, underfinansieringen, bristen på krav på och incitament för effektivitet och bristen på utbildning av nya läkare.
.
Därtill kommer - för att återknyta till en helt annan aktuell debatt - den stora belastning på vårdapparaten som den höga invandringen till Sverige har medfört. Inom denna grupp finns påfallande många med väsentligt större vårdbehov än den genomsnittlige svensken samtidigt som dessa personer inte arbetar och bidrar till samhällsekonomin, utan tvärtom kostar många sköna skattekronor även när de inte anlitar vården. Nu vill man dessutom i vårdköernas Sverige utöka vårdens skyldigheter att omfatta dem som vistas i landet helt illegalt och att läkare ska ägna sig åt att skära förhuden av friska gossebarn i stället för åt riktig vård.
Permalänk | Anmäl
Mats Dagerlind, 2009-10-21, 11:42
Anders W Jonsson använder en taktik som blir allt vanligare i svensk politisk debatt, åtminstone från debattörer på hans kant. Om man påstår något tillräckligt ofta så tror folk till slut att det är sant. Man påstår t.ex att man vill släppa in entreprenörer i vården. Han vet att detta är ett positivt laddat ord för de flesta. De privata företag som dominerar inom vården är ju stora internationella vårdkoncerner som ofta ägs av riskkapitalistföretag med en enda målsättning, att tjäna så mycket pengar som möjligt så snabbt som möjligt. Knappast det folk associerar till ordet entreprenörer.
Sedan är de påståendena om alla dessa undersökningar som visar att vårdpersonal vill jobba i privata företag, att folk väljer privata alternativ och att privat vård är effektivare. Var finns dessa undersökningar? Det vi vet om Vårdval Stockholm, som ju haft längst tid på sig att verka, är att nya primärvårdsföretag etablerar sig i innerstaden medan förorterna utarmas. Det går ju att tjäna bra pengar på välbeställda människors småkrämpor, så som systemet är uppbyggt. Fattigare människors mera komplexa problem botas inte lika lätt. "Effektiviteten" sjunker i samma takt som cynismen växer.
Slutligen är det något som inte stämmer. Hur kan en verksamhet "med dåliga arbetsvillkor, ideliga neddragningar och slutkörda medarbetare" producera världens bästa sjukvård? Obegripligt. Visst finns det behov av förändring och förbättring, men det finns egentligen inget annat än nyliberal ideologi som talar för att privatiseringar leder dit.
Permalänk | Anmäl
Håkan Sundberg, 2009-10-21, 12:01
Som vanligt när det gäller prvatiseringsförespråkare så förklaras inget om varför en privat entreprenör skulle vara bättre än en offentlig verksamhet, det tas för självklart. Uselt.
Permalänk | Anmäl
inte längre, 2009-10-21, 14:20
Att lkvärdig privat verksamhet skulle vara kostnadseffektivare saknar logik. Den privata vården måste då göra allt som den offentliga, samt generera vinst, för samma pengar.
Permalänk | Anmäl
inte längre, 2009-10-21, 14:33
Ännu mer propaganda för mer utförsäljning av statliga företag i borgarnas privatiserings korståg och som vanlig får vanligt folk betala priset iform av högre priser och försämrad kvalitet, underbart. Det blir knappast nån riktig privatisering heller det blir snarare oligarki som tar över och kommer utöva lobbyverksamhet för att göra det svårare att starta eget så de håller konkurrenter borta. Men det är nog framtiden för Sverige ett 3:e världens provins i en eu monstrositet utan någon industri men med en service ekonomi med svältlön eller prostitution.
Permalänk | Anmäl
Hob, 2009-10-22, 08:54
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Permalänk | Anmäl
från ett annat håll, 2009-10-22, 09:56
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Permalänk | Anmäl
från ett annat håll, 2009-10-22, 10:00
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Permalänk | Anmäl
från ett annat håll, 2009-10-22, 10:02
Till: från ett annat håll
Jag har något så nära erfarenheter av svensk sjukvård och tycker följande: bort med politiker, in med ekonomer, låt sjukvården jobba på samma premisser som vilket företag som helst.
Om jag har halsfluss, vill jag inte ringa timmarna i ända för att få tid för en läkare, i bästa fall nästa vecka, eller åka till akuten och sitta 10 timmar på en plaststol i väntan på en läkare.
Svensk sjukvård är världens bästa, vågar jag påstå, bara man kan hoppa över dom två hindrena.
Permalänk | Anmäl
Utlänningen, 2009-10-22, 22:40
"Att lkvärdig privat verksamhet skulle vara kostnadseffektivare saknar logik. Den privata vården måste då göra allt som den offentliga, samt generera vinst, för samma pengar."
Sanning med modifikation. Den kommer göra mer, för mindre pengar. Eftersom det är vad som händer när entrepenörer med vinstintresse arbetar för att effektivisera och ge kunden vad han/hon behöver. Sen när har centralplanering fungerat bättre än decentraliserade entrepenörer som får mat på bordet för att de ser möjligheter som andra inte sett?
Permalänk | Anmäl
Andreas Wedin, 2009-10-24, 13:03
ica Vertu cheap Chanel for sale is not as good Cartier for cheap as original Vertu is, Links of London replica thats not true. To deisgner jewelry for cheap find quality replica items, designer jewelry shop online at a designer jewelry on sale store that specializes in jewelry designer world luxury replica products. designer jewelry These stores may offer designer jewelry for sale replica h discount designer jewelry
Permalänk | Anmäl
zhuzhu, 2010-07-22, 11:07
14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag har arbetat som läkare i Tyskland, där privat sjukvård är utbredd. Ett påfallande mönster är att man sätter sjukhusets vinstintressen före patientens på samma sätt som i USA, där man nu öppet debatterar vådan av att läkare anbefaler onödiga operationer i stor utsträckning och företrädesvis väljer dyrare och lukrativare behandlingar även i andra avseenden. Dessutom sker en kostsam och omfattande överdiagnostik (laboratorieundersökningar är en lukrativ inkomstkälla).
Detta är kommersialiseringens oundvikliga och mycket betänkliga baksida. Sjukvården urartar från att bli patientcentrerad till att bli vinstcentrerad.
Det är struntprat att likvärdig privat verksamhet automatiskt är kostnadseffektivare. Vårdarbete är personalintensivt och därför är personalreduktion den huvudsakliga besparingsfaktorn.
"Effektiversingen" kan i huvudsak ske på bekostnad av personalinskränkingar och därmed större arbetsbörda vilke medför sämre vårdkvalitet. Detta är särskilt betänkligt när det gäller läkare som tvingas "köpa" sina höga löner med stress till följd av betydligt högre arbetsbelastning, vilket betydligt ökar risken för allvarliga felbedömningar.
Innan jag arbetade i Tyskland var jag för privat vård, men när jag sett de oundvikliga negativa effekterna av kommersialisering av sjukvården har jag kommit till slutsatsen att den är av ondo.
Svensk sjukvård har redan effektiviserats så långt praktiskt möjligt och ibland mer än vad som är lämpligt på grund av kärva ekonomiska krav. Det är helt naivt att tro att det är möjligt nå längre i detta avseende genom privatisering utan att göra allvarligt avkall på vårdkvaliteten.
Andree W Jonsson pekar på ett angeläget sätt på brister i den svenska vården som främst är att hänföra till en enorm och tungrodd landstingsbyråkrati. Svaret på problemen är dock inte den bastardform av marknadsekonomi där kund och betalare inte är en och samma och där miljarder i skattepengar tillåts rinna rakt ned i fickorna på privata vårdaktörer.
.
Jonsson talar om på vilken nivå politikerna ska lägga ersättningarna - en där en tungrodd landstingsbyråkrati fördyrar samtidigt som en snålkörd privat administration kan göra ohemula vinster, eller en där offentligt driven verksamhet går back medan privata aktörer gör små vinster.
.
Men Jonsson drar inga intressanta slutsatser och har inga intressanta svar på denna frågeställning. Exempelvis kan man ju undra på vilket sätt det gynnar kvalitet och tillgänglighet i vården när effektivitetsvinster i privat regi inte återinvesteras i verksamheten. Vore inte en mer näraliggande reform vore väl att se till att effektivisera den offentligt drivna vården och skala bort decennier av onödig byråkrati så att varje skattekrona kunde gå direkt till praktisk vård i stället för vare sig till offentliganställda pappersvändare eller till privata aktörers utsvävande privatekonomi.
.
Inte heller nämner Jonsson något om de avarter inom vårdverksamhet i privat regi som blivit allt vanligare, där det tummas ordentligt på kvalitet och verksamheten snålkörs för att generera stora vinster åt en privat aktör.
.
Även för den som tror på marknadseknomi borde det vara en självklarhet att verksamhet som finansieras med skattemedel också bör drivas offentligt och att marknadseokonomi bara fungerar där kunden och betalaren är en och samma och vid varje enskilt köptillfälle kan välja var han vill handla med de pengar han just då har i plånboken. Vårdvalsreformen ger bara en illusion av nåt som ska påminna om en sådan marknadsvalfrihet och konkurrensutsättning.
.
Att privat är lika med mer effektivt och billigare är dessutom inte en erfarenhet som kan beläggas - USA har exempelvis världen mest kostsamma vård samtidigt som den är västvärldens kanske mest orättvisa. Jag inser att Jonsson inte vill införa en karbonkopia av USA:s vårdsystem i Sverige men lite kritik mot att verksamhet som överförs från offentlig till priva regi inte alltid blir bättre och billigare vore onekligen på sin plats.
.
Jonsson talar om Norge men nämner inte deras misslyckade privatisering av apoteket som gjort tillgängligheten sämre på många håll och medicinen dyrare. En reform som vi i Sverige nu ska kopiera och där politikerna vägrar villkora privatiseringen med att den ska återföras till det offentliga om den inte blir billigare och bättre i privat regi. Vi har andra exempel på hemmaplan på utförsäljningar och privatiseringar som gått åt helt fel hål, t ex elmarknaden.
.
Och vad finns för motiv att släppa det demokratiska inflytandet över kärnverksamhet i samhället om man inte erhåller de vinster som marknaden påstås ge, nämligen lägre priser och bättre kvalitet till följd av konkurrens? Då återstår endast politisk demagogi och ihåliga ord om att staten inte ska göra det ena eller andra och sådana borgerliga skygglappar är lika illa som dem som vissa socialdemokrater haft på sig genom åren.
Jag har arbetat som läkare i Tyskland, där privat sjukvård är utbredd. Ett påfallande mönster är att man sätter sjukhusets vinstintressen före patientens på samma sätt som i USA, där man nu öppet debatterar vådan av att läkare anbefaler onödiga operationer i stor utsträckning och företrädesvis väljer dyrare och lukrativare behandlingar även i andra avseenden. Dessutom sker en kostsam och omfattande överdiagnostik (laboratorieundersökningar är en lukrativ inkomstkälla).
Detta är kommersialiseringens oundvikliga och mycket betänkliga baksida. Sjukvården urartar från att bli patientcentrerad till att bli vinstcentrerad.
Det är struntprat att likvärdig privat verksamhet automatiskt är kostnadseffektivare. Vårdarbete är personalintensivt och därför är personalreduktion den huvudsakliga besparingsfaktorn.
"Effektiversingen" kan i huvudsak ske på bekostnad av personalinskränkingar och därmed större arbetsbörda vilke medför sämre vårdkvalitet. Detta är särskilt betänkligt när det gäller läkare som tvingas "köpa" sina höga löner med stress till följd av betydligt högre arbetsbelastning, vilket betydligt ökar risken för allvarliga felbedömningar.
Innan jag arbetade i Tyskland var jag för privat vård, men när jag sett de negativa effekterna av kommersialisering av sjukvården har jag kommit till slutsatsen att den är av ondo.
Svensk sjukvård har redan effektiviserats så långt praktiskt möjligt och ibland mer än vad som är lämpligt på grund av kärva ekonomiska betingelser. Det är orealistiskt att tro att det är möjligt nå längre i detta avseende genom privatisering utan att göra allvarligt avkall på vårdkvaliteten.
Man kanske också bör nämna att vård inte är som vilken marknad som helst. Vård är ett grundläggande behov och en mänsklig rättighet och i motsats till behovet av t ex mat så är behovet av vård markant olika från person till person.
.
Vårdkunden är dessutom påfallande ofta inte en stark kund i stånd att göra aktiva och informerade val. Vårdkunden är ofta sjuk, svag, gammal och i en livssituation där han eller hon behöver få slippa detta och bara kunna lägga sitt liv i vårdgivarens händer i trygghet om att automatiskt få bästa tänkbara vård. Stora delar av vården lämpar sig därför synnerligen illa för marknadsanpassning, inte minst då sjukhusen som Jonsson talar om där de sjukaste och svagaste patienterna återfinns.
.
Nej, problemen med sjukvården är byråkratin, underfinansieringen, bristen på krav på och incitament för effektivitet och bristen på utbildning av nya läkare.
.
Därtill kommer - för att återknyta till en helt annan aktuell debatt - den stora belastning på vårdapparaten som den höga invandringen till Sverige har medfört. Inom denna grupp finns påfallande många med väsentligt större vårdbehov än den genomsnittlige svensken samtidigt som dessa personer inte arbetar och bidrar till samhällsekonomin, utan tvärtom kostar många sköna skattekronor även när de inte anlitar vården. Nu vill man dessutom i vårdköernas Sverige utöka vårdens skyldigheter att omfatta dem som vistas i landet helt illegalt och att läkare ska ägna sig åt att skära förhuden av friska gossebarn i stället för åt riktig vård.
Anders W Jonsson använder en taktik som blir allt vanligare i svensk politisk debatt, åtminstone från debattörer på hans kant. Om man påstår något tillräckligt ofta så tror folk till slut att det är sant. Man påstår t.ex att man vill släppa in entreprenörer i vården. Han vet att detta är ett positivt laddat ord för de flesta. De privata företag som dominerar inom vården är ju stora internationella vårdkoncerner som ofta ägs av riskkapitalistföretag med en enda målsättning, att tjäna så mycket pengar som möjligt så snabbt som möjligt. Knappast det folk associerar till ordet entreprenörer.
Sedan är de påståendena om alla dessa undersökningar som visar att vårdpersonal vill jobba i privata företag, att folk väljer privata alternativ och att privat vård är effektivare. Var finns dessa undersökningar? Det vi vet om Vårdval Stockholm, som ju haft längst tid på sig att verka, är att nya primärvårdsföretag etablerar sig i innerstaden medan förorterna utarmas. Det går ju att tjäna bra pengar på välbeställda människors småkrämpor, så som systemet är uppbyggt. Fattigare människors mera komplexa problem botas inte lika lätt. "Effektiviteten" sjunker i samma takt som cynismen växer.
Slutligen är det något som inte stämmer. Hur kan en verksamhet "med dåliga arbetsvillkor, ideliga neddragningar och slutkörda medarbetare" producera världens bästa sjukvård? Obegripligt. Visst finns det behov av förändring och förbättring, men det finns egentligen inget annat än nyliberal ideologi som talar för att privatiseringar leder dit.
Som vanligt när det gäller prvatiseringsförespråkare så förklaras inget om varför en privat entreprenör skulle vara bättre än en offentlig verksamhet, det tas för självklart. Uselt.
Att lkvärdig privat verksamhet skulle vara kostnadseffektivare saknar logik. Den privata vården måste då göra allt som den offentliga, samt generera vinst, för samma pengar.
Ännu mer propaganda för mer utförsäljning av statliga företag i borgarnas privatiserings korståg och som vanlig får vanligt folk betala priset iform av högre priser och försämrad kvalitet, underbart. Det blir knappast nån riktig privatisering heller det blir snarare oligarki som tar över och kommer utöva lobbyverksamhet för att göra det svårare att starta eget så de håller konkurrenter borta. Men det är nog framtiden för Sverige ett 3:e världens provins i en eu monstrositet utan någon industri men med en service ekonomi med svältlön eller prostitution.
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Jag håller inte alls med debattören.
Skattefinansierad vård är oförenligt med vinst i vården.
Varför då?
Jo, för att ju längre tiden går, desto mer kommer de privata aktörerna försöka mjölka staten på pengar. Det är nämligen våra skattepengar som blir deras vinst. Överbehandling av olika slag, liksom utskrivning av onödiga läkemedel och olika former av maskning blir resultatet. Vårdverksamheternas ägare vill nämligen få ut så mycket pengar de bara kan från staten.
Titta på hur den privata hemtjänsten fungerar. Eller de priviata assistansföretagen som gör miljonvinster. Helt orimliga summor går ut i ett svart hål.
Behövs inte mycket intelligens för att se att detta.
Däremot kan man diskutera andra typer av alternativ. Icke-vinstdrivande personalkooperativ, liksom icke vinstdrivande stiftelser och organisationer kan utgöra bra komplement till den vanliga vården. Eftersom de är icke-vinstdrivande går alla pengar tillbaka in i verksamheten.
De utgör ett slags mellanting mellan offentligt ägd och privatägd vård. Övervinster och mjölkning av skattepengar skulle försvinna om fler verksamheter av denna typ fanns, samtidigt som man får något av företagets snabbare beslutsvägar och raskare organisation.
Slå ut de privata företagen i vården genom att starta icke-vinstdrivande vårdstiftelser. I vissa fall kan landstingen stå som huvudman. I andra fall kan det vara initiativ från medborgarna.
Till: från ett annat håll
Jag har något så nära erfarenheter av svensk sjukvård och tycker följande: bort med politiker, in med ekonomer, låt sjukvården jobba på samma premisser som vilket företag som helst.
Om jag har halsfluss, vill jag inte ringa timmarna i ända för att få tid för en läkare, i bästa fall nästa vecka, eller åka till akuten och sitta 10 timmar på en plaststol i väntan på en läkare.
Svensk sjukvård är världens bästa, vågar jag påstå, bara man kan hoppa över dom två hindrena.
"Att lkvärdig privat verksamhet skulle vara kostnadseffektivare saknar logik. Den privata vården måste då göra allt som den offentliga, samt generera vinst, för samma pengar."
Sanning med modifikation. Den kommer göra mer, för mindre pengar. Eftersom det är vad som händer när entrepenörer med vinstintresse arbetar för att effektivisera och ge kunden vad han/hon behöver. Sen när har centralplanering fungerat bättre än decentraliserade entrepenörer som får mat på bordet för att de ser möjligheter som andra inte sett?
ica Vertu cheap Chanel for sale is not as good Cartier for cheap as original Vertu is, Links of London replica thats not true. To deisgner jewelry for cheap find quality replica items, designer jewelry shop online at a designer jewelry on sale store that specializes in jewelry designer world luxury replica products. designer jewelry These stores may offer designer jewelry for sale replica h discount designer jewelry